30 december 2017

Jordnötsfritt flyg orimligt krav!

Läser på UNT och Aftonbladet om familjen Thynell-Forsman som vägras kliva ombord på Thai Airways för att resa på en efterlängtad solsemester. Anledningen är mamma Idas jordnötsallergi, som är av sådan svår art att hon kan få en attack bara av att jordnötspartiklar förekommer i luften.

Flygbolaget säger sig inte kunna garantera Idas hälsa. Flygbolaget gör rätt tycker jag! För hur skulle de kunna garantera att ingen annan av de kanske 400 passagerarna ombord öppnar en påse med jordnötsinnehåll, som kanske legat i handbagaget, under den 11 timmar långa flygresan?

En googling ger vid handen att 0,4 % av jordens befolkning lider av jordnötsallergi. Är det rimligt att 99,6 % av samma planets befolkning ska krävas på absolut lydnad? Nej, naturligtvis inte.

SVT Nyheter skrev på annandagen om jordnötsallergi. I en intervju säger Caroline Nilsson, barnläkare och expert på jordnötsallergi: ”Det finns inga vetenskapliga bevis för att någon dött av att befinna sig nära jordnötter.”

Jag begriper att den som är drabbad av denna typ av allergi, eller egentligen vilken allergi som helst, har att göra val i livet. Allt är inte för alla jämnt och ständigt!

Skulle mänskligheten ständigt behöva visa hänsyn för de 0,4 % som lider av någon slags överkänslighet så skulle verkligheten te sig allt annat än njutbar.

Jag begriper att en jordnötsallergiker kan drabbas av livshotande tillstånd som anafylaxi.

Samtidigt begriper jag att ett flygbolag inte kan hållas ansvarigt om plötsligt jordnötsstoff sprids i kabinen.

Det är därför märkligt att familjen Thynell-Forsman nu glatt meddelar att det blir en resa till Fuerteventura i stället. Uppenbarligen med ett flygbolag som är beredda att ta följderna om ett allergianfall blir följden, kanske med nödlandning som resultat!

Flygbolagsanställda kan vädja till passagerarna att avstå från både ditten och datten under en flygning. Men deras arbetsgivare kan aldrig hållas ansvariga! Thai Airways gör helt rätt i detta fall!

29 december 2017

Barnsjukdomar då blir vuxenbekymmer nu!

När jag var liten, för många, många år sedan, och sisådär mellan fyra och sju år gammal stod barnsjukdomarna som spön i backen.

Spyhink bredvid sängen, febertermometer som visade rent ohälsosamma siffror och, trots skyhög temp, extra filt på mig i sängen där jag feberfrossade.

Det var vattkoppor, röda hund, mässling, scharlakansfeber och påssjuka och när väl den ena sjukdomen gått över dröjde det inte länge förrän nästa slog till. Så tror jag att vi är många som minns det. I alla fall om vi snackar 60-talister och äldre.

Hur våra föräldrar stod ut är ofattbart!

Aldrig tänkte jag, eller någon ur en äldre generation, att det vi drabbades av då kunde innebära slutet för oss.

Som tur är finns i dag vacciner som göra att dagens juniorer slipper många av de veckolånga sängligganden som vi äldre drabbades av då.

Obegripligt nog är det många småbarnsföräldrar som av, troligen, rent sjukliga anledningar avstår från att vaccinera sina barn i dag. Antroposofer, patienter vid vårdcentralen från helvetet (på Södermalm i Stockholm, nu äntligen i stängartagen) och andra som inte tror på vaccinet som en livräddare avstår att göra det val som borde vara alldeles självklart! Ett val som drabbar deras barn – inte dem själva!

Några gånger om året blossar det därför upp små epidemier, som nu med den västkustska mässlingen, och genast piskas dödsångesten upp i media. Vaccinmotståndarna tycks inte begripa budskapet.

NZHerald skriver om Cailyn Selfe, en tonårig nyzeeländsk tjej, som upptäckte små sår i munnen och någon dag senare svullnade upp längst bak i underkäken. Dagen före julafton besökte hon den förste av tre läkare som samtliga feldiagnosticerade Cailyn och påstod att det handlade om lymfkörtelinflammation.

Jag kollar på den selfie som Cailyn tagit av sig själv:




























Säga vad man vill men jag, som inte alls är medicinskt utbildad, skulle ha tagit ett prov för att utesluta påssjuka!

Cailyn visar sig nu, efter att en fjärde läkare undersökt henne, ha konstaterad påssjuka.

Under julhelgen har hon träffat många människor och hon själv säger sig nu vara skulden till att ha smittat ”hundratals.”

Jag tänker att de tre, i min värld felpraktiserande och utan fantasi, läkare som missade Cailyns sjukdom måste tillhöra en yngre, vaccinerad, generation som aldrig drabbats av de vi något äldre gick igenom en gång.

Kanske är det så att dåtidens barnsjukdomar framöver kommer att bli ett betydligt större vuxenproblem.

Det räcker uppenbarligen inte med att propagera för vaccinering utan läkarutbildande institutioner måste påminna de blivande doktorerna om sjukdomar de inte trodde finns så att ”utdöda” epidemier inte tillåts bryta ut när dessa inte alls skulle behöva förekomma!

26 december 2017

Fromma hundar eller blinda piloter till nyår?

Läser denna annandag om att några kommuner har för avsikt att byta ut fyrverkerier på nyårsafton mot lasershower för att bespara hundar, och andra lättskrämda, smällare och färgsprakande traditionsenliga fyrverkerier.

Jag tänker; Ja, naturligtvis ska alla husdjur besparas skräckupplevelser i form av smällare, eldsken, kalas, party och infirande av ett nytt, betydligt bättre, år!

Samtidigt undrar jag, inte så litet ängsligt, om alla laserkommuner har kollat upp att deras ljusshower inte medför att ett antal piloter blir blinda på kuppen och riskerar en nyårs-flight från helvetet och med ett slut ingen av oss hade förväntat? De som av någon anledning måste tillbringa årsskiftet ombord på en flight som passerar Lidköping och andra laserkommuner just kring tolvslaget kanske får ett nyår de inte har tänkt sig!

22 december 2017

Kräk finns överallt!

Som medlem av den stora regnbågsfamiljen har jag i dag ont i hjärteroten.

En chef inom Stockholm Pride visar sig vara tidigare dömd för våldtäkt mot minderårig

Detta avslöjas bara dagar efter att vi fått oss till livs att en annan chef inom HBTQ-rörelsen anklagas för sexköp av minderårig.

De båda, som uppenbarligen påstått sig stå på barrikaderna för att killar och tjejer ska känna sig trygga i att kliva ut ur allsköns garderober, att två av samma kön ska få gifta sig, att likaberättigande är högt på agendan, visar sig vara brottslingar!?!

Jag tror att det kommer att visa sig att många människor bakom namnteckningar under metoo-upprop också kommer att visa sig vara annat än offer och konstaterar, inte så litet ampert; Kräk finns överallt!

Att företrädare inom regnbågens stora, märkliga och alldeles underbara (åtminstone oftast!) familj visar sig vara något helt annat än de utåt velat visa sig vara är dock mer än magstarkt.

Jag tänker på de minderåriga som utsatts för förfärliga övergrepp och tänker att den stundande julhelgen säkerligen kommer att vara allt annat än trygghetsfylld och full av kärlek för dem.

Vi har inte sett slutet på eländet, det är jag övertygad om. Snart nog kommer flera, ett antal, jämställdhets- och likabehandlingsivrare, som givits spaltutrymmen och som skrivit under upprörda upprop också att visa sig vara något helt annat än den bild som vi har av dem.

Det är bra att kräken tvingas upp till ytan. Det handlar om en djupgående byktvätt som måste genomföras.

Många är garderobsdörrarna inom HBTQ-världen som slamrar igen denna julhelg. För oss som påstår oss värna regnbågskärleken och trodde att vi 2017 hade kommit ganska långt är det bara att spola tillbaka bandet och börja om från början! Precis som det kommer att vara för många som ställt sig bakom metoo. Ohyggligt sorgligt!

17 december 2017

Belgien först med kvinnlig ambassadör i Saudi!

Den som följt min blogg genom åren vet att jag hyser en slags hatkärlek till Belgien, landet som är märkligt på många sätt och som imponerar på andra.

I dag är det kärlek!

Läser på den engelskspråkiga nyhetssajten flandersnews.be att Belgien blir först i världen med att utnämna en kvinna som ambassadör i Saudiarabien.

Dominique Mineur tillträder posten till sommaren. Hon har stor erfarenhet av denna del av världen eftersom hon i dag är ambassadör i Förenade Arabemiraten.

Även Iran kommer att få en kvinna på posten som belgisk ambassadör.

Heja Belgien! 

13 december 2017

Lucia i SVT - Magiskt!

Efter att ha bönat och bett i min blogg, år efter år, om att SVT skulle vända blickarna mot Stockholms Musikgymnasium och Adolf Fredriks musikklasser blev mina böner hörda denna Lucia-dag.

Tusen tack SVT för den mest fantastiska Lucia-morgonen i mannaminne. Kungsholmen gymnasiums kammarkör (musikgymnasiet huserar i denna skola) stod för fantastisk underhållning i dag och för den som missat finns programmet ett tag till på SVT Play.

De klanger som Adolf Fredriks musikklasser och Stockholms musikgymnasium åstadkommer saknar motstycke. Rösterna skolas fram på ett sätt som ingen annan musikskola i Sverige lyckas med. Arrangemangen, ofta gjorda av skolornas lärare, är spektakulära!

Kan Kalle Anka och hans vänner visas varje julafton så kan sannerligen denna Luciamorgon visas igen och igen! Det blir inte bättre än så här! Snart försvinner tv-licensen men den lever kvar ett tag till. I dag fick vi, äntligen, valuta för pengarna!

Makalöst bra, SVT!

Lucia i kyrkan - underbart och oacceptabelt!

Som f.d. elev i Adolf Fredriks musikklasser och Stockholms musikgymnasium är det en mer än inrutad tradition att besöka någon av huvudstadens kyrkor på Luciamorgonen för att lyssna till dagens skönsångare. För mig själv är det 37 år sedan jag begick mitt senaste Luciaframträdande. Det var en stund av allvar då vi alla som deltog insåg att ”this is it!”

I morse besökte jag St Jacobs kyrka vid Kungsträdgården. Konserten skulle börja 07.30 och jag var på plats 45 minuter i förväg för att köa i den kyliga, och arla, morgontimman.

Jag och mitt sällskap fick kanske platserna 80 och 81 i kön för många är vi som är kallade när det vankas Lucia med vår gamla skola. Dessutom är det ju alltid många föräldrar och andra släktingar till dagens sångare som vill tindra ikapp med sina telningar.

På dagis brukar det heta att småbarnsföräldrar kan få något hatiskt i sinnet om inte just deras lilla telning får precis all uppmärksamhet.

Vid konserter där snart vuxna musikelever uppträder är det inte så värst mycket bättre.

Publik vid Luciamorgnar där Adolf Fredrik och Musikgymnasiet framträder har bland publiken människor som får galna dagisföräldrar att framstå som fromma och fina!

Trots att jag och sällskapet ställde oss i kön som ca nummer 80 så var vi på plats 120 innan dörrarna till kyrkan öppnades.

Släktingar och gamla klasskamrater, som inte orkat stiga upp i tid, letade bekanta i kön och när sådana återfanns så var det, för de som var inblandade, liksom helt okej att de fick kliva in i kön. Helt ofattbart, obegripligt och fullständigt oacceptabelt.

När kö-inträngarna kommer in i kyrkan har de dessutom mage att breda ut jackor, halsdukar och väskor och envist påstå att platserna är reserverade för de som kommer ännu senare.

Här finns en hel del att göra för arrangörerna. Den kvinnliga prästen i kyrkan försökte, förgäves, be åhörarna att tränga ihop sig och erbjuda sittplatser till de som saknade en sådan. Denna vädjan fick motsatt effekt eftersom de patetiska kö-inträngarna då bara bredde ut sig ännu mer.

Sälj biljetter, numererade sådana, så kan ju de som inte vaknat i tid och köpt biljetter se sig tokblåsta på en av jultidens högtidsstunder.

Själva Lucia-konserten var som alltid fantastisk och tårarna trillade ned för denne bloggares kinder. Vissa av tårarna var dock baserade på ren upprördhet mot de som inte har vett att bete sig som vuxna människor!

Adolf Fredrik och Musikgymnasiet har en läxa att lära ut till elevernas släktingar och till många av de forna eleverna!

F ö borde dessa musikskolornas Lucia-firande få återvända till Globen där alla som vill har möjlighet att uppleva det fantastiska. I dag drogs ”snöret” när kyrkan var full och många blev blåsta på det som borde få vara en mänsklig rättighet!

10 december 2017

Alkoholister i cockpit? Nej tack!

Alkoholberoende måste vara förfärligt för den drabbade såväl som den påverkan missbruket har på anhöriga, kollegor och samhället i stort.

En lyckad rehabilitering innebär ofta att den drabbade kan ges möjlighet att behålla sitt jobb men borde detta omfatta alla slags yrken?

8 mars 1990 satte sig Kapten Lyle Prouse bakom spakarna på Northwest flight 650 från Fargo till Minneapolis efter ett kort nattuppehåll. Han säger sig själv minnas 14 rom och cola under kvällen och natten men andra vittnar om snarare 18 eller 19 liknande drinkar.

Jag läser, inte utan fasa, om detta i en artikel publicerad av CBS News.

Prouse greps vid landning och dömdes till 16 månaders fängelse.

Men det är inte det som är den springande punkten i CBS artikel.

Amerikanska luftfartsmyndigheten, FAA, säger sig ha ett fantastiskt rehab-program och enligt artikeln har 6000 amerikanska piloter med drogproblem sedan mitten av 70-talet genomgått programmet framgångsrikt och sedan fått tillåtelse att sätta sig bakom spakarna igen.

Det känns inte okej!

Många som har haft alkoholproblem tar ett återfall någon gång. Låt oss säga att du sitter på en flight där en av de 6000 tidigare missbrukarna är kapten och att han/hon just tagit ett återfall; Skulle du känna dig nöjd med situationen? Nej knappast!

Kanske borde vissa yrkesgrupper ”rödflaggas”. Har du en gång trampat i klaveret så hjälper vi dig men du får inte tillbaka det jobb du haft.

Kapten Prouse och hans rom och cola-kompisar borde möjligtvis återfinnas bakom en incheckningsdisk men sannerligen inte i en cockpit framför några hundra ovetande resenärer med förhoppningar om att nå sina destinationer tryggt och säkert! 

9 december 2017

Eurovisionvinnaren hjärttransplanterad!

Portugisisk media rapporterar på lördagseftermiddagen att Eurovisionvinnaren Salvador Sobral nu genomgått en hjärttransplantation.

Så sent som häromdagen rapporterade samma media att sångaren var på väg att få ett nytt hjärta redan för ett par veckor sedan men att hans tillstånd då var alltför uselt.

Under lördagskvällen kom en läkarbulletin som säger att Salvador befinner sig väl efter omständigheterna. Läkarna berättade under en presskonferens att Salvador inför operationen ville lyssna på klassisk musik, att han frågade läkarteamet om de var i form och att han önskade läkarna "lycka till!"

Mina tankar går till en av mina absoluta favoriter bland segrare i Eurovision Song Contest! 

Kämpa Salvador!

8 december 2017

Julmusiken är underbar!

Facktidningen Handelsnytt har i ett par artiklar ondgjort sig över den julmusik-terror som de anser drabbar deras medlemmar.

I dag publicerar tidningen en artikel där en reporter utsatte sig för åtta timmars oavbrutet lyssnande på julmusik. Det talas om ”feberkänsla”, ”hjärtklappning” och ”utmattning.” Själv drabbas jag ofta av just dessa symptom när jag har med anställda inom handeln att göra, så olika det kan vara!

I denne bloggares hem inleds lyssnandet på julmusik i början av november. När jag lagar mat, stryker, sitter vid datorn, kokar knäck, griljerar julskinkan, lägger in sill eller bara softar tindrar jag till säsongens klassiker såväl som till nya jullåtar. Det handlar inte om åtta timmar i sträck men sannerligen om trettiotalet timmar per vecka. Jag njuter varenda sekund!

På annandagen tar det tvärstopp! Julpyntet kanske får vara kvar någon dag till men före nyår är både julmusik och julpynt förpassade in i en slags glömska fram till kommande novembermånad.

Favoriten denna säsong har ett par år på nacken men vad spelar det för roll när tre countryartister sjunger a capella i rysaren ”I’ll be home for christmas.” Lyssna till Rascal Flatts här.

På onsdag är det Lucia och som gammal Adolf Fredrik-elev är denna dag helig för mig. På morgonen går jag till en av Stockholms kyrkor för att lyssna på elever från musikgymnasiet.

Den som följt min blogg genom åren vet att jag haft synpunkter på SVT:s luciamorgnar, något jag flera gånger också påpekat för SVT. Kanske har de lyssnat på mig, vad vet jag, för i år är programmet inspelat i Kungsholms Kyrka och luciatåget består av Kungsholms Gymnasiums kammarkör. Detta gymnasium inhyser sedan flera år musikgymnasiet som tidigare huserade på Adolf Fredriks skola.

Jag har därför stora förhoppningar om att årets lussefirande i SVT ska bli något extra. Dock är ju SVT just SVT och programmet sägs förutom den vackra sången innehålla ”barns egna Luciadikter.”

Varför SVT är det nödvändigt att ständigt vara så skitnödigt politiskt korrekta?

Jag lär få tillfälle att återkomma till veckan om hur SVT egentligen lyckades.

Nu har jag inte tid med bloggandet längre! Måste fortsätta att njuta av julens musik och jag gör detta utan ”hjärtklappning” och allt det andra Handelsnytt påstår sig drabbas av. Jag ryser av välbehag!

Småländska "fake news" roar!

Läser, med skräckblandad förtjusning, medierapporteringen om tidningen Smålänningen och den utstuderade bluffartikel som, de troligen mer än näriga i tidningens ledning, publicerade i veckan.

Det handlar om en julmarknad i Älmhult som påstods ha varit full av ”stämningsfull atmosfär.”

En högst försvårande omständighet är att marknaden hålls först i morgon, lördag.

Smålänningens nyhetschef, Anna H Lilliequist, försöker släta över det hela med att förklara: ”Det handlar om den mänskliga faktorn. Alla kan vi drabbas av förvirring.”

Nej Anna, det handlar inte om ”förvirring!”

Här snackar vi verkliga fake news och kan konstatera att tidningen Smålänningen aldrig haft för avsikt att besöka Älmhult under morgondagen. Anna måste därför ha instruerat någon av sina journalister att skriva en artikel, som sedan publicerades av misstag alldeles för tidigt och säkerligen p.g.a. hysteriskt bristande rutiner.

Varför någon människa alls ska kunna tro på det Smålänningen publicerar i framtiden står skrivet i julstjärnorna! Men å andra sidan tror ju många smålänningar på annat än nyhetsjournalistik så måhända spelar det ingen roll vad som står i Lilliequists blaska?

28 november 2017

Mello 2018 kan bli katastrof!

Anders Nunstedt på Expressen har helt rätt när han konstaterar att 2018 års Melodifestival kommer att ge oss ”fyra deltävlingar som samtliga verkar vara i behov av akut vård, kryckor, vitamininjektioner och psykologisk vägledning för att det ska bli någon slags åka av.”

För en Mello-diggare som denne bloggare känns startfältet som presenterades i dag som ”buskis”. Här måste skaffas nya skämskuddar som tål sex veckors ansiktsgnuggande under februari och mars.

Med många oprövade kort, ett par ”artister” som inte kan sjunga, en borgmästarkandidat från Chile, en polsk sångerska, en artist som säkerligen kommer att bli sjuk före scenframträdandet och ett par gamla rävar som vi redan tröttnat på så känns hela upplägget mera som ett spektakel än det jag kallar Mello.

Kul för Jessica Andersson dock som nu kommer att kunna älta sina kärleksbekymmer, barnspekulationer, separationer, glädjeämnen och tragedier ytterligare ett varv i kvällspressen. Frågan är vem som bryr sig?

Att titta igenom startfältet ger, ohört låtarna, detsamma som att längta efter en nyinspelning av ”Godnatt, jord.”

Att dagens presentation framfördes framför loggor med felstavningen ”Melodyfestivalen 2018” år inte ens kul, trots att Christer Björkman försökte flabba bort det hela, bara patetiskt uselt!

Det kan bli hur pinsamt som helst och kanske måste hela svenska folket skämmas i maj när vinnaren ska representera Sverige på scenen i Lissabon!

Aftonbladet och TT bidrar till förväntad Metoo-kollaps!

Jag fortsätter att påstå att hela Metoo-kalabaliken kommer att slå tillbaka på alla tjejer, kvinnor och tanter därute! Jag påstår till och med att detta redan håller på att ske.

Efter de senaste dagarnas kulturella turbulens i Storbritannien om att Törnrosa borde förbjudas då hon inte är kapabel att lämna sitt samtycke till prinsens kyss (hon borde kanske ha fått sova vidare i ett par tusen år till?) fortsätter soppan i dag med rent komiska inslag från både TT och Aftonbladet!

Runt lunchbordet på min arbetsplats var vi några stycken, av alla kön, som diskuterade Metoo. Mest skratt fick TT:s stora nyhet om att de prostituerade i riket nu påstår sig vara kränkta.

En kvinnlig kollega, ursprungligen från en forna Östeuropeisk stormakt, konstaterade: ”Vi tjejer har kämpat i decennier för att uppnå någon slags jämställdhet. Nu tycks det som om alla kvinnor ser sig som offer för omständigheterna. Jag har då aldrig utnyttjats under mitt liv men gudarna ska veta att jag utnyttjat, män, för att nå dit jag är i dag.”

En manlig kollega, sugen på ett nytt förhållande med en kvinna efter några års singelliv, suckade uppgivet: ”Jag törs fan inte flörta ens en gång längre! Jag lär ju bli anmäld!”

På eftermiddagen meddelar Aftonbladets chefredaktör, Sofia Olsson Olsén, att hennes tidning genast bryter samarbetet med tidningen mångårige krönikör, Staffan Heimersson, efter att denne publicerat en omtalad text som hade ett bihang där det klart framgick att åsikterna var hans egna och inte tidningens.

Olsson Olsén begår, i min värld, ett allvarligt ingrepp i yttrandefriheten och hennes bannlysning av Heimersson är ingenting annat än censur i den sunkigaste av världar!

Som sagt; Det som skulle bli en kvinnornas triumf över det manliga släktet har skenat iväg och snart nog spårar det ur rejält. 

Min kvinnliga kollega, vid lunchbordet i dag på jobbet, har helt rätt när hon ampert konstaterar: ”Det är bara för alla tjejer att börja om sin kamp från ruta ett!”

25 november 2017

Metoo kan leda till kulturell kollaps!

Metoo-upproret rullar vidare och snart har alla de yrkeskategorier jag tidigare menade skulle uppröras ha upprörts. Saknar fortsatt sotarmästarna…

Utan att förminska betydelsen av de övergrepp som skett så tror jag även fortsättningsvis att det snart kommer något slags bakslag.

Hela Kultursverige är i uppluckringstillstånd och knappt hinner jag tänka tanken att detta kommer att få följder, inte bara på kulturprofiler av olika kön utan också på hur vi ser på kulturen som helhet.

I dagens Expressen kan vi läsa att en kulturdebatt rasar sedan några dagar i Storbritannien. Detta efter att småbarnsmamman Sarah Hall krävt att barnboken Törnrosa ska bannlysas och troligen helst eldas upp på ett gigantiskt kulturens megabål.

Anledningen är att stackars Törnrosa inte är kapabel att lämna samtycke till prinsens kyss då hon befinner sig i ett hjälplöst tillstånd! Jag tror jag smäller av!

Självklart! Får inte Pippis pappa ha den titel han har så ska Törnrosa bort!

Hur är det egentligen med Snövit? Är inte hon olämpligt utnyttjad av dvärgarna (får man säga dvärg?)? Eller är det hon som utnyttjar de kortväxta? Förbjud!

”Den fula ankungen” måste ju vara uttryck för den värsta sortens mobbing.

I filmgömmorna finns det åtskilliga exempel på verk som snarast måste skickas till något smältverk! Stackars Dagmar Ebbesen som tvingades utstå förnedringen att spela huvudrollen i filmen med den nedvärderande titeln ”Vi hemslavinnor!”

”Hets”, med Stig Järrel som en av de värsta filmpennalisterna genom historien, måste ju också genast förstöras.

Hur ska våra barn, de yngre generationerna, själva kunna dra slutsatser om vad som är lämpligt eller inte lämpligt om de tvingas ta del av sådan ”skit?”

Listan på kulturella verk som är helt degenererande kan göras hur lång som helst!

I morgon, 26 nov, är det förresten exakt 75 år sedan storfilmen ”Casablanca” hade världspremiär. Är inte Humphrey Bogarts rollfigur lite väl kränkande mot Ingrid Bergmans dito och borde filmen alls få finnas kvar till eftervärlden?

Kräk i kulturvärlden (och annorstädes) ska, såklart, sättas på plats. Risken är att kulturvärlden, i övrigt, som följd dock riskerar att förinta sig självt. Bra eller dåligt låter jag dig som bloggläsare få bedöma på egen hand!

21 november 2017

Lotta Bromé gör mig mållös!

”Det har varit ett stort år, kanske mitt bästa och det heter ju att man ska sluta på topp!”

Raden ovan skriven av Lotta Bromé på Facebook som förklaring till att hon lämnar Sveriges Radio efter många år!

Jag är mållös! Av hur många olika anledningar som helst!

19 november 2017

Nu blir indianer bannlysta också!

Läser på norska public service nyhetssidor, NRK.no, att ordet ”indianer” ska skrotas i den kommande upplagan av det ”Store norske leksikon.”

Tänker att snart kommer vi alla att ha mer än svårt att säga vad vi tänker. Än svårare kommer det att bli för den som lyssnar att begripa vad någon vill ha sagt.

Jag kommer i alla fall nog aldrig att prata om gamla filmklassiker som att de handlar om ”ursprungsbefolkningstillhöriga och cowboys!”

Fiberanslutning - en storhet jag inte kopplar!

Som hyresgäst hos ett i Stockholm välkänt fastighetsföretag har jag genom åren varit ”tvungen” att ha Com Hem som leverantör av TV- och datatjänster.

Många är gångerna då jag morrat frustrerat i kön till Com Hems kundtjänst. Är ohyggligt trött på den kvinnliga automatrösten som aldrig begriper vad man vill och dessutom var Com Hems kundtjänst länge sämst i klassen på att erbjuda just kundtjänst!

Därför blev jag positivt överraskad när min hyresvärd tidigare i höstas meddelade att här ska det installeras fibernät i stället för det gamla kabel-ditot.

Kalla mig gärna korkad men jag har levt i tron att med fibernät så ska jag kunna välja fritt vilka tv-kanaler jag vill ha och de möjliga leverantörerna, och därmed konkurrensen, som ska kunna erbjuda detta skulle vara vara outsinliga. Så fel jag hade!

I veckan delade fastighetsägaren ut en broschyr med valbara alternativ och det visar sig att merparten av dessa inte ens erbjuder TV-tjänster utan endast telefoni!?!

De företag som erbjuder TV-tjänster har ett identiskt upplägg som Com Hem. D v s man beställer ett paket med kanaler och sedan sitter man där med tolv kanaler man aldrig kollar på. Dessutom till ett pris som är exakt detsamma jag i dag betalar för Com Hem.

På hyresvärdens hemsida har vi boende fått veta att under vecka 45, skulle fiberanslutningar installeras. Ännu har ingenting hänt.

Även i övrigt har informationen lämnat en hel del att önska. Vi har bara, i stort sett, fått veta att vid tolvslaget på nyårsafton bryts Com Hems kontrakt och TV-apparater, datorer och digitala telefoner slocknar. Gott Nytt År liksom!

Alla hyresgäster uppmanas skicka tillbaka sina tv-boxar och routrar. En snabb rundfråga bland grannarna ger vid handen att de, precis som jag, har många finfina program inspelade på sina boxar.

Flera av mina grannar är äldre och jag mötte en gammal man som tårögd frågade mig om han och ”gumman” inte skulle kunna ringa fr o m nyårsdagen. Jag tänkte bara; Att folk, läs tjänstemän hos fastighetsägare, inte begriper att det nog kommer att ta kanske 20 år till innan alla i det här landet begriper sig på all den nya tekniken. Fast den gången, om 20 år, är det nog jag som är ”lost” och gråtande får fråga någon granne om de senaste påfunden som ska tvingas på boende som aldrig tillfrågats om saken!

Com Hem; Kom tillbaka! Allt är förlåtet! Trots att er kundtjänst – jag kom fram först efter att automat-kvinnan sagt ”jag förstår inte vad du vill, dröj kvar” - sagt att ni inte kommer att finnas som valbart alternativ i mina kvarter så hoppas jag att min hyresvärd tar sitt förnuft till fånga.

Det här med fiberanslutning gör nämligen att jag nästan kortsluter!

18 november 2017

Dags för ett manligt metoo?

Vad säger ni grabbar; Är det inte dags för ett motangrepp? Är det inte hög tid att vi gör vår stämma hörd i allt det manshat som strömmar emot oss bara för att vi är män? Har inte generaliserandet och utpekandet av ”alla” av ett kön som äckliga kräk gått alldeles för långt?

Jag har verkligen funderat mycket på metoo-upproret de senaste veckorna och jag har ju också bloggat om det orimliga tsunamihöga vågsvallet som snart nog varje yrkesgrupp drabbats av.

Som 20-åring arbetade jag som reseledare i Spanien och det kan jag helt klart deklarera: Något äckligare än berusade kvinnor i 40-årsåldern visste jag inte då. Och vet inte heller nu, fast i dag kan jag hantera klämtanterna på ett betydligt bättre sätt än vad jag kunde den där gången för länge sedan.

Jag vet inte hur många gånger de kladdande fruntimren skulle knö sig upp i mitt knä, hur många tungor jag fick i mina öron och hur många kraftfulla skrevgrepp jag drabbades av.

För ett par år sedan sökte jag ett nytt arbete. Jag angav min dåvarande, kvinnliga, chef som referens och hon blev uppringd av det rekryterande företaget. Efter avslutad utfrågning kallade hon på mig, la sin hand över min och sa; ”Jag vill att du ska veta att jag inte berättade att du är homosexuell!”. Mitt svar kom blixtsnabbt; ”Vad bra, för jag berättade inte för dem att du är hetero!” Ridå för henne men någon ursäkt fick jag aldrig!

Jag minns också den kvinnliga kollega som för ett antal år sedan, och i oanständig frustration, ropade efter mig i korridoren att jag var en ”dumknullad piss-bög!”

Jag är absolut säker på att det finns många män därute, både hetero och homo, som sitter på en hel del egna erfarenheter när det gäller övergrepp från fuktiga kvinnor.

Kanske börjar det dra ihop sig till att även vi män ansluter oss till metoo-upproret? Dock inte av samma anledning som de kvinnor som redan upprörts tror!

SVT Text uppfinner en ny nation!

SVT Text-tv har uppfunnit en ny nationalitet under lördagen:


17 november 2017

Journalistik och veckodagar okompatibla!

När mediesajter publicerar nyheter på webben som dagen efter kommer i pappersform är det inte ovanligt att veckodagar blir fel.

I stället att skriva ”på lördag” så skriver de ”i morgon”, något som en nitisk kvällsredaktör genast ändrar till ”idag” på webben. Till sist blir det, för en nyhetskonsument, absolut oregerligt att veta vilken dag det handlar om.

Denna fredagskväll publicerar DN följande:










Trots påpekande till redaktionen, och till journalisten ifråga, så ändrar man inte på webben. 

Tidningen i morgon bitti lär vara mer än förvirrande!

Valet hålls på söndag! Inte ”idag”, inte i morgon utan just på söndag!

Usel journalistik, om någon frågar mig!

Kvinnouppror - vi har fattat!

Som man har jag förstått! Budskapet har gått fram!

Det finns män som är patetiskt korkade, kära i sitt ”paket” som de vill visa upp i tid och otid, män som vill tafsa i samma tid och otid och när det går riktigt illa förväntar de sig snabbsex med någon av det kvinnliga könet. Oaktat om det handlar om maktmissbruk, utpressning, svår fylla eller narcissism i den högre skolan så är det oacceptabelt.

Trots att vi, som påstår oss vara hyfsat respektfulla män, redan för flera veckor sedan insåg att de sexuella övergreppen troligen varit betydligt värre än vad vi någonsin kunnat föreställa oss så försöker det kvinnliga släktet trötta ut oss med det ena uppropet efter det andra.

Sjuksyrror, skådisar, sångerskor, poliser, serveringspersonal och byggarbetare är bland de som skapat hashtaggande och skrivit under på hur vidrig deras egen situation varit. I kväll är det politikernas tur. Nu väntar vi på lärarna, renhållningspersonalen, sjöräddningen, bönderna, resesäljarna, flygvärdinnorna, tulltjänstemännen, trädgårdsodlarna, kolonilottsägarna, tunnelbaneförarna, de livsmedelsbutiksanställda, luciorna, dalkullorna, körsångarna, sotarmästarna….Gäsp!

Jag påstår att för varje ny hashtagg , för varje nytt uppror, göre sig den nyutkomna gruppen hela kvinnosläktet en ogärning. Intresset falnar, ingen orkar snart ta del av de upprörda känslorna och snart nog kommer det förmodligen något slags bakslag för denna viktiga kvinnokamp.

Som man har jag lärt mig en läxa och ska vara mer uppmärksam på vad som sker i min omgivning men uttjatningsteknik har aldrig haft någon som helst framgång på mig så kanske att jag tröttnar och riktar fokus mot något som inte är lika behjärtansvärt och viktigt!

15 november 2017

Tvärbanan ett sorgebarn i klass med Karolinska!

Läser i gratistidningen ”Mitti” att det kommer att dröja flera år innan turtätheten på tvärbanan kan bli tätare.

Ja, har SL inte beställt tillräckligt med vagnar i tid så är detta något vi tvingas hacka i oss utan att knota alltför mycket.

Mer oroväckande är det när SL:s presskommunikatör, Claes Kiesu, konstaterar att när väl de nya vagnarna kommer så är det inte alls säkert att elleveransen räcker till för att kunna köra tätare trafik.

”Vi måste se över strömförsörjningen”, konstaterar Kiesu.

Jaha? Och detta hade man inte kunnat göra i samband med de många och långa avstängningsperioderna, nu senast i sommar då linjen var avstängd i ett halvår?

Tvärbanan, med sina ohyggliga förseningar och oacceptabla fördyringar måste vara landstingets sorgebarn, näst efter Nya Karolinska!

Det är väl bara att inse att vi har ett par halvårsavstängningar till att inte se fram emot innan tågen kan rulla med en frekvens som motsvarar resandeantalet!

14 november 2017

Tågkaos i Stockholm - helt urspårat!

Ända sedan den nya Citybanan, tågsträckan för pendeltåg under Stockholms centrala delar, invigdes så har jag undrat; När?

När ska spåren 13-16 på Stockholms Central börja användas igen, till fjärrtågstrafik? När ska spår 10 skrotas och centralhallen utvidgas med t.ex. fler krogar och butiker?

När ska hänvisningsskyltarna anses vara för gamla?

När ska horderna med trafikinformatörer, som uppenbarligen behövs för alla förvirrade människor, minska i antal (de blockerar ofta vägen för en morgonstressad och trafikförsenad resenär)?

När ska plattformarna på pendelstationen Stockholm City få fler bänkar för trötta resenärer att sitta på?

När kommer vi resenärer äntligen begripa vilken sjukt lång rulltrappa som leder vart?

När ska vi inse att de nya pendelstationerna egentligen är ett fantastiskt bygge och imponeras över hur det varit möjligt att iordningställa något liknande?

När ska resenärer till och från pendelstationen Årstaberg någonsin kunna lita på att det faktiskt går ett pendeltåg från och till den stationen enligt tidtabell?

När ska miljöpartister, och miljövurmare i allmänhet, sluta att påstå att tåget är det enda tänkbara alternativet till att färdas?

När ska talespersoner för SL lägga av med att påstå dumheter till media och på stationsskyltar, dumheter som alla luttrade pendlare sedan länge slutat tro på?

Svaret på samtliga mina frågor är högst sannolikt; ALDRIG!

”Det kan ta några timmar eller några dagar. Vi vet helt enkelt inte”, säger presskommunikatören på SL, Christian Hoffman, till TT apropå att pendeltågen sedan ett par timmar återgått till sin gamla dragning via Stockholms Central, med en skyhelvetes massa förbehåll om söder- respektive norrgående tåg.

Tekniska fel med ”skyddsportarna” anges som orsak utan att begreppet ”skyddsportarna” beskrivs närmare.

På SL:s hemsida är i övrigt den stora nyheten att priset på biljetter höjs om bara 7 veckor!

Totalt urspårat om någon frågar mig!

12 november 2017

Fars dag - en fars!

I dagens Expressen får vi ta del av hur folk brukar fira sina farsor på Fars dag.
Mattias på Södermalm har inga som helst problem:















Måste vara världsunikt med någon som fyller år på olika datum varje år!

Grattis Mattias! Eller också inte!

11 november 2017

Kubansk meny det nya i Caracas!

Säga vad man vill men ”vanligt folk” i Caracas, Venezuelas huvudstad, har kvar sin finfina humor trots den bedrövliga verklighet de lever i.

Efter att priset på en hamburgare fyrdubblats under bara fyra månader så tycks nu köttråvaran definitivt vara slut.

Caracas ”korvgubbar” har nu varken hamburgare eller korv att sälja men i ett, kanske hopplöst, försök att överleva erbjuder de nu hamburgare och korv utan varken hamburgare eller korv.

Humorn i det hela: De kallar detta för ”Hamburguesa cubana” respektive ”Perro cubano”, dvs båda rätterna påstås vara kubanska!

En artikel, från tidningssajten "El Nacional”, hittar du här.

Tystnadskulturen fortsatt vid liv!

En ledare i Expressen bär rubriken ”Tystnadskulturen är äntligen död och begraven.” Det handlar förstås om det s.k. uppror som skakat om kulturelit, mediekonsumenter, ja hela riket de senaste veckorna. Ett ”uppror” där somliga outas medan andra ska hållas skyddade.

Jag kommer aldrig att begripa hur urvalet går till. Vem som hängs ut på kvällstidningarnas förstasidor eller vem som pixlas bort till oigenkännlighet tycks vara ett lotteri där inte ens slumpen rår.

Helt plötsligt är det en kvinna som är i hetluften och då tas pixelmaskineriet fram i hela dess fu(l)la potential.

Jag påstår att ”alla” i Sverige vid det här laget vet vem kvinnan är.

Att det populära radioprogrammet helt plötsligt fick måndags- till torsdagsprogramledare som annars bara fått träda fram fredag-söndag gjorde att saken liksom var klar.

Att tystnadskulturen skulle vara död och begraven är däremot en direkt felaktighet. Inte ens alla de kvinnliga skådespelare som fått skriva av sig, eller i alla fall undertecknat ett upprop där några kollegor skrivit av sig, är ett bevis på att tystnadskulturen är död. Ingen av de män på Dramaten, och andra teatrar, som anses vara kräk är uthängda. Trots att de flesta har en uppfattning om vilka det måste röra sig om.

Självklart; Alla är oskyldiga till motsatsen bevisats och att svinen, av bägge kön, skulle hängas ut skulle inte gagna någon.

Men när det görs skillnad på folk och folk och när SR-profilens redaktion uppmanas att ”mörka” det som sker på jobbet så börjar det osa patetiskt och inte så litet unket om sex-soppan.

Tystnadskulturen fortsätter att frodas!

7 november 2017

Gravida och småbarnsföräldrar har för mycket makt!

I samma ögonblick som en kvinna blir gravid och barnets far blir varse om saken så förändras de blivande föräldrarnas hjärnor. Fullt resonabla, rättviseinriktade, effektiva, ansvarstagande och empatiska människor förvandlas till egotrippade, armbågande, självupptagna, jag-krävande och världsfrånvända individer.

Helt plötsligt krävs hela deras omvärld på att allt fokus ska ligga på dem, och det blivande knyttet, och vad de än kräver så skall deras minsta lilla vilja omsättas i verklighet och detta skall ske snabbare än bums.

Föräldraledigheter, semestrar, vab-dagar och inskolningar skall bara accepteras av alla deras kollegor på arbetsplatsen.

Att arbetsgivare vill ha information så snart en graviditet är bekräftad, och därmed kunna planera sin verksamhet långsiktigt, är helt plötsligt inget som någon ska ta för givet.

När barnet, sina föräldrars guldklimp, är fött skall alla andra runtomkring bara skingra sig och ställa sig i givakt för de nyblivna mammornas och pappornas minsta lilla vink.

Att barnlösa, även de som arbetat under många år hos samma arbetsgivare, tvingas ta semester första veckorna i juni eller i månadsskiftet augusti-september är ingenting som bekymrar eller ens berör en småbarnsförälder.

En ansökt föräldraledighet, som skett regelrätt ett par månader i förväg, kan aldrig avslås av en arbetsgivare i Sverige. Som av en händelse vill de allra flesta småbarnsföräldrar vara föräldralediga hela juli månad och veckorna före och efter föräldraledigheten ha semester. Samma sak runt helgerna vid årets slut.

Att far-eller morföräldrar skulle kunna tänka sig att se efter knyttet under en julivecka, eller två, finns aldrig på kartan.

När knyttet ska inskolas på dagis förväntas alla kollegor på jobbet ställa sig upp unisont och jubla och gemensamt konstatera; Det är lugnt! Vi jobbar gärna extra, och obekvämt, för att ni ska få ta hand om knodden.

Att fuskandet med vab dessutom når allt högre nivåer i Sverige kunde SR Ekot berätta redan den andra dagen anno domino 2017. Vem är ens förvånad?

Jag tycker i grunden att vår sociala välfärd är behjärtansvärd. Åtminstone om vård, assistanshjälp, äldreomsorg, skola och mycket annat skulle fungera som tänkt!

Däremot anser jag, som även jag en gång varit ett litet knytt men då togs omhand av mormor när min mor jobbade, att dagens nygravida och nykläckta småbarnsföräldrar har på tok för mycket makt i arbetslivets Sverige. Någon måtta borde det sannerligen få vara! Även en småbarnsförälder kan jobba några dagar i juli och över jul och nyår.

Det är dags att se över regelverket för de som har att uppfostra en kommande generation. 

Deras ungar kommer ju bara att kräva än mer, till förtret för de som inte velat eller kunnat skaffa barn!

5 november 2017

King Edward är en mos-myt!

Som tillhörande en generation där föräldrarna uteslöt alla former av potatismos som inte innehöll King Edward-potatis så har jag, alldeles för länge, ägnat mig åt att tillaga mitt mos enligt samma tillsynes obrytbara regelverk. Ett fossil till regelverk som mången nätsajt fortsatt förespråkar.

King Edward är en potatissort som ofta drabbas av olika åkommor och inte är den särskilt billig heller. Med tanke på alla delar jag skurit bort från usel King Edward torde mina åtskilliga potatismos genom livet vara i den onödigt höga prisklassen.

Testade vid några tillfällen andra mjöliga potatissorter men blev aldrig riktigt nöjd. Varför fick jag aldrig till det där moset som finkrogar lyckas servera gång på gång?

Förlösningen kom för en tid sedan då jag läste någonstans att i många kändiskockars potatisstampande har mjöliga sorter inte att göra.

Sagt och gjort; Sedan något år testar jag fasta potatissorter till mitt mosande och nu, banne mig, börjar jag närma mig det ultimata potatismoset!

Med fast potatis blir moset krämigare på ett sätt jag aldrig lyckats med tidigare.

Till syvende och sist handlar ett perfekt mos om hur mycket kärlek, i form av smör, gräddmjölk och kryddor som vispas ned men mjölig potatis, särskilt inte King Edward, kommer aldrig mer att mosas i denne bloggares kök.

Återstår att finna den ultimata, fasta, potatissorten, den perfekta kryddningen, den exakta smörmängden och den utopiska doseringen mellan mjölk och grädde. Men det är en härlig utmaning jag gärna ägnar mig åt, mosig som jag säkert ofta kan framstå!