Jag var bara 11 år gammal men hade redan snappat upp att Eurovision Song Contest var något för mig. Det var något med glittret, glamouren och ett stort musikintresse som gjorde att jag förundrades och tindrade.
1973 års ESC var sannerligen ett getingbo. Anne-Marie David sopade hem en knapp seger med en av mina absoluta favoriter genom tiderna, ”Tu te reconnaîtras".
Hon gjorde det endast fyra poäng framför en av mina ännu större favoriter genom tiderna; Spanska gruppen Mocedades och deras oförglömliga ”Eres tú.” Suck!
Först på tolfte plats kom Schweiz bidrag: Patrick Juvet med ”Je vais me marier, Marie”, ”Jag ska gifta mig med Marie.”
När Patrick framförde sången så insåg jag att han högst troligt inte skulle komma att gifta sig med någon ”Marie.” Samtidigt insåg jag själv, bara 11 år gammal, att det troligen inte skulle komma att handla om något giftermål med någon ”Marie” i mitt fall heller.
När singeln fanns att köpa pryddes omslaget av Patrick, som med armarna i kors över en barbröstad bringa visade upp sig. Självklart köpte jag singeln och självklart undrade jag vad jag som ung gosse fann så häftigt med den håriga bringan? Vad skulle jag kunna göra med en sådan och vad skulle jag mera kunna göra för att få vara nära och känna kärlek och trygghet?
Nu, snart 60 år gammal, skänker jag en tacksamhetens tanke till Patrick, som efter ett omtumlande liv, gick bort, 70 år gammal, under skärtorsdagen. Hans kropp hittades i en lägenhet i Barcelona.
Han fick några discohits åren efter ESC, t ex ”I love America”, som nådde topp 20 i Sverige.
I övrigt gjorde han inte så mycket väsen av sig. Men för mig spelar det ingen roll. Han var anledningen till att jag förstod!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar