Vaccinvägrande 65-plussare med svinaktigt beteende

I ett längre reportage i SR P1 ”Godmorgon världen” samt i kortare Eko-sändningar under dagen har vi kunnat lyssna till specialistsjuksköterskan Rebecca Guldberg.

Hon arbetar vid Capios vårdcentral på Kungsholmen i Stockholm och säger: ”Vi har patienter som skriker. En del är fruktansvärt ohyfsade och otrevliga mot oss.”

Nej, patientgruppen det handlar om är inte ängsliga barn med överbeskyddande föräldrar. Det handlar heller inte om att mottagningen skulle erbjuda undermålig vård.

Det visar sig att var tredje 65-plussare vägrat att ta emot vaccin från Astra Zeneca och i samband med detta uppträtt som värsta sortens tonårsligister.

Att vaccinvägrarna i gruppen 65+ inte begripit att de eventuella riskerna med vaccinet är så mikroskopiskt små i jämförelse med risken att smittas och dö är förstås helt baserat på brist på intelligens och beteendet mot den tappra vårdpersonalen fullständigt oacceptabelt!

Till de som vägrat vaccin och betett sig som svin vill jag bara säga: Ni är en skam för riket och jag hoppas verkligen att ni får vänta en mycket lång tid innan ni erbjuds vaccin igen.

Dags att ompröva landstingsdriven vård

I Region Stockholm finns det många som anser att allt annat än landstingsdriven vård är att betrakta som fy fy!

Detta sker trots att anställda på Capio-drivna St Görans sjukhus gång efter annan i medarbetarundersökningar hamnar på toppenplaceringar för sin personalpolitik och den trivsel de anställda säger sig uppleva samtidigt som vårdtagare anser sig bli finfint omhändertagna.

Jag fattar ingenting!

Som inte tillhörande en riskgrupp och heller inte ”Fas 3”, födda 57-61, när det handlar om att få en kanyl i armen som ska ge mig skydd mot Covid-19, så har jag tänkt att det kommer att dröja till slutet av sommaren innan det är min tur.

I dag ringde det på min privata mobil från ett nummer som jag alls inte kände igen.

I normalfallet brukar jag, och jag tror många med mig, dissa ett sådant samtal. I dag svarade jag.

En trevlig sjuksköterska på den vårdcentral jag är vårdtagare hos, och som tillhör just Capio, presenterade sig och undrade glatt om jag var intresserad av att få en nål instucken i armen inom en vecka?

Jag måste tillstå att jag skrek rakt ut! Självklart! Samtidigt gnagde tyvärr en tanke, under en kortare tid, i min skalle om att ”detta kanske är bluff.”

Efter att ha kollat ”min sida” hos 1177.se kan jag konstatera att jag inom mindre än en vecka kommer att vara närmare någon slags frihet än mängder av andra svenskar.

Jag vet att jag fortsatt kan vara smittsam och jag kommer definitivt att fortsätta att följa råden från Folkhälsomyndigheten.

Däremot är det lätt att konstatera att landstingdriven vård är alltför ineffektiv i jämförelse med privata vårdgivare.

De som har synpunkter på privata vårdgivare borde sannerligen tänka om!

Religiöst medlemskap borde förbjudas från födseln

Jag finner en inre frid när jag slår mig ned i en kyrkbänk och mediterar. Det har inte ett dugg med religion att göra.

Jag tycker att kyrkor är vackra precis som jag finner att moskéer och synagogor och andra typer av tempel ger mig fin tid för egen kontemplation.

Som körsångare, när jag var yngre, har jag sjungit i diverse byggnader tillhörande olika trossamfund. Akustiken är ofta fantastisk och miljön invaggar i en sorts trygghet och värme som inte går att finna på så många andra platser i vår värld. Visserligen kan en avlägsen skog, en dåligt besökt paradisstrand eller en intensiv storstad stundtals erbjuda samma typ av känslor men det är ändå något särskilt med de där lokalerna som tillhör några andra – de som tror på det som förkunnas just där.

Jag tror på något mer än livet på jorden, jag kallar mig själv andlig, men i den fortsättning som följer på själva livet så finns ingen ”Gud”, ”Allah”, ”Buddha” eller liknande.

När deklarationen dimper ned i min mejlkorg kan jag dock tyvärr finna att min inre frid är värd att betala mer än tre tusen kronor för – till Svenska kyrkan. Varför jag inte redan sedan lång tid lämnat den kyrka som jag intvingades i vid min födsel är svårt att förklara. Kanske har det med att jag anser att religiösa byggnader har ett värde i att bevaras, jag vet inte.

Men varför då inte låta den så kallade kyrkoavgiften förändras och bli en summa pengar som jag själv kan förfoga över och placera precis där jag vill utan att för den del finna mig tvungen att betala ett tionde till någon obskyr frikyrka?

Jag tänker att det i Sverige, år 2021, borde vara förbjudet för föräldrar att göra sina telningar till medlemmar i ett samfund de själva inte fått välja. Först på myndighetsdagen borde barnet själv få möjlighet att välja

Kanske är det dags att på äldre dar göra slag i saken och lämna den kyrka som lystet vill ha mina pengar men som inte erbjuder mig något som jag verkligen tror på?

Expressen påskyndar papperstidningens död!

Det var en gång för länge sedan men jag var redan då vuxen – något som bekräftar den status som grinig gubbe som jag alltmer bär med stolthet!

På den tiden trycktes kvällstidningarna på förmiddagen och fanns, i Stockholm, i tidningsställen från lunchtid.

Hände något stort och oväntat kunde jag på vägen hem från arbetet, vid 17-rycket, mötas av löpsedlar som fullkomligen skrek: ”EXTRA UPPLAGA.” Ivriga och nyfikna tidningskunder köade upp framför Pressbyråns stora kiosk på Centralstationens undre plan för att köpa en tidning innan de rusade mot pendeltågen.

Håhåjaja, det var tider det!

Jag tillhör den utdöende delen av mänskligheten som fortsatt finner glädje i att finna en morgontidning i brevlådan när jag stiger upp i ottan. Jag har svårt att tänka mig en frukostfika utan att kunna ta del av nyhetsfördjupningar.

I dag trycks tyvärr den stora morgondrakens tidningar allt tidigare dagen före. Att tro att jag får med några sena sportresultat eller stora nyhetshändelser från kvällen innan i min morgontidning är sedan länge att tro för mycket.

Jag inser att många inte läser tidningar längre. Samtidigt tror jag att fördumningen hos allmänheten därmed blir större. Jag har svårt att se att yngre nyhetskonsumenter i dag tar del av nyhetsanalyser, ledare eller kultursidor. Det verkar som allt fler nöjer sig med att titta på ett par rubriker för att de sedan ska vara förvissade om att de hänger med i det som sker.

Papperstidningen verkar tyvärr gå mot sin död och då är det extra tråkigt att konstatera att Expressens våta dröm tycks vara att påskynda skeendet.

Nu är det förvisso länge sedan jag köpte tabloiden med någon slags regelbundenhet. Till det är Expressens journalistkår numera alltför ung och okunnig, skriver på usel svenska och verkar helt oförstående när det handlar om sådant som hände före den egna tonårstiden.

Förvånande nog finns det kvar ett par gamla murvlar, skribenter och krönikörer på tidningen. Jag undrar bara hur ni står ut? Sover ni gott om natten och är ni fortsatt stolta över er tidning?

Inom kort börjar Expressen att erbjuda sina läsare tidningsprenumerationer. Kvällstidningen ska distribueras samtidigt som morgontidningen.

”För att kunna erbjuda de här valmöjligheterna trycks tidningen nu tidigare, tidigt på kvällen”, skriver Expressen.

Varför någon skulle vilja ha en ”kvällstidning” som troligen trycks tidigare än ”morgontidningen” är fullständigt obegripligt!

Även om Expressen påstår att vi nu kommer att få mer av ”fördjupningar av nyhetshändelser” så spelar detta ju ingen roll. Vem vill ha en fördjupning av något som inträffade i förrgår?

I stället för att återgå till att vara en riktig kvällstidning som går i tryck efter förmiddagsfikat väljer nu Expressen att börja slå i spikarna i den egna kistan!

Det är tragiskt!

Om solresenärer, 70-plussare och Skansenbesökare

ABC-öarna, Aruba, Bonaire och Curaçao, ingår i det karibiska paradis som även går under namnet Nederländska Antillerna. Ögruppen är till stora delar en självstyrande del av Nederländerna.

Jag förstår att turister vill åka dit, jag har varit där ett flertal gånger, precis som jag begriper att det finns (korkade) svenska charterresenärer som vill till Medelhavet. Att det fortsatt inte är läge att resa någonstans alls tycks vi snart inte vara många som förstår.

Under långfredagen meddelade den nederländska regeringen att alla turistande medborgare samt alla de medborgare som arbetar på öarna utan att vara permanentboende omedelbart ska lämna Curaçao. Uppmaningen gällande Aruba var nästan lika stark.

Både lokal och nederländsk media kunde berätta att sjukhuset i Willemstad, huvudort på Curaçao, är fullbelagt och att inga intensivvårdsplatser finns att tillgå.

Vi matas dagligen via media om det ytterst allvarliga läge som vi fortsatt befinner oss i. Samtidigt väljer solsugna att åka på semesterresor, tra-la-la-la-la. Vad är det med folk?

I Stockholmregionen finns under påskhelgen 1 650 doser vaccin över, vaccin som riskerar att kasseras. Anledningen? Jo, 70-plussarna har antingen inte förstått hur de bokar en tid eller så har de enligt Magnus Thyberg, vaccinsamordnare i regionen, ”prioriterat annat i påsk.” Men allvarligt talat: Vad är det med folk?

Just i Stockholm har man, till skillnad mot i Västmanland och Sörmland, valt att inte skapa akutlistor över vaccinsugna i alla åldrar, listor för de som med extremt kort varsel kan ta sig till en mottagning där det finns överblivet vaccin. Varför Stockholm valt denna väg är obegripligt. Jag tror vi är många som skulle ha möjlighet att släppa allt vi har i händerna för att inom en timme få en kanyl i armen! Vad är det med de styrande inom Region Stockholm?

På skärtorsdagen öppnade Skansen igen efter en lång stängning och många var uppenbarligen  sugna på ett besök. Varför då? ”Det är inte farligare att promenera runt på Skansen än i Gamla stan, ytan är lika stor”, sa Yvonne Nordlind, marknads- och kommunikationschef på Skansen till SVT. Säga vad man vill men jag har inte besökt Gamla Stan på över ett år och jag har sannerligen ingen lust att besöka Skansen heller förrän pandemin är över. Oavsett om man tycker att utomhusmiljön på Skansen borde vara rimligt säker så undrar jag, inte helt stilla, hur folk tog sig dit? ”Vi tar tunnelbana, buss och spårvagn – tra-la-la-la-la” – trots att rekommendationerna säger att det ska vi inte alls göra! Men vad är det med folk?

Till alla er som är lika maniskt försiktiga som denne bloggare vill jag bara rikta en uppmaning: Vi blir allt färre för varje dag som går. Att många av våra medmänniskor beter sig som miffon är bara ett bevis på att vår egen försiktighet behövs som allra mest just nu.

Vad är det med folk?

Patrick Juvet gjorde att jag förstod

Jag var bara 11 år gammal men hade redan snappat upp att Eurovision Song Contest var något för mig. Det var något med glittret, glamouren och ett stort musikintresse som gjorde att jag förundrades och tindrade.

1973 års ESC var sannerligen ett getingbo. Anne-Marie David sopade hem en knapp seger med en av mina absoluta favoriter genom tiderna, ”Tu te reconnaîtras".

Hon gjorde det endast fyra poäng framför en av mina ännu större favoriter genom tiderna; Spanska gruppen Mocedades och deras oförglömliga ”Eres tú.” Suck!

Först på tolfte plats kom Schweiz bidrag: Patrick Juvet med ”Je vais me marier, Marie”, ”Jag ska gifta mig med Marie.”

När Patrick framförde sången så insåg jag att han högst troligt inte skulle komma att gifta sig med någon ”Marie.” Samtidigt insåg jag själv, bara 11 år gammal, att det troligen inte skulle komma att handla om något giftermål med någon ”Marie” i mitt fall heller.

När singeln fanns att köpa pryddes omslaget av Patrick, som med armarna i kors över en barbröstad bringa visade upp sig. Självklart köpte jag singeln och självklart undrade jag vad jag som ung gosse fann så häftigt med den håriga bringan? Vad skulle jag kunna göra med en sådan och vad skulle jag mera kunna göra för att få vara nära och känna kärlek och trygghet?

Nu, snart 60 år gammal, skänker jag en tacksamhetens tanke till Patrick, som efter ett omtumlande liv, gick bort, 70 år gammal, under skärtorsdagen. Hans kropp hittades i en lägenhet i Barcelona.

Han fick några discohits åren efter ESC, t ex ”I love America”, som nådde topp 20 i Sverige.

I övrigt gjorde han inte så mycket väsen av sig. Men för mig spelar det ingen roll. Han var anledningen till att jag förstod!