Lördagsnöjet i februari och mars, sedan alltför många år,
består av s.k. ”underhållning” i TV. Underhållningen i sin tur består arenor
fyllda av människor (läs muppar) som ivrigt söker en kamera att titta in i
samtidigt som de viftar med en ballong och har ett ansiktsuttryck som vore de
höga som julgranar.
I pauserna spelas s.k. ”musik.” Usla låtar, skrivna av samma
människor som alltid och framförda av ett gäng som till största del varken kan
sjunga eller har något slags artisteri i sina kroppar.
Mello 2018 måste nog ändå vara världsrekord i konsten att
producera TV för licenspengar till ingen nytta alls!
Jag som varit en ihärdig schlagernörd sedan den där sena
kvällen då ABBA sopade hem Eurovision är nu mer än resignerad. I år kommer inte
skivsamlingen att utökas eftersom årets upplaga bjudit på sådan slentrianmässig
dynga så att klockorna helt stannat.
En väninna som arbetar i grundskolan, på
lågstadiet, säger att inte ens hennes elever bryr sig längre och de brukar
annars sjunga och dansa mellolåtar tills lärarna är beredda att begå våld.
Under många år var jag precis så nördig som skådespelaren
Björn Kjellman. Jag kunde på begäran framföra låtar. Om någon t.ex. önskade
Turkiet 1978 så kom inledningsraden, ”Dünya duruyor aniden seni sevinçe”, liksom per automatik. Sånt kan jag inte längre och årets Mellolåtar är alltför intetsägande för att
jag skulle vilja misshandla mina öron för att lära mig dem.
Om jag under hot skulle tvingas komma med en låt som hyfsat
duger så finns det för mig bara ett alternativ. Som den countrydiggare jag är
så blir det i så fall Martin Almgren och låten ”Bitter lullaby.” Martin har en perfekt
röst och även om låten inte duger att jämföras med countrylåtar i allmänhet så......
Min gissning inför Eurovision i Lissabon i maj blir dock:
Sverige slås ut redan i semifinalen.
I dag kan vi läsa i Aftonbladet att Christer Björkman åter
blivit värvad som producent till Eurovision. Tänk att vi aldrig kan få slippa
honom och hans idéer om hur en riktig schlager-mello-eurovisionskväll ska vara.
SVT har låtit Mello bli rena pajaserierna. Förhoppningsvis
görs ett kraftigt omtag med rejäla nytänk till nästa år. Det kan vara sista
chansen om vi tittare inte ska fullborda den massflykt från tv-sofforna som redan har påbörjats!