När den heliga kon slaktas vaknar trollen!

Reta inte gallfeber på de 2,5 miljoner svenska tv-tittare som bänkar sig framför ”På spåret” på fredagskvällarna för att de då tror sig få bra underhållning. Det är lärdomen jag skulle kunna dra, men bortser ifrån, efter att jag ifrågasatt programmets fortlevnad.

Min insändare i DN följdes under fredagen av ett inslag i ”Studio Ett” i SR P1 och under lördagen av en stor artikel i Aftonbladet.

Jag har fått många kommentarer rörande mitt sågande av programmet och många är trollen som tittat fram när jag nu slaktade den heliga kon.

Jag finns inte på så mången social media men vänner har berättat en hel del av de synpunkter som framförs. Många av dessa tycks skrämmande, korkade, naiva och rent världsfrånvända och det är lätt att tro att dessa tyckanden är komna från människor som inte gör annat än spyr galla.

De mindre begåvade kommentarerna får mig dock att inse att debattklimatet i Sverige anno 2018 inte är bättre än i höjd med lågvattenmärket.

Det är bara att lyssna i fikarummet på vilken arbetsplats som helst och t ex ta del av de resonemang som förs efter höstens riksdagsval och den regeringsavsaknad som nu råder. 

Det är inte särskilt högt i tak och framför allt handlar det sällan om några högkvalitativa samtal om sakernas tillstånd.

Trollen finns överallt och därmed även i TV-sofforna framför ”På spåret.” Troligen är dessa nöjda med att titta på samma program som de tittat på de senaste 31 åren, ”På spåret” startade 1987, och troligen finner de sig mer än nöjda med att göra just detta; Dumglo utan att ifrågasätta!

Jag blir gärna ifrågasatt och tro mig; Jag kommer även framledes att fortsätta tycka till i de mest vitt skilda ämnen. Det är kul att debattera och då mer än gärna med människor som tycker annorlunda. Däremot bryr jag mig ytterst lite om sådana som har trollmanér!