12 januari 2019

Varför finns inte mössor i olika storlekar?


En dag för ett antal år sedan kom jag till turistorten Lake George, i norra delarna av delstaten New York i USA. Det var vinter och allt var stängt i den gulliga lilla orten som säkert är ett finfint sommarparadis för många.

Nej, inte riktigt allt var stängt. En klädbutik var öppen och jag tittade in och fann den enda mössa jag har kunnat ha på mig i vuxen ålder! Butiken hade mössor i OLIKA storlekar.

Jag erkänner; Jag är tjockskallig men alls inte på det sätt som några av er läsare säkert anser! Själv väljer jag att kalla det för att det är mycket intelligens som ska få plats!

När jag en gång för länge sedan skulle ta studenten var jag tvungen att specialbeställa studentmössa. Jag har nämligen mösstorlek 62!

Varför världens samlade återförsäljare i allmänhet, och svenska sådana i synnerhet, endast har mössor i storlek ”one size – fits all” är ingenting annat än ett hån mot oss som har ett skallomfång som inte alls omfattas av ”fits all!”

Väderprognoserna för kommande vecka talar om kyligare dagar i huvudstadsområdet. De senaste dagarna har jag därför, förtvivlat, sökt efter en ny vintermössa. Jag har bestämt mig för att aldrig mer frysa och mitt amerikanska inköp börjar så sakteliga se sina sista dagar som mössa betraktad. Den kanske reinkarneras som delar i någon trasmatta, vad vet jag?

Mina butiksbesök och surfande hos olika butiker på nätet ger vid handen att absolut ingen har annat än mössor i storleken ”one size-fits all.”

Den mössfabrikant som börjar tillverka luvor, mössor, kepsar och pannband i annat än ”one size – fits all” skulle kunna tjäna grova pengar. Dessutom skulle vi med udda skallstorlekar slippa återkommande öroninflammationer, bara en sån sak!

Apropå mössor; Vad är det som får många vuxna män att bära mössa dygnet runt? Jag tänker på smarta killar i 35-årsåldern som på fullaste allvar behåller mössan på under arbetstid inne på ett kontor eller, ännu äckligare, sittande på en lunchrestaurang. Ni är många! Dessutom har de flesta av er, när jag någon enstaka gång fått se er utan luva, snaggat hår så någon ”bad hair day” kan det inte vara tal om. Undrar om ni har sex med mössan på? 

Det är sådant jag kan fundera över, jag som inte kan finna en lämplig mössa i passande storlek!

Kanske är det dags att planera in en resa till Lake George! Känns bara en smula kostsamt om syftet endast skulle vara att kunna hålla öronen varma under en svensk vargavinter!

11 januari 2019

Kan utebliven guacamole få Trump att ändra sig om muren?


Söndagen den 3 februari är det Super Bowl, final i den amerikanska fotbollen. TV-reklamen kostar miljoner per sekund eftersom stora delar av det amerikanska folket sitter bänkade framför sina TV-apparater.

Traditionsenligt snacks i TV-sofforna denna afton är kycklingvingar i allmänhet och guacamole i synnerhet.

Guacamole, avokadoröran som är så god att dippa i, kan visa sig bli omöjlig att få till i år.

I Mexiko råder, p g a en helvetes massa olika anledningar, sedan en längre tid svår brist på bränsle. Detta medför att det nu inte alls är säkert att den tänkta exporten av 120 000 ton avokado kommer att kunna ske. Detta rapporterar mången media om, bl a Reuters.

Jag, som känner amerikaner som kommer att göra revolution om de inte får guacamole till Super Bowl, ler i mjugg. Så alldeles utmärkt om revolutionen blir av!

President Donald Trump fortsätter att ivra för en gigantisk mur längs gränsen mot Mexiko.

Kanske blir det en utebliven skål med grön röra som avgör att en mur är ett minst sagt dåligt alternativ för presidentens överlevnad på ämbetsposten?

Lidl flyttar falukorvstillverkningen till Tyskland! Oanständigt!


Som många redan vet så är jag en förespråkare för konkurrens. Jag hejar därför ivrigt på när t ex nya butikskedjor slår upp portarna på den svenska marknaden och tänker att det bara kan gynna oss konsumenter.

Den tyska lågpriskedjan Lidl har varit framgångsrika och flera av företagets produkter har genom åren vunnit olika tester och priser. Som exempel kan nämnas det egna tvättmedelsmärket Formil som utsetts till bäst i test eller Enebackens Falukorv som flera gånger vunnit priser, nu senast i Chark-SM 2018.

Just falukorven är ett bevis för att Lidl tänkt rätt som tillåtit sig själva att saluföra även de svenskaste av alla svenska produkter, som den kaxiga uppstickaren de vill att vi ska anse att de är.

De flesta charkprodukterna hos Lidl säljs under varumärket Dulano, som har sin huvudsakliga tillverkning i Tyskland. Enebacken har därför varit ett lätt val för att säkra att produkten är tillverkad i Sverige.

Enebackens falukorv har under flera år varit en favorit i mitt kök. Med god smak och ett fastare innehåll än de flesta andra smetiga falukorvarna på marknaden har valet varit lätt.

Falukorven måste väl anses vara något av det svenskaste vi har. Den har genom åren skyddats på olika sätt, dels genom namnskydd som numera är borttaget men också genom regler som föreskriver vad den måste innehålla.

I dag står falukorven under EU-beskydd av beteckningen GTS, garanterad traditionell specialitet, ett särartsskydd som innebär att produkten är traditionellt framställd enligt lika traditionell praxis.

I veckan var jag inne i en Lidl-butik för att köpa en 2-pack falukorv och fann till min fasa att det stod Dulano på förpackningen.

Jag skrev genast till Lidls kundtjänst och protesterade och frågade om det verkligen kunde vara möjligt att företaget väljer att ta bort en prisvinnare ur sortimentet. I dag fick jag svar; 
Ett ganska kortfattat sådant där huvudpoängen, kort men inte alls så gott, var: ”Den efterfrågade produkten ingår inte längre i vårt sortiment.”

Ridå för Lidl! Jag hoppas att det är många som nu väljer att göra som jag; Protestera till företaget! Gör om – gör rätt!

Det är mer än tråkigt att Lidl väljer att lägga tillverkningen av den svenskaste av korvar utomlands. Det är ännu tråkigare att de enligt gällande regelverk tycks ha lov att kalla korven för just falukorv.

I anständighetens namn hoppas jag att Lidl döper om produkten till typ ”Schwedische wurst aus Leipzig” eller något liknande.

Sista falukorven är köpt hos Lidl av mig om ingen ändring snarast sker.

Nu börjar jakten på ett nytt favoritmärke av falukorv. Det kan bli svårt eftersom utbudet i stockholmska butiker är starkt begränsat till butikskedjornas egna märken samt ett fåtal andra producenter.

Lidl har begått ett mycket stort misstag!

6 januari 2019

Oförsäkrades tårar borde få rinna obemärkta förbi!


Med viss regelbundenhet kan vi läsa, i främst kvällspressen, om medmänniskor som ger sig ut på långresor och drabbas av en hel massa elände långt borta eller om de som ser sina hem brinna och alltför sent konstaterar; Försäkring? Nej, det har vi inte!

Hur är det ens möjligt att inbilla sig att ”allt kommer att gå bra” och att försäkring, vare sig det handlar om en hem-, rese- eller vilken annan typ av nödvändig försäkring som helst är att bortse ifrån? ”Går det så går det” tycks resonemanget vara.

Tyvärr verkar det som att inställningen oftast är framgångsrik. Med ett gäng tårar i kvällsblaskan så kommer hjälpande plånböcker fram, från vänner, bekanta och även från vilt främmande och medömkande i när och fjärran.

Hemresan med ambulansflyg från det långt bort belägna paradiset kan kosta hundratusentals kronor och ett nytt hem mer än så.

Under lördagskvällen brann en radhuslängaOrust. En kvinna säger gråtande till GT: ”Vi har ingen försäkring, det blev aldrig gjort när vi flyttade in i höstas.” Hennes sambo satt och lirade dataspel när branden bröt ut och märkte inget förrän den försäkringsbefriade kvinnan tog katterna under armen, rusade ut och började hjälpa till att få ut grannarna ur huslängan.

Visst; Det är oerhört tragiskt när någon drabbas av en katastrof, vilken den än månde vara.

Än mer tragiskt är dock det faktum att somliga människor inte tycks begripa nyttan av att alltid och kontinuerligt se över sina behov av försäkringsskydd!

5 januari 2019

Grisfesternas Kung är död!


Läser i ”Diario de Mallorca” att Damià Seguí gått ur tiden. Förstår, av storleken på de många artiklarna om honom, att han var en stor personlighet och mer än betydelsefull på många sätt för invånarna på ön och för oss som någon gång turistat där. Jag läser vidare och plötsligt befinner jag mig på minnenas aveny!

Seguí hade en farfar som ägde två gårdar på Mallorca, Font Seca och Son Amar. Efter ett antal år utomlands återvände Seguí till Mallorca 1964 och fick då ta över dessa gårdar efter sin farfar.

På Son Amar startades en grillrestaurang men gårdens belägenhet en bra bit utanför storstaden Palma medförde att krogen fick ett katastrofalt första år. Seguí insåg att någonting måste göras och som den entreprenör han redan i unga år var så tog han kontakt med en dansk researrangör.

Grisfesten var uppfunnen! Resten är historia!

Under flera årtionden fylldes Son Amar kväll efter kväll med 1 500 gäster, som bjöds på helstekt spädgris, outsinliga mängder med vin och underhållning av mallorquinska folkdansare och musiker.

Jag själv arbetade som reseledare på ön 1982 och besökte Son Amar många, många gånger. Varje vecka fyllde vi från Spies Resor mer än tio bussar med gäster och festerna blev omskrivna, hatade, uppskattade och minst sagt promillehaltiga.
(Som guide talade jag redan på vägen till Son Amar om för mina gäster att om någon av dem tänkte ”må illa” på vägen hem så skulle kostnaden för detta bli 5 000 pesetas, en inte alls oansenlig summa på den tiden!)

Utan att veta säkert så misstänker jag i dag att det var just Damià Seguí som varje kväll stod vid entrén till Son Amar och outtröttligt hälsade alla gäster välkomna för att en stund senare, tillsammans med sina anställda, hälla vin ur vinkrus med hällpip (Porrónes på spanska) rakt ned i struparna på törstiga turister.

De stora artiklarna i spansk media denna vecka nämner förvisso festerna på Son Amar men det visar sig att Seguí hade fler, för mig okända, strängar på sin lyra. Han var en stor idrottsprofil på ön och såg till att volleybollen blev välkänd på Balearerna via sina lag ”Son Amar” och ”Can Ventura.”

Jag tänker att vi i dag är många som har olika anledningar att minnas en man som många av oss aldrig lärde känna men att vi ändå fick uppleva hans verkan. På gott eller ont? Oavsett vilket så är detta i dag preskriberat. I bussarna på väg hem mot hotellen i de mallorquinska sommarnätterna den där sommaren för länge sedan var det sannerligen inte bara gästerna som hade fått lite för mycket innanför västen. Men jag behövde i alla fall aldrig betala några 5 000 pesetas i böter!

Damià Seguí avled på sjukhus i Palma i torsdags. Han blev 83 år.