30 april 2015

Om organiserat tiggeri och ett förtroenderas!

Moderaterna vill utreda om det är möjligt att komma åt det organiserade tiggeriet. Utmärkt!
Många är skribenterna, vänsternättroll och tyckare i allmänhet som förfasas och förnekar att det överhuvudtaget skulle existera något organiserat tiggeri.

DN:s Stefan Lisinski tillhör skaran som obstruerar mot moderaternas förslag. Han försöker leda i bevis att inga som helst delar av den mänskliga misär vi ser på våra gator skulle vara organiserat. Inte ens det faktum att många tiggare tvingas betala ”hyra”, oftast till landsmän, för sina sittplatser.

Den 4 oktober ifjol publicerade samma tidning en stor artikel där de intervjuade ett antal tiggare som kunde berätta utförligt om bl.a. hyresbetalningar men också om att de tvingas låna pengar till bussbiljetten från Rumänien. Långivare är någon lyckligt lottad landsman som lånar ut pengarna till ren ockerränta. Summan som tiggaren blir skyldig lär inte tiggas ihop på en ”fikarast.”

De som fortsatt tror på teorin att det inte finns en stor organiserad brottslighet bakom den europeiska sociala tragedi som utspelas framför våra ögon borde tänka om!

Så sent som i början av denna vecka berättade DN om Luminita som sade sig ha suttit på Gärdets t-banestation i Stockholm i ett helt år. Som av en händelse var Luminita borta från sin plats redan senare samma dag och har inte befunnit sig där sedan tidningspubliceringen om henne! Kanske hade någon välvillig medmänniska informerat henne, som troligen helt saknar utbildning, om att en utlänning endast får vistas i Sverige i 90 dagar per halvår utan tillstånd. Eftersom Luminita i tidningsartikeln erkände att hon varit här längre än så, och DN publicerade citatet, så erkände hon därmed brott mot utlänningslagen. Om DN anser sig ha gjort det rätta är svårt att säga! Däremot är det lätt att tycka att även på en av Sveriges största tidningar så tycks det vara svårt att bestämma sig för vad man egentligen ska tycka!?! Hur som helst så är Luminita nu genast ersatt av en landsman som sitter på exakt samma fläck som hon satt på dag ut och dag in!

Präktiga Sverige ska fortsätta på den präktiga banan tycks det som om de som förnekar organiserat tiggeri tycker.

Denne bloggare tycker att vi ska fortsätta att ta emot flyktingar som ingenting annat önskar än trygghet långt från krig. Däremot anser jag inte att det är okej att medborgare i ett annat EU-land ska fortsättas att tycka synd om på det sätt som moderatkritikerna i dag anser.

Vad det blivit av alla de påtryckningar mot Rumänien som Stefan Löfvens ministär utlovade efter valet i höstas är ytterst oklart.

Samtidigt redovisar SVT i dag en SIFO-undersökning som kan meddela att svenskars förtroende för den nuvarande regeringen har tokrasatmängder av områden.
Frågan är vad svenskar vill? Vad vill DN:s journalister? Vilken bild vill vi att världen ska ha av Sverige?

Mitt förtroende för svensk journalistik, svenska väljare, Löfvens regering och för Sverige dalar sakta men säkert!

29 april 2015

Jong-un avrättar och firar fred!

Är du en undersåte till Nordkoreas mörkerfurste Kim Jong-un ska du akta dig för att ifrågasätta byggandet av en ”blomsterformad” byggnad till minne av despotens farfar.

Du ska heller inte ha några som helst synpunkter på diktatorns inställning till hur skogsbruk ska bedrivas. TT-AP berättar i dag att minst 15 personer på senare tid ska ha avrättats i världens allra värsta diktatur för att de har tyckt saker som inte faller lille Kim på läpparna!

Det finns massor med andra åsikter än ovanstående som du ska akta dig för att vädra offentligt i Pyongyang med omnejd.

Däremot ska du säkert lovprisa att ditt lands ledare, troligen innehavare av kärnvapenmissiler, för att han snart troligen kommer att bege sig till Moskva för att tillsammans med kärnvapenhotande Putin ”fira” freden efter andra världskriget.

Två krigshetsare, med många människoliv på sina samveten, som firar fred tillsammans är två för mycket!

Tillagt 30 april: Nu meddelar AFP att lille Kim inte tänker åka till Moskva. Orsaken sägs vara "interna problem." Hoppas att dessa problem blir honom övermäktiga och att hans regim snart faller!

FN stänger av svensk visselblåsare!

Den svenske FN-medarbetaren Anders Kompass har stängts av från sitt arbete efter att han visselblåst om sexuellt utnyttjande och våldtäkter av barn som ska ha skett av FN-personal i Centralafrikanska republiken.

När Anders insåg att FN inte tänkte vidta några åtgärder med anledning av informationen så valde han att ”läcka” uppgifterna. Det borde han få något slags pris för!

I stället misstänkliggörs han för att ha ”brutit mot officiella protokoll.”

Nu lär FN-folk utreda ärendet och kommer de fram till något som helst annat än att Anders Kompass är en hjälte så är det mer än tveksamt om FN har något fortsatt existensberättigande! Särskilt som det inom FN finns organisationer som har som en huvuduppgift att bekämpa övergrepp mot barn i allmänhet och verka för mänskliga rättigheter i synnerhet!

Förhoppningsvis väntar Right Livelihood-priset på Anders!

26 april 2015

1 maj borde skrotas som helgdag!

När jag var liten, det är längesedan, satte min mor och mormor på sig sina finaste outfits på 1 maj.
Vi skulle, naturligtvis kollektivt, gå man ur huse och från någon trottoarkant beskåda demonstrationerna. Jag begrep ingenting förutom att jag tyckte det var pampigt med orkestrarna vars medlemmar kunde traska och spela samtidigt. Alla de röda fanorna betydde just ingenting. Däremot grundlades mitt livslånga musikintresse den gången även om jag senare förstod att orkestrarna var osynkade och spelade falskt, något som en gedigen musikutbildning många år därefter övertygade mig om!

I tonåren obstruerade jag mot min konservative far genom att bära näbbstövlar och palestinasjal. Kanske influerad av gener från mödernet? Sedan länge var mina föräldrar skilda.

Att 1 maj fortsatt är helgdag är för mig ett mysterium.  Nu skriver vi 2015 och många är sätten att framföra sina åsikter på. Det twittras, bloggas, instagramas, skrivs insändare och gud-vet-allt.

Att dagen är helgdag och att det demonstreras denna dag är beklämmande. Särskilt beklämmande är det när en vänsterregering sitter vid makten, något som även var verklighet när mor och mormor dressade upp och jag var en liten knatte! Att protestera mot allt, även den sittande, av en majoritet av demonstranterna självvalda, regeringen känns så anno dazumal!

Om nu allt kunde vara bättre så vore det lämpligare att alla med jobb gjorde en insats även denna dag. Världen blir inte bättre av plakat, fanor och falskspelande orkestrar.

Vi måste alla hjälpas åt att förbättra tillvaron på alla sätt. Detta görs inte i ett demonstrationståg! Skrota helgdagen den 1 maj!

Marit Paulsen en utdöende politikertyp!

Marit Paulsen meddelade i helgen att hon kommer att tacka för sig i Bryssel och EU-parlamentet.

”Kroppen vill inte vara med”, säger hon i en kommentar till SR Ekot.

75-åriga Marit kommer att saknas av många, inte minst denne bloggare! Hade lite svårt för ”tanten” under hennes tid som sosse men sen….

Vad hon har gjort för Europas kossor, höns och grisar är mer än vad de flesta politiker gör för mänskligheten under sina karriärer.

Som en, positivt och uppskattande menat, surkärring har hon fått mängder av rigida politikerkollegor att stanna upp och tänka efter!

Första svängen till Bryssel tog hon gubben och husvagnen med på resan. Husvagnen lär de sedan ha spenderat mången belgisk natt i tillsammans.

Därutöver hedrar det Marit att hon har en så stor personlig integritet. Det finns nog ingen journalist som lyckats dra ur henne hur många barn hon har uppfostrat? Eller hur många av dessa barn som i så fall är hennes egna?

Kanske är tiden ute för politiker av det slag som Marit visat sig vara? En rejäl husmor med synpunkter som jag tror delas av många. Med livserfarenhet utöver vad en normal-Svensson kan tillgodoräkna sig under en livstid.

Den bok Marit nu skall skriva, enligt henne själv med titeln ”Av jord är du kommen”, kommer att införskaffas så snart den utkommer!

Tack Marit för en magnifik livsgärning så här långt! Hoppas att du orkar fortsätta skapa debatt från din välförtjänta tillvaro som pensionär!

24 april 2015

Svenska poliser hjältar i New York!

4 svenska polisassistenter, hyfsat nyutbildade, har vållat uppståndelse i veckan i New York.
De fyra, troligen på en häftig party-weekend efter att ganska så nyligen ha anställts vid Polismyndigheten, ingreptunnelbanelinje 6 i staden då föraren halvhysteriskt ropade i högtalarsystemet och frågade om det möjligtvis fanns poliser ombord på tåget? 

De var på väg för att se musikalen ”Les Miserables” när semestern, åtminstone tillfälligt, blåstes av.

Då ingen nationalitet på de efterfrågade poliserna angavs besvarade våra fyra hjältar nödanropet, helt enligt, i alla fall den svenska, instruktionsboken.

De kunde stoppa ett slagsmål i en av vagnarna. Alltihopa filmades naturligtvis av flera passagerare med ”smarta” telefoner.

I dag har de fått träffat stadens polischef som ville framföra sitt tack!

När jag skriver dessa rader sitter jag dessutom och nynnar på en av mina favoritmelodier ur den musikal grabbarna skulle se; ”Do you hear the people sing, singing the songs of angry men”?

De arga männen på tunnelbanan mötte sina övermän i form av svenska poliser. Samtidigt fick våra poliser visa att man faktiskt kan ingripa utan att skjuta ihjäl folk. Bara det är nog så viktigt eftersom den amerikanska polisbrutaliteten visat sig passera anständighetens gräns vid några/många tillfällen under de senaste åren.

Erik, Samuel, Marcus och Eric! Här sitter jag, en simpel medborgare, och är så stolt! Jag hoppas verkligen att er arbetsgivare beslutar sig för att inte dra några semesterdagar för er tripp till ett av mina favoritländer! Tvärtom borde ni få övertid för er insats som renderade så stor uppmärksamhet och som gav er upplevelser i New York ni aldrig hade kunnat tänka er!

22 april 2015

Stockholm Marathon begår självmord!

Ibland händer det att jag läser nyhetsnotiser och därefter kollar almanackan för att konstatera att det verkligen inte är 1 april.

I dag är en sådan dag!

Stockholm Marathon kommer från och med i år endast att erbjuda prispengar till nordiska löpare!?!

Generalsekreteraren på Svenska Friidrottsförbundet, Albert Albertsson, säger i en kommentar till TT att beslutet är en del i ”en lovvärd satsning för att svenska löpare ska kunna hävda sig internationellt.”

Blaha blaha!

Sanningen är att beslutet, som inte bara är förfärligt rasistiskt, är ett symptom på det totala läget i Sverige! Skitnödigt ängsligt, samtidigt som folk i riket i gemen tycks tro att vi ”klarar oss utan samarbete med andra, konkurrens och medtävlare.”  Det är faktiskt ganska mycket sosse-stuk över det hela; Stoppa, hindra, förbjuda! Allt med märkliga förtecken av att storhetsvansinnet slagit ut i full blomning!

Skrämmande!

Stockholm Marathon och dess arrangörer löper sig själva djupt ned, ca 42 km, i graven!

19 april 2015

Eurovision 2015 - mina synpunkter!

Som tidigare utlovat kommer här mitt högst personliga tyckande inför Eurovision Song Contest 2015. Jag brukar publicera detta innan SVT påbörjar förhandsvisningarna, något som startar i veckan som kommer. Jag vill ju inte bli anklagad för att plagiera någon annan. Plagiat har vi ju tillräckligt med i schlagervärlden ;-)!

Så kära schlagervänner, och alla ni andra, håll tillgodo!

Semi 1, 19 maj

Moldavien:
Först ut i årets Eurovision-spektakel är en rågblond (måste vara blekt) gosse. Modern pop-låt som väcker förhoppningar om en kul tävling. Gud, vad besvikna alla ska bli! Eftersom jag har lyssnat igenom låtarna ett par gånger så vet jag vad som komma skall. Därför är det svårt att tycka till om denna låt. Den är bra men knappast tillräckligt bra. Det är sväng men bland de få låtarna med sväng i år så sticker nog inte Moldavien ut tillräckligt mycket!

Armenien:
Wow! Det här är riktigt bra, förutsatt att gruppen lyckas sjunga rent och dessutom inte totalkollrar bort sig på engelskan som redan i videon lämnar en hel del att önska. Som musikutbildad, även om det är länge sedan, blir jag lycklig över de annorlunda harmonierna och tonartssvängningarna. Riktigt snyggt och borde vara solklara till finalen! Eller så åker de ur med dunder och brak och då beror det nog bara på att de alla ville för mycket i semin och sjabblade bort den vackra tempoväxlande melodin.

Belgien:
Degenererade Belgien brukar skicka det ena märkliga bidraget efter det andra till denna tävling. Jag brukar skratta gott och jag brukar ofta gilla avarterna från Europas mest tudelade nation. I år garvar jag inte. Det handlar inte om att jag spinner loss på låten. Han kan inte engelska och han gör mig inte glad. Däremot fattar jag att han troligen kommer att komma topp tio i finalen. För dit tar han sig lekande lätt medan jag hämtar mer att dricka ute i köket! Å då handlar det inte om te, lika lite som att låten skulle vara min tekopp!

Nederländerna:
Oj! Den här låten har jag hört förut. Vet inte var eller när men det spelar ingen som helst roll. Det här är alldeles lysande! Å jädrar i min lilla låda vad hon sjunger bra! Holländarna har börjat överraska i tävlingen på senare år. Välkomna tillbaka till toppskiktet! Det här kommer att gå otroligt bra!

Finland:
Vad jag än tycker om detta så kommer jag att få på skallen! Så då tycker jag därför helt enkelt rakt från hjärtat! Detta är ett hån mot alla de som ställde upp i ”Funkismello” i Väsby tidigare i år. Det finska bidraget är dessutom ett förfärligt hån mot alla i Glada Hudik-teatern. Det är möjligt att alla röstberättigade under den finska finalen var varma i sina hjärtan (av för stort intag av Kosken?) och sympatiröstade på detta gäng funktionshindrade. Jag tror att det kommer att bli lyteskomik i Wien! Jag skäms för att säga det men måste ändå meddela att skämskudden kommer att vara nära mig när Suomi äntrar scenen. Självklart ska även funktionshindrade tillåtas vara med men då ska de baske mig uppvisa mer kvalitet än vad detta gäng gör.

Grekland:
Efter ett antal discodansanta hits från Olympens land under många år så satsar de i år på en väteperoxid-stinn blondin som wailar fram en intetsägande ballad. På nätet påstås sådant som att hon har en vacker röst. Vad spelar det för roll när låten är så komplett i all sin tristhet? Nu har ju inte grekerna råd att arrangera ett Eurovision förrän om sisådär fyra generationer. Årets bidrag är ett tydligt bevis på detta!

Estland:
Elina & Stigs halvsvängiga dänga berör mig inte ett dugg. Varför har hon inte låtit operera bort sina polyper är min första tanke när jag hör henne. Han låter bara gnällig. Och videon är förfärlig i all sin dystra stämning. Sorry grannar, men årets bidrag från er förstår jag mig inte på!

Makedonien:
Fortsätt att köa till landets toaletter för det här behöver ni inte heller lyssna på. En låt där sångaren börjar första 12 sekunderna med att waila är hur som helst dömd på förhand. Det spelar ingen roll att låten blir en smula medryckande efter en stund. Åtminstone i den taktfasta refrängen. Hallå! När kommer nästa låt?

Serbien:
Vafalls? Ingen Balkan-ballad från Serbien? Vad har hänt? Här får vi en bra poplåt med maltesiska Chiaras serbiska motsvarighet. Oväntat och bra! När hon spinner loss gör jag det också!

Ungern:
1994 representerades Ungern av Friderika Beyer som med sin otroligt vackra ballad ”Kinek mondjam el vétkeimet” drog en 12-poängare ur det svenska folket. Sedan dess har många ungerska bidrag varit av typen bättre än de flesta andra. Årets bidrag är inget undantag. Detta är bra och jag hoppas att de lyckas med stämsången på lika bra sätt som i den ungerska uttagningen. Någon slags country-stuk som passar mig så himla bra. Frågan är, som så många gånger till under årets tävling, om just denna ballad sticker ut tillräckligt? Jag hoppas det!

Vitryssland:
Kolla videon och berätta för mig vad han har i öronen!! Eller har han konstgjorda öron i sin helhet? Vitryssland har skickat samma typ av låtar sedan Lukasjenko enväldigt bestämde att landet skulle vara med i Eurovision och sedan dess enväldigt, via hantlangare, väljer vilket bidrag som ska representera landet. Ifjol var det visst så att tvåan i den nationella tävlingen fick åka eftersom ettan inte föll lille Aleksandr på diktatorsläpparna! Violinsolot i mellansticket hjälper inte. Tröttsamt enformigt! Gäsp, trots dunkandet i rytmen som kan framkalla migrän hos känsliga.

Ryssland:
Det här gör mig absolut, fullständigt, spyfärdig! Blonderad brud sjunger om ”Million voices”, vars video visar på någon slags mångfald där allas röster är lika mycket värda. Och så kommer låten från Putin-land!?! Snälla rara röstare; Se till att denna låt inte kommer vidare till finalen, oavsett om ni tycker låten är bra! Själv är jag på väg ut i köket för att ta ännu en tablett mot sura uppstötningar! Det är så jävla provocerande så det är långt bortom anständighetens gräns!

Danmark:
Jag brukar titta på den danska uttagningen. Varje år brukar jag ha en skyhög favorit. Som aldrig vinner. Vad är det med danskarna, som ju ändå är ett av mina favoritfolk? I årets danska ”Melodi Grand Prix” hade jag ingen favorit alls!?! Alla låtarna var hästlängder från att hålla den kvalitet som jag förväntar mig från det danska musikundret. Årets Eurovision-bidrag svänger dock och det kan räcka. Men jag uppmanar alla att vända bort blicken från tv-rutan om inte gruppen och körtjejerna stylas om inför Wien-resan. Sångaren ser ut som en förlupen pingstpastor och körtjejerna är tillfiffade för att se 10 år äldre ut än vad de borde göra. Konstigt är ordet trots 60-talsflörtandet som brukar tilltala mig!

Albanien:
I vadslagningar bland Eurovision-nördar på nätet är denna melodi en av medaljaspiranterna. Aj-aj-aj, vad jag inte fattar detta! Visserligen har hon skitsnygga röda läppar i videon men låten är sannerligen inte lättsjungen och det låter på något sätt bara så himla….ja, albanskt! Rösten ska spricka på ett par ställen i låten är det tänkt. Den jävla sprickan kan bli alltför stor och wailandet i övrigt ger mig creeps!

Rumänien:
Han sjunger mycket bra! På, åtminstone delvis, sitt eget språk! Men varandes ännu en ballad, dessutom kommandes från ett land där en hel folkgrupp tvingas sitta i gathörn över hela Europa, så känner jag bara avsmak! Är oberörd, så otroligt oberörd, av denna melodi och kan inte för mitt liv minnas en enda strof två minuter efter att jag senast lyssnade på den!

Georgien:
När Ruslana vann för Ukraina 2004 gjorde hon det med djurhudar, trummor och med ett utseende som en krigarprinsessa. I år mantlar Georgien denna roll. Det borde dem inte ha gjort för jag blir bara extremt besvärad. Det är skrikigt, bullrigt, omusikaliskt. Öronproppar hitåt tack!

Semi 2, 21 maj

Litauen:
Men äntligen tycks även Litauen ha insett att det går att skicka något som inte kommer att komma sist. Semi 2 svänger loss rejält i starten och väcker förhoppningar om att denna kväll ska kunna ge mer dans än semi 1. Det här är kul! Banalt, nästintill naivt, men det är ju så man vill att en svängig schlager ska vara. Det ska vara party, glädje och dansvilja. Sen om sången stundtals är obekvämt falsk spelar ingen roll. I like!

Irland:
Irländska bidrag är ofta så skitnödigt tillrättalagda för att inte uppröra någon i det egna hemlandet där nunnor gräver ned barnlik och där aborträtt lyser med sin alltför stora frånvaro. Det handlar gärna, i alla fall när det är kvinnliga artister, om scenklädsel som är så heltäckande som möjligt och texten på låtarna får aldrig handla om något som kan uppröra någon (svårt religiös?) varelse på den gröna ön. Årets låt, och sångerska, är inget undantag. Även om skinnpajen är på så är urringningen helt säkrad från att hetsa någon pastor till blodstörtning. Hennes sångröst är alltför vass och hon känns inte trovärdig. Tumme ner!

San Marino:
Skönsjungande kille och tjej, enligt uppgift bara 16 år gamla, stråkar, annorlunda rytm. Jag går igång! Och melodin måste vara skitsvår att få till beroende på horder av tonartsskiftningar. Undrar om ungdomarna klarar detta live? Jag hoppas det! Den här kommer jag att vilja lyssna på. Igen och igen och igen!

Montenegro:
Här snackar vi årets Balkan-ballad! Fiol, dragspel, manlig tonsäker skönsång, you-name-it. Bedövande vackert. I dessa fall brukar mitt hjärta bulta lyckligt och jag drömmer mig bort till platser jag skulle vilja återse, även om dessa inte ligger på Balkan. Kanske börjar jag bli gammal, kanske har de smäktande Balkan-balladerna spelat ut sin roll? Det här är otroligt vackert! Ändå går jag inte i gång! Låten kommer att klara sig finfint i årets tävling. Jag kommer dock inte att rösta på den och oroas över att jag inte kan förklara riktigt varför!

Malta:
Men snälla söta schlagerälskare på Malta, jag vet att ni är representativt minst lika många som vi i Sverige, hur tänkte ni nu? Det spelar ingen roll att videon är dramatisk och sångerskan begåvad. Det här är så jävla tråkigt och jag blir så himla besviken. Jag brukar älska maltesiska bidrag. I år är förhoppningsvis bara ett enstaka undantag!

Norge:
Det här tycker många Eurovision-freaks är vackert!?! Själv funderar jag på varför hela det norska folket måste ha fått en kollektiv kollaps den där vinterkvällen då den norska finalen avgjordes? Liveframträdandet i norsk tv kan dessutom vara det absolut tristaste som någonsin visats i schlagersammanhang. Kom tillbaka Jahn Teigen! Allt är förlåtet. Norge borde inte ha en chans att gå till final i år.

Portugal:
”Det finns ett hav som separerar oss” sjunger en mascara-överspacklad portugisiska. Inget kunde vara mer sant! Jag brukar älska portugisiska bidrag även om jag inte förstår språket. Det hedrar dem att de envisas med att sjunga på sitt eget språk men i år blir jag bara mörkrädd. Undrar om Lissabon någonsin skulle vilja arrangera Eurovision? Det känns extra angeläget att ställa den frågan i år. Mötte jag sångerskan i någon mörk portugisisk gränd skulle jag, av en hel massa anledningar, springa för livet!

Tjeckien:
Ett par som på alla sätt försöker dramatisera upp en typisk östballad av snittet sämre än de flesta. Jag kollar klockan, bläddrar förstrött i någon tidning och undrar när eländet ska ta slut? Gud, vad tråkigt!

Israel:
Hoppas att alla ni som skenade till toaletterna under Tjeckiens bidrag nu är tillbaka i sofforna. Detta är en av mina storfavoriter till segern! Pampig, nästan religiös mamma-bön, till inledning. Men sedan svänger det loss rejält. Så himla skönt att få skaka rumpa ett tag. Det behövs i all annan bedrövlighet som många länder bjuder på. Återstår att se om politiska ställningstaganden gör att Israel inte får tillräckligt med röster. Jag trodde inte att Conchita skulle vinna ifjol. Jag tänkte att alla mossiga öststater skulle vägra rösta på honom/henne. Jag hade fel. Hoppas jag har fel i mina farhågor i år också. I så fall bär det av till Israel nästa år och alla Eurovision-fjollor, av alla jävla kön, kommer att kunna leva loppan i gay-paradiset Tel Aviv! Nadav borde vara självskriven på Pride i år!

Lettland:
Denna låt är också favorittippad av så många som liksom jag anser att de är bäst på att bedöma Eurovision-bidrag. Jag fattar nada! Även om hon har en pipa utöver det vanliga, stundtals lite Kate Bush-aktig, och klämmer ifrån tårna så når hon inte fram till mig. Hennes startnummer, direkt efter en vinnarfavorit, gör dessutom att jag tror att alla som dansade med mig kommer att missa detta nummer.

Azerbajdzjan:
Topp tre över de snyggaste, utseendemässigt, i år? Kanske! Europas tonårsbrudar, och en och annan schlagerfjolla förstås, kommer att fukta ihop och tokrösta! Det här blir säkert populärt men själv kommer jag på mig att under tre minuter fundera på vad jag ska äta till middag under veckan som kommer och om det verkligen inte är dags för kisspaus? Jag är så oberörd av detta! Och irriteras ofantligt över wailandet under den sista minuten. Fast han ska ha cred för att han sjunger på så bra engelska!

Island:
Island är ett av mina favoritländer när det kommer till att producera finfina Eurovision-låtar. Sångerskan i år har ett oisländskt utseende och sjunger en poppig ballad som kommer att kunna dra röster från länder vars invånare inte har en susning om var Island ligger. Det blir ingen final i Reykjavik nästa år men det kommer att räcka långt tror jag.

Sverige:
Om vi bortser från alla plagiatanklagelser, och de är många, så är den officiella videon urtrist. Låten blir jag inte sugen på när jag hör den. Men scenuppträdandet kommer att räcka långt, till och med mycket långt. Det lär bli prispallen för Måns men det beror inte på att låten är bra. Dels är den inte ens ny, dels är den inte tillräckligt bra. Men hunken Måns kommer att sopa hem röster från all over the place!

Schweiz:
Här försöker sångerskan skapa någon slags fejkad dramatik och publiken i den schweiziska finalen tycks ha varit höga på något för de blir besatta. Jag tittar förundrat och försöker förstå vilket budskapet är som Schweiz vill förmedla med denna sång. Det förblir en gåta, i alla fall för mig. Kissa, hämta mera chips, fyll på dippskålen och påfyllning i glasen. Nu! Det ska väl alla hinna med under tre minuter i alla fall för snart händer det grejor när vi förträngt alplandet!

Cypern:
Akustiska gitarrer är hemligheten att ta till när man vill förföra denne bloggare. Det spelar ingen roll att detta är ännu en ballad. John sjunger mycket bra men saknar karisma. Och detta års Pridefestival lär nog inte importera Cyperns artist 2015. Till det är låten alltför odansant. Men gitarrerna gör susen. Denna ballad borde kvala vidare om jag får bestämma. Tyvärr blir det nog inte så eftersom han kommer att försvinna bland alla andra ballader.

Slovenien:
Å, jag har så jäkla svårt för vokalister som spänner stämbanden till bristningsgränsen. Att denna sångerska hämtat inspiration från tyska Lena står klart med all oönskad tydlighet. Låten är intetsägande och trots att den svänger mer än de flesta andra bidrag så berör mig inte detta ett endaste dugg. Har glömt i samma ögonblick som låten är över. Något som inte sker tillräckligt snabbt!

Polen:
Sist ut i semi 2 kommer ännu en ballad. Alla tv-tittare är så fed-up så här dags och kommer att missa en fin melodi med en begåvad sångerska. Synd på så rara ärtor! Ett annat år, med andra medtävlare, hade detta kunnat räcka långt!

Redan klara för finalen, 23 maj (oordnad ordning då denna inte var bestämd när dessa rader skrevs)

Australien:
Höll på att få hjärtsvikt under den inledande första versen då jag trodde mig ha hamnat i ett sedan länge glömt Balkan-land. Innan den korta versen är över och svänget sätter in är det bara en sååå urtrist låt. Sedan blir det annat ljud i skällan och utvecklar sig till en riktigt svängig poplåt. Här blir det några moves på parketten för undertecknad och det är inte ofta som detta sker i årets Eurovision. Mässingsblåset är skithäftigt och Guy är medryckande som tusan!

Österrike:
Skäggiga damen Conchita förde tävlingen till Wien. Där ersätts hon av ett gäng långhåriga, skäggiga, män som påminner om en hoper svårt pårökta och sedan länge övervintrade hippies! Det är lite otippat för att vara Österrike men det var det ju även ifjol. Detta är ett snyggt bidrag och om låten inte drunknar i årets balladträsk så finns risken att Österrike hamnar långt mycket högre i prislistan än vad värdnationer i allmänhet brukar önska! Å flygeln brinner fint!

Tyskland:
Vinnaren i den tyska finalen meddelade, under direktsändningen, att han inte var intresserad av att vinna eller för den delen representera Tyskland. Därför blir det nu tävlingens tvåa, Ann Sophie, som skickas till Wien. Ann Sophie är ett multiplagiat, kolla utseendet och lyssna på rösten, till Lena Meyer-Landrut som representerat landet ett par gånger och sopade hem hela spektaklet 2010. Årets tyska bidrag är utstuderat tråkigt och jag längtar efter fornstora hits från decennier tillbaka i tiden. Dessutom undrar jag om den tyska människan i år inte står för tävlingens mest bredkäftade mun?

England:
Hear! Hear! Min absoluta favorit i år! Här ger vi oss av till 1920-talet och jag bara älskar varenda sekund! Bättre än så här blir inte årets Eurovision! Befarar dock att många inskränkta öströstare vägrar att inse detta bidrags storhet! Som jag ska rösta på detta bidrag! Grattis alla telefonbolag som kommer att tjäna storkovan medan jag får käka knäckebröd i oöverskådlig framtid! Heja England! Go get them all!

Spanien:
Gör hon lika bra ifrån sig live som i videon så blir detta farligt! Tyvärr har hon samma problem som de andra som redan är klara för final. Ingen har sett henne innan finalkvällen. Sjunga kan hon, låten är intressant och hon är vacker. Räcker det? 

Frankrike:
Franska lärde jag mig aldrig. Det är visserligen inte för sent ännu och skulle tid och möjlighet ges till att studera ett nytt språk så står franskan på tur. Kanske i konkurrens med isländska! Lisa sjunger årets vackraste ballad och har en så underbar pipa att klockorna stannar och hjärtan brister. Tyvärr brukar bidrag som är direktkvalificerade till finalen ha svårt att nå ända fram. Jag önskar att denna förbannelse upphör i år. I så fall blir det prispallen för Frankrike och kanske når hon ända fram till vinnarbucklan!

Italien:
Men va? Finns det italienska sångare som inte låter som Eros Ramazotti och bara raspar sig fram röstmässigt? Japp, det gör det! Här blir det operastuk modell Andrea Boccelli och titeln ”Grande amore” får mig att smälta ihop tillsammans med stråkarna och pianoplinkandet. Det här är pampigt och jag spinner loss och får ståpäls. Kommer att bli en toppenplacering om musikkännare väljer att delta i omröstningen!

Om jag får bestämma skulle topp tre bli så här:
1 England
2 Israel
3 Nederländerna

Fast San Marino, Armenien, Ungern, Serbien, Frankrike och Italien borde inte vara långt efter!

Risken är dock stor att det är Måns som lyckas bäst! Vad trist det vore!

12 april 2015

Om Indien och feelgood-läsning!

Jag har aldrig känt någon längtan efter att resa till Indien! Med män som anser att kvinnor finns till för att våldtas och med magåkommor som drabbar besökande turister med 99%-ig säkerhet så har landet aldrig känts som ett ultimat resmål!

Därför tog det mig längre tid än för de flesta innan jag köpte boken ”Dehlis vackraste händer” av den svenske författaren, och Indien-kännaren, Mikael Bergstrand.

Uppföljaren, också den inköpt i senaste laget, ”Dimma över Darjeeling” har jag nyligen plöjt igenom.

Båda böckerna är fantastiska, i alla fall i mitt tycke, och fyllda av dofter, färger, rytmer och lockar nog de flesta läsare till både skratt och eftertänksamhet.

Som så många andra längtar jag efter en snabb fortsättning och nu läser jag på Norstedts hemsida att bok nummer tre kommer i maj. Titeln är ”Gurun i Pomonadalen” och tyvärr sägs det att denna bok blir den sista i en trilogi om ”Göran”, aka ”Mr Gora”, ”Yogi” och alla de andra som förgyllt mången läsestund för mig.

Suck!

Hur ska det egentligen bli med alltihopa? 
Utan att säga för mycket för er som ännu inte läst Bergstrands första två böcker i serien så undrar jag bara:

Blir det något bröllop?

Vad säger ”Amma” i så fall om det?

Utspelar sig hela avslutningen i Sverige och i så fall varför då?

Är ”Yogi” egentligen säker på, till 560 %, att Sverige verkligen är det lämpligaste av alla lämpliga resmål?

Och vad händer egentligen med teplantagen?

Till dig som ännu inte läst feelgood-böckerna av Mikael Bergstrand kan jag bara säga att jag avundas dig!

Det är måhända så att jag kommer att välja andra resmål före Indien när semestrar lurar runt hörnet men min lust att upptäcka detta väldiga land har i alla fall ökat betänkligt efter att ha lurats in i denna värld via ett par mycket läsvärda böcker!

Om pingstpastorn och helvetet!

Några rader till pingstpastorn Tommy Dahlman:

Tommy! Du och 21 andra pingstpastorer påstår att jag och mängder av andra medmänniskor är dömda till en tillvaro med extremt hög temperatur den dagen vi lämnar jordelivet. Det skriver ni i en debattartikel i tidningen Dagen.

Med detta konstaterat inser jag att jag inte kan bemöta dina, och dina kollegors, åsikter med mindre än att jag tar ett rejält kliv över till er planhalva, de fördomfullas!

Kom just att tänka på en gammal svensktoppslåt med textraden: ”Vad gjorde du av ditt liv Tommy?” och inser att frågan är tillämpbar en dag som denna.

Hade du en uppväxt i ett svårt frireligiöst hem där dina egna tankar inte tilläts ta plats?

När jag tittar på bilden av dig i Dagens Nyheter så kan jag konstatera att du ser ut som en riktig ”hunk!” Om du klev in på något etablissemang med regnbågsflagga på fasaden så finge du nog var på din vakt! På sådana ställen vet du förstås redan att vi alla är pedofiler och endast har sex i våra tankar. Vardagliga bekymmer som att handla mjölk, tvätta, stryka, städa och fundera på vilken mat som ska fixas till middag är ingenting för oss! Att nära en önskan om att dela livet med en person som vi hyser obeskrivlig kärlek för är oss helt främmande! Det är rent och skärt, svårt ogudaktigt, kopulerande som uppfyller våra ogudaktiga hjärnor varje minut av vår vakna tid! Det vet ju alla, eller hur Tommy?

Du har vackra ögon och dina läppar ser kyssvänliga ut! Möjligen verkar det en smula omanligt att du använder så mycket vax i håret. Men i ditt fall tycks det nog mest bero på att du ”tar från de rika och ger till de fattiga.” Och hur är det egentligen med dina handleder Tommy som du visar upp på pressbilderna på din egen hemsida? Är de inte lite väl mjuka för att de ska framstå som riktigt karlakarlsaktiga?

Jag undrar om du inte låg där i mörkret testosteronstinn i tonåren, medan lilla mamsen stod vid spisen, bad och födde nya pingstvänner till världen, och tänkte syndiga tankar när du kände dig manad att tillfredsställa dina egna lustar, på ett sätt långt ifrån det som ansågs lämpligt?

Hur det än är med den saken tycks kärleksbudskapet uppenbarligen aldrig nått fram till dig och de 21 andra!

Det är möjligt att ni har rätt i era profetior som säger att jag och alla andra regnbågsmänniskor på vår jord kommer att sluta i helvetet! Men jag är i så fall fullständigt övertygad om att vi inte alls kommer att känna oss ensamma!

See you in hell!

11 april 2015

Om Nordkorea och mediabevakning

I veckan kunde nyhetsbyrån UPI berätta att Nordkoreas lärarkår nu har fått nytt studiematerial att sprida till sina elever. I Sverige citerar DI och Metro notisen.

Via den nya boken får barnen i mörkerlandet lära sig att deras nuvarande ledare, Kim Jong-un, lärde sig köra bil när han var tre år gammal. Vid nio års ålder tävlingsseglade han mot en icke-namngiven ledare för ett företag som tillverkar lyxbåtar. Naturligtvis vann lille Kim!

DN publicerar också nyheter från det slutna landet. Vi får veta att ledaren har skadat handleden eftersom han synts med bandage.

Det känns som om DN därmed tycks vara uppriktigt oroliga över diktatorns hälsa.

UPI berättar också att det just nu tycks pågå stora omflyttningar i det nordkoreanska ledarskiktet. En hittills ledande officer i den nordkoreanska militären, Hwang Pyong So, lär ha ”degraderats” till att ”bara” vara nummer två i styret av huvudstaden Pyongyang.

Jag inser att det nog inte kan vara lätt att få fram oberoende rapporter från staten med enorma fångläger. Att DN då väljer att berätta om ett bandage när andra rapporterar om indoktrinering modell värre är beklämmande!

Själv vill jag gärna tolka framtagandet av den nya boken till lärarna, bandaget och omflyttningarna som att det pågår någon slags avancerad maktkamp i Nordkorea. Jag fortsätter drömma om att den fruktansvärt kuvade befolkningen så småningom kommer att stå som segrare mot det förfärliga förtrycket!

Trafikverket måste konkurrensutsättas!

Steg upp i ottan i morse. Hade avtalat en förmiddagstid för ett möte i Norrköping. Hade sedan länge bokat tågbiljett tur och retur med ett par timmar vistelse i den vackra östgötska staden! Av detta blev det intet! Jag led inte själv särskilt stor ekonomisk skada. Det gjorde däremot den person jag skulle möta. 

Trafikverket borde privatiseras och utsättas för anbudsförfarande för ett antal år åt gången! Bums!

På Stockholms central rådde, trots den tidiga lördagsmorgonen, ett helt galet perrongspring av stressade resenärer. Den automatiska röst som via högtalarsystemet informerar gjorde detta genom att oavbrutet rabbla nya avgångstider och nya spårnummer. Mitt tåg skulle från början gå från spår 11, strax meddelade den otroligt konstlade rösten att det var spår 19a som gällde. För att ett par minuter senare bytas mot spår 10. Just mitt tåg hade destination Köpenhamn så många var resväskorna som krampaktigt släpades runt. Småbarnsföräldrar som var nära nervsammanbrott. Japaner som inte förstod ett smack utan bara längtade hem till ordningen i Tokyo. Och naturligtvis undrade vi alla om helvetet nu på riktigt kommit till stan?

Inte bara mitt tåg bytte spårnummer och avgångstid med mindre än minuters mellanrum. Det gällde all spårbunden trafik på landets största järnvägsstation. Allt var kalabalik och jag tror att vi var många som förväntade oss att någon ”regissör” skulle skrika ”Ingen panik! Kvinnor och barn först!”

Under mer än 25 år tågpendlade jag. Först till skolan, senare till arbetsplatser. Än i dag blir jag lätt illamående när jag tvingas stiga på ett tåg. Samtidigt är färdmedlet behagligt; Man kan arbeta, fika, läsa eller bara koppla av. På den tiden kom jag oftast fram dit jag skulle i hyfsat nära avsedd ankomsttid. Detta tycks vara en svunnen tid anno dazumal!

Det känns som om vi mer eller mindre varje vecka kan läsa om ”signalfel” som, oavsett om det handlar om signaler, ställverk, kontaktledningar eller växelfel, orsakar så stora störningar i trafiken att anständighetens gräns sedan länge passerats!

Hur stor samhällskostnaden totalt kan bli vid sådana här tillfällen vet jag inte. Mitt möte vållade ekonomisk skada för min motpart. Alla andras möten, oavsett om det handlar om affärsmöten, släktmiddagar eller bröllop, torde vålla enorm ekonomisk skada totalt sett. Just i dag, på mitt tåg, var det två idrottare som skulle lira match i Linköping men som aldrig kom fram i tid.

I dag påstods det råda signalfel i Flemingsberg. Av anställda på ett tågföretag fick jag, efter en timmes väntan, veta att de första ”signalare” som skickats till de trasiga signalerna bara meddelade att de inte var utbildade på just denna typ av signal varför ett nytt gäng ”signalare” måste ringas in!

Det räcker nu!

Tvärtemot den samlade kåren av kritiker, åtminstone känns det så, så förespråkar jag dock inte förstatligande av landets tågtrafik. Bara utökad konkurrens kan avhjälpa den totala kommunikationskatastrof som drabbat det miljövänliga färdsättet.

Det duger inte att statligt anställda, oftast nepotistiskt tillsatta eller åtminstone så stora hycklare att en innevarande regering finner det för gott att erbjuda poster inom statliga verk och myndigheter, som på Trafikverket, ska ansvara för en trafik i utveckling. Här behövs proffs som vet vad de sysslar med, även under en smärtsamt lågt satt budget!
Tills detta sker har jag bara ett önskemål Trafikverket; Skrota genast den automatiserade skräckrösten som via högtalarsystemet på landets tågstationer kan få horder av folk att uppträda som om den sista stunden vore här.

Den sista stunden borde vara helt och hållet här för Trafikverkets ledning, som uppenbarligen aldrig har förstått sitt uppdrag och därmed inte sett till att allt nödvändigt arbete blir gjort!

8 april 2015

Är vänlighet på utdöende?

DN skriver på onsdagseftermiddagen om Ralph Body, portvakt och bemanningsföretagsanställd i New York, som fått sparken efter att ha varit ”för trevlig!”

Ralph tog sitt jobb på fullaste allvar och hjälpte, när han hade tid, till med göromål som uppenbarligen inte stod i hans arbetsbeskrivning!

Bemanningsföretaget bemöter de boendes protester efter avskedandet med att ”det råder missuppfattningar” medan Ralph själv från sin arbetsgivare fått veta att han varit just ”för trevlig” som förklaring till att han nu fockats!

Om bemanningsbolag, även svenska sådana, kan man tycka mycket! Mestadels negativt om någon frågar mig! De har liksom inprogrammerat i sina affärsplaner att utnyttja lagar om anställningsskydd till bristningsgränsen. Gärna genom att betala usla löner men främst genom att påstå att allt de kan erbjuda är ”vikariat”, något som svenska företag inte är sena att nappa på!

Dock är det i dag det där med vänlighet som får mig att reagera!

Jag tycker, och jag tror många med mig gör detsamma, att just vänligt, trevligt, bemötande är en utdöende konstart.

Just nu rasar en debatt på gratistidningen Metro:s insändarsida sedan någon förgrämd, troligen 40-talist, ondgjort sig över att folk inte reser sig på bussen när han/hon kommer vinglande. Om detta kan man tycka mycket men 40-talisten har sannerligen ingen anledning att ”rasa” om han/hon inte fullt ut förstått att det kan finnas anledningar till att han/hon får stå på bussen. Jag själv blev för några år sedan utskälld för att jag inte reste sig. Inte ens när jag förklarade att jag just lärt mig gå igen efter ett komplicerat benbrott ville den rabiata ”tanten” ge sig!

Annars så försöker jag sprida så många ”tack” jag kan omkring mig. Å precis lika ofta försöker jag visa någon annan uttryck för vänlighet om det så bara handlar om att hålla upp en dörr. Det är dock inte ofta man får någon som helst motreaktion, åtminstone inte av det trevligare slaget, i det här landet längre. Uppenbarligen börjar det fungera på lika uselt sätt i USA, landet som annars är fullt av leenden och tillönskningar om att man ska ha en ”nice day!”

Jag hoppas att jag även på ålderns höst kommer att lyckas sprida en smula vänlighet omkring mig. Även om den inte kommer att omfatta bemanningsföretag och andra som fortsatt tycks stortrivas när de får bittra ihop totalt i alla möjliga sociala sammanhang!

Och de jag finner uppriktigt korkade kommer jag förstås att skälla på. Som t ex när de inte reser sig på bussen när jag kommer vinglandes....

6 april 2015

Om MH370, skor, juiceförpackningar och konspirationsteorier!

Mysteriet med det försvunna malaysiska flygplanet med flightnummer MH370 kommer inte att förbli olöst. Kanske tar det några dagar till eller så kanske det dröjer många generationer framåt i tiden men självklart kommer världen förr eller senare att få veta vad som hände!

Jag har bloggat många gånger i ämnet! Senast skedde det annandag jul, för bara några månader sedan, då den franske författaren och f.d. flygbolagsdirektören Marc Dugain påstod sig mer eller mindre veta att planet skjutits ned i närheten av den amerikanska flottbasen Diego Garcia i södra Indiska Oceanen.

Redan bara ett par dagar efter att planet försvunnit påstod invånare på den avlägset belägna atollen Kudahuvadhoo, tillhörande Maldiverna, att de skulle ha sett flygplanet passera på relativt låg höjd.

Någon uppföljning av Maldiverna-spåret i media fick vi inte. Själv minns jag att jag ställde frågan varför till en känd journalist på en ännu mera välbekant tidning. Journalisten avfärdade mig och kunde meddela att det inte låg någon som helst sanning i uppgifterna från Maldiverna och att ögonvittnena överhuvudtaget inte existerade!

I dag berättar en annan tidning, Expressen, om svenskan Annette von Arnold som besökte ö-paradiset Maldiverna kort efter att MH370 försvunnit. Hon berättar att hon och hennes make fann stora mängder skor liksom ett stort antal mindre juiceförpackningar utspridda på en strand. Inte precis fynd någon förväntar sig att göra på en liten atoll långt ute i havet. När hon påtalade sina märkliga fynd för hotellpersonalen så avfärdades hon dock med axelryckningar. Det var först i samband med att hon såg en dokumentär om flygmysteriet som hon började lägga ihop ett och ett!

Många är de mer eller mindre konspiratoriska teorierna om vad som egentligen hände den där natten då det gigantiska passagerarplanet upphörde att existera.

Jag fortsätter att tro att världen är vilseledd av företag och myndigheter som inte alls är intresserade av att bringa klarhet!

Det är faktiskt så att jag nästan förväntar mig att en dag få knäppa åtminstone journalisten på den stora tidningen på näsan genom att triumferande skicka ett mejl med den oundvikliga frågan: Vad var det jag sa? 

5 april 2015

Grattis ESC 60 år! Vilken gala!

Som den totalt insnöade schlager-freak jag anser mig vara fick jag en höjdarkväll i tv-soffan i går.

SVT sände då en jubileumsgala, inspelad av BBC några dagar tidigare, med anledning av att Eurovision Song Contest i år firar 60-årsjubileum.

Jag var lite orolig inför sändningen och tänkte att det kanske bara skulle bli lyteskomik av alltihopa. Som tur är hade jag helt fel i mina förtida obehagskänslor.

Publiken på Eventim Apollo i London tycktes vara i extas under hela föreställningen och programledarna Graham Norton och Petra Mede gjorde ett bra jobb!

Många hits fick vi höra, både äldre och senare års bidrag. Det som slog mig var hur jäkla bra det var – förr!

I början av 1970-talet påbörjade jag min sejour som fanatisk tittare av Eurovision. Det var därför en fröjd att få återse Anne-Marie David som klämde i med sin mäktiga vinnarmelodi ”Tu te reconnaîtras” från 1973. Hon borde visserligen, enligt min ödmjuka synpunkt, inte ha vunnit detta år. Det borde spanska gruppen ”Mocedades” ha fått göra med sin odödliga ”Eres tú”, men de hamnade tvåa!

Kanadensiska sångerskan Natasha St-Pier, som representerade Frankrike 2001, sjöng ta mig tusan sin vackra ballad, ”Je n’ai que mon âme” bättre såhär 14 år senare. Kanske behövs det en smula livserfarenhet för att göra en kärlekssmäktande ballad rättvisa?

”Brotherhood of man”, som redan 1976 trallade sin ”Save your kisses for me” hade, naturligtvis, blivit 4 farbröder och tanter men var ändå kul att återuppleva.

T o m tidernas mest uppskattade mellanakt från Eurovision fick vi återuppleva till en del. Fantastiska Riverdance gav oss en del av den showstopper som fick hela Europa att falla i trans 1994. Detta dansnummer står sig än i dag i all sin makalösa rytmkänsla och otroliga fotarbete!

Så där rullade det på under kvällen. Jag satt ihopkrupen i soffhörnet, dansade några steg på parketten, skrattade, fick några tårar i ögonvrån och helt enkelt stortrivdes!

De kommande 60 åren av Eurovision kommer inte på något sätt kunna leva upp till guldåren före sekelskiftet. Allra främst beroende på avsaknaden av en riktig orkester! I går fick vi återuppleva magiken med musik spelad av riktiga människor och inte ihopmastrade på en dator.

De dystra framtidutsikterna förhindrar mig dock inte från att även fortsättningsvis ta del av ”Mello” och ”Eurovision”. Snart är det dags att börja inlyssningen av alla bidrag till årets tävling som hålls i Wien, finalen är den 23 maj. Jag vet dock redan på förhand att jag kommer att bli beviken.

Trots att det finns folk som påstår motsatsen så hävdar jag med en dåres envishet, åtminstone när det gäller Eurovision:

Det var så himla mycket bättre förr!  

3 april 2015

Om nordkoreansk "online shopping" och glädjeflickor!

BBC berättar på långfredagen att den nordkoreanska befolkningen nu erbjuds att shoppa online!

Det är den statligt (vad är inte statligt i diktaturen?) drivna sajten Okryu som via den likaledes statliga varianten av Internet, Kwangmyung, påstås kunna erbjuda mat, mediciner och en hel massa andra produkter.

Vad som kan låta som en fantastisk utveckling i ett av världens absoluta mörkerländer är naturligtvis ingenting annat än ett otroligt deprimerande försök av Kim Jong-un och hans närmaste undersåtar att försöka få omvärlden att tro att allt är frid och fröjd och att lyckan i hans land är så där oöverstigligt stor som bara de kan låta påskina!

Vi får inte veta hur många svältande nordkoreaner som alls kan utnyttja internet? Det sägs heller ingenting om vem som kommer att ha råd att handla? Framför allt får vi inte med ett ord veta exakt vilka varor, och till vilka priser, som kommer att kunna erbjudas det fåtal som av landets styre tillåts ha tillgång till något som liknar Internet såsom det såg ut hos oss för sisådär 35 år sedan?

Den enda ljuspunkten nymodigheten skulle kunna innebära är enligt Kim Heung-kwang, en avhoppad tidigare professor vid ett universitet i Pyongyang, numera boende i Sydkorea, att det nordkoreanska styret insett att ”marknadsekonomin inte längre går att blockera fullständigt.”

Annars är sig allt likt i Pyongyang med omnejd. DN berättar att Kim Jong-un, efter tre års officiell sorg efter att han far gick hädan, nu tänker sig börja leva loppan igen! Ett garde av ”glädjeflickor” söks i platsannonser i Nordkorea. Dessa ska sjunga, dansa, städa samt erbjuda den bästa sex som står att finna i landet. Deras tjänster är inte bara till för Kim Jong-uns egna sjuka lustar utan hans närmast förtrogna skall också ”servas” av glädjegardet!

Det är så att man blir spyfärdig! 

2 april 2015

Om drogberoende och samhällets oförmåga att hjälpa!

SVT berättar att flera landsting står i begrepp att införa s.k. sprutbytesprogram där drogberoende kan lämna in sina skitiga kanyler och få nya, rena, i utbyte.

Jag har skrivit om saken tidigare, jag är helt främmande inför sprutbytesprogrammen, och precis som de gångerna förväntar jag mig inget annat än upprörda kommentarer om att jag lovprisar en ”stigmatisering” av de stackare som fallit ner i drogträsken.

SVT intervjuar i dag ”Tove”, boende i Malmö och 27 år gammal, som berättar att hon tidigare sköljde sina kanyler i Coca-Cola och då ansåg att de var rena. Tove säger att hon injicerar amfetamin tre gånger per dag och hon menar att det är toppen att kunna hämta rena sprutor när så behövs.

Allt tycks vara ett lyckans skimmer när SVT berättar!

Ingenstans får vi veta vad samhället har gjort för att hjälpa Tove ur sitt missbruk. Kanske har det gjorts sådana försök men kanske har Tove då, vänligt men bestämt, avböjt all hjälp!?!
Hur Tove finansierar sitt missbruk får vi inte heller veta men det ligger nära tillhands att misstänka att nödvändiga resurser knappast hämtas på legal väg.

GP skriver i dag att Göteborg väljer att fortsatt vara motståndare till sprutbytesprogrammen. Det hedrar den sossestyrda kommunen att de väljer att gå emot sin ”egen” minister Gabriel Wikström (S) som tycks ha gett upp i kampen mot narkotikamissbruk, precis som de åtta landsting som nu överväger att införa sprutbytesmöjligheter till de som uppenbarligen sjunkit så djupt i sin egna misär att de inte är mottagliga för den, visserligen alltför snåla men ändå, hjälp som samhället kan erbjuda.

Jag kommer aldrig begripa logiken i att erbjuda den som redan ligger en sängplats!