Expressen har i dag en artikel som får mig att känna mig
likgiltig och känslokall!
En svensk tjej och hennes brittiske pojkvän kraschade den
24 juni in i en buss med den moped de färdades på. Olyckan skedde på Cypern. Pojkvännen
avled och svenskan, 22 år gammal, har sedan dess vårdats svårt skadad på
sjukhus.
Någon reseförsäkring hade inte paret och nu kämpar kvinnans
familj för att få hem henne till Sverige.
De har startat en hemsida på Facebook där de vädjar om
hjälp, d v s tigger pengar.
Att få hem kvinnan innebär, enligt hennes syster, ”stora
kostnader för vår familj” och systern meddelar också att folk varit så givmilda
och att alla i familjen är så tacksamma.
Systern beklagar vidare att de inte fått hjälp av svenska
myndigheter.
Nej, varför skulle de ha fått det, undrar jag?
Jag trodde i min enfald att det var slut med svenskar som
förväntar sig allsköns hjälp av svenska utlandsbeskickningar när de själva inte
orkar ta ansvar för sina liv ens i preventivt syfte.
Att strunta i att teckna en hemförsäkring med reseskydd
är att inte vilja bry sig om sitt eget livs väl och ve!
Att det finns folk som glatt bidrar med pengar p g a en
begäran om detta på Facebook är också ganska förvånande.
Det finns så otroligt många andra sätt att vara
behjärtansvärd på än att stödja en visserligen olycksalig men också oförsäkrad
person. Många är hjälporganisationerna som ser till att pengar hamnar där de
som bäst behövs.
Förhoppningsvis skaffar sig den drabbade familjen snarast
en hemförsäkring med reseskydd så att de kan bli hemtransporterade om olyckan
skulle vara framme nästa gång utlandssemester lockar.
Att tigga pengar via Facebook lär nog inte lyckas en
andra gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar