26 december 2018

Thomas Cook imponerar inte med hjärtat i den stockholmska julluften!


Torsdag den 23 aug 2001 avgick, den rutinmässiga, flygningen med Air Transat flight 236 från Toronto med destination Lissabon. Maskinen var en Airbus 330-243.

Den just rutinmässiga flygningen blev en smula mindre rutinmässig när flighten, p.g.a. en bränsleläcka orsakad av undermåligt underhåll, befann sig över Atlanten när soppan tog slut!

Kapten Robert Piché, erfaren i konsten att glidflyga flygplan, lyckades, tillsammans med sin Co-pilot Dirk de Jager, manövrera ned den stora fågeln i en mer eller mindre kontrollerad nödlandning på ögruppen Azorerna. Herrarna bakom spakarna räddade därmed de 293 passagerarnas och 13 besättningsmännens liv!

En omfattande utredning följdes och lika omfattande orders gick ut från Airbus till alla de bolag som använder företagets flygplan. Kolla läckor, åtgärda enligt order etc var kommenderingarna som strömmade ut.

Exakt samma flygplan har denna annandag fått medial uppmärksamhet då det flugit över Stockholmsregionen och då format ett hjärta! Många har, en smula sent, jultindrat och tagit till sig dagens kapten Dan Hansens joller om att det är ändå bara jul en gång om året och ”tra-la-la-blaha-blaha”. 

Just nu leasas flygplanet av det stora skandinaviska charterbolaget Thomas Cook Airlines Scandinavia.

Jag har tidigare haft synpunkter på Thomas Cook Airlines. Ett par resor med det från det engelska syskonbolaget inlånade flygplanet med registreringsnummer G-OMYT, som även denna vinter flyger semestrande svenskar till Asien och Västindien, tillhör ett par av de upplevelser som jag helst skulle vilja förtränga men som ännu lever kvar i min måttliga flygrädsla.

Jag tänker att många säkert uppfattar det som ”gulligt” när flygkaptener gör hjärtan över huvudstäder med hjälp av sin mekaniska leksak.

Själv anser jag dock att dagens ”målning” knappast hör hemma högt uppe i luften över min stad. Det konstnärliga (?) arbetet väcker frågor om säkerheten vid Thomas Cook och bolagets piloter borde hålla sig för goda för att ägna arbetstiden åt hjärtformationer!

Mitt hjärta är så mycket mera värt än Thomas Cooks!

22 december 2018

Samma innehåll i medicin - prisskillnaden 500 % eller mer!

För ungefär ett år sedan anmäldes TV-reklamen om läkemedlet Iprensa till Reklamombudsmannen. Anmälaren tyckte, precis som jag, att reklamen är nedvärderande mot män (anmälan avslogs).

I filmsnutten står mor och dotter vid makens/pappans säng där denne ligger ynklig. 

Speakerrösten talar om ”Jättebebissyndrom.” Senare i filmen, efter att mannen fått i sig en dos Iprensa så sitter han på golvet och leker med Lego.

Jag tänker att om samma film gjorts med en ynklig kvinna i sängen och friska, och starka, maken och sonen bredvid samt filmen haft samma speakertext; Skulle vi då inte fått se ett uppror som nästan fått Metoo att blekna i jämförelse? Jo, det hade vi!

Men nu var detta bara ett alltför tidigt stickspår i detta blogginlägg.

Under några dagar har jag legat däckad i en förkylning från helvetet. Jag har då knaprat värktabletter av skilda slag. Dels sådana som innehåller paracetamol , dels sådana med ibuprofen. Det senare läkemedlet är det verksamma ämnet i just Iprensa.

Hos den apotekskedja jag helst handlar hos finns en uppsjö av värktabletter. I sortimentet som innehåller det verksamma ämnet ibuprofen så är alternativen hyllmetermånga. Namnen varierar men som exempel kan nämnas Ipren, Iprensa, Ibuprofen, Ifenin samt många andra.

En ask med 20 st Iprensa betingar på apoteket, i den fysiska butiken, 54,90. På samma apotekskedjas webbsida kostar asken 38 kronor. Det sistnämnda är nästan fyra gånger mer än vad jag betalar för en ask med 30 tabletter Ifenin, vars tabletter har exakt samma innehåll.

30 tabletter för 10 spänn eller 20 tabletter för 38,50?

Valet synes vara lätt men eftersom rädslan för generika, dvs mediciner med samma verksamma ämne men kanske ett obekant namn, tycks vara utbredd så lär det fortsatt finnas marknad för onödigt dyra läkemedel.

Läkemedelsföretag som gör reklam i TV för sina produkter brukar jag själv automatiskt välja bort. Jag tänker att själva reklamen måste göra medicinen dyrare än vad den borde vara och exemplet med Iprensa visar väl just detta.

Jag förstår att äldre människor kan ha svårt när apotekspersonal föreslår generika, både när det gäller receptbelagd och receptfri medicin. Samtidigt borde prisskillnaderna göras tydligare och förklaras bättre.

Att envetet hålla fast vid just det läkaren har förskrivit medför i många fall en orimlig kostnad för den sjuke som har det nog jobbigt i alla fall med hälsan och ofta även ekonomin.

Jag efterlyser därför tydligare lagstiftning samt att alla apotek åläggs att bättre skylta upp med det billigaste alternativet, i alla fall inom produktkategorier där det kan skilja 500 % mellan det billigaste preparatet och det i TV sända reklamjippot!

När den heliga kon slaktas vaknar trollen!


Reta inte gallfeber på de 2,5 miljoner svenska tv-tittare som bänkar sig framför ”På spåret” på fredagskvällarna för att de då tror sig få bra underhållning. Det är lärdomen jag skulle kunna dra, men bortser ifrån, efter att jag ifrågasatt programmets fortlevnad.

Min insändare i DN följdes under fredagen av ett inslag i ”Studio Ett” i SR P1 och under lördagen av en stor artikel i Aftonbladet.

Jag har fått många kommentarer rörande mitt sågande av programmet och många är trollen som tittat fram när jag nu slaktade den heliga kon.

Jag finns inte på så mången social media men vänner har berättat en hel del av de synpunkter som framförs. Många av dessa tycks skrämmande, korkade, naiva och rent världsfrånvända och det är lätt att tro att dessa tyckanden är komna från människor som inte gör annat än spyr galla.

De mindre begåvade kommentarerna får mig dock att inse att debattklimatet i Sverige anno 2018 inte är bättre än i höjd med lågvattenmärket.

Det är bara att lyssna i fikarummet på vilken arbetsplats som helst och t ex ta del av de resonemang som förs efter höstens riksdagsval och den regeringsavsaknad som nu råder. 

Det är inte särskilt högt i tak och framför allt handlar det sällan om några högkvalitativa samtal om sakernas tillstånd.

Trollen finns överallt och därmed även i TV-sofforna framför ”På spåret.” Troligen är dessa nöjda med att titta på samma program som de tittat på de senaste 31 åren, ”På spåret” startade 1987, och troligen finner de sig mer än nöjda med att göra just detta; Dumglo utan att ifrågasätta!

Jag blir gärna ifrågasatt och tro mig; Jag kommer även framledes att fortsätta tycka till i de mest vitt skilda ämnen. Det är kul att debattera och då mer än gärna med människor som tycker annorlunda. Däremot bryr jag mig ytterst lite om sådana som har trollmanér!

8 december 2018

"På spåret" har spårat ur!


När större delar av årets fredags- och lördagskvällar fylls av hopplösa lek- och rena barnprogram så brukar det bli en slags befrielse när den gamle trotjänaren ”På Spåret” utmanar oss tv-tittare i soffhörnorna.

Inte för att jag egentligen gillar upprepning av programserier in absurdum men i brist på bröd får man som det heter tugga i sig limpa.

Jag påstår att ” spåret” i och med årets säsong har spårat ur!

Jag vägrar att tro att mitt allmänvetande, som jag anser är hyfsat bra, skulle ha drabbats av demenssymptom. Jag konstaterar därför bara, och inte så litet ampert, att årets inledande två program har varit alldeles för svåra när det gäller frågeställningarna och ledtrådarna.

För några år sedan knäckte jag extra som frågekonstruktör till ett av Sveriges mest säljande frågesportspel, som numera finns i otaliga utgåvor. 

Det var en rolig fritidssysselsättning och än i dag tycker jag att det är otroligt underhållande att spela liknande spel där allmänbildning blandas med tramsigheter. (Dock var det inte alls lönsamt att skriva frågor till företaget, vars familjära styrelse säkerligen tjänar storkovan men inte var/är beredda att betala en rimlig slant till de som gör grovjobbet.)

De första 300 frågorna strömmade ur mig lätt som en plätt men sedan började det komma grus i frågekonstruktionsmaskineriet. Jag lärde mig snabbt att det är oerhört lätt att skriva svåra frågor men otroligt svårt att skrivare lättare sådana. Min extraknäcksarbetsgivare meddelade mig att minst 40 % av frågorna ska vara av sådan art att alla runt ett spelbord, eller i en tv-soffa, hyfsat lätt ska kunna värka fram rätt svar till frågorna som ställs. Det är inte lätt att skriva sådana spörsmål, jag lovar!

Jag påstår att frågekonstruktörerna på SVT nu har ramlat ned i den grop som jag var tassande nära att falla ned i; Frågorna är så pass svåra så att det inte blir kul, varken för deltagarna i programmet eller för oss som tittar på.

”På spåret” har ett eller par program på sig att snabbt få upp tåget på rälsen igen! I annat fall är programmet troligen på väg ut ur tablåerna för kommande år.

Det vore måhända en välgärning! Ett program som malt på sedan 1987 borde för länge sedan ha fått somna in. Vi TV-tittare är värda betydligt bättre och mer omväxlande helgkvällar i tv-sofforna. Dags för ett rejält banarbete på idéavdelningen på SVT och förslag på alternativ när rälsbrottet nu synes vara i antågande!

6 december 2018

Scandic Hotels ocker-saltar barnotan!


Nu är jag inte den som springer ute på ”lokaler” och förlustar mig i tid och otid. Just den tiden hör liksom till en förgången dito, då after work och ”ska du inte med och ta en öl” hörde mer till självaste reglerna i stället för undantagen.

Därför har jag numera dålig koll på prislistorna i barer i allmänhet men någonstans, långt därinne i det mörkaste av sunkiga barhäng, tänker jag att det måste ju vara kundvänligt att inte ha så höga priser så att kunderna snarare sjappar än tar en till!

När min arbetsgivare häromdagen skulle bjuda sina anställda på julbord så var vi många som tänkte oss ett glas, eller tre, innan sillar, skinkor och knäckar skulle sätta igen tarmsystemen.

Här gällde det att finna en bra bar belägen på ett inte alltför långt avstånd från det dignande julbordet. En bar där många kunde få plats utan att trängas, gärna med trevlig stämning och serviceminded personal.

Valet föll på ett i huvudstaden centralt beläget hotell tillhörande den välkända Scandic-kedjan. På hemsidan gick att läsa att hotellets barer är ”perfekta” för en after work eller annan typ av sammankomst glada och förväntans fulla kollegor emellan.

Sagt och gjort; Många var vi som samlades till en stunds mingel före frosseriet.

Jag själv började kvällen, så långt i alla fall den sedan länge emotsedda, med att beställa ”en öl och en Jäger.”

När kontokortsläsaren åker fram framför mina ögon stod där varken 120, 150 eller 180 kronor.

228 (j-la) kronor avkrävdes jag!?!

228 kronor? Helt ärligt? Hur kom ni ens fram till summan på Scandic? Hade ni festat på skumma svampar innan prislistan fastslogs?

Scandic kommer absolut inte att se mig som bargäst igen och troligen inte särskilt många av mina kollegor heller.

Att hotellkedjan dessutom tillåter att gäster belamrar barplatser med att arbeta på sina laptops utan att beställa ett enda dugg är självklart en försvårande omständighet för oss som åtminstone hade något pris-ockrat i glasen men tvingades stå under besöket.

Nästa år kommer jag att föreslå för mina kollegor att vi förfestar långt ifrån utsugande hotellbarer från helvetet! Scandic kommer knappast att vara mitt förstahandsval när jag nästa gång ser fram emot en fin hotellvistelse och minnesvärda upplevelser!