30 maj 2018

Gröna linjen hissar röd flagg!


En resa mellan stationerna Björkhagen och Rådmansgatan, på t-banans gröna linje, tar i normalfallet 17 minuter. I sommar kommer samma resa att ta upp emot en timme!

Stockholm äldsta t-banelinje behöver rustas upp, eller fortsätta rustas upp kanske är en riktigare benämning.

I Madrid var nyligen en av stadens t-banelinjer totalavstängd i ungefär ett år. Under tiden gjordes precis alla de arbeten som var nödvändiga för att trafiken ska fungera under åtskilliga år framöver.

I Stockholm väljer ansvariga i stället att hatti-fnatta litet här och där under flera somrar och det lär dröja eoner av tid innan vana kollektivresenärer och hitresta turister kommer att kunna njuta av snabba transporter till arbetsplatser och nöjen under sommartid.

För en resenär på Skarpnäcks-grenen av gröna linjen kommer sommarens arbeten att innebära en nära-döden-upplevelse med två tågbyten och två plattformsbyten, uppför trappor och nedför trappor, under resan in till city. Det är ingenting annat än en patetisk skandal!

Ett par ”snabbusslinjer” påstås ska avlasta men vi som varit med i några år vet att kaos bara är förnamnet på det som väntar.

Jag är sannerligen en förespråkare när det handlar om att fixa till som att bygga om Slussen och bygga nya t-banesträckningar men när vareviga sommar medför att allt och alla påverkas in absurdum är det inte längre okej.

Jag tänker på de hundratusentals kryssningsgäster som kommer till stan i sommar och som har hört hur fantastisk vackert Stockholm är och hur lätt det är att ta sig runt. De kommer att säga upp bekantskapen med dem som rekommenderade ett besök hos oss.

Förutom t-banestrulet har gatukontoret, också det högst sedvanligt, beslutat sig för att även denna sommar gräva upp i stort sett varenda framkomlig gata i huvudstaden. Den senaste veckan har SL meddelat på sin hemsida att de flesta innerstadsbussarna haft kraftiga förseningar och inställda turer p.g.a. trafikkaoset!

Så snart sommaren är över så ska de nya t-banesträckningarna börja sprängas och sedan har vi sju-åtta års byggnadsprojekt till framför oss innan Slussen och nya t-banan uppges vara klara.

Kanske är det då Götgatan ska grävas upp för att taket på t-banans linjesträckning där måste bytas ut eller så är det dags för röda linjen att stänga under otaliga somrar?

Om det senare vet jag intet!

Jag är dock tämligen säker på att jag inte hinner uppleva ett Sommar-Stockholm där både boende och besökare har möjlighet att njuta av skönheten utan att bekymra sig för om de alls kommer att komma fram dit de är på väg – än mindre komma fram i tid!

27 maj 2018

Är obeslutsam dumhet det nya normala?


I alla tider har det funnits människor som inte kan svara på en ja eller nej-fråga med bara ett enkelt ja eller nej, utan i stället brer ut sig i flera minuter långa haranger där fördelar ska vägas mot nackdelar. För att använda ett Pippi Långstrump-utryck så får jag fullkomligen ”spunk” av sådana människor.

Mitt ”spunkande” har under senare tid blivit alltmer frekvent och frågan jag ställer mig är: Har obeslutsam dumhet blivit det nya normala?

Söndagens långpromenad avslutades i ett av mig välbesökt köpcentrum där det finns en gammal hederlig grillkiosk, som serverar burgare som görs från scratch till skillnad från de hamburgerkrogar som påstår att de gör burgarna ”a la carte” men då med förstekta färsbiffar. Jag beställde en burgare och berättade exakt hur jag vill ha den och fick till svar från den trevlige killen i luckan: ”Tack kompis, du får tjugo spänn rabatt!”

”Va, varför då”, svarade jag, som om jag inte alls vore intresserad av rabatter.

”Därför att jag slipper ställa hundra följdfrågor när du beställer. Kolla när nästa kund beställer”, svarar killen i grillkiosken.

Fram till kiosken, som har en stor skylt med mjukglassmeny, smaker, strössel, storlekar etc, kliver mamma, pappa och två barn och mamman undrar: ”Har ni mjukglass?”

”Ja”

”Då ska jag be att få fyra stycken?”

”Strut, våffla eller bägare?”

”Hur stora är de”, frågar mamman som står framför fyra praktfulla exempel på storlekar?

Så där fortsätter det i all evinnerlighet. Innan mamman har kommit till skott och fattat alla de beslut hon i rimlighetens namn hade kunnat fatta innan hon ställde sig i kön till grillkiosken så får jag min nygjorda burgare i näven. Killen i kiosken ler uppgivet åt mig och säger, samtidigt som han sträcker över burgaren: ”Fattar du vad jag menar nu?”

Jag fattar precis och funderar vidare över det jag just upplevt under den senaste tiden.

Jag tänker på kollegan på jobbet som just fått veta att det finns en plats på en efterlängtad utbildning men bara under vecka 37 – ja eller nej – och kollegan svarar: ”Är det inte möjligt vecka 38?”

Jag tänker på det unga paret som står bredvid en skylt som pekar mot t-banan som frågar: ”Vet du vart t-banan är?”

Jag tänker på den unga tjejen som snackar i mobilen på bussen och som svar på en uppenbar ja- eller nej-fråga svarar: ”Vad tycker du?”

Jag vill skrika rakt ut: ”SLUTA! GENAST!”

Jag funderar på vad som skulle hända om man stänger in människorna från exemplen ovan i ett rum och säger att de inte får komma ut förrän de besvarat en banal fråga med ett ja eller nej – skulle dörren till rummet alls öppnas igen?

Mitt ”spunkande” lär fortsätta att frodas om inte folk skärper till sig alldeles betänkligt! Under tiden kommer jag att fortsätta som jag påstår att jag alltid har gjort; Jag kommer försöka att finna information jag söker innan jag frågar och jag kommer alltid att besvara en enkel ja- eller nej-fråga med ett enkelt ja eller nej!

26 maj 2018

Amerikansk media får byxångest av GDPR!


Nu är jag inte den som upprörs över att kreti å pleti har tillgång till personlig information. I nutidens datasamhälle är inte annat att vänta.

Däremot har jag aldrig skaffat ett konto på Facebook, Instagram och ett antal andra sajter som tycks fylla merparten av medmänniskors fåtal minuter av ledig tid. Enough is enough liksom.

I går började GDPR, en ny EU-reglering med syfte att begränsa att alla våra underlivsproblem och annat sprids över planeten, att gälla. Under den senaste veckan tror jag att de allra flesta fått sina mejl-boxar att svämma över av begäranden om att godkänna, avstå eller helt enkelt skita i allt. Så även denne bloggare!

Intressant just nu är att alltfler amerikanska nyhetssajter fått byxångest modell större.

För den som vill ta del av Los Angeles Times nyhetsflöde så är det, för en europé, tvärnit.

Den som ämnar besöka tidningssajten Floridatoday möts av en EU-anpassad hemsida.

Vad dessa stora nyhetssajter gjort med vår personliga integritet och information är ingenting jag just nu orkar fundera över. Deras ändrade inställning till europeiska besökare på sajterna är dock ett tydligt tecken om att de inte hanterat personlig information på ett alldeles hederligt sätt tidigare.

Tillfällig ridå för mången amerikansk media! Åtminstone tills de gått och kammat sig!

20 maj 2018

Diktator Maduro dikterar vad demokrati är!


I Venezuela, landet utan mat, toalettpapper och mediciner men med en inflation i den högsta av skolor genomförs i dag presidentval.

Diktator Maduro står i begrepp att permanenta sin post då han antingen fängslat, landsfördrivit eller i största allmänhet förbjudit oppositionella att ställa upp som motkandidater.

Alldeles nyss, när dessa rader skrivs, twittrade Maduro:











































Ungefär: ”Vi statuerar exempel för världen vad demokrati egentligen handlar om. Segern tillhör folket och vi skriver ny historia om demokratin i vårt land.”

Herrejösses, vilken vidrig pajas han är!

I Sverige väntar vi fortsatt på att Vänsterpartiet ska ta avstånd från honom men kanske väntar vi förgäves? De delar ju uppenbarligen uppfattning med Maduro om vad demokrati är!

18 maj 2018

Arlanda Express är en skam!


I onsdags utspelades bedrövliga, och som jag konstaterar senare i detta inlägg, rent kundfientliga scener på Sveriges största flygplats, Arlanda.

Under många timmar under eftermiddagen och kvällen var alla former av tågtrafik omintetgjord p.g.a. en nedriven kontaktledning med efterföljande banvallsbrand i trakterna av Rosersberg.

Om den nedrivna elledningen var att betrakta som en ren olyckshändelse eller, mer troligt, som ett bevis på vår alltmer nedgångna järnväg låter jag vara osagt.

Jag själv skulle precis ta mig ned till Arlanda Express plattform i terminal 5 när beskedet kom att all tågtrafik var inställd.

Inom bara ett par minuter var all Arlanda Express-personal som bortblåst från flygplatsen. 

De hann dock med att sätta upp spärrband vid rulltrapporna innan de flydde från horder av strandsatta kunder.

Någon assistans från bolaget, som gärna höstar in 280 spänn för enkelresor men saknar all form av empati och problemlösningsförmåga, gick ej att erhålla på plats.

Några försök från bolaget att hjälpa sina kunder stod överhuvudtaget inte att finna! Det är absolut under all kritik och, jag har sagt det förut, det vore sannerligen på sin plats att bolaget befrias från sin ensamrätt att snabbtågsfrakta kunder non-stop mellan huvudstaden och flygplatsen!

Min hemresa från Arlanda, normalt avklarad på ca en timme, tog denna onsdagskväll mer än fem timmar då det var mer än timslånga köer till både flygbussar och taxi.

Taxivärdarna gav snart nog upp sina försök att få ordning på köerna då icke kedjeanknutna chaufförer sprang utmed kön och ropade efter ”någon som ska till Täby?” eller ”sällskap på fyra personer?”

Jag var inte imponerad!

Heder dock till flygbussarnas personal som var snabba med att sätta upp kö-band och som gjorde allt som stod i deras makt för att se till att trötta resenärer så fort som möjligt gavs möjlighet att komma närmare destinationen, även om det tog timmar!

Arlanda Express och deras personal är en skam!

Jag kommer för alltid att minnas det amerikanska paret, med förköpta Arlanda Express-biljetter i händerna, där mannen i paret upprört konstaterade (om Arlanda Express): ”Had this been in the U.S I would have met them in court, unless they paid me a fortune!”

6 maj 2018

Eurovision-party hela veckan lång!


Om några timmar börjar veckan som för mig, och många andra insnöade schlagernördar, är en flera dagar lång högtid under året.

Tisdag och torsdag kommande vecka ska agnarna sållas från vetet och 20 låtar ska ta sig från semi till final i Eurovision Song Contest, som i år avgörs i Lissabon efter Salvador Sobrals storseger ifjol.

Kommande lördag, den 12 maj, är det så dags för stor final, dit förhoppningsvis vår egen Benjamin Ingrosso lyckats ta sig. Tror dock att han kommer att få vara mer än nöjd med en topp fem-placering.

Jag själv kommer att umgås under denna intensiva vecka med för mig lika sjukligt insnöade vänner. Under livligt diskuterande kommer vi att tokanalysera alla bidrag, som om vi inte under flera veckors tid redan gjort det och chipspåsarna, dippskålarna och vinglasen kommer att bli många.

Jag tror att vi är många initierade som i år konstaterar att 2018 års ESC har fler utmärkta bidrag än på många år.

Den som frågar mig får veta att jag tror att Israel sopar hem tävlingen i år. Därmed inte alls sagt att det är låten jag gillar allra bäst, även om Netta är briljant när hon framför sitt lands låt som måste reta gallfeber på alla ortodoxa i hemlandet.

Även om min favorit de senaste dagarna klättrat betänkligt på vadslagningslistor så är jag nog lite av en outsider när jag, ur djupet av mitt hjärta hoppas på att ESC 2019 kommer att avgöras i….Tbilisi!

Georgiens bidrag är otroligt vackert, är, som jag påstår, inspelat med en riktig orkester och inga maskiner och männen sjunger som gudar. Det är stämsång på hög nivå men då jag nu sett ett par liveframföranden av gruppen så påstår jag att de kommer att fixa skönsången utan falska infall.

Slutet på låten är magnifik och ger mig fortsatt rysningar efter ett hundratal genomlyssningar.

Till alla ESC-vänner jorden runt önskar jag ”Happy Eurovision” och må bästa bidrag vinna i år, precis som ifjol och många andra år!

DN - dags att ifrågasätta morgondraken!


För en tid sedan var vi några kollegor som åt lunch tillsammans, som vanligt under stort diskuterande om både stort och smått. Plötsligt började vi diskutera media i allmänhet och morgontidningar i synnerhet. Det visade sig att av oss sex personer runt bordet har tre en prenumeration på en morgontidning.

Jag konstaterade att jag själv närmar mig smärtgränsen för vad jag är beredd att betala för en prenumeration på en tidning som mitt i veckorna är ett allt tunnare blad fyllt med reklambilagor.

Döm om min förvåning när en av mina kollegor, som svar på mina synpunkter angående kostnaden, utbrister: ”Men gör du inte som jag och ringer och prutar?”

Tidningen både denna min kollega och jag själv prenumererar på är DN.

Jag ställde mig först skeptisk till kollegans påstående om att kundtjänst på DN fungerar som en marknad i ett avlägset beläget land där utgångspriset går att få ned avsevärt många procent. Dagen efter vår lunch fick jag bildbevis på vad min kollega påstått.

Den ursprungliga fakturan löd på 7597 kronor medan en, bara ett par dagar senare, uppdaterad faktura betingade 5710 kronor. För samma period och samma leveransadress! 

Det handlar om en prisskillnad på ca 25 %.

Enligt kollegan kunde inte medarbetaren på DN:s kundtjänst motivera prissänkningen på annat sätt än ”ja, detta är det jag kan göra.”

Jag har genom livet, ända sedan barnsben, haft DN som följeslagare vid frukostbordet. 

Gillar att starta dagen med att uppdatera mig i vitt skilda ämnen och har inbillat mig att DN är en seriös tidning som behandlar kunder, anställda och nyheter på ett korrekt sätt.

Jag har aldrig kommit på tanken på att under hot om uppsägning av prenumerationen försöka mig på att förhandla ned priset av den enkla förklaringen att jag inte trott att det varit möjligt.

Jag har i ett par mejl till tidningens chefredaktör Peter Wolodarski ställt frågor om tidningens agerande och om jag som trogen kund måste förnedra mig och tiggande be om ett lägre pris och varför denna förnedring tycks vara framgångsrik? Vidare har jag frågat varför inte trogna kunder per automatik erbjuds bästa tänkbara prenumerationskostnad? Mina mejl har förblivit obesvarade.

Vore jag journalist, eller annan anställd, vid DN kanske jag inte skulle ha möjlighet att murvla i prispolitiken. Däremot skulle jag troligen ställa frågor på ett arbetsplatsmöte om hur arbetsgivaren ser på seriositet, framtid och trogna kunder utan prutvana.