31 maj 2016

Irrfärder i Jesu namn!

I Jesu namn drar vi till Medelhavet och pimplar lite för mycket av nattvardsvinet eller så testar vi London och går kanske och ser en föreställning som är mer upplyftande än en högmässa! Amen!

”Vi åkte hit för att göra den relationsbyggande övningen och för att skriva vår församlingsinstruktion”, säger kyrkorådets ordförande i Hammarby församling i Upplands Väsby, Lars Tunkrans (KD), som förklaring till varför församlingen spenderade ungefär 400 000 kronor på en tripp till den italienska ön Monte Isola.

Att SR Ekot börjat gräva upp Svenska kyrkans, inte fullt så välkremerade, representationsresor, som skett på församlingsmedlemmarnas bekostnad, är ingenting annat än ett kanoniserande jättescoop!

Avslöjandet får mig, och säkert många andra som också fortfarande är medlemmar i Svenska kyrkan, att ännu en gång tvingas ifrågasätta det begåvade i det val vi gjort!

Jag gillar kyrkorummet och den frid som faktiskt går att få där. Några av våra psalmer tillhör favoritmusikstycken för mig. Samtidigt har jag alltmer svårt att tro på det som står i den bok varifrån kyrkan hämtar sin kraft ur, vare sig det är för eftertänksamhet eller för att planera resor till långt bort belägna resmål.

Bibeln, en löst sammansatt skrift skriven av ett helt gäng ”författare” under flera århundraden, ”författare” som säkert drack månget krus vin och åt ”av Guds gåvor” på någon annans bekostnad är inte riktigt min favoritskrift. Särskilt inte eftersom det i bokens namn har bedrivits räfst och rättarting under alltför mången korsfararresa genom historien.

Utan att veta ett enda dugg om vad en ”församlingsinstruktion” är för något så känns det mig helt främmande att en sådan inte kan knåpas ihop i den egna församlingslokalen!

Det står var och en helt fritt att bege sig ut på pilgrimsresor, kanske innefattande kontemplativa vandringar utmed stigar där något helgon tidigare gått. Dock hade jag liksom förväntat mig att denna typ av, säkert själsligt fantastiskt välgörande, färder i alla sammanhang skulle betalas av pilgrimen själv!

Botgärningarna för de som varit på resande fot på församlingars bekostnad torde komma att bli många framöver!

Snart finns inga medlemmar kvar i Svenska kyrkan och då återstår att se för de skyldiga om inte, i brist på medel för en härlig tripp till Medelhavet eller någon internationell storstad av rang, nästa färd kommer att gå till ett extremt varmt ställe?

29 maj 2016

ICA Kvantum kränger lussekatter 29 maj!

Apropå just ingenting kan jag berätta att ICA Kvantum i Farsta C, närförort söder om huvudstaden, i helgen har sålt lussekatter. 3 för 10 spänn!

Sån tur att jag hade ett par favoritpepparkakor, från Nyåkers, kvar i skafferiet.

Det blev adventsfika och jag tände till och med ett ljus!

God Jul! Eller också inte!

Dags för "Allt för USA" SVT?

SVT:s hemsida går det nu att läsa om den kommande säsongen av ”Allt för Sverige” där svensk-amerikaner tävlar om att få möta sina efterlevande släktingar i vårt vackra land.

Vi kommer att få möta en ”cowgirl” och Erica, som hette Eric när han/hon föddes, Erik som är ”a big girl linside”, svårt religiösa Ingrid som vill pådyvla sina barn sin tro, Steven som är en MMA-fighter och några till.

Jag tycker att det är infamt kul att följa tv-seriens utvalda i deras kamp om att få träffa sitt genetiska ursprungs efterlevande!

Efter ett antal säsonger börjar jag dock tänka att det vore dags att göra det omvända; ”Allt för USA!”

Jag tror att en omvänd serie, där nu levande svenskar får tävla om att träffa deras nu levande genetiska släktingar boende i USA skulle kunna bli en lika stor succé!

Min egen mormor hade två systrar som, strax efter första världskriget, emigrerade till Amerika. Jag vet att jag i dag har ett stort antal släktingar i delstaten Washington, i och runt staden Tacoma, som bär gener som vi delar!

Jag tror att många svenskar har samma erfarenhet med tanke på de stora emigrantvågor som för mer eller mindre 100 år sedan var verklighet i vårt land och jag tror att en omvänd programidé skulle bli en lika stor succé som den serie som nu ”drabbar” oss för vilken gång i ordningen.

Jag skulle absolut anmäla mig! Även om jag inser att konkurrensen nog skulle komma att bli outhärdligt svår så vill jag gärna tro att jag skulle orka kämpa ända in i kaklet i kampen om att få möta de som i dag bär en genuppsättning som påminner om min egen!

Vad häftigt det vore!

Om "Spefågel, snuggla och trask" och "Sotarpojken"

Det sägs att den som blir gammal riskerar att gå i barndom igen. Nu är jag själv inte alldeles säker på att mitt stundtals barnsliga sinnelag någonsin har dippat genom åren utan nog befunnit sig på samma härliga nivå jämt.

För en tid sedan kom jag att tänka på ett par barnkulturella storverk, en bok och en skiva, som jag inte läst eller lyssnat till sedan just i unga år och jag satte igång att googla för att se om jag kunde få möjlighet att ännu en gång uppleva det jag mindes som fantastiskt.

När min lärare i årskurs 5, tack Birgit Strand, valde att högläsa boken jag strax ska berätta mer om så var vi i klassen paralyserade av att lyssna på berättelsen. Sällan har en mellanstadieklass varit så absolut stilla som under de veckor då vi fascinerat, upprört och spänt tog del av den hemska berättelsen.

Lisa Tetzner (1894-1963) var en tysk författarinna som med sin make flydde till Schweiz i samband med att Hitler kom till makten. Hon skrev främst barn- och ungdomsböcker och flera av dessa översattes raskt till svenska och publicerades faktiskt först i vårt land. En av hennes böcker brändes för övrigt ivrigt på bokbål i Nazityskland.

Boken jag och mina klasskompisar fick lyssna till heter ”Sotarpojken” (”Die schwarzen Brüder” i original) och handlar om människohandel, barnarbete och slaveri i Europa under mitten av 1800-talet. Tänk vilket absolut, tyvärr, även nutida och dagsaktuellt ämne. Pojken Giorgio blir såld av sina föräldrar och vi får följa hans tillvaro i yrket som titeln avslöjar. 

Otroligt gripande, som jag minns det, och varför ingen nyutgåva inte givits ut under de senaste, minst, 15 åren är för mig obegripligt!

Enligt bibliotekssajten Libris finns boken endast på 13 bibliotek i riket och jag har gjort tröstlösa försök att finna boken för ett eget inköp.

Det andra alstret jag tänkte berätta om är en gammal vinylskiva, utgiven 1977, som jag faktiskt nyligen kom över via Tradera. Ett repfritt exemplar som jag stornjuter av, inte på repeat eftersom min gamla vinylspelare inte har denna finess, genom att ständigt lyfta nålarmen och ta det hela från början igen eller ständigt vända på skivan!

Har du hört talas om verket som i original heter ”Spassvogel, Uhu und Krauz?” Inte det? I en fullständigt briljant översättning, kanske den bästa översättning jag någonsin tagit del av, av Britt G Hallqvist (1914-1997) lyder titeln ”Spefågel, Snuggla och Trask” men jag antar att det inte är så många klockor i riket som ringer bara för att jag berättar detta.

Laci Boldemann (1921-1969) heter den svenske kompositör, med tysk/finsk bakgrund, som komponerat det fantastiskt roliga körverket där vi får möta Fru Popsen som kysser bort sin mops, Sillakungen Hans som slutar sina dagar i en sillburk och tanten och papegojan som spelar ”Priffe” varje söndag och då blir gränslöst oense eftersom de båda fuskar så kopiöst. 

Många andra figurer får vi också lära känna och själva spefågeln och hans vänner snugglan och trasken rumlar runt på gask, troligen vid någon studentnation med mången vintunna. Nu avslöjar jag inte mer!

På skivan ”Tre fasliga fåglar” hör vi utdrag ur Boldemanns verk och de som framför styckena så alldeles otroligt bra och underhållande är Adolf Fredriks Bachkör under Anders Öhrwall, Thomas Schuback på piano och solisten Håkan Hagegård. Vilket rent ut sagt jävla bra gäng!

Att inte denna skiva nyutgivits eller spelats in på nytt är inget annat än en kulturell jätteskandal! Allt som behövs är en kör, en pianist och en solist (själv tänker jag Christopher Wollter)! Kom igen nu någon begåvad kör med barnasinnet i behåll! Här har ni en potentiell dunderhit för alla barn, oavsett om dessa är 5 eller 95 år gamla!

Jag är inget fan av kulturskribenter eller de som har att ansvara för utgivning av böcker och skivor. De verkar så himla upptagna med att bevaka sina egna maktpositioner och, i skribenternas fall, sprida vänsterpopulistisk dynga. Därför förvånar det mig inte ett dugg att jag överhuvudtaget inte fått något som helst svar när jag mejlat det bokförlag som lär ha rättigheterna till Tetzners verk eller det skivbolag som troligen har hand om Laci Boldemann. 

Däremot kan jag tycka att det är fullständigt uruselt att jag inte får ens ett ”Tack, men nej tack” när jag efterlyser nya utgåvor av två verk som borde kunna sälja i mycket stora antal! Skäms förläggare!

Jag avslutar detta inlägg med två briljanta Britt G Hallqvist-rader ur ”Spefågel….”. En uppmaning så god som någon:

”Nu slutar visan. OBS! Kyss inte bort er mops!”

28 maj 2016

Göteborgs raggare har förstått äldrevård!

Än är det, förhoppningsvis, ett antal år kvar innan jag måste flytta in på ”Shady Pines”, hemmet, slutstationen eller vad vi nu ska kalla det!

Jag har flera gånger bloggat om att äldrevården i riket inte tycks hänga med i svängarna utan att det fortsatt förväntas att åldringarna ska gilla Harry Brandelius och hans gelikar! Så fel! Så fel!

Blir därför uppriktigt lycklig över att ta del av SR Göteborgs reportage från äldreboendet Landalahus.

Ett helt gäng med raggare från olika cruisingklubbar mötte upp vid boendet och bjöd de boende på en riktig raggarrunda! Så alldeles förträffligt gjort av alla de som bjöd den äldre generationen på en åktur värd deras egen generation!

Själv, född något årtionde senare än dagens raggarbrudar å raggarkillar från äldreboendet, så hoppas jag på en helvetes massa disco när jag flyttar in på hemmet.

Oavsett om det handlar om rullstol eller rullator så ska jag verkligen göra mitt bästa för att svänga mina då krumma och alltför ålderstigna ben!

Problemet är nog att de som då vårdar oss åldringar fortsatt kommer att inbilla sig att det är Harry & Co som får oss att jubla! Så himla fel de kommer att ha och så otroligt mycket jag och mina kompisar ska obstruera!

Snyggt jobbat i dag Göteborgs-raggare! 

Arla skippar palmolja! Utmärkt!

Jag struntar i att producenter av livsmedel påstår att den palmolja som ingår i deras produkter är ”hållbar och certifierad.” Det är som att påstå att jorden är platt!

Särskilt besvärligt blir det när det kommer till inköp av smörgåsmargarin där i stort sett alla på marknaden förekommande produkter innehåller den palmolja som får klimatet att skena och Asiens regnskogar att brännas ned för att fler palmoljepalmer ska kunna planteras.

I Belgien, dit jag reser lite då och då, börjar det märkas alltmer att vanliga människor väljer bort produkter med palmolja i och ett framgångsrikt marknadsföringsknep är där att påpeka, i fet text, att produkten inte innehåller någon palmolja. Detta oavsett om produkten alls innehåller något vegetabiliskt fett!

I dag, på ”min” stormarknad, blev jag därför glad över att Arla nu har produktutvecklat smörgåsmargarinet Lätt och Lagom och på förpackningen tydligt anger att innehållet inte har palmolja som ingrediens!

Även ett bedrövligt utsugande och i Sverige mjölkbondeutrotande företag har sina förtjänster.

Nu är det bara att hoppas på att fler företag förstår problemet och hänger på! Palmolja är ett skit som vi inte vill veta av! Å därmed, fett, basta!

Om kulturfeministiskt rasande och jämlikhet!

Så där ja; Nu har vi en könsförfördelad feministdebatt på halsarna igen!

Journalisten Kerstin Weigl på Aftonbladet tyckte i en krönika att Miljöpartiets Isabella Lövin borde ha ägnat några sekunder åt läppstift, mineralpuder och att rätta till de irriterande hårtestarna som hängde ned i hennes ansikte under pressträffen häromdagen då hon utsågs till vice statsminister.

På sociala medier ”rasar” ”alla” och menar att en kvinna inte borde bedöma en kvinna på just det sättet och i alla fall inte på det nedvärderande sättet. De kommande dagarna har vi att förvänta oss kräkningar på tidningarnas kultursidor över hur Kerstin har mage att tycka som hon gör.

Detta sagt dagen efter ett kungligt barndop där morgon-tv och kvällstidningar fullkomligt vältrar sig att bedöma klädsel och utseende på gästerna, både kvinnor och män. Som av en händelse är de som uttalar sig i 99 % av fallen kvinnor, självpåtagna ”proffsvetare”, som allt som oftast hyllar de kvinnliga gästernas outfits medan de sågar männen. Ja, om vi bortser från att Kungen och Prins Carl Philip, som alltid uppträder i uniform, ständigt får höga betyg för samma utstyrsel som vi alla sett till leda!

Oavsett kön borde det vara allas rätt att tycka vad de tycker, även om det är en kvinna som tycker något om en annan kvinna men någonstans saknar jag vett och sans i allt tyckande.
Ingenting blir bra av att det råder en obalans mellan könen och detta gäller bl a ett par tidningar som påstår sig vara för ”alla.”

Under mitt liv har tidningarna Allt om mat och Icakuriren funnits lite av och till och även på senare tid har det hänt att jag nappat på ett erbjudande om en prenumeration på något av alstren.

Den Allt om mat jag minns från barnsben, och som då lärde mig en hel massa om en av mina nuvarande favoritsysselsättningar matlagning, är i dag fylld av märkliga recept vars slutresultat gör sig bra på bild men som jag påstår ingen varken har ork, lust, inspiration eller intresse av att tillreda.

Icakuriren har ett par uppslag i varje nummer med skönhetsprodukter för kvinnor men inte ens en halvsida med samma slags produkter för män!

Ingen av tidningarna kommer att se mig som prenumerant förrän redaktionsledningen bytts ut och blivit mer jämlik!

Redaktionen hos Bonnierägda Allt om mat består av tolv kvinnor och en man!

Hos Egmontägda Icakuriren består redaktionen av tio kvinnor och två män, varav den ene är tjänstledig. Kanske prövar han vingarna på någon mer jämlik arbetsplats?

Hur som helst lever inte någon av tidningarna upp till att vara för "alla!"

Hade förhållandet vid de båda tidningarna varit det motsatta, dvs en kvinna på en (lysten?) hord med män så är det i alla fall ett som är säkert; Kultursidorna i riket i allmänhet och DN:s dito i synnerhet hade gapat gallan ur sina könsförvirrade kroppar! Nu får de nöja sig med att hacka i sig att ännu en ”liten, vit, kränkt man” uttalat sig till försvar för Kerstin Weigl som, helt ärligt, bara var ärlig och sa vad hon tyckte!

27 maj 2016

Om busschaufförerna jag inte vill resa med!

Om en busschaufför som tar del av sin arbetsgivares uniformsreglemente finner att detta inte faller honom/henne på läppen, är det då okej att chaffisen helt sonika sätter sig näck bakom ratten?

Även om det säkert skulle vålla uppståndelse, och troligen hejarop, så är det naturligtvis inte okej!

Vi har alla att följa ett antal regler, inte minst i yrkeslivet, och vi har alla rätt att välja om vi vill acceptera villkoren eller, som i yrkeslivet, välja om vi vill jobba kvar eller lämna anställningen. Vi kan dock inte tillåta oss att bryta mot uppsatta regler annat än via de kanaler, fackliga och andra, som anses vara acceptabla.

Att som ett antal busschaufförer i Blekinge plocka ned prideflaggor från bussarna är inte ett val som enskilda anställda själva kan fatta utan att det får konsekvenser. I det aktuella fallet förhoppningsvis avsked!

Ett antal chaffisar lär ha använt sociala medier för att framföra sina sura uppstötningar mot flaggorna och en av dem säger, efter att han konfronteras av SVT, att han nog är ”gammalmodig” och att han plockat bort sitt inlägg från webben.

Det är inte gott nog!

Prideflaggorna är ju inte ett kontroversiellt politiskt ställningstagande utan ett statement om allas lika rätt när det gäller kärleken och vem vi får bli kära i!

Uppenbarligen är de misstänkta bussförarna emot allas rätt till kärlek. Det är därför troligt att de också är helt emot att transportera människor som inte delar deras åsikter i största allmänhet och därmed har de alla bundit färdigt riset till sina egna ryggar!

Ibland är medmänniskor inte så korkade som vi stundtals kan inbilla oss! Det kan vara betydligt mycket värre!

26 maj 2016

Är sömnbrist ett medialt problem?

Herre jösses vad det svenska folket i allmänhet måste sova helt utstuderat dåligt!

I tidningsartikel efter tidningsartikel får vi ständigt veta vad som krävs för att denna sömnbrist ska tillåtas få ett slut; Sovrummet ska vara tyst, kallt och mörkt är huvudhypotesen, som helt säkert är riktig!

Själv minns jag fortfarande svaret på frågan varför, när jag var en knatte, från en äldre släkting som rusade upp före solen vareviga dag; Du kommer att få se hur det blir när du blir äldre!

Jag undrar, än i dag, när ”äldre” kommer att inträffa och detta trots att jag för ett antal år sedan passerade det som folk i allmänhet anser vara högsta trappsteget på livscykeln.

DN publicerar just en artikel där Torbjörn Åkerstedt, professor vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet, ger käcka råd till de som inte kan sova. En i raden av många tidningsartiklar om att det skulle råda ett veritabelt minus på allas våra sömnkonton.

Åkerstedts ”råd”, liksom alla hans kollegors likaledes självklara ”råd”, gör inte att den som anser sig lida av sömnbrist lyckas finna harmoni. Snarare tvärtom.

Själv funderar jag mest på hur tidigt jag kan gå att lägga mig eftersom detta är en så helt underbar och fantastisk upplevelse?

I mitt mer än halvsekel långa liv har jag aldrig känt mig svårsövd. Tvärtom!

Jag är lycklig över att kunna sova ohemult mycket och jag har aldrig känt ångest över att gå och lägga mig. Kanske missar jag otroligt mycket av det andra kallar livet men jag gör det i så fall utsövd!

När jag, under en arbetsvecka, vaknar vid 3-rycket på natten går jag på toaletten leendes och vetandes att ännu kan/får jag sova mången timme och jag somnar i samma ögonblick som mitt huvud åter når kudden. Kanske är jag ett världsligt undantag, om detta vet jag intet, men oj vad tacksam jag känner mig över detta faktum.

Om jobbet suger, om mobilen blippar och tarvar uppmärksamhet 24/7, om partnern beter sig som ett kräk och tycker befängda saker, om barnen har ständig kikhosta eller om de sura uppstötningarna gör att Losec-knaprandet uppnår astronomiska nivåer så är nog ändå svaret på sömnbristen att allt handlar om egen initiativkraft.

Så länge folk ser sig som offer för omständigheterna så kommer sömnbristen i riket att stå som spön i backen.

Jag önskar att alla finge vila i samma omfattning som jag själv gärna gör och får!

En alert hjärna behövs varenda vaken sekund i livet. Utan en sådan är vi dömda till ett liv i hålögd misär!

Gonatt!

Undrar förresten när jag ska bli ”äldre”…?

Miljöförstörande prismonopol till Arlanda!

I dag berättar DN att tillägget som pendeltågsresenärer får betala om vi vill kliva av vid Arlanda Flygplats höjs från dagens 85 kronor till 120 kronor.

P g a att A-train, företaget som driver Arlanda Express, äger spåren i en herrans massa år till, så ska övriga kunder pungpiskas!

Redan för fem år sedan bloggade jag om det faktum, som SvD då avslöjade, att A-train får stora subventioner från staten i form av räntefria lån och att företaget för över stora summor till ett riskkapitalbolag i Luxemburg. Jag påstod redan då att det var hög tid att lösa ut A-train från ensamrätten så att vanliga dödliga skulle ha råd att vara klimatsmarta under sin resa till flygplatsen.

I dag tar Arlanda Express 280 surt förvärvade kronor för en enkelbiljett från Stockholm C.

F ö tar Flygbussarna 99 spänn för en enkelbiljett. Vilket blir då incitamentet för att någon vettig människa ska pynta 120 kronor i tillägg till sin vanliga periodbiljett på SL, någon?

Den som inte bor i en norrförort där pendeltåget stannar torde kunna skrinlägga sina planer på att vara miljövänlig så länge denna märkliga prissättning tillåts fortsätta råda!

Själv kommer jag även fortsatt att ta flygbussen och spara en slant till en semesterdrink eller en affärsfika.

Kalla mig gärna miljömarodör men de som kvaddar miljön mest är nog ändå de politiker som en gång beslutade att A-train skulle få monopolstatus, under alltför många år, på transporterna till landets största flygplats!

24 maj 2016

Om lägenhetskontrakt, hyckleri och storhetsvansinne!

När Margot Wallström erbjöds en lägenhet, av Kommunals ordförande Annelie Nordström, över ett glas vin eller tre, och tackade ja så handlade det inte om ett lyckat mutförsök.

Detta slår chefsåklagare Alf Johansson fast i dag eftersom det, enligt honom, inte går att bevisa ”tjänstesambandet, det vill säga om hyreskontraktet tilldelats statsrådet med anledning av hennes ställning.”

Ehh, jo tjena!

Som om Annelie Nordström varit beredd att dela ut lägenheter till höger men mestadels åt vänster åt behövande i största allmänhet.

Hade en dubbelarbetande städerska, i starkt behov av nytt boende, slavande på någon sunkig sjukhusklinik, erbjudits ett lägenhetskontrakt så hade jag verkligen begripit dagens beslut.

I min värld torde just Margot Wallströms yrkesposition ha varit en alldeles väldig grundpelare i resonemanget som ledde fram till erbjudandet om bostad. Och hade statsrådsposten inte spelat in så hade det ju handlat om vänskapskorruption i den högre vänsterskolan, något som Nordström bekräftar i intervjun med DN i förrgår där hon säger:
”Förbundsstyrelsen har tagit beslut om en ny policy, som innebär att de enda som kan få lägenheter är ombudsmän.”

I dag säger Wallström, till SR Ekot att ”det enda är att jag har fått min heder ifrågasatt för det är alltid viktigt för mig att kunna göra rätt för mig.”

Detta sagt av Sveriges utrikesminister som hycklar, lismar, bjuder på Sverigeresor, stryker mörkerstater medhårs och gör allt som står i hennes makt för att Sverige ska få en plats i FN:s säkerhetsråd.

Det står en air av självpåtagen unkenhet inte bara om departementet vid Gustaf Adolfs torg utan om hela den regering som fortsatt anser sig stå högt över den befolkning som, tyvärr, valde den till makten för ett par år sedan!

22 maj 2016

Om saltmängder, hälsopåverkan och nyhetsvärdering!

När TT lider nyhetstorka hänger de sig ofta åt att publicera ”nyheter” som varken är bra eller ens sanna för en svensk nyhetskonsument.

Under helgen publicerade nyhetsbyrån nyhetsartikeln ”Ingen fördel med för lite salt i maten.” 
Tyvärr nappade både SVT och SvD på nyheten och publicerade den utan någon som helst ifrågasättande kommentar.

Jag tror att de allra flesta är medvetna om att för mycket salt höjer blodtryck och får pumpen att riskera totalhaveri.

Själv är jag övertygad om att jag får i mig mer än hälsosamt mycket salt och försöker att undvika saltet så mycket jag bara kan. På lunchrestaurangen, i halvfabrikat i livsmedelsaffären, i falukorvar, i tacosåsen, ja t o m i ost så förekommer saltmängder som är obegripligt och helt omotiverat stora.

TT-telegrammet berättar att tidskriften The Lancet publicerar en studie i senaste numret som visar att den som petar i sig mindre än 3 gram salt per dag, liksom den som äter mer än de rekommenderade 5-6 gram per dag, riskerar sammanbrott i hjärtverksamhet och blodtryck samt att de kan förväntas gå en stroke-död till mötes.

Att denna studie skulle ha något som helst med svenskars saltintag att göra och att svenskar skulle vara i riskzonen p g a för lågt saltintag har dock inte med sanningen att göra.

Först i slutet av telegrammet får vi veta att en genomsnittlig Svensson petar i sig 11 gram salt om dagen och då gäller det att komma ihåg att 5-6 gram per dag är det som anses vara normalt. Testa att väga upp 5 gram salt och övertygas om att även du petar i dig alldeles för mycket!

Jag fortsätter att salta på helgernas frukostägg. Möjligen en klick kaviar till samma ägg. Jag är fullt medveten om att jag därmed förhöjer min egen risk att drabbas av hälsopåföljder. I övrigt försöker jag utesluta saltet i min matlagning eftersom jag inte ens tycker att salt är särskilt gott, förutom just på mitt frukostägg.

Att TT saltar nyhetstelegram får stå för dem och för de forskare som lyckats få till en hälsovådlig publicering i The Lancet!

21 maj 2016

Varför måste jag sponsra hyresgästföreningen?

144 kronor om året kan låta som en skitsumma att låta sig bli upprörd över men ändå kan jag inte låta bli att ifrågasätta varför jag ska ”tvingas” att pynta 12 kronor extra i månaden.

Varje hyresgäst i Sverige, som bor i en hyreslägenhet som omfattas av det kollektiva hyressättningssystemet, åläggs att betala summan som en slags ersättning till hyresgästföreningen för att dessa, så uppoffrande, tar sig rätten att förhandla hyran även för de som inte är medlemmar i nämnda förening.

Det kallas att detta förfaringssätt ”förenklar” hyresförhandlingarna men vad som skulle hända om alla vi icke-medlemmar i hyresgästföreningen bad om att få avstå från att delta och i stället förhandla våra hyror direkt, och enskilt, med hyresvärden är svårt att få något grepp om.

Jag tänker att den som är en skötsam hyresgäst som ser till att hålla slitage etc på en anständig nivå borde kunna få till en hyresförhandling som hyresgästföreningen, som förhandlar även för de som ”förstör” sina boenden i större omfattning, inte kan lyckas med.

Den kollektiva idén som på typiskt vänstermanér marknadsförs som den enarådande har aldrig fallit denne bloggare på läppen.

Jag sponsrar varje månad hyresgästföreningen mot min egen vilja liksom, liksom mängder av andra boendes i hyresrätter.

Det är lite samma sak med a-kassan misstänker jag. Även om fackförbunden envisas med att påstå att a-kassorna står fria från deras huvudsakliga vänsteragenda så måste vi fortsatt, år 2016, betala våra a-kasseavgifter via ett konto hos någon fackförening.

Varför någon fristående a-kassa ännu inte tillåts existera är ett mysterium!

Läste någonstans att hyressättningsavgiften inte får debiteras separat utan ska inbakas i hyran. Ändå strålar summan 12 kronor varje månad emot mig från hyresavin när det är dags att betala hyran. Bra tycker jag! Alla dolda avgifter ska upp i ljuset, belysas och alternativ borde vara obligatoriska att ge till de av oss som inte vill delta i den kollektiva leken!

Det borde vara förbjudet att ta betalt för en tjänst som kunden inte har begärt om inte ett medgivande inhämtats!

20 maj 2016

Attefallshus är bygglovsbefriade men kraftigt avgiftsbelagda!

Bara för att ett s k Attefallshus är bygglovsbefriat innebär det inte att det inte är belagt med kostnader bortom själva huset och dess byggande.

De populära Attefallshusen, uppkallade efter den kristdemokratiske politikern Stefan Attefall, har kommit att ersätta mången Friggebod, uppkallad efter liberalen Birgit Friggebo, i vårt land.

Trots att inget bygglov krävs måste ett planerat bygge anmälas till kommunen och reglerna som måste uppfyllas innan hammare och spik kan greppas är många.

En bekant till mig, boende i Strängnäs, berättade för mig om sina kontakter med trötta tjänstemän vid kommunen. Initialt undrade en av dessa om det verkligen var värt besväret för min bekanting att alls planera ett Attefallshus på sin tomt?

När min vän stod på sig väntade blankettifyllande och besked om att ”handläggningen av ärendet kan ta åtskilliga veckor.”

Efter mer än en månad kommer beskedet från kommunen att nu är det bara att börja hamra men betänk att efter färdigställande av Attefallshuset måste detta godkännas än en gång!?!

Med i kuvertet som innehöll detta besked låg en faktura på 2 600 kronor!! Hur mycket det slutgiltiga godkännandet kommer att gå på finns det visst ingen som kan svara på i dagsläget.

Ett bygglovsbefriat hus är inte gratis om man ser till materialkostnaden.

Att kommunen ägnar sig åt tjänstemannaproducerande fakturering i en storleksordning som knappast motsvarar handläggningen är däremot ingenting annat än ocker!

Kommunalt avgiftsutsugeri suger verkligen fett!

Om trafficking och fredagsmys!

En just påbörjad helgledighet, med förväntningar på god mat och dryck, umgänge med goda vänner, långa sovmorgnar och avkopplande promenader förbyttes på tidig fredagskväll i allvaret såsom det ter sig för många människor i vår värld.

Läste, med några minuters mellanrum två mycket gripande reportage om ett av den moderna världens slavmarknader, trafficking.

DN intervjuar polisen Simon Häggström, som i dagarna kommer ut med boken ”Skuggans lag.” Simon arbetar vid polisens prostitutionsgrupp och boken handlar om det arbete han deltar i och de upplevelser han möter i den aldrig sinande kampen mot gatuprostitution och människohandel.

Än mer, om möjligt, gripande är SVT’s reportage om 23-årige Jonatan Alfven som, i alla fall just nu under några år, dedikerat sitt liv till att hjälpa flickor, oftast barn, som är fast i sexslaveri i Indien, dit de ofta sålts från Nepal.

Jonatan arbetar inom organisationen LoveNepal, som räddat mer än 600 flickor undan det fasanfulla. Organisationen driver i dag sju hem i Nepal där flickorna ges möjlighet att, om möjligt, rekreeras tillbaka till en mer normal tillvaro.

Jonatan och Simon är båda hjältar, om än på vitt skilda sätt, och deras viktiga arbetsinsatser är värda all typ av uppmärksamhet och respekt.

Plötsligt känns inte fredagskvällens matpyssel i köket lika mysigt och roligt längre…

19 maj 2016

En konspirationsteoretikernas stora dag!

Det är lätt att bli konspiratorisk en dag som denna!

Ett passagerarflygplan kraschar i Medelhavet samtidigt som en kapten på ett fraktfartyg har sett ”flammor i skyn.”

Radio- och TV-huset i Göteborg drabbades av ett omfattande nätverksproblem som beskrivs som ”en ovanlig händelse” av Sveriges Radios IT-chef Anders Lindholm.

Flygtrafiken i stora delar av Sverige klappade ihop. Något som fick Swedavia’s presschef Ulf Wallin att deklarera att något liknande aldrig inträffat.

SJ’s bokningssystem brakade samman under eftermiddagen och även där stod ansvariga svarslösa inför problematiken.

Vad händer?

Kanske är allt som hänt denna dag en ödets nyck som spelar mänskligheten ett bisarrt spratt. Ett gigantiskt och slumpartat sammanträffande helt enkelt. Eller så handlar det om något mycket, mycket otrevligare.

Hur som helst så kan vi bara hoppas på att alla de bakomliggande faktorerna till dagens märkliga händelser utreds så pass att minsta lilla frågetecken rätas ut och vi blir varse vad osannolikheterna berodde på så att dessa därmed, förhoppningsvis, kan förhindras att ske igen!

18 maj 2016

Bryssel - stad i terrorns obalans!

Jag har varit ett par dagar i Bryssel!

En spännande, intressant och kul upplevelse. Det som var roligt var att jag hade några trevliga dagar i mycket goda vänners lag! Resten av vistelsen var minst sagt annorlunda mot vad jag brukar vara van vid under mina frekventa besök i den belgiska huvudstaden.

Vid ankomst till flygplatsen Zaventem, för några veckor sedan skådeplats för ett fasansfullt terrordåd, så räknade jag in 42 k-pistar och två pansarfordon under sträckan från flygplansdörren ut till bussterminalen, dit jag visades via en promenad genom ett parkeringshus.

Inne i Bryssel såg jag dagligen k-pistbeväpnad militär, t o m ombord på t-banetågen, och att åka t-bana förbi stationen Maalbeek, där ännu ett terrordåd inträffade, kändes inget vidare.

Vid varje t-banestation var endast en av många nedgångar öppen.

I butikerna utmed Rue Neuve, den kända butiksgatan, lyste turisterna, som brukar vandra där i horder, med sin absoluta frånvaro och butiksbiträdet på C&A som fick sälja några sommarskjortor till mig såg uppriktigt tacksam ut för mina inköp.

En bekant till mig, som bor och arbetar i staden, berättade att städerskan på arbetsplatsen, en kvinna med marockanskt ursprung, sedan terrordåden väljer att kliva av t-banan så fort en annan person av marockanskt ursprung kliver på och att detta gör att hon, städerskan alltså, allt som oftast kommer sent till jobbet i invandrartäta Bryssel. Det blir många avstigningar på väg till jobbet liksom.

Samma känsla infinner sig hos många i stan. Alla tittar snett på varandra. Har inte den där människan en väldigt stor ryggsäck? Är inte den där personens jacka väl bylsig? Varför pratar de där poliserna så intensivt i sina radioapparater?

Fördomsfullt och ofta rent rasistiskt, javisst, men människan är inte mer än just människa. 

Fast vi, som vill annat än drabbas av terrordåd, måste vara starka i vår tro att det goda måste segra över det onda!

På hemväg, vid Zaventem, möts resenärerna av en första säkerhetskontroll redan ca 150 meter före terminalingången. Allting röntgas, även resenären själv!

Nej, jag kände mig aldrig osäker, möjligen kraftigt illamående vid passerande av t-banestationen Maalbeek, under mina dagar i Bryssel.

Jag imponerades av den höga säkerhetsnivån och hoppas, i djupet av mitt hjärta, att häftiga Bryssel ska förskonas från nya dåd. Det är förstås förmätet att tro, särskilt som det ryktas om att en yngre broder till de två bröder som sprängde sig i luften möjligtvis kan befinna sig i staden och möjligtvis kan hysa tankar lika mörka som sina äldre syskon.

Jag hoppas att snart få besöka Belgien, landet som är Europas märkligaste på många sätt men ändå så fantastiskt, igen!

Snart stundar Fotbolls-EM och i Belgien laddas det som aldrig förr för att ”de röda” ska bli framgångsrika! Kanske kan fotbollen ena ett neurotiskt land i terror-obalans?

Jag sänder en tacksamhetens tanke till alla de som gör vad de kan för att värna tryggheten i staden som drabbats så oförskyllt hårt av mörkrets krafter!

Tommy Körberg önskar särbehandling!

Tommy Körberg är upprörd för att han inte fick visum till USA utan hänvisades, enligt amerikanska regler, att söka ett särskilt inresetillstånd.

Anledningen är en numera gammal förseelse i Sverige involverande kokainhantering.

Alla som någon gång besökt USA vet att frågan ställs, tidigare i blanketter och numera i det s.k. ESTA-systemet, om ens egna kriminella belastning.

Körberg säger till Expressen: ”Jag är så trött på det där landet.”

Själv är jag mest trött på att det fortsatt finns människor som förväntar sig specialbehandling med silkesvantar bara för att de är ”kändisar”.

När Tommys kompis Benny Andersson inte fick gehör för sina protester mot ombyggnationen av Slussen i huvudstaden så bad han om att få plockas ned från väggen på Arlanda där han välkomnade besökare till vår vackra huvudstad.

Att USA har regler som säger att en dömd person måste ha ett särskilt tillstånd för att beviljas inresa, och att detta tillstånd tar flera månader att få, är knappast något någon kan ha en synpunkt på oavsett om brottet sedan länge är sonat i Sverige.

Det måste vara upp till varje enskild resenär, eller dennes manager om man nu är ”kändis”, att själv ta reda på vilka regler som gäller för att bli beviljad inresa i ett främmande land.

Tommy får gärna sura eller sitta i ett hörn och se ”svår” ut men mina sympatier får han inte! Åtminstone inte i detta fall!

15 maj 2016

Eurovisionpartyt förbyttes i chock!

En del av mitt stora Eurovision-hjärta fick en infarkt i går och jag har ännu inte riktigt återhämtat mig!

En helt fantastisk produktion som jag beskådade tillsammans med många förväntansfulla vänner förbyttes i ett stilla raseri framåt nattkröken.

Hur mycket jag än försöker kommer jag aldrig någonsin att tro att låten som vann faktiskt var låten som skulle vinna!

Att ett antal jurygrupper väljer att politisera hela spektaklet var såklart helt enligt de inskränkta planerna. Allt annat hade varit en överraskning!

Men att en majoritet av befolkningen i de deltagande länderna skulle anse att Ukraina var det näst bästa bidraget är på en nivå långt bortom mitt schlagerförstånds förmåga att förstå!

På söndagseftermiddagen kommer den första bekräftelsen på detta då vi får veta att Danmark ”misstolkat” regelverket och helt enkelt avgivit felaktiga röstsiffror. Jag tror att vi de närmaste dagarna riskerar att få ta del av den kanske största skandalen i ESC’s historia då det visar sig att allt inte alls gått rätt till och att resultatet bara är en kollapsad papperstiger!

Jag och mina vänner var helt överens om att Ukrainas seger inte har med verkligheten att göra och flera av oss var ense om att ifrågasätta om vi alls ska ta del av spektaklet nästa år.

Var nästa års Eurovision kommer att gå av stapeln torde också vara en högintressant fråga då Ukraina knappast lär ha råd att bjuda på samma fantastiska evenemang som Stockholm har gjort den senaste veckan.

Den efterlängtade finalen blev till sist ett stort skämt! Som inte särskilt många skrattade åt!

10 maj 2016

Happy Eurovision everybody!

Nu kära bloggläsare är det bara tre timmar kvar och jag påbörjar nedgrottandet i några dagar av högtidscelebrerande.

Kl 21.00 går första semin av stapeln i Eurovision Song Contest.

För de av er som är skeptiska till hela tjottablänget så kan jag meddela att nivån på låtar i år är genomsnittligt betydligt högre än vad som brukar vara vanligt!

Jag har förstås min egen orubbliga uppfattning klar om vilka låtar som är något att ha och om detta har jag bloggat redan för flera veckor sedan.

Ju mer jag lyssnat på årets bidrag desto mer tveksam blir jag dock över mina egna åsikter. 

Men sagt är sagt! Jag står, åtminstone utåt, för de åsikter jag vädrat!

På lördag kväll vet vi hur det går! Under tiden struntar jag i bloggandet och njuter av varje liten falsk ton, varje märklig scenografi, varje nakenchock, varenda sekund av glitter och glamour och hänger mig åt att uppfylla hela min omgivnings förväntningar på, och fördomar om, hur en riktig, ålderstigen, schlagerfjolla beter sig när han mår som allra bäst!

Happy Eurovision allesammans!

En körernas dirigentgigant har gått ur tiden!

När jag lyckades knipa en plats vid Adolf Fredriks musikskola en gång för länge sedan fanns där ett antal giganter till körledare vid skolan. Jag själv fick ynnesten att undervisas av Jan-Åke Hillerud på högstadiet och Marianne Hillerudh under gymnasietiden.

Jan-Åke hade en vapendragare och de båda gnabbades allt vad de orkade och piskade oss ungdomar till att prestera fantastiska musikala konserter fler gånger om året.

Vapendragarens namn var Bosse Johansson och han dirigerade även mig och mina klasskamrater vid många tillfällen. Förutom att verka som musiklärare vid skolan så grundade han även Adolf Fredriks flickkör 1972.

I dag meddelar SR P1 Kulturnytt att Bosse har gått ur tiden, 72 år gammal.

En gång körsångare - alltid körsångare, tänker jag och lyssnar till några av de inspelningar som jag själv medverkade på och som på något fantastiskt sätt kom att prägla den jag blev och är!

Marianne Hillerudh får nu sällskap av Bosse på de saligas ängder och tillsammans kommer de att skapa fantastiskt ljuv körklang!

I dag finns många skolor i riket med musikklasser. Jag kommer dock, med en veritabel dåres barytonröst, att bestämt hävda att sångarinsatserna som produceras vid Stockholms musikklasser (f.d. Adolf Fredriks musikskola) samt Stockholms musikgymnasium saknar motstycke när det kommer till ståpälsframkallande musikupplevelser. Bättre än så kan ingen annan skola bli!

Det är en egentligen sorglig dag som någonstans ändå fylls av glädje och tacksamhet över att ha fått ynnesten att undervisas och dirigeras av kördirigenternas elefanter!

9 maj 2016

Om frisörer, kön, pris och kunskap!

En liten storm i frisersalongernas schamponering, och hos förgrämda feminister, har brutit ut!

Det påstås att skillnaderna i pris mellan en klippning för en kvinna och en klippning för en man skiljer sig på ett rent olagligt sätt.

Det är säkert så att DO har rätt i att salongerna inte får kommunicera olika priser beroende på kundens kön (hur mycket får en transsexuell betala???) men samtidigt är prissättningen i 99 fall av 100 högst begriplig eftersom tjejen/kvinnan faktiskt har otroligt mycket mera hår än vad killen/mannen har!

Kanske är det dags för frisörerna i riket att ta betalt per minut i stället?

Vad som är värre är att det i dag helt tycks saknas regelverk för vem som faktiskt får kalla sig frisör!

En mycket god väninna till mig arbetar som frisör i en större östgötsk stad. Hon berättade för mig att det för en tid sedan kom in en man på salongen som på fullt allvar frågade: ”Är ni som arbetar här frisörer?”

Väninnan begrep genast att det mannen efterfrågade var om personalen har gesällbrev som visar på att de faktiskt har en gedigen utbildning från en godkänd utbildningsanstalt. Min väninna och alla hennes kollegor har gesällbrev och salongen fick därför en ny kund i och med beskedet!

I dag är det inte särskilt många påstådda frisörer som faktiskt har något vettigt utbildningsbevis och säkert som amen i kyrkan kan vem som helst begripa att om det skyltas med klippningar för under 200 kronor så har personalen knappast de kvaliteter som en klippsugen kund förväntar sig. Här kan både färgning, permanent och klippning gå käpprätt åt pipsvängen! 

Följden kan då bli att innehavare av gesällbrev på andra salonger uppmanas rätta till misstagen, något de sällan gör förrän kundens hår vuxit ut och låter sig hanteras av andra än amatörer!

Att därför uppröras över könsdiskriminerande prissättning är i sammanhanget något som borde rendera den som är bitter en uppmaning: Gå och kamma dig!

8 maj 2016

Press- och yttrandefriheten i global kris!

Att fler än 200 000 polacker demonstrerade i Warszawa under lördagen, i protest mot regeringen, är ett hälsotecken.

Polen, Ungern och nu också Kroatien väljer en märklig väg där kritiska journalister petas och de regerande väljer vilka som ska rapportera, och inte rapportera, om det som sker i länderna är självklart både förfärligt och svårt odemokratiskt.

Det känns inte lika lätt att uppröras över sakers tillstånd i Venezuela, Nordkorea eller Uganda även om dessa länders befolkningar naturligtvis förtjänar bättre än det förtryck de lever under.

SR Ekot rapporterar i dag om att Yoweri Museveni, som själv påstår sig ha vunnit presidentvalet i Uganda och därefter placerat oppositionsledaren Kizza Besigye i husarrest, nu beslutat bannlysa all media, såväl lokal som internationell, från att rapportera om protester mot hans styre.

Jag tänker att i Sverige har Vänsterpartiet, med anledning av partikongressen, fått oförtjänt mycket uppmärksamhet i media de senaste dagarna. Högre skatter (för att kunna göra mer än museer ”gratis”), kärnkraftens icke-vara trots avsaknad av alternativ och en massa annat har pådyvlats oss.

Hade vi bott i Venezuela (vänsterns paradis på jorden, tillsammans med Kuba, så länge de inte tar avstånd från president Maduro’s hopplösa självförintelse), Nordkorea, Uganda eller numera i ett flertal länder närmare oss så hade Jonas Sjöstedt förmodligen ruttnat bort i någon husarrest eller något större fångläger. Som tillhörande ett parti stående bortom regeringsmakten skulle han ha varit paria. Media skulle inte ha fått rapportera ett enda dugg om vad vänsterfolket har för bisarra visioner om landets väl och ve.

Nu är Sverige ännu inte, tack och lov, så långt gånget att detta sker. Här låter vi allsköns tomtar och troll tycka saker som är helt uppåt alla tänkbara väggar och här låter vi vem som helst argumentera emot.

Det är bara att passa på att njuta av press- och yttrandefriheten. När vi minst anar det kanske vi också plötsligt lever under ett intolerant styrelseskick!

7 maj 2016

ESC 2016 är här med allt vad det innebär!

För alla Eurovision Song Contest-fanatiker, precis som denne bloggare, börjar nu en underbar vecka med semifinaler på tisdag och torsdag samt den stora finalen i Globen kommande lördag.

I huvudstaden är festandet redan igång!

Märkligt nog öppnade inte ESC-området i Kungsträdgården förrän klockan 12 denna sommarhärliga lördag. Vi var ganska många som väntade på att bli insläppta och jag kan tänka mig att sponsorerna hade kunnat göra finfina affärer, i sina tält, redan ett par timmar tidigare. I stället var stora delar av Kungsan avlyst fram till middagstid. Mycket märkligt!

Jag strosade runt och stannade till vid souvenirståndet med ambitionen att göra några inköp till en utomlands boende väninna, lika nördig som jag!

Förundrades över de ocker-höga priserna men en liten kasse blev det allt, både med några presenter till kompisen samt ett par småsaker till mig själv. Det är inte varje år som ESC går av stapeln i Stockholm så det gäller att passa på liksom!

Väl hemma drabbades jag av skrattblandad gråt!

Jag hade köpt ett klädesplagg, ämnat för kyligare tider, till mig själv. Plagget, en mössa, är vändbart, gulfärgat på ena sidan och blått (Heja Sverige!) på den andra sidan.

Skrattet kom när jag läste tvättråden där det framgår att mössan bör strykas ”på avigsidan!” På ett plagg som är vändbart blir denna uppmaning som att tänka på hur stort universum är! Världen är snurrig!

Gråten kom när jag insåg att de flesta av mina inköp var ”Made in China.” Så mycket var alltså den fest med europeiska förtecken som väntar värd! Bedrövligt är ordet!

Försöker förtränga detta faktum och ser nu fram emot musikfesten med allt vad det innebär av skabrösa uttalanden, röstningsfuskanklagelser, falsksång, nakenchocker, plagiatpåståenden och sura uppstötningar från de som inte förstår hur fantastisk hela härligheten är!

Önskar alla en underbar ESC-vecka!

Blott Belgien de godaste jordgubbar har!

I dag blir det midsommarfirande hos denne bloggare! Nej, det handlar inte om att topplocket har gått eller att järnvägsbommarna är nere och klockorna ringer men det inte kommer något tåg! Jag anser mig heller inte ha otur när jag tänker!

Jag brukar inte särskilt ofta ägna mina bloggtexter åt att sprida reklam för en produkt eller tjänst men i dag är det dags för ett litet undantagsfall.

Min livsmedelshandlare hade för första gången denna säsong världens godaste jordgubbar i sitt sortiment!

Vafalls, undrar säkert någon Finnerödjafundamentalist?

Dagarna före midsommarhelgen brukar våra kvällstabloider vara fyllda av folkliga enkäter där en tydlig majoritet av de intervjuade slår fast att en midsommar utan svenska jordgubbar alls icke är någon midsommar. Oaktat att de svenska bär som saluförs dagarna före midsommarhelgen är hysteriskt framavlade, stora, sura på gränsen till beska, som de spanska bär vi kunnat får oss till livs under vintern, och dyra så anser folk att de svenska bären är att föredra. Detta kommer jag aldrig någonsin att begripa.

Världens absolut godaste jordgubbar kommer från landet som jag hyser hatkärlek till; Belgien.

Från storproducenten Hoogstraten kommer jordgubbar som är mindre i storlek, söta och med fantastisk smak som minner om tider annu dazumal.

I uppdaterade förpackningar där det från och med i år, via en kod, går att spåra bären tillbaka till enskilda odlare tillhörande Hoogstraten så finns de nu åter i Sverige!

Just dagens hemburna skörd från stormarknaden visade sig inte ha någon enskild odlare utan när jag knappade in koden på datorn visade det sig att min dessert till middagen kommer från Hoogstratens egen forskningsanläggning, Proefcentrum Hoogstraten. Vid anläggningen pågår bl a ett intensivt arbete med att ta fram en hållbar, säker och hälsosam frukt- och grönsaksproduktion. Förutom jordgubbar pågår forskning kring tomat- och paprikaproduktion.

När jag nyss rensade mina jordgubbar, av ett halvkilo bär behövde jag bara kasta en enda gubbe, så kunde jag konstatera att jag ser fram emot ännu en säsong av mina hett eftertraktade belgiska jordgubbar. Fram till dagarna före midsommar finns de i butiker och på torg. Därefter väntar några veckor då Finnerödja-, Skåne- och Ölandsfundamentalisterna ska käka sura smaklösa jordgubbar. Men sedan är det min tur igen en lång tid ända in på hösten!

Blott Belgien de godaste jordgubbar har!