Tratten som förändrar mitt liv!

De som känner mig, eller läst tidigare inlägg på ämnet jul, vet att jag stortrivs när julen är i antågande.

Jag försöker bärga mig så länge jag kan men runt den 15 november släpper alla spärrar; Julmusiken flödar ur stereon, pyntande är okej och ljusen, både elektriska och eldbemängda, tänds!

I dag har jag gjort säsongens första knäckkok; Jag orkade inte vänta längre!

Att koka knäck är oftast ett kladdigt ståhej som tar ohyggligt lång tid. I alla fall om man räknar in alla förberedelser som uppställande av knäckformar och efterbörd i form av storsanering av spis, diskbänk, slevar, kastrull etc.

Jag är en tämligen konventionell typ som inte gärna ändrar på sådant jag funnit vara traditionsfyllt viktigt för mig. 

Därför har jag avstått från att inhandla den ”doseringstratt” som sedan ett par år finns till salu i större livsmedelshallar eller på alla mäns vuxendagis, Clas Ohlson. I dag beklagar jag att jag avstått från att göra detta inköp tidigare.

För ett par veckor sedan slog jag till och i dag var det invigning.

Knäckkoket, som tidigare tog 1,5 timme med för- och efterarbete gick i dag på 45 minuter. 150 ljuvliga knäckar väntar på att avnjutas!

Det kommer med all säkerhet att hinna bli fler knäckkok innan säsongen, och alla folkpoliser, förbjuder detta (varför är det inte okej att käka knäck i maj?). 

Dessutom kommer jag inte att kunna motstå frestelsen att testa tratten till ischoklad så värst länge och jag börjar redan fundera ut nya användningsområden för tratten. De allra flesta med kalorifullt slutresultat men livet är ju kort så varför avstå från att njuta så mycket som möjligt?

ICA-tidningen som går i veganers önskefotspår!

Alla som lagar ”Ponzustekt hjärtkål med svamp och sesamfrö” till middag räcker upp en hand! Jag håller mina händer tätt intill kroppen, skakar på huvudet och tror mig absolut inte vara ensam!

ICA skriver på sin hemsida: ”ICA Kvantum strävar efter att bli bäst på frukt och grönt.” Det tycker jag är en bra målsättning!

Vägen dit är dock inte något jag och ICA är överens om.

I landets ICA Kvantum-butiker kan vi kunder hämta gratistidningen ”Månadens skörd”, en tidning jag skrivit om tidigare då jag kraftigt ifrågasatte chefredaktören Nina Kerfstedts påstådda frukostvanor där färska blåbär och hemmarostad granola stod på vardagsmenyn.

I senaste numret, novemberutgåvan, finner jag den Ponzustekta kålen som ett förslag till middagsrätt.

Jag tänker att det nog är några militanta veganer, som annars injicerar oumph och tofu och trivs med det, som intresserat kollar receptet.

Själv bläddrar jag vidare igenom tidningen. Det går snabbt och tidningen förpassas snabbt ned i pappersåtervinningen.

Jag tänker på min ICA-handlare som tappert försöker hjälpa svenska bönder efter den torra sommaren genom extrapriser på allehanda köttprodukter samtidigt som grönsaksdiskarna är fräscha och med stort sortiment.

”Månadens skörd” tecknar inte bilden av min ICA-handlares strävan att erbjuda en enkel vardag och festliga helger till sina kunder. ”Månadens skörd” går i veganmaffians fotspår och jag påstår att det är feltänkt från början till slut!

Vi är många som inser att vi inte kan fortsätta att vräka i oss köttfärsrätter flera dagar i veckan men för att få den stora massan att vilja ta större del av det grönsaksdiskarna erbjuder så är Ponzustekta kålsorter varken en effektiv, lockande eller ens framgångsrik väg!

Jag försöker utöka grönsaksmängderna i min matlagning. I kväll gör jag en stor omgång med biff stroganoff där jag minskat på köttmängden och testar, för min gryta, extra och nya grönsaker. Ooops, det blev visst åtta vitlöksklyftor som slank ned i dag – kanske ska testa att flåsa någon vegan i nyllet i morgon bitti?

Jag vet, för att han berättat det, att min ICA-handlare börjar dagen med ett par limpmackor med ost. Min frukost påminner om hans och båda våra starter på dagen är ljusår från det som Nina Kerfstedt förordar och rekommenderar.

I den bästa av världar vore det fint om Nina och hennes medarbetare angriper det redaktionella arbetet på ett nytt sätt och lockar även oss som inte redan är frälsta grönsaksbulimiker!

Recept på en enkel grönsaksgratäng, ugnsstekta rotfrukter och annorlunda användningsområden för det som finns i fruktdiskarna till exempel.

Detta utan att förneka att ICA-handlarna gör en bra peng på charkuterier och finfina biffar och utan att försöka dyvla på oss kunder att ”alla” käkar färska blåbär och hemmarostad granola till frukost året runt!

Normal - ny butikskedja som gör mig onormalt lycklig!

Jag gör sällan, i stort sett aldrig, någon som helst reklam på min blogg men nu är ett sådant där tillfälle då undantaget bekräftar regeln.

Eller reklam och reklam? Kanske ska detta inlägg ses som ett hot mot etablerade butikskedjor som tillräckligt länge helt ostörda fått smyghöja priser och plocka bort produkter ur sortimenten, produkter som vi är många som saknat.

ICA har ett huvudkontor som regelbundet rensar i utbudet för sina handlare. Samtidigt påstår samma huvudkontor att det är upp till varje handlare att beställa hem det vederbörande vill saluföra. Det sistnämnda vet jag bestämt inte överensstämmer med sanningen eftersom den enskilde handlaren har extremt svårt att beställa annat än det huvudkontoret förordar.

ÖoB, en gång Överskottsbolaget, var en gång just ett överskottsbolag där vi kunde fynda restlager till ofattbart låga priser. Numera börjar företagets butiker alltmer likna vilken vanlig butik som helst och det blir allt svårare att få tag på någon av de produkter som företaget annonserar som veckans extrapriser.

I dag har jag gjort en ny, och alldeles underbar, bekantskap!

I en av huvudstadsområdets gigantiska shoppinggallerior stod jag plötsligt framför butiken med namnet Normal. Normala varor, onormala priser lyder företagets slogan.

I en stor butikslokal salufördes hudvårdsprodukter, shampoo, raktillbehör, smink, duschtvål, rengöringsprodukter, ljus, konfektyr och en ohygglig massa av andra produkter. Allt till priser som får extrapriserna på ÖoB att framstå som dyraste dyrt och ICA-sortimentet att generat blekna bort i grådiset!

Normal är en dansk butikskedja som funnits i Danmark sedan 2013. Många av produkterna som säljs bär ofta dansk text och företaget påstår på sin svenska hemsida att de köper varorna direkt från stora europeiska distributörer, alltså liknande det koncept som ÖoB en gång torde ha använt sig av.

I dag finns Normal på flera platser i landet och kedjan verkar vara expanderande i en takt som saknar motstycke.

Äntligen en verklig konkurrens tänker jag och hoppas att Normal ska lyckas i sin framfart och att personalen har rimliga arbetsvillkor och löner så att inte dåliga rykten sätts i svang.

ÖoB kan, om ingen rejäl förändring sker i företagets prissättning, snart nog se sig blåsta på fler kunder än denne bloggare och ”min” ICA-handlare må förlåta men i fortsättningen kommer jag att köpa mina rakhyvlar, ansiktskräm, duschtvål, tandkräm etc hos min nyblivna favorit i det svenska butiksutbudet.

I dag blev det tandkräm av en variant som inte säljs längre av ICA eller ÖoB, duschtvål av ett märke som jag hade glömt att jag saknat och en hel del annat!

Velkommen till Sverige Normal! Det ær simpelthen dejligt att i er kommet till min by!

Svenska Kyrkan gjorde minnesdagen till kommers!

Som så många andra begav jag mig till ett par kyrkogårdar under lördagen, alla helgons dag, för att tända ljus och minnas de av mina anhöriga som inte längre finns i livet.

Tidig lördagsmorgon klev jag in på begravningsplatsen vid Lötsjön i Sundbyberg.

Blomsterhandeln hade redan öppnat och burit ut kransar och gravljus till försäljning i en sällan skådad mängd. Jag tänkte; Bra för de som inte hunnit med shoppingen inför hedrandet av de som lämnat jordelivet.

Ett par meter senare möts jag av ett partytält med skyltar från Svenska Kyrkan. Där pågick framställande av kaffetermosar, grillar iordningställdes för att kunna servera korv med bröd och det hela liknade en torgmarknad modell Hötorget. 

”Nej, vi köpte bara in laktosfri mjölk för att det inte skulle bli några diskussioner”, hörde jag en av kyrkans anställda på plats säga till en sörjande på plats som önskade en kopp med kaffe.

När blev en dag att minnas de som inte längre finns ibland oss en dag för kommers?

Svenska kyrkan borde skämmas – särskilt en dag som denna!