När jag var riktigt liten drömde jag vid flera tillfällen
en fasansfull mardröm. Jag drömde att jag skulle omkomma i en flygkrasch!
Jag fick i drömmen veta året då det skulle ske, med
vilket bolag, flygplanstyp och var.
1985 var året mitt liv skulle ta slut, en DC8-63 skulle
ända mitt liv på väg till ett soligt charterresmål från en svensk flygplats.
Jag var under min uppväxt skräckslagen varje gång jag
skulle flyga. Närmast att beteckna som okontrollerbar.
Jag minns en flygning då jag satt tillsammans med min mor
och bredvid henne satt en man som vid start, från den grekiska ön Rhodos, glatt
kunde meddela mig att ”ner kommer man alltid.” Om jag blev lugnare? Gissa! Just
den gången var det dock en maskin från Airbus som stod för flygturen men vad
hjälpte det?
Så småningom avtog min flygrädsla och i dag är något av
det häftigaste jag vet att flyga! Gärna långt och över oändliga oceaner.
I samband med en jämn födelsedag flög jag ungefär så
långt bort man kan komma från Sverige. Under nattflygningen från Los Angeles
till Rarotonga i södra Stilla Havet blinkade plötsligt budskapet på
tv-skärmarna: ”Vi är nu så långt från fast mark som någon reguljär
flygförbindelse kommer.” Jag njöt och tyckte det var sååå häftigt!
I dag begriper jag mig inte på de som vägrar att flyga!
Expressens Cecilia Hagen är kanske den allra mest flygrädda av alla flygrädda
och hon är inte sen att berätta detta titt som tätt i sina krönikor. Vi matas då
med information om långa tågresor och en gång en långresa med fartyg till New
York. Jag har, sedan barnsben, förståelse för alla som har någon slags fobi men
samtidigt; Vad missar inte Cecilia av livet och världen?
Ett dygn efter den förfärliga nedskjutningen av ett
passagerarflyg över Ukraina, när allt det fasansfulla börjar få alltmer tydliga
konturer och vi nås av uppgifter som om den holländska familjen bestående av
två vuxna och fyra barn som raderats ut i ett ”terrordåd” så är det inte utan
att det börjar svaja lite under fötterna och flygrädslan börjar pocka på för
att återta initiativet.
Men jag kommer inte att låta detta ske!
Måhända omkommer jag i någon flygolycka någon gång men
jag flög med en DC8-63 på väg till ett charterresmål 1985, trots drömmen många år tidigare, och den gången gick det
vägen.
Jag är inte beredd att låta min nyfikenhet få stå
tillbaka för skräck. Till det är livet alltför kort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar