Måndag 1 juli
Första dagen med den nya lagen som förbjuder rökning på i
stort sett alla platser. Under helgen har askkoppar plockats bort och vi som
fortsatt röker har ingenstans att fimpa.
Någon rabiat insändarskribent,
förbudsivrare big time, föreslog visst att vi som tar ett bloss skulle bära med
oss en vattenflaska ämnad för fimpar genom livet. Det har varken jag eller
någon av de andra rökare jag ser under dagen så våra fimpar hamnar i
rännstenen.
Eftersom jag vägrar kasta en fimp, aldrig så noga släckt, i en papperskorg
då densamma riskerar att fatta eld så är rännstenen det som står till buds.
Tisdag 2 juli
Arbetsdag med flera viktiga möten ute på Arlanda flygplats.
Utanför terminalerna har samtliga rökrutor raderats. Tidigare var dessa
placerade 10-15 meter från närmaste in- eller utgång, något som de flesta av
oss rökare genom åren respekterat.
Där rökrutorna tidigare fanns står nu
rökburar av samma sort som finns bortom säkerhetskontrollerna på flygplatsen.
Dessa rökburar rymmer tre personer åt gången. Tillverkaren har sedan länge
slutat att ange något pris för dessa burar men sist jag såg en prissumma, det
var kanske 20 år sedan, kostade en liknande rökbur mer än 50 000 kronor/st.
Jag törs inte gissa vad det står på prislappen i dag men inser att Swedavia,
som driver de flesta av landets flygplatser, torde ha fått hostat upp en
ansenlig mängd av våra skattekronor för att få alla burar på plats. På
eftermiddagen, när jag snart ska resa hemåt igen, har precis ett jättelikt
flygplan från ett långväga resmål landat. Kön vid rökburen utanför terminal 5
är rent löjeväckande. Många är de röksugna som trampar omkring som om de vore i
akut behov av en toalett.
Onsdag 3 juli
Efter förmiddagens regn tittar solen fram på eftermiddagen.
Passerar tre uteserveringar i centrala delarna av staden, vanligtvis fullsatta,
varav två är helt tomma på gäster och på den tredje sitter en äldre cowboy, troligen
en Texas-bo på besök, med sin hustru och tar varsitt glas.
Vid en av de tomma
uteserveringarna står en uppgiven servitris och när jag passerar säger hon ”hej-hej”
i samma tonläge som vi dagligen hör från andra EU-medborgare som ber om våra
bidrag. Jag inser att flera krögare kommer att tvingas slå igen och jag inser
att city inom en tid kommer att bli än mer öde på kvällstid.
Precis när jag
passerar cowboyen och hans kvinna så hör jag honom upprört säga: ”What? I’m not
allowed to smoke outdoors?” och det sista jag hör innan hans röst försvinner i
rusningstrafiken är något om svensk ”kommunism!”
Torsdag 4 juli
Jag handlar alltför mycket hos min ICA-handlare, troligen
Sveriges bästa butik, och inser att trots att jag inte har särskilt långt att
gå för att komma hem så måste det bli bussen. Skylten vid busshållplatsen
meddelar att det är 7 minuter till nästa avgång. Busskuren är tom och jag
tänker mig en cigg i väntan på hemtransporten.
Men visst nej, man får inte röka
i närheten av en busskur även om hållplatsen ligger fullständigt öde.
Förflyttar mig därför 15 meter bort och ställer mig vid ett övergångsställe som
är flitigt frekventerat. Blossar och retar troligen gallfeber på ett flertal av
de gångtrafikanter som hamnar i mina utblåsningar. Men vad göra när den tomma
busshållplatsen är förbjudet område?
Fredag 5 juli
På väg hemåt efter en intensiv arbetsvecka slinker jag in på
Systembolaget för att köpa något gott att fira helgen med (OBS! Det finns även
alkoholfria alternativ!).
Det är ovanligt lugnt i butiken och bara två kunder
före mig i kön till kassan. Kvinnan som just betalar har sin, troligen högt
älskade och oumbärliga, hund med sig. Tjejen i kassan upplyser om att
Systembolaget inom kort kommer att förbjuda hundar och andra djur inne i
butikerna.
Detta besked mottar kvinnan med vovven på samma sätt som om någon
hade upplyst henne om att hon både var ful, dum i huvudet, luktade illa samt
att alla världens problem skylldes på henne. Hundkvinnan blir fullständigt
rabiat och en lång, hetsig diskussion utbryter. Hetsig dock bara från
hundkvinnans sida. Tjejen i kassan försöker lugnt och sakligt förklara att det
finns folk som är allergiska mot hundar och folk som är rädda för hundar samt
att det just i Systembolagets butiker förekommer att det kan finnas glaskross
på golvet, något som inte vore bra för vovvens tassar.
Alla argument faller
platta för hundkvinnan och innan hon tar sina 10 bag-in-box samt lika många
flaskor och hund och lämnar butiken så har kassakön vuxit rejält och vi är
många som tänker de mest elakartade tankar om hundkvinnan. Jag vet ju inte
säkert men misstänker att tanten gav sig på någon stackars rökare som befann
sig på lagligt avstånd från butiksentrén och gav denne en längre utläggning om
det nya rökförbudet.
Jag kontaktar vid hemkomst kundtjänst på Systembolaget och
öser beröm över den kvinnliga anställda som begick en tålamodsbragd med
hundtanten. Samtidigt undrade jag varför hundförbudet inte redan införts sedan
länge? Svaret jag fick var att en intensiv diskussion förs inom Systembolaget
men att man ännu inte definitivt fattat något beslut.
Hur svårt kan det vara?
Upp med en skylt på butiksdörrarna med en överkorsad hund på och skriv några
rader på hemsidan!
Hundar har inte i butiker att göra. De kommer förvisso
alltid att finnas men till hundars intressen hör nog inte shopping, särskilt
inte om matte ska svepa 10 bag-in-box och troligen utslocknad glömma att hon
ansvarar för ett djur!
Rökare
kommer, så länge cigg finns, också alltid att finnas. De flesta av oss är
hänsynstagande och går undan när vi ska blossa om det finns känsliga personer i
närheten.
Rökförbudet utomhus, på mängder av platser, kommer bara att skapa
onödiga diskussioner, mer fimpar på gatorna och konkursade uteserveringar.
Ingen kommer att bli gladare av detta. Inte ens de som ivrat och hurra-ropat åt
lagens införande!