En promenad i Coronavirusets tid

Ännu en gråmulen och trist dag. Allt hemarbetande har börjat göra mig till en soffpotatis och jag inser att här måste det ut och långpromeneras oaktat att vädret är precis så trist att kurande i soffan egentligen lockar betydligt mer.

Lämnar mina hemma-, tillika favoritkvarter och beger mig ut på Enskedefältet. Handskarna är på och jackan knäppt ända upp i halsgropen. Det duggregnar.

Människor jag möter skyndar raskt vidare med blicken riktad rakt ned i backen.

Jag tänker att viruseländet vi drabbats av har fått många medmänniskor att antingen strunta i rekommendationer från myndigheterna eller fått dem totalt asociala.

I höjd med Enskede Ridhus ser jag dig komma emot mig. Du har halvlångt hår som sticker fram ur en uppdragen huva. Dina byxor är aningen för korta och du bär på en tom ICA-kasse.

När du närmar dig ser jag dina stora vackra ögon när du tittar upp. Strax innan du och jag möts bränner du av ett fullständigt fantastiskt leende. Jag ler tillbaka emot dig men inser att mitt leende inte på långa vägar kan leva upp till ditt.

Jag passerar snabbt det trista industriområdet på Årstafältet och beger mig in i nybyggda kvarter i Årsta. Det är fint tänker jag när jag passerar nya kvarter med krogar, butiker och redan julpyntade balkonger.

Vid tvärbanans station Linde ska jag just gå över spåren när jag möter dig igen! Jag avvaktar på min sida av spåren för att låta dig hinna över först – Gud och Tegnell förbjude närkontakt i dessa dagar. Du bär fortsatt på den tomma papperskassen från livsmedelsbutiken.

Du tittar upp och ännu en gång får jag se det vackraste av alla leenden.  När du passerar mig säger du försiktigt, nästan en smula blygt: ”Hej igen!”

Jag passerar över spåren, mitt hjärta slår ett par extra slag och jag tänker att jag kanske just blev förälskad.

Efter några meter vänder jag mig försiktigt om. Tänk om du skulle göra detsamma, vad gör jag då?

Tyvärr skyndar du vidare i dina för korta byxor, ditt vackra halvlånga hår under en huva, med dina stora ögon värda att drunkna i och med ett av världens vackraste leenden.

Jag lever länge på mina tankar efter promenaden den där trista novembersöndagen. Det finns fortfarande människor som orkar kosta på sig att le trots eländet som omger oss.

Palmolja har många namn!

Är du som jag och försöker undvika palmolja i de produkter du köper? Har du någon gång undrat över alla de mer eller mindre kemiska beteckningarna på dina tvålar, schampon, diskmedel mm? Då ska du läsa vidare!

Nyhetsbyrån AP är på väg att, som det verkar i en serie, avslöja fasansfulla uppgifter om vad som sker på palmoljeplantagerna i Asien. Här finner du en fantastisk, skrämmande och trovärdig artikel om vad som sker.

Det är sannerligen inte lätt att värja sig mot produkter med palmolja men det finns också andra exempel på ingredienser som alla borde undvika.

Palmoljan står ju bakom regnskogsskövling som tränger bort det vilda djurlivet.

Lika illa är det med vanilj och rosenträd.

Ni som använder skimrande puder och ögonskuggor borde tänka om. I produkterna ingår ett mineral som heter Mica och som bryts i Indien med barnarbetskraft.

På badbombsförestaget Lush:s hemsida finner jag listan jag sökt så länge:

Ingredienser på innehållsförteckningar och vad detta då innehåller:

Lauryl betaine - Palmkärna, palm och kokosnöt

Sodium cocoamphoacetate - Palmkärna, palm och kokosnöt

Cetearyl Alcohol - Palmkärna

Cetearyl Alcohol och SLS - Palmolja

SodLauroylSarcosinateNP - Kokosnöt, palm, palmkärna

Lauroyl Sarcosine - Kokosnöt, palmkärna

Glycol Cetearate - Palmolja

GMS SE40 - Glycerol monostearate - Palmolja

SSD - Disodium laureth sulfosuccinate - Palmolja

Glyceryl Stearat-PEG100 - Palmkärna

Ammonium Laureth Sulfate - Palmkärna

Sodium Laureth Sulfate - Palmkärna

Sodium Lauryl Sulfate - Palmkärna

Sodium Stearate – Palmolja (Palmoljefri version användes i tvålen Orangutan)

Stearic Acid - Palmolja

Laureth 4 – Palmolja

Jag går ut i badrum och kök och kollar på flera av de produkter som jag använder och måste tyvärr konstatera att samtliga innehåller någon av de ovan nämnda beteckningarna.

Läser vidare på nätet att inte ens en Svanenmärkning är en garanti för att produkten inte innehåller palmolja. Organisationen bakom Svanen anser att det inte finns tillräckligt bra alternativ till en del produkter med den förhatliga oljan.

Jag tänker att vi som kunder nu måste kräva mer och bättre av alla producenter som fortsätter att använda sådant som skändar natur, utrotar djur och tvingar barn att arbeta under slavliknande förhållanden.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det vore en god start om alla produkter utan palmolja märktes upp som palmoljefria! Ett krav som vore lätt att ställa av våra myndigheter!

Unamuno kanske var en Nostradamus?

När filmfestivalen i spanska Valladolid, Seminci de Valladolid, visar en film med titeln, min egen översättning, ”Ord inför världens slut”, reagerar jag.

Filmen handlar om Miguel de Unamuno, en spansk författare och filosof, som 1924 förvisades till den numera populära Kanarie-ön Fuerteventura. Förvisningen skedde på order av den dåvarande spanske diktatorn Miguel Primo de Rivera.

Vintern 1986-87 var jag en av tre svenska reseledare, senare förökades vi, som intog den då, för svenskar, i jämförelsen med Gran Canaria och Tenerife, helt okända ön i Atlanten.

Under vår säsong, en i Sverige otroligt kall och vidrig vinter, ledde jag otaliga ö-rundturer runt den karga ön där inte särskilt mycket finns att visa och berätta om. På den nordligare delen av ön, i en avlägset belägen dal, fanns en större skulptur av Miguel de Unamuno. Oj, vad jag berättade!

Vem var jag att kunna redovisa det dramatiska liv som han tvingades utstå och vem är jag att i dag kunna säga exakt vad som är sant eller vad som är falskt?

De Unamuno lyckades så småningom ta sig tillbaka till fastlandet och dog i Salamanca 1936. Många påstår att han mördades av Francos män. Det verkar som om ingen egentligen vet.

Själv tänker jag tillbaka på tider som flytt och stories jag berättat för intet ont anande turister.

Den nu producerade filmens namn, i original ”Palabras para un fin del mundo”, får mig dock att tänka att Miguel de Unamuno kanske inte var helt fel ute när han formulerade sig!

Mannen som lärde mig danska är död!

1982 anställdes jag i den stora danska resekoncernen Spies Resor. Min första heltidsanställning i livet innebar placering i turistorten Cala Millor på östra Mallorca. Jag var ensam svensk tillsammans med tre danska tjejer!

Nu tillhör jag de få i Sverige som faktiskt förstod en hel del danska redan som barn – språkintresset och förmågan att härma har det aldrig varit något fel på.

Nu blev det dock något helt annat. Jag förväntades kunna göra mig förstådd via en mikrofon, i en skranglig buss full med danska gäster. Historiska skeenden skulle återges, botanik skulle avhandlas och cochenille-lusens väg till alla damers läppstift skulle förklaras så att det ledde till ”hygge” och ”grin.”

Jag fick otroligt mycket hjälp av den danska popgruppen Shu-bi-dua, knappast omtalad i Sverige.

Gruppen höll sig på vänsterkanten men det struntade jag i eftersom jag tyckte att många av deras låtar var bra och inte gjorde det något att sångaren Michael Bundesen sjöng både fantastiskt och välartikulerat mitt i annars ofta slamriga låtar.

Jag är inte helt säker men jag påstår att jag har de flesta av gruppens låtar på CD. De gav, såvitt jag vet, ut 19 skivor under den tid de existerade.

De var kanske de allra första att påtala att en klimatkris väntade inom en inte allt för avlägsen framtid. ”Costa Kalundborg” är en av mina favoriter. ”Ønskelisten” och ”Danmark” är andra favoriter.

I dag kom beskedet att Michael Bundesen gått ur tiden. Jag fäller en tår och lovar att jag aldrig kommer att sluta att lyssna på gruppen som en gång lärde mig det språk som än i dag är så förknippat för mig med härliga människor och massor av ”hygge!”

Vila i frid Michael!

Grattis USA! Grattis Joseph R Biden!

Äntligen är fyra år med en lögnare och nationssplittrare över! Han lyckades aldrig göra ”America great again” och hans tid som president lär komma att omskrivas som minst sagt världsturbulent.

Själv gläds jag åt alla de kloka amerikanska väljare som valde förnuft framför dårskap. Jag gläds åter åt att kunna drömma om resor till ett av mina absoluta favoritländer i världen. När viruseländet är stävjat kommer jag att sukta efter både storstäder, landsbygd och stränder i USA och jag längtar efter att möta alla de amerikaner som jag anser i grunden är välkomnande, sociala och toleranta men som under några år har fått sina huvuden förvridna.

Den 20 jan 2021 svärs Joseph Robinette Biden in som USA:s President och landet får samtidigt sin första kvinnliga Vicepresident, tillika en färgad sådan!

Biden och Harris kommer att få fullt upp med att städa. Klimatet kommer att ges en chans igen då Parisavtalet säkerligen skrivs under igen. Fattiga amerikaner kommer att få större chanser till vård då Obama-care tillåts leva vidare. WHO får troligen en bidragsgivare och medlem åter!

Världen kan helt enkelt inte bli annat än en bättre plats!

Firar denna kväll med att lyssna på så kallade patriotisk musik från USA – musik som inte spelats hos mig under fyra långa år!

God Bless America!