30 juli 2018

Debiteringar blixtsnabba - krediteringar svettigt långsamma!


Trodde aldrig att jag skulle komma att beklaga mig över värme! Jag, som alltid stornjutit i de allra svettigaste av sammanhang? Om de som varit nära mig i dessa svettigaste av sammanhang har njutit lika mycket som jag själv låter jag vara osagt men värme har liksom aldrig funnits på min egen problemkarta. Förrän sommaren 2018.

Att dåsa bort i tropisk hetta låter sig gärna göras på avlägset belägna platser på vår jord. 

Med en paraplydrink i handen, nära ett turkosblått hav eller med luftkonditionering i minsta lilla souvenirbutik så kan livet vara så paradisiskt som vi bara brukar drömma om i sönderregnade Sverige.

Sommaren 2018 är, på norra halvklotet, något helt annat annat!

I förra veckan beslöt jag, tillfälligt strandad i Stockholmsk extremvärme, mig för att spendera ett antal timmar i shoppinggallerian Mall of Scandinavia, i Solna strax norr om huvudstaden.

I behaglig temperatur strövade jag runt och gjorde finfina shoppingfynd i mångfalden av butiker som gapade mestadels tomma då de flesta andra hade flytt huvudstadsområdet till platser med behagligare meteorologiska omständigheter.

I gallerians Hemtex-butik fann jag påslakan jag inte visste att jag behövde. Nedsatta från tusingen till 400 och med en skylt vid sidan av att det rabatterade priset rabatterades med ytterligare 30 %. Gratis nästintill.

Jag shoppade loss men tyckte att priset som kassaregistret visade var en smula högt så jag frågade den ryskbrytande försäljerskan om hon verkligen fått med alla rabatter? ”Ja, du ska få se på kvittot”, svarade hon.

Sekunden efter att mitt kreditkort debiterats så meddelade hon: ”Oj, jag ser att det blivit fel!”

Efter ett antal återköp, korrigeringar och svettningar, trots luftkonditioneringen, meddelade ryskan mig att nu, minsann, har allt blivit rätt och det är nu vi, äntligen och efter en helt sjukt lång inledning, kommer till pudelns berömda kärna i detta blogginlägg.

Mitt kontokort debiteras i samma tiondels sekund som jag gör ett köp och köpet går att se för mig som kund på mitt kontoutdrag. En kreditering, däremot, måste jag vänta på att kunna se i typ tre bankdagar!?!

Är inte detta stenålder år 2018?

Jag som kund ska fundera på, i flera dagar, om mina pengar åter hamnar på kontot när en butik gör fel. Är inte detta helt oacceptabelt?

Tre bankdagar senare kan jag se att krediteringen faktiskt blivit gjord, dessutom på samma bankdag som den felaktiga debiteringen skett, men hur är detta ens möjligt?

Varför kan inte en kreditering visa sig i precis samma snabba ögonblick som en debitering visar sig på mitt konto?Jag kommer aldrig att begripa! Nordea, Hemtex och alla andra som vill åt mina stålar har en hel del att förklara!

22 juli 2018

Kommer spanska bli obegripligt p.g.a. "hen?"


I DN, på tidningens populära sista sida, finns NoN, Namn och Nytt, en sida som ofta bereder mig stort nöje. Just nu kan läsare skicka in vilka ord de vill adoptera för att i stället stryka något annat ord ur sin vokabulär.

Jag, som aldrig tänker använda det lilla ordet ”hen”, i alla fall inte i talat språk och så sällan som överhuvudtaget möjligt är i skriven form, blev häromdagen informerad av en läsare att denne adopterat ”vederbörande” i stället. Så enkelt och så grammatiskt rätt!

Nya ord ska visserligen tillåtas när dessa behövs men att tro att jämställdhet och likaberättigande sitter i språket är nonsens! I dag får jag floder av vatten på min kvarn!

Jag anser mig vara hyfsad på att tala och skriva spanska, jag fick häromdagen en insändare publicerad på en av Mallorcas mediasajter, men jag är inte längre helt säker på att jag kommer att kunna förstå spanska om ett initiativ sprunget i Uruguay får fotfäste.

Det är tidningen El País i Uruguay som skriver en mycket lång krönika om det spanska språkets uppenbara och snara förfall – går det som jämställdhetsivrare i det lilla landet vill!

I spanskan finns många ord som är könsbestämmande ; T ex kallas flickor niñas och pojkar kallas niños. Mammor och pappor kallas madres och padres. Det sistnämnda ordet kan, för en rabiat person med obestämd könstillhörighet ställa till det väsentligt. Padres betyder, förutom pappor, också föräldrar!

I ett utbrott av icke-sexistiskt och inkluderande språk pågår därför just nu en rasande debatt i Uruguay där till och med universitet godkänner att nya ord används under tentor.

Således kan barn, oaktat kön, kallas för ”niñes” och en förälder med oklar könstillhörighet för ”xadre.”

Då latinska språk ofta har o eller a som ändelse för att förklara om det handlar om en ”han” eller ”hon” så blir språket som nu utvecklas i Uruguay snart nog helt obegripligt för en som anser sig kunna spanska.

I artikeln i El País säger sig språkliga institutioner av rang vara emot nyordningen medan vissa högskolor tycker att det nya ska accepteras. En korrekturläsare säger sig vara extremt illa ute eftersom hon själv knappt begriper vad hon ska korrekturläsa när hon får en ”språkligt inkluderande text” framför sig. Hon konstaterar också att inte ens skribenterna själva tycks begripa vad de håller på med.

Virginia Bertolotti, medlem av ”Academía Nacional de Letras de Uruguay”, ungefär Uruguays nationella bokstavsakademi, en samling professorer och lärda som granskar det spanska språket i landet, säger mycket klokt: ”De finns nödvändigtvis ingen relation mellan en könsneutral språklig grammatik och lika rättigheter mellan män och kvinnor.”

Hon nämner bl a finskan, som helt saknar genusformer, och konstaterar att språkets könlöshet genom århundraden knappast har gjort Finland till det mest jämställda landet i världen. Ännu värre är det med länder där det talas persiska och turkiska, också språk utan genus, konstaterar Bertolotti! Så alldeles utmärkt konstaterat!

Kanske kan jag sluta oroa mig över att jag snart inte kommer att förstå mig på spanska längre. I Uruguay utkämpas just nu ett slags språkligt slag. Jag är övertygad om att förnuftet kommer att segra över de som tror sig förändra världsordningen genom att komma på dumheter som ”hen.”

Om någon anser annorlunda så får det sannerligen stå för ”vederbörande!”

21 juli 2018

Dan Eliasson har aldrig släckt en brand - tvärtom!


Sverige genomlider i dessa dagar en brandkatastrof av sällan skådat slag. EU-hjälp strömmar till i den mån hjälpen alls efterfrågas av ansvarig myndighet MSB.

Generaldirektör Dan Eliasson är en man som yrkesmässigt tycks ha flera liv än den segaste katt.

Under gårdagen uttalade han sig i media och konstaterade kort att ”de största bränderna kommer inte att gå att släcka.”

Eliasson har en lång yrkeskarriär bakom sig där han, enligt mitt sätt att se på saken, aldrig någonsin har lyckats släcka en brand. Han har stundtals gjort brandkårsutryckningar men när det väl kommer till bekämpande av brandhärdar så verkar det nästan som om karln per automatik alltid lyckas hälla fotogen på desamma!

Som GD för Försäkringskassan kritiserades han för ett ledarskap präglat av detaljstyrning och övervakning.

När han sedan blev Rikspolischef blev han det för att ansvara för den största reformeringen av svenskt polisväsende någonsin. Han skulle se till att övergången till en nationell polis, från otaliga länspolismyndigheter, blev en succé. Hur det gick vet de flesta!

Att till media säga att de rasande skogsbränderna inte går att släcka är att göra det alltför bekvämt för sig.

Hade de varit om fyra månader och bränderna då fortsatt att ödelägga vårt vackra land så hade jag förstått han uttalande.

I går, i dag och de närmaste veckorna hade det varit klädsamt om han i stället hade haft en smula större ambitioner än att säga att detta går inte! Dan Eliasson borde be om all tillgänglig hjälp som finns i världen, även från NATO, och han borde peppa styrkorna som den härförare han tror sig vara men det blir bara ett ”det går inte!”

Finns det någon myndighet som snart behöver en ny chef? Gud bevare de anställda där i så fall! Risken är stor att det blir en med stor vana att kliva ur aska och rakt in i nya eldsvådor!

20 juli 2018

Ryanair - anställda strejkar - O'Leary köper ett palats!


Bara dagar innan stora grupper av anställda vid Ryanair går ut i strejk, för bättre villkor och bättre löner, strejker som kommer att drabba tiotusentals resenärer som får sina semestrar förstörda, tycks Michael O’Leary visa sitt allra största förakt för de som sett till att han själv kan leva ett liv i sus och dus!

Internationell media rapporterar att O’Leary flugit över till Mallorca och där inhandlat ett större palats i de äldre delarna av Palma stad.

Prislappen för palatsköpet varierar beroende i vilken media jag läser men det handlar hur som helst om en prislapp på långt över 100 miljoner kronor.

Säga vad man vill men Michael O’Leary got a hell of a nerve!

Jag sticker inte under stol med att jag genom åren rest med Ryanair många gånger och inte alls är lika kritisk mot bolaget som många andra. Man vet vad man får för biljettpriset – inte ett skit – men transporten är smidig och oftare enligt tidtabell än vad de flesta andra flygbolag kan skryta med!

Nu har nog dock måttet rågats för denne hyfsat trogne Ryanair-resenär!

Har man råd att köpa ett palats så står det ju var och en fritt att köpa ett palats!

Är man chef för ett bolag där de anställda kämpar för att ha råd med mat på bordet kanske man dock skulle välja ett annat tillfälle att palatsshoppa än dagarna innan kaos drabbar mängder av det egna företagets kunder!

16 juli 2018

Albatros: Resebyrå med storhetsvansinne!


Resebyrån Albatros har stora tankar, rent fornstort nationalistiska, om Sverige och vårt rikes utbredning.

Nyligen annonserade de, på DNs hemsida, om att vi borde åka och hälsa på diktator Lukasjenko i Minsk.

I dag rekommenderas vi en tripp till Peloponnesos i Grekland. Allt under devisen ”Sveriges bästa rundresor!”
















Snacka om att ha fått storhetsvansinne! Eller kanske troligare mindervärdeskomplex!

15 juli 2018

Mallorca - vad vore du utan turister?


1982 arbetade jag, en då mycket ung blond gosse, som reseledare på Mallorca, närmare bestämt i den då lilla semesterorten Cala Millor på öns östkust. Om detta har jag berättat mången gång i min blogg.

Jag njöt av att få visa besökande gäster från Danmark och Sverige den otroligt vackra ön, att få tipsa om egna pärlor dit många inte hittade på egen hand och att få berätta om de stolta mallorquinerna som oftast gjorde sitt yttersta för att besökande turister och vi som arbetade på ön skulle ha det så perfekt som möjligt.

I dag vet jag inte om det ens skulle vara aktuellt att jag åter besöker ön. Inte för att jag själv inte skulle vilja utan för att många mallorquiner uppenbarligen inte önskar att varken jag eller någon annan någonsin besökte ön igen!

Öns media berättar att det under lördagen genomfördes protestaktioner på Palmas flygplats Son San Juan. 

Turisthatande separatistgrupper demonstrerade i ankomsthallen. De bar stora plakat som bland annat meddelade att ”Turismen dödar Mallorca!”


























Jag tänker att det vore dags för majoriteten av mallorquinerna, de som inte stödjer protesterna, gör sin stämma hörd.

Utan oss turister så är frågan vad det hade blivit av den soldränkta ön?

Hur många av öns invånare hade alls haft ett arbete och vad hade de då sysslat med förutom att låta åsnan driva den primitiva kvarnen, skörda mandlar och oliver eller sitta på bänken under alla byars obligatoriska torg och ljuga om hur livet hade kunnat vara med en smula mer utveckling?

Självklart förstår jag att ca tusen flygrörelser per dag på flygplatsen är för mycket. Samtidigt vet jag att Mallorca och dess politiker och befolkning gjort massor de senaste åren för att rensa bort det allra värsta. Möjligen återstår en storstädning av Magaluf men i övrigt är ön numera ett paradis, inte bara för semesterhungriga turister utan för en stor del av befolkningen som faktiskt uppnått ett välstånd som inte hade varit möjligt utan alla spenderade turist-Euros.

Om ön satte upp en gigantisk skylt med texten ”tancat”, stängt på mallorquin, och bannlyste turismen så tror jag att separatister och andra turisthatare snart nog skulle finna något annat att hata! Gör om – gör rätt!

Mallorca; Jag älskade dig! Gör jag det än i dag? Jag vet inte!

13 juli 2018

Stockholm är en katastrof sommaren 2018!

Tänker du dig att besöka vår vackra huvudstad under den närmaste tiden? Tänk om bums!

Är du en utländsk turist som länge sett fram emot att besöka Stockholm? Herregud, vad du kommer att ångra dig!

Vi som bor här har sedan länge givit upp hoppet!

Dagsläget i mitten av juli anno 2018:

Den s k ”getingmidjan”, järnvägen via Riddarholmen, är avstängd för upprustning hela sommaren och för den delen minst två kommande somrar. Fjärr- och regionaltåg söderut från Centralstationen? Glöm det!

I dag stängdes pendeltågsstationerna City och Odenplan av p g a rostiga rulltrappor med hela ett år på nacken! En del pendeltåg går men du hamnar i Solna om du inte passar dig.

Tågtrafiken från Stockholm mot Västerås är avstängd i sin helhet fram till 6 augusti i ottan. Här ska byggas nya spår (så att vi får fler möjligheter att ställa in trafiken?)!

Mellan Södertälje centrum och Östertälje, en sträcka som ny- och ombyggdes för bara något år sedan, är trafiken inställd fram till 20 augusti. Det påstås att sträckan måste ”renoveras!”

Roslagsbanan är inställd mellan Viggbyholm och Österskär fram till juletid.

På t-banans gröna linje råder fram till 19 augusti kaos. Två stationer ska rustas upp och resenärer mot Skarpnäck tvingas till två tåg- och plattformsbyten på sin väg från city. Ja, det sista är en sanning med modifikation. Från och med måndag 16 juli och i två veckor framåt byts kaoset ut mot kalabalik. Då stängs gröna linjen helt av mellan Slussen och T-centralen. De stackars Skarpnäcksborna får då byta tåg TRE oacceptabla gånger under resan till och från stan.

Det brukar heta att ”vi genomför nödvändiga arbeten när dessa drabbar så få som möjligt.”
Sanningen är att arbetena just nu påverkar precis alla, både vi som bor här och de som vill besöka vår stad!

När jag i morse läste om de rostiga rulltrapporna vid pendeltågsstationerna i stan så tänkte jag först att ”ja, ja, det hade ju ingen kunnat förutspå – det är ju liksom force majeur.” Jag har nu ändrat denna totalt felaktiga uppfattning till den mer sannolika ”men det är ju själva fan att detta inte upptäcktes innan all annan trafik stängdes av – det känns ju helt utstuderat!”

Huvuden måste rulla! Politiker, chefer på olika nivåer som har med trafik att göra, rulltrappskonstruktörer och inköpare borde tvingas bort från sina positioner pronto!
Rulltrapporna torde vara inköpta efter devisen ”billigt men inte hållbart…..men som sagt billigt.”

I övrigt är det helt galet att någon samordning mellan olika trafikslag inte tycks göras när det skall renoveras. ”Vi stänger av men vi kollar inte med andra hur de tänker göra” kan aldrig tillåtas vara en framkomlig, eller ens möjlig, väg.

När det gäller besökande turister i vår vackra stad lider jag något otroligt med dem. 

Till Frihamnen i Stockholm kom i morse tre gigantiska kryssningsfartyg med närmare 10 000 besökare. De allra flesta av dessa har förbokade rundturer men en stor andel förväntade sig en enklare variant med lokaltrafiken. Vid busshållplatsen i Frihamnen stod runt 10-tiden i morse runt 400 olikspråkande som undrade om det fanns någon annanstans att köpa biljetter än från den absolut ensammaste biljettautomat som en storstad någonsin skådat! 

Det är så, ursäkta ordvalet, jävla dåligt så det helt enkelt inte är sant! En stor del av besökarna vände åter till sina fartyg utan att få se stadshuset, Gamla Stan, Junibacken eller vad de nu hade sett fram emot!

Jag tänkte i mitt stilla sinne; Ni gör rätt som går tillbaka till fartygen. Jag hoppas att ni kommer tillbaka till vår stad i en utopisk framtid där trafiken fungerar tillfredsställande, där det går att köpa biljetter på ett enkelt vis och där alla bussar har luftkonditionering.

Tålamodet har sedan länge runnit ut!

Den här stan är en miserabel sommarkatastrof. Vi skriver 2018 och det känns som stenåldern!

7 juli 2018

Utrikeskorre vid public service måste vara ett helvetesjobb!


Jag skickade ett mejl, med ett nyhetstips, till en utrikeskorrespondent vid public service.

Jag fick bums ett autosvar som sade:
”Hi! I’m on vacation until 17 of August.”

Jag kollade när journalisten senast fick något publicerat via sin hemmaredaktion och fann att detta var den 3 juli.

Nej, nej, jag är inte alls bitter!

Den utlandsstationerade har säkert gjort sig förtjänt av vila. Somliga reportage har varit briljanta under det senaste året medan andra lämnat en del att önska. Många nyheter från världsdelen som korren bevakar har helt undgått den svenska nyhetsintresserade publiken.

Visst, det är en enorm del av världen som en enda korrespondent har att täcka. Många nationer, massor av konflikter, politiker som förstör sina länder och en kriminalitet som överstiger det som kan betecknas som inom gränserna för det ”normala.” Ofta rapporterar journalisten ifråga från ett avstånd från händelsernas centrum som vida överstiger avståndet mellan Stockholm och Gran Canaria.

När jag söker på redaktionens hemsida för att se vem som nu bevakar det som sker där långt borta finner jag absolut ingen information alls!

Så olika det kan vara!

Själv är jag ännu inte framme vid min semester även om den närmar sig. Min arbetsgivare har bestämt deklarerat att ingen anställd, förutom ett antal chefer förstås, får mer än fyra veckors semester under perioden juni-augusti.

Nej, nej, jag är inte alls bitter!

6,5 veckors semester skulle förvisso ha suttit fint men vem är jag att tycka till om detta?

Då är det en smula värre att public service-bolaget uppenbarligen tänker sig att ingenting kommer att hända i världsdelen långt borta under ett par månader. Allt medan jag och andra licensbetalare förväntar oss en nyhetsbevakning värd namnet.

Nej, nej, jag är inte alls bitter!