För vem finns DN Kultur?

Jag anser mig vara hyfsat allmänbildad, har stort språkintresse och bedömer mig själv tillhöra kategorin ordsnokar som gärna vrider och vänder på formuleringar utan att dessa ska bli helt obegripliga. När jag läser något publicerat som lämnar en helvetes massa att önska när det kommer till begriplighet så blir jag inte bara provocerad utan rent ut sagt förbannad.

På DN Kultur arbetar en brigad, alldeles för många totalt sett, så kallade skribenter som borde ha som huvudsyfte att väcka intresse kring allt det som ryms under kulturbegreppet.

En av dessa heter Rebecka Kärde, 28 år gammal och poet med en bakgrund vid tidningen Arbetaren, rejält till vänster på den politiska skalan. Rebecka tar sitt arbete på högst möjliga pretentiösa allvar och trots sin relativa ungdom skriver hon på ett språk som möjligen ett par av hennes kollegor kan förstå till viss del men där den vanlige läsaren lämnas långt bakom.

I måndags recenserade Rebecka ”Jag väntar i snön,” en roman av Daniel Dencik. Daniel, bror till skådespelaren David som beundras av denne bloggare, gav ut boken i Danmark redan 2014.

Trots att jag nu har läst recensionen ett flertal gånger så förstår jag inte vad hon vill säga. 

Nu är ju recensenter oftast sådana att de skriver på ett sätt så att det inte ska gå att uttolka om de tycker det recenserade verket är bra eller dåligt men helt oslagbar är uppenbarligen Rebecka Kärde.

”Jag tror att den här osäkerheten, som i grunden är epistemologisk, svarar mot en historisk förändring hos romanen som form: i hur den griper in, refererar till och existerar i världen.”

Citatet är hämtat från ovan nämnda recension och jag undrar, inte helt stilla eftersom jag vid det här laget har fått puls: Hur många begriper vad Rebecka vill säga?

Jag spontanreagerar med ett gapflabb och funderar på hur det gick till den där gången när Rebecka lärde sig ordet epistemologisk? Satt hon på sitt tonårsrum och, som en poet i vardande, slukade obegripliga texter skrivna av tablettmissbrukande obskyra filosofer? 

Tänkte hon genast att ”det här ordet måste jag komma ihåg” och ”det ska jag se till att använda så länge jag lever?”

För några sekunder var jag på väg att söka fram en översättning av vad epistemologi egentligen är men jag har beslutat mig för att jag inte vill veta. Varför lära sig ett ord som endast en starkt begränsad kulturelitistisk elit kan finna ett perverst nöje i att bemästra?

I stället för att använda någon av alla de synonymer som säkerligen kan förklara epistemologisk på ett sätt som de flesta kan begripa har jag nu därför beslutat mig för att använda ordet helt ostrukturellt i andra sammanhang: Jag blir så oerhört epistemologisk av det du säger. Vad får vi för epistemologiskt till middag, älskling? Jag har inte varit så här epistemologisk sedan Eldkvarn brann! Ska vi inte göra något fullständigt epistemologiskt på semestern brorsan?

För övrigt inleder Rebecka sin recension med orden: "Medan jag skriver den här recensionen bläddrar jag i senaste numret av teoritidskriften Fronesis." Hon kan alltså inte fokusera på uppgiften hon fått utan ägnar sig åt ett slags mångsysslande i stunden då hon borde vara koncentrerad.

Många av rikets kulturredaktioner består av ofattbart tröttsamma, inskränkta, flummiga, obegripliga och troligen pårökta förståsigpåare som anser sig vara förmer än andra. 

DN Kultur är inget undantag utan snarast ledande i klassen! Att skribenterna där får fortsätta i samma stil är fullständigt obegripligt!