12 juli 2020

Covid-19: Antikroppar och munskydd skapar falsk trygghet


Under perioden 1-7 juli avled 52 personer i Sverige av Covid-19 enligt statistik på Folkhälsomyndighetens hemsida. Vi uppdateras dagligen om nya dödsfall och alltmer tycks befolkningen i allmänhet se siffrorna som just bara siffror. Själv tänker jag att varje dödsfall är en tragedi och varje dödsfall är ett för mycket.

Folkhälsomyndighetens råd har inte förändrats mycket över tid men ändå verkar det som om många medmänniskor inte längre bryr sig om snart nog något av dem. En minst sagt skrämmande utveckling.

Fortfarande är det mycket som är mycket oklart och många experters utlåtanden verkar gå stick i stäv med andra experters.

Hur skyddad är jag om jag har antikroppar? Hur länge smittar den som drabbats? Varför blir en del sjuka i flera månader och hur kan man veta att dessa inte längre smittar trots svåra sjukdomssymptom? Skyddar ett munskydd överhuvudtaget?

Under söndagen ifrågasätts det vaccin som Astra Zeneca tar fram. Ett vaccin som bara för ett par veckor sedan lovordades i media över hela världen.

Bianca Ingrosso tar med sig kompisgänget och drar till Båstad för att parta loss. Hon får, välförtjänt, kritik för tilltaget men försvarar sig med att hon har antikroppar och säger sig därmed kunna resa ”vart jag vill.”

Visst, i en demokrati är rörelsefriheten fundamental men samtidigt har vi alla ett personligt ansvar. 

Att Bianca påstår att de ”bara” var 10 runt det tätt packade bordet samt att andra bord stod på rekommenderat avstånd gör att vi alla förstår att Bianca inte förstått något!
Har hon total koll på de, runt bordet, nio andras hälsa samt det, troligen stora, nätverk som de umgåtts med under senaste tiden? 

Varför är det en mänsklig rättighet för henne att åka till Båstad för att festa? Bryr hon sig om hälsan för sina närmaste, familjen? Spelar det någon roll om hennes mormor och morfar håller sig friska eller är hennes egna fri- och rättigheter viktigare?

Under måndagen ska Skånetrafiken börja dela ut munskydd till sina resenärer. 
50 000 stycken närmare bestämt. Munskydd är ingenting som Folkhälsomyndigheten har uppmanat oss att använda.

Carina Zachau, ordförande i kollektivtrafiknämnden i Skåne, säger till SVT på frågan om skydden verkligen fungerar:

”– Det har vi inga belägg för, utan det här ska ses som en möjlighet att ge våra resenärer en extra känsla av trygghet.”

Därmed måste det anses vara ytterst oklart varför utdelandet sker. En onödig kostnad för att skapa ”trygghet.” Jag trodde att trygghet baseras på helt andra åtgärder än ett funktionslöst munskydd.

Men kanske är det just den falska tryggheten som invaggar stora delar av befolkningen i någon slags tro på att det som pågår på intet sätt kommer att beröra dem själv eller deras anhöriga?

Kanske är det därför Bianca Ingrosso hävdar sin rätt att göra precis vad hon vill bara för att hon har antikroppar? Hon känner sig "trygg" med detta besked.

De senaste veckorna har det kommit allt fler forskarutsagor som varnar för att den som varit smittad med Covid-19, om än bara med milda symptom, kan ha drabbats av hjärnskador. Är det där vi finner svaret till att pandemin tillåts fortsätta rasa? Människor kanske inte längre kan tänka klart?

Att 70-plussare i media beklagar att Folkhälsomyndigheten inte lättar på de råd som omfattar gruppens isolering är också mycket förvånande. Har de som klagar dödslängtan?

Jag, och jag hoppas en hel del andra, fortsätter att hålla avstånd, ryta åt medmänniskor som inte förstår, avstår från att resa och struntar i att slå oss ned på överbelamrade uteställen för att få ett efterlängtat glas kall rosé. Jag vill gärna tro att vårt idoga uppförande på något sätt kan bidra till att vi så småningom kan lägga denna pandemi bakom oss. 

De som såg till att eländet fick fortsätta under alltför lång tid är värda allt förakt!

23 juni 2020

Midsommarens jordgubbar ockersockrades


I ICA-butiken där jag gör de flesta av mina inköp var, det inte helt facila, priset på en kartong jordgubbar 79,90 dagen före midsommarafton – aftonen som tarvar bären, kosta vad de kosta vill. Surt sa räven!

I dag, fem dagar senare, betingar samma storlek på kartong med betydligt godare bär 29,90!

Vad jag vet har det i Mälardalen inte varit någon större skillnad på vädret under de senaste veckorna och regeringen såg till att bärplockare fick resa in i landet i god tid före den ljuvliga midsommarhelgen.

Hur försvarar då ICA, och troligen andra kedjor, det hutlösa priset inför storhelgen? Se där: Frågan som jag tror många är intresserade av att höra svaret på! Jag finner det hela obegripligt.

Inte kan det väl vara så att handeln tog tillfället i akt att kamma hem en rejäl extra slant nu när toalettpappersförsäljningen i stort sett måste ha upphört helt på grund av att folk har hela förrådsutrymmen fulla i avvaktan på samhällets fullständiga sammanbrott?

50 kronors prisskillnad på fem dagar borde utredas som en brottslig gärning för visst känns det som om vi utsattes för något som borde falla under en lagparagraf?

Låt oss bara hoppas att odlarna fick en rejäl andel av ockerpriset!

19 juni 2020

Johan Jureskog - burgarkungen - motsägelsefull


Johan Jureskog, burgarmästaren, kungen av hamburgare, kortintervjuas i det senaste numret av ”Buffé”, ICA:s gratistidning till stamkunder.

Johan berättar att den absolut godast burgaren han någon sin käkat, något han gjorde i TV-serien ”Världens bästa burgare”, serveras på Minetta Tavern i New York och består av färs och karamelliserad lök i ett briochebröd. Ingenting mer – punkt!

”Enkelhet är oftast bäst”, säger Johan.

Han erbjuder därefter tidningens läsare tre recept på egenkomponerade burgare. En vego-, en kött- och en kycklingburgare.

Vegoburgarens ingredienser är 22 till antalet, kycklingvarianten innehåller 21 och köttditon 18.

Bara av att studera recepten får jag avsmak och direkt olust att försöka mig på ens ett enda av dem.

Att leva som man lär är uppenbarligen inte en fungerande devis i det Jureskogska köket.

När enkelheten förvandlas till dumhet så är halva matnöjet borta!

ESC krisplanerar - tanken är god men ändå helt fel!


EBU, Europeiska Radio- och TV-unionen, har beslutat att nästa års Eurovision Song Contest ska krisplaneras så att vad som än händer så ska evenemanget gå av stapeln. Finalen i Rotterdam är beslutad att ske 22 maj 2021.

Nästa år kommer förinspelad bakgrundssång att tillåtas för första gången. Det påstås att detta tillåts för att varje deltagande lands delegationer därmed ska kunna bli betydligt mindre.

Vidare så sägs det att melodiernas kompositörer och textförfattare därmed ska kunna få se sitt verk framföras så nära deras originaltanke som möjligt.

Jag förstår EBU:s andemening med beslutet men ändå – ack så absolut urtrist!

Jag påstår att detta kan vara den berömda sista spiken i kistan för denna tävling. Vad väntar härnäst? Bidrag som framförs i sin helhet playback eller via en förinspelad video?

Från att ha följt tävlingen från slutet av 1960-talet kan jag konstatera att mycket har förändrats och många gånger till det sämre.

Att som för många år sedan plocka bort den levande orkestern från ESC var ett första steg mot det vi nu ser håller på att hända.

Nerven med att se hur artister klarar av att framföra sina låtar live, med bakgrundssångare och orkester, är en stor del av det som är kul med glittriga melodifestivaler.

Vid årets inställda tävling skulle ett antal låtar ha deltagit som i videoversionerna låter, och framförs, fantastiskt. Det stora flertalet av dessa skulle ha fallit platt i Rotterdam och vinnaren skulle troligen ha blivit något helt annat land än förväntat – ja, om inte Island stått pall för det stora favorittrycket förstås.

Om ESC fortsätter att utvecklas i samma riktning som det just tagna beslutet av EBU så tror jag att tävlingen dör en alltför tidig död – inte orsakad av ett virus utan av misskötsamhet från ansvariga!

17 juni 2020

Världens mest avlägsna lärarjobb är ledigt!


Om jag nämner ”Myteriet på Bounty” så tror jag att många vet att jag pratar om en mycket, mycket avlägsen plats på vår jord – Pitcairn Islands.

Ögruppen, som består av fyra utspridda öar, där Pitcairn Island är den enda som numera är bebodd, lär ha befolkats av polynesier i många århundraden fram till 1400-talet. 

När den portugisiske sjöfararen Pedro Fernadez de Quiros kom till Pitcairn 1606 fanns dock inget mänskligt liv där.

Myteriet på Bounty ägde rum 1789. De nio myteristerna seglade till Tahiti och förde med sig sex män och elva kvinnor till Pitcairn.

Genom åren har det bott upp till runt 400 personer på Pitcairn men numera för ön en kamp för att försöka locka nytt blod till ön. I dag bor endast ca 50 personer på ön, som endast sporadiskt får fartygsbesök några få gånger om året. Närmaste flygplats finns två dagars båtresa bort!

Inte vet jag hur jag hamnade på hemsidan som tillhör Pitcairns styre – men det gjorde jag och det är därför jag skriver dessa rader.

Är du lärarutbildad och beredd på ditt livs äventyr så finns nu chansen. Pitcairn söker en lärare för ett ettårskontrakt till de tre skolbarn i åldrarna 10 till 13 år som bor där.

Jag tänker att förvisso behöver vi alla de lärare vi har i vårt vackra land.

Samtidigt drömmer sig en del av mig långväga ut i världen i jakt efter det stora äventyret. 

Här ska villigt erkännas att denne bloggare upplevt sin beskärda del av äventyr, särskilt i unga år.

Hade jag i dag varit både ung och lärarutbildad så hade jag slagit till och genast skickat in mina ansökningshandlingar.

Om någon läsare är sugen vill jag bara påpeka att det är bråttom! Ansökningstiden går ut redan om en vecka!

Vilket fantastiskt äventyr och vilken livserfarenhet som väntar på en av världens alla lärarutbildade. Wow!

7 juni 2020

En nationaldagskonsert värd namnet och Sverige!


I går ondgjorde jag mig över en nationaldagskonsert jag anser lämnade en hel del att önska.

En dag för sent är det därför dags för mig att rekommendera en nationaldagskonsert värdig namnet!

Under konserthuschefen Stefan Forsbergs, som alltid, briljanta presentation och rundvisning i Stockholms vackra konserthus så bjuder Kungliga filharmoniska orkestern, Elin Rombo och David Lindgren på en absolut fantastisk konsert på ca en timme.

Att konserten inleds med ”Ett svenskt festspel” av August Söderman, ett av mina absoluta favoritstycken, särskilt under en grönskande svensk sommar, gör inte det hela annat än alldeles, alldeles underbart!

Jag vill härmed rekommendera alla som önskar en klassisk svensk sommarfeeling att genast bege sig in på www.konserthuset.se för att lyssna och njuta.

Själv behövde jag ett antal pappersnäsdukar! Det är ju så absolut underbart fantastiskt vackert!

Tack Stefan, Konserthuset och alla medverkande för en höjdarstund i annars bedrövliga tider!

6 juni 2020

DN erbjuder prenumeranter något som är för alla!


Som prenumerant på det som brukar kallas ”det illustra morgonbladet” får jag stundtals erbjudanden i min mejlbox. Det handlar om sådant som jag levde i tron om att det ”bara” är tillgängligt för tidningens trogna kunder. Så fel jag hade!

Tidigt i ottan under Nationaldagen plingar det i mejlboxen. Jag erbjuds en ”Nationaldagskonsert” med Stockholm Singers, inspelad i Skeppsholmskyrkan.

Jag kände mig, precis som jag tror många andra prenumeranter, en smula hedrad.

Jag tittade på konserten medan jag tog min tretår på frukostkaffet och insåg då att konserten ligger ute på YouTube med möjlighet för vem som helst att ta del. Du kan se den här!

Vilket mervärdet för mig som prenumerant är enligt tidningens sätt att se på saken är ytterst oklart.

Vad jag tyckte om konserten? Nope! Inget vidare!

Ljudet lämnar en hel del att önska eftersom en enskild sopran tillåts överrösta allt och alla. De vanligtvis bedårande körklangerna uteblir i sin helhet. När sopranen i fråga klämmer i med ett glissando i slutet av ”Land du välsignade” så ryser jag visserligen men det är sannerligen inte en rysning av välbehag.

Dirigenten Bosse Aurehl, som jag själv både sjungit med och dirigerats av, verkade dessutom minst sagt energilös.

Tidningens ”erbjudanden” till trogna läsare förväntar jag mig, på många sätt, otroligt mer och bättre av i framtiden!

5 juni 2020

Arla-yoghurt tillverkas i Nederländerna - Svenska bönder torde gråta!


I reklamkampanjer uppmanas vi regelbundet att stötta svenska bönder genom att köpa produkter från Arla.

Jag läser på Arla:s hemsida: ”Som konsument stödjer du svenska mjölkbönder genom att köpa produkter från Arla. Det är det enklaste och mest effektiva sättet. Allting Arla tjänar går på ett eller annat sätt tillbaka till Arlabönderna – som äger Arla.” 

På hemsidan talas det vidare mycket om miljö och klimat och att företagets ”fotavtryck” när det gäller miljöpåverkan ska vara borta senast 2045 men helst betydligt tidigare än så.

Jag inser förstås att Arla i dag är en koncern som sträcker sig långt utanför Sveriges gränser men tänker ändå att produkterna som säljs i Sverige verkligen är svenska och att mina inköp gynnar svenska bönder.

När jag blir sugen på något mellan dagens huvudmåltider händer det att jag, förutom att äta frukt, tar en drickyoghurt, som ju sägs vara både nyttig och närande.

I dag blev det en ”Yalla!”, jordgubb, tillverkad av Arla. När flaskan var tömd studerade jag förpackningen litet noggrannare. Såg märkningen ”Bondeägda” med den omslutande texten ”omtanke i varje steg.” Tänkte att jag nog ändå hade gjort en svensk lantbrukare en tjänst genom mitt mellanmål. Så fel jag hade!

När jag kommer till det finstilta på förpackningen så framgår det att min yoghurt för dagen tillverkats i Nijkerk. I Nederländerna!

Hur stora ”fotavtryck” transporten av yoghurten inneburit framgår så klart inte.

Min mest angelägna fråga till Arla måste hur som helst bli: På vilket sätt hjälper jag en svensk bonde genom att köpa yoghurt som tillverkats i Nederländerna?

27 maj 2020

Palmoljan saknar existensberättigande


I dagens nummer av Expressen bekräftar frilansjournalisten Andreas Ståhl det som jag, och många, många andra, länge har misstänkt; Det finns inget tillåtande med palmolja överhuvudtaget.

Att som Marabou och Fazer, våra två giganter på godismarknaden, försvara sig med att just den palmolja de använder i snart nog alla sina produkter är certifierad och spårbar är ingenting annat än en gigantisk marknadsbluff skapad i profitens tecken.

Andreas Ståhl avslöjande om lastbilar vars registreringsskyltar plockas bort när de fraktar palmfrukter från mindre nogräknade plantager till de som påstår sig sälja endast certifierad och spårbar palmolja är förödande för alla företag som fortsatt använder oljan i sin produktion.

Andreas pekar visserligen ut endast företaget AAK och dess ägare systrarna Sofia Schörling Högberg och Märta Schörling Andreen men den som läser artikeln inser att AAK på intet vis kan hängas ut som ensamt skyldiga – det är helt enkelt för många lastbilar utan registreringsskyltar som kör mellan de enorma palmoljeplantagerna där en gång regnskog funnits och där många djurarter, däribland orangutangen, haft sin levnad.

Jag hoppas att livsmedelsproducenter och andra, palmoljan ingår ofta i kakor, kex, matbröd, schampo, godis, snacks, bordsmargarin, värmeljus och mycket, mycket annat, tar ett eget ansvar och nu ser till att en gång för alla fasa ut den förhatliga oljan.

Det skulle Indonesiens och Malaysias djurliv vinna på liksom miljön då plantagerna bidrar till enorma mängder växthusgaser och kraftigt försämrar vattenmiljön i närområdet.

Kräv att få veta av din livsmedelshandlare hur han/hon ser på problemet med många produkter som innehåller palmolja och vad han/hon tänker vidta för åtgärder!

Jag uppmanar också alla att noggrant studera innehållsförteckningarna på produktförpackningar och helt enkelt rata allt som innehåller palmolja. Kosten kan under en tid komma att bli begränsad men tro mig – det finns finfina alternativ som inte innehåller palmolja! 

Marabou och Fazer skulle inte vara de enda som skulle få se försäljningen falla men jag tror att de båda chokladföretagen ganska snabbt skulle lägga om produktionen om alla följde det enkla rådet att rädda en orangutang eller flera – inte vilddjur i profithungriga koncernledningar!

21 maj 2020

Kolla färdiga lunchmackan - den kan vara importerad!


När det är en ledig dag brukar jag ofta unna mig en rejäl sovmorgon. Följden blir att frukosten mer eller mindre hamnar framåt lunchtid och att lunchen helt utesluts från dagsprogrammet.

Det brukar bli något mindre, en macka eller som idag, en liten wrap, som får ersätta lunchen.

Stående framför kyldisken med sallader, mackor och annat i min livsmedelsbutik föll ögonen på en förpackning med rubriken ”Tuna pepper sauce wrap.” Den såg både lagom ut i storlek och spännande så den fick slinka ned i min varukorg.

Inte förrän jag kom hem insåg jag att bäst-före-datumet låg hela åtta dagar framåt i tiden.  

Jag tänkte: Hur mycket kemikalier måste inte en livsmedelsprodukt med fisk, färska grönsaker och annat innehålla om den anses ätlig i slutet av nästa vecka? Kollade innehållsförteckningen men kunde dock inte finna någonting annorlunda mot vad jag gör på motsvarande produkter.

Vad jag däremot fann på etiketten var att min wrap för dagen inte tillverkats i Sverige! EAN-koden börjar på 57 som visar att produkten tillverkats i Danmark.

Företaget Food Collective visar sig vara hemmahörande i Köpenhamn. Deras hemsida finner du här.

På hemsidan stoltserar företaget med att ha ICA, Hemköp och Willys i sitt kundstall och att de levererar sina produkter över hela Danmark, Norge och Sverige.

Ursäkta – finns det ingen tillverkare av färdiga mackor i Sverige längre? Varför köper våra butikskedjor inte in denna typ av produkter i sitt närområde?

Hur förklarar våra stora butikskedjor de mycket långa transportsträckorna? Vad hände med miljötänket?

Det är så att man blir mörkrädd!

Hur min wrap smakade? Inte något vidare!

17 maj 2020

Corona: Många anser sig veta - fastän ingen egentligen vet!


När min, annars utmärkte, närmaste chef kallar oss medarbetare, varav flera numera arbetar hemifrån, till ett personalmöte kommande vecka och glatt meddelar plats där vi ska ses och ”sedan sätter vi oss alla i ett par bilar och åker till konferenslokalen” så förstår jag: Han har inte (heller) förstått!

Jag försöker idogt att hålla avstånd, gärna betydligt längre än de stipulerade två metrarna, till mina medmänniskor, jag handlar på tider då jag vet att det är glest i livsmedelsbutiken, jag avstår kollektivtrafiken så långt det går – och jag är bekymrad: Bekymrad över den uppluckring i förhållningssätt som människor i allmänhet alltmer visar!

Jag tänker att alla nu borde ha förstått att det inte finns några klara vetenskapliga utsagor om Covid-19. Ingen kan säga att visst test fungerar till 100 % och ingen vet hur länge, eller ens om, någon smittar som aldrig uppvisat symptom.

Dagens DN ger mig vatten på min kvarn!

Vetenskapsredaktören Maria Gunther skriver en längre text om att många inte testas och att detta beror på den fortsatta osäkerheten kring testernas tillförlitlighet.

På annan plats i tidningen säger anestesisjuksköterskan Catarina Resic att hon tycker det är skönt att få ha blivit testad och fått ett besked om att hon inte är smittad. Detta efter att hon känt sig hängig i förra veckan! Hon har därför nu återgått i arbete.

Krönikören Jessica Ritzén berättar om hur hon stoppades i entrén till akutmottagningen då hon sökte hjälp för en misstänkt blodpropp – ett symptom som påstås kunna vara Covid-19 relaterat.

Så där fortsätter det – sida upp och sida ned – i rikets största morgontidning!

Många är tyckarna – både de som har att tycka genom sin profession och bland oss i den så kallade allmänheten.

Jag blir bara än mer upprörd. Om en anestesisjuksköterska, som har att ansvara för svårt sjuka patienter, anser att hon är skyddad för att hon fått svar på ett test som ingen vet om det är tillförlitligt så inser jag att vi nog är riktigt illa ute.

2 maj 2020

Är jag en superspridare?


Den 7 mars var det final i årets Melodifestival. Helt sedvanligt hade jag samlat goda vänner, lika nördiga som jag. Vi började med middag, tätt sittande runt matbordet och ivrigt diskuterande startfältet.

Under finalen trängdes vi i soffan och fortsatte att träta om vilket vinnarbidraget skulle bli. 

Vinglasen kan ha bytt ägare och allas händer var nere i chips- och dippskålar. Vi mådde prima och livet lekte!

Arbetsveckan som följde var intensiv. Många var mötena i trånga konferensrum och otaliga var människorna, kollegor, som jag mötte.

Den 18 mars hade jag just ätit middag hemma och stod och diskade när jag plötsligt, på bara ett par minuter, gick från fullt frisk till totaldäckad.

Jag blir aldrig sjuk – jag har inte haft en säsongsinfluensa på minst 30 år – och feber är så extremt sällan förekommande att jag tror att jag har ett ganska hyfsat immunförsvar.

Nu fick jag plötsligt 10 dagar med den absolut märkligaste feberkurva jag någonsin upplevt. 

Vissa timmar var jag feberfri innan feberchocken återvände. Jag hade aldrig några andra symptom men tänker ändå att jag var drabbad av Covid-19.

Ett par veckor gick och plötsligt började privata vänner och arbetskollegor att falla som furor! Ett par kollegor har vårdats på sjukhus i mer än två veckor men börjar nu, tack och lov, att komma upp till ytan igen.

Jag tänker; Är det jag som är en av de omtalade superspridarna?

Jag har bett sjukvården om att få bli testad men har nekats detta – jag är ju inte allvarligt sjuk.

Jag känner mig sedan flera veckor fullt frisk men kan ju inte säker veta om jag fortsatt bär på en eventuell smitta. Jag försöker därför följa myndigheternas råd fullt ut – något som alltfler medmänniskor tycks bortse ifrån. Det är inget nöje att besöka den stora livsmedelsbutiken och det är definitivt inget hälsosamt alternativ att välja kollektivtrafiken dessa dagar.

Oron gnager i mig: Är jag skyldig till att människor blivit svårt sjuka? Så länge ingen vårdinrättning bryr sig och testar mig kommer jag inte att få veta. Risken är att jag fortsätter att smitta trots att jag håller avståndet, tvättar händerna till huden spricker och undviker kollektivtrafiken trots att jag har ett samhällsviktigt arbete.

Kanske skulle mitt blod kunna vara en källa till kunskap när det gäller möjlig immunitet, virusmutationer eller immunförsvarets uppbyggnad?

Att inte få möjlighet att testas känns oacceptabelt.

19 april 2020

Sverige sänker garden - Det kan sluta med katastrof!


Vi är många som fortsatt gör allt som står i vår makt för att skydda oss själva, andra och hela samhället för att smittspridningen inte ska urarta.

Jag påstår dock att alltfler börjar sänka garden och tycks strunta i hur det egentligen ska sluta.

Som innehavare av ett ”samhällsviktigt” arbete är jag fortsatt välkommen ombord på kollektivtrafikens olika färdmedel. SL vädjar till övriga att avstå från att kliva ombord.
Under den gångna veckan kunde jag konstatera att antalet resenärer ökat högst väsentligt. De lediga sittplatserna ombord på t-banan var lätträknade i rusningstid.

På hemväg under veckan som gick reste jag med en av SL:s/Keolis långa blå-bussar. Vi som reste hade spridit ut oss efter konstens alla regler. Ombord kliver plötsligt en förskolegrupp med 3-4-åringar och deras två pedagoger. Bussen blev fullsatt. Jag tänker; Bär något av barnen på smittan eller är det jag som smittar ett barn så att smittan förs vidare till barnets föräldrar och vänner. Det är ju just precis detta som vi uppmanas till att förhindra! Förskolepedagogerna borde vara smartare än att belamra kollektivtrafiken med de som inte kan säga ifrån. Jag avstod att skälla ut pedagogerna inför småbarnen och klev av bussen i förtid!

I den stora livsmedelsbutik jag brukar frekventera börjar läget bli kritiskt.

Anställda ber kunder backa, hålla avstånd - högtalarutrop uppmanar till samma sak. Utanför butiken skyltar som påminner oss kunder om allt som myndigheterna rekommenderar: Håll avstånd och handla ensam - ta inte med dig din barnkennel eller andra familjemedlemmar. Inne i butiken horder med barnfamiljer i stort antal.

Jag ser 70-plussare som, tätt intill andra kunder, försöker nå de sista paketen av en vara som nyss masspåfyllts.

Under söndagen hade samma butik en anställd vaktposterad vid entrén. Under den korta stund jag stannar till för att studera kunders beteende så frågar den kvinnliga anställda vänligt några par på väg in i butiken: Skulle ni kunna tänka er att bara en person går in och handlar? Två par svarar snäsigt: ”Nej, verkligen inte!”

Vad är det för fel på många av mina medmänniskor? Vad är det ni inte begriper? Måste någon av era nära och kära avlida innan ni förstår vad ni håller på med?

Det är precis just nu – när vi är många som börjar bli frustrerade över våra begränsade liv – som det är mer än viktigt att vi fortsätter att kämpa, tillsammans, för att det inte ska sluta med katastrof!

12 april 2020

Brexit Johnson tackar portugisisk sjuksköterska - Gonatt U.K!


När Boris ”Brexit” Johnson under påskdagen tackar portugisiska sjuksköterskan Luis och nyzeeländska sjuksköterskan Jenny för att han överhuvudtaget befinner sig i livet så förstår jag: Han har aldrig begripit ett dugg som tar sitt rike ut ur gemenskaper av olika slag!

Tillsammans är vi starka! På egen hand är vi ingenting!

Gonatt U.K.!

5 april 2020

SVT:s viruskonsert på lördagen en besvikelse!


Under den, i dessa tider, ganska osmakliga rubriken ”Sjukt bra public service med stjärnsolister” recenserar Johanna Paulsson i DN gårdagskvällens konsert från Berwaldhallen. Johanna ger konserten en femma i betyg. Jag undrar om vi ens såg samma konsert?

Att Malin Byström sjöng skiten ur allt och alla tror jag att de flesta kan vara överens om men sedan skiljer sig mina åsikter rejält från Johanna Paulssons.

En halv symfoniorkester och en halv kör, vi fick veta att de andra halvorna ”arbetade hemifrån” (?), blir aldrig mer än just en halv symfoniorkester och en halv kör.

Att de tappert försökte låta som om de vore fulltaliga var på förhand dömt att misslyckas.

Lars-Erik Larsson och Hjalmar Gullbergs ohyggligt vackra, kanske det vackraste av allt, Förklädd Gud blev till en halvmesyr där orkester- och körklanger inte på långa vägar nådde upp till det verket verkligen förtjänar.

Som en gång i tiden körsångare påmindes jag om min gamla musiklärarinna som kämpade med att få just oss killar att följa taktpinnen. I går stod det klart att det är ett stadigvarande problem med manliga körsångare. I Förklädd Gud:s vackra ”Välsignelse följer i gudarnas spår” var det, såvitt jag hann se, en av de manliga sångarna som följde dirigenten medan de övriga stirrade sig blinda i sina notblad. Att påstå att det blev en kanon av stycket är kanske att ta i för mycket men rejält osynk var det i alla fall.

I virustider är en snabbt ihopskramlad konsert måhända behjärtans- och berömvärd. Under rådande omständigheter gick det inte att göra bättre. Kanske borde det då inte ha gjorts alls?

Jag tänker att SVT skulle kunna gottgöra gårdagskvällen genom att reprisera den kanske mest önskade konserterna av dem alla; Pastoralsviten och Förklädd Gud inspelad i gasklockorna i Stockholm med hela Sveriges Radios symfoniorkester och hela Radiokören. Tänk – det är snart 12 år sedan den spelades in, då med makalösa Elin Rombo som kvinnlig solist.

Först då tror jag att Lars-Erik Larsson och Hjalmar Gullberg skulle få ro igen. De kan knappast vara nöjda i sin himmel över lördagens misshandel!

4 april 2020

SL ber oss stanna hemma - vi är många som inte kan det!


I mejlutskick och annonser meddelar SL, kollektivtrafikföretaget i Stor-Stockholm:
”Vi är här för dig som måste resa. Om du har en viktig samhällsfunktion så välkomnar vi dig ombord. Om du inte har det så ber vi dig att undvika att resa med oss just nu.”

Jag har full förståelse för uppmaningen men ställer mig själv samtidigt frågan: Hur tänkte ni?

Jag anses ha en samhällsviktig funktion men min arbetsgivare kan tyvärr inte erbjuda anställda bärbara datorer i tillräcklig mängd. Jag, och många andra som skulle ha kunnat arbeta hemifrån, tvingas därför ut i tunnelbanor, pendeltåg och bussar.

Jag har därför under veckan som gått försökt att nyttja lokaltrafiken på de mest udda tider för att finna fram till när det är säkrast att resa.

Att stiga upp extremt mycket tidigare än vad jag brukar är inte framgångsrikt: 
T-banevagnarna är fulla med byggnadsarbetare, låglönetagare och, som jag tror, svartarbetare. Alla vill kunna betala hyra och tillse att de själva och deras familjer får mat på bordet.

Senaste veckan tycks människors behov av att följa myndigheternas uppmaningar om att stanna hemma dessutom ha fått ett bakslag. Det snoras, hostas och svettas i en allt högre frekvens än tidigare.

Det är synd att medmänniskor inte tycks förstå allvaret i den situation vi nu befinner oss i.

Att SL uppmanar folk att inte resa anser jag dock inte är deras uppgift. Särskilt inte som företaget samtidigt vägrar återköp av långtidsgällande färdbevis med mindre än att en galen avräkning sker från den erlagda avgiften.

Det måste falla på våra valda politiker att tillse att människor ges ekonomisk möjlighet att stanna hemma. 

Samtidigt måste alla människor i Sverige tänka efter: Måste jag ut i kollektivtrafiken? Är mitt arbete samhällsviktigt? Är det värt att riskera andra människors liv bara för att jag, egotrippat, beger mig ut i kollektivtrafiken?

2 april 2020

Svenskar i utlandet borde ha tänkt klart innan de gav sig av!


I takt med att viruspandemin ter sig allt värre dyker de upp igen; Svenskarna som befinner sig i länder långt borta och som beklagar att deras hemland inte gör mer för dem. Jag börjar bli uppriktigt trött på företeelsen som återkommer så snart det hettar till på något sätt, oavsett om det är lokalt i ett land eller globalt.

Jag tänker att alla vi som gillar att resa i god tid före avresan noga måste tänka igenom vad vi ger oss in på. Är det värt det och vad är det värsta som kan hända är frågor som varje resenär måste ställa sig oaktat om det gäller en äventyrsresa, emigration eller ett par veckor på en solig strand långt borta.

Vi måste också alltid se till att vi har en bra reseförsäkring som ger ett fint skydd om olyckan skulle vara framme.

I dagens Expressen beklagar Linnea Roslund och Rosanna Holmström att de ännu inte lyckats ta sig ut ur Peru, där de befinner sig. Linnea är argast och säger: ”Vi känner oss lågt prioriterade av vårt eget land (…)”

Om vi antar att de båda tjejerna rest till Peru för att finna äventyret så är uttalandet riktigt dumt. Skulle de däremot ha rest i jobbet, låt säga för SIDA, så är hennes upprördhet berättigad.

Den svenska ambassaden i Peru skriver på sin sida hos Sweden Abroad, en UD-sajt:
Brottsligheten har ökat märkbart i de större städerna, varför allmän försiktighet är nödvändig. Som utlänning bör man undvika folksamlingar. Såväl kidnappningar som våldtäkter förekommer i viss utsträckning. Även väskryckningar förekommer och extra uppmärksamhet bör iakttas ombord på bussar, på busstationer och vid busshållplatser.
(…)
Droger, organiserad brottslighet och terrorism är ofta är sammankopplade med varandra. Säkerhetsriskerna ökar i områden med kokaodling och kokaintillverkning, särskilt i Alto Huallaga, Aguaytía och VRAEM (Apurimac-Ene och Mantaro-dalarna). Några få fortfarande aktiva i terroristgruppen Sendero Luminoso fortsätter att genomföra attacker mot huvudsakligen polis och militära styrkor i dessa områden. Förekomst av denna terroristgrupp har också rapporterats längs vandringsleden till Espiritu Pampa i Cusco-regionen.

Oavsett vart vi oss i världen beger så finns en risk att vi återvänder hem i en zinkkista. Även på hemmaplan kan naturligtvis det allra värsta inträffa.

Att påstå att man känner sig ”lågt prioriterad” av sitt hemland är att inte ha förstått att vårt land just nu kanske har större behov av att prioritera annat än att lägga kraften på ett antal svenskar som inte tänkte klart innan de packade resväskor, eller bohag, och begav sig iväg till ett fjärran land.

28 mars 2020

SVT agerar rese- och hälsorådgivare. Skrämmande!


I dagar som dessa så är det många som lovprisar SVT och deras live-rapporterande. Jag är inte alls lika entusiastisk.

I början av viruskrisen handlade många frågor till SVT om inplanerade resor och journalisterna på SVT blev genast en slags reserådgivare.

Nu handlar frågorna, oftare än hälsosamt, om rena hälsofrågor. Under lördagen publicerade SVT flera heja-rop från allmänheten på sin sajt och journalisterna som var i tjänst tackade och klappade troligen sig själva på magen!

Att folk ställer vårdrelaterade frågor till en journalist på SVT får mig att inse att jag har medmänniskor som förväntar sig, läs kräver, att en nyhetsmurvel ska kunna besvara allt! 

Det skrämmer mig!

Att SVT helt glatt nappar på frågorna och besvarar dessa efter någon slags inbillad medicinsk utbildning gör mig ändå mer bekymrad.

Jag förväntar mig bättre! En nyhetsredaktion ska ägna sig åt det de är utbildade och satta att göra; Nyhetsbevakning!

Allt annat är inte bara patetiskt utan också troligen en risk i smittospridningstider som dessa då vi alla uppmanas att använda sunt förnuft och ta ett eget personligt ansvar för att begränsa smittspridningen!

26 mars 2020

Apotek Hjärtat lika oseriösa som Gevalia och Brämhults!


Som trogen kund hos mången butikskedja inser jag att jag blivit lurad sedan en tid. De har börjat göra som flera stora livsmedelsproducenter - minska innehållet i de egna produkterna men behålla priset!

Att Gevalia minskat kaffemängden i sina paket, att Brämhults juiceförpackningar innehåller mindre mängd juice och att flera andra livsmedelsproducenter tror sig veta att kunder är idioter och kan blåsas på samma pengar för mindre innehåll är obegripligt.

Att en apotekskedja, ”min” apotekskedja, nu börjat på samma sätt är helt inte okej för en apotekskedja och allra minst för "min" apotekskedja.

Apotek Hjärtat, polare med stora ICA, säljer egna vätskeersättningstabletter i förpackningar som sedan en tid, oklart hur länge, innehåller 18 brustabletter i stället för de 20 som tidigare fanns där. Priset är detsamma!

I feberstinna tider brukar jag köpa på mig ett par förpackningar – för säkerhets skull.

Att jag i dagarna fick ett mejl om att jag just nu har 20 % rabatt på produkten är ingenting annat än hyckleri. Jo förresten, det är också ett nollsummespel eftersom det i praktiken innebär att jag inte får ett enda öre i rabatt!

Detta är helt oacceptabelt!

Ett apotek borde sannerligen kunna köra med ärliga upplägg!

Det hade varit betydligt hederligare om Apotek Hjärtat behållit det gamla mängdinnehållet och i stället höjt priset ett par kronor.

24 mars 2020

Bunkrar du toapapper? Här är anledningen!


Fick i dag höra en teori om varför folk har bunkrat toapapper?

Så fort någon nyser så skiter 100 personer på sig!

The Mamas borde garanteras en plats i ESC 2021!


Israel, Bulgarien, Belgien, Azerbajdzjan, Schweiz, Georgien, Grekland, Spanien och värdnationen Nederländerna – alla har de beslutat att artisterna som skulle ha representerat deras länder i den numera inställda Eurovision Song Contest 2020 kommer att representera sina länder 2021, dock med nya låtar.

Det vore inte mer än rätt att The Mamas får chansen igen och får representera oss!

Som det verkar nu tänker sig dock Christer Björkman & Co en ny Mello 2021, där en ny vinnarlåt ska utses.

Jag tänker att detta borde gå att kombinera; Skippa deltävlingarna och låt The Mamas framföra ett antal nya låtar i en direktfinal där vi tittare får välja vinnarmelodi!

Tjejerna är värda bättre än att se sin dröm förstöras av ett kinesiskt virus!

23 mars 2020

SL:s blunder kan få ödesdigra konsekvenser!


Det skulle ta mig två timmar att promenera till jobbet. Att ta mig hem skulle så klart ta lika lång tid. Fyra timmars ofrivillig promenad genom en sjuk stad – hur länge skulle jag palla?

Troligen inte så många dagar.

Ovanstående tankar har flera gånger i dag upptagit min hjärna.

Anledningen är att SL i morse stod bakom den kanske sämsta nyheten av alla i dagar då vi uppmanas hålla avstånd och ta situationen på fullaste allvar; SL hade beslutat att från och med i dag skulle busstrafiken begränsas och tidtabellerna glesas ut.

Följden blev överbelamrade bussar i rusningstid – bussar där människor tvingades packa ihop sig på ett rent hälsovådligt och riskabelt sätt.

SL:s presstalesperson Claes Keisu sade under förmiddagen att man kanske hade dragit ned på trafiken för mycket men att detta möjligtvis skulle kunna rättas till en del till tisdagsmorgonen.

Uttalandet får mig att undra: Drog SL ned trafiken i tron att flera chaufförer skulle sjukanmäla sig på måndagsmorgonen? I så fall; Varför skickade man inte ut överskottet av chaffisar för att förstärka den galna trafikantsituationen. Vad gör en busschaufför om han/hon inte kör buss under tjänstgöringstid? Sitter i bussgaraget i karantän i förhoppning om att inte bli sjuk medan trafikanterna hostar varandra i ansiktena?

Visst, det kan komma tider då hela linjer måste ställas in på grund av personalbrist men den dagen den sorgen.

Vi är många, dock tydligen inte tillräckligt många, som försöker följa myndigheternas råd så gott vi kan. Bland dessa råd ingår avståndshållning till andra människor och att jobba om man är frisk.

Många kan inte jobba hemifrån och många av dessa har samhällsviktiga sysslor. Det är i dessa grupper viktigt att andra samhällsaktörer gör sitt yttersta för att begränsa eventuell smittspridning.

Här fallerade SL rejält under måndagsmorgonen. Konsekvenserna skulle kunna bli ödesdigra och då får nog Claes Keisu och hans kollegor det ganska svettigt att försöka förklara hur de egentligen tänkte!

21 mars 2020

Nyhetsvärderingen virusdrabbad!



Vid 7-rycket i morse kom TT-telegrammet som massor av medieredaktioner högg på. Det handlar alls inte om att landets jordgubbsplantor drabbats av någon slags virussjukdom eller att de kollektivt begått seppuku i ren bedrövlighet över hur mänskligheten tycks ha det i dagar som dessa.

Det handlar om att landets jordgubbsodlare kan få svårt att få tillräckligt med plockare till sina odlingar. De som oftast kämpar för att vi ska få våra jordgubbstårtor på midsommarafton tillhör grupper av nationaliteter, i desperat behov av inkomster, som kan få det svårt att komma hit när det är dags.

Först tänker jag: Jamen, en sommar utan jordgubbar kan vi väl stå ut med om det är bland den eländigaste utmaningen vi står inför?
Sedan kommer irritationen över mig! Kanske kan det vara ett ypperligt tillfälle för svenska folket att komma ut och få känna frisk luft efter en syrefattig vår? Vad hände med gamla tiders självplock?

Än värre blir det när jag får ögonen på rubriken som skriker ut att ”flera danska bordeller har öppet.” Det är Kvällsposten/Expressen som sätter en slant på att deras läsare till stor del består av sydsvenska torskar, som sedan länge har stängt av hjärnorna, som glatt tar emot beskedet och beger sig mot den stängda danska gränsen. Eller?

Senare under lördagen får vi veta, också via ett TT-telgram, att "Tranorna trotsar inreseförbudet." Så patetiskt dålig journalistik förutom att det är en osmaklig rubrik i dagar som dessa! Grabbflabbigt hö-hö om någon frågar mig!

Jag tänker att nu har nog ändå nyhetsvärderingen vid svenska redaktioner drabbats av virus, syrebrist och handlingsförlamning i en högst osund kombination.

Samtidigt som jag skriver dessa rader går Kenny Rogers varm på min musikmaskin. En egen tribut till en av countryns absoluta giganter.

Det är tur att internationell media ännu inte tycks ha drabbats av riktigt samma virus som delar av svensk media tycks ha gjort!

Tanter i kristider


För femtielfte gången på kort tid programleds Lunchekot i P1 av Marianne Hasslow.

Är hon Sveriges svar på tanten som Nordkorea plockar fram i samband med raketuppskjutningar?

20 mars 2020

Sixten är död - DN-läsare sörjer!


DN:s prisbelönte och berömde världsfotograf Paul Hansen har genom många år även underhållit oss läsare på tidningens Namn och Nytt-sida.

I små artiklar har vi fått följa familjens Jack russel terrier, en vovve vid namn Sixten, genom livets promenader och äventyr.

Under rubriken ”Sixtens värld” har vi fått lära känna hunden som en självsäker, modig och stundtals egotrippad ledare som hatar katter, gärna skäller ut hundar som är fyra gånger så stor som han själv och som troligen upptog stora delar av familjen Hansens liv.

I dag är en sorgens dag!

I en fin artikel får vi veta att Sixten har fått somna in för gott och nu jagar katter på heltid i sin himmel.

Husse och matte fick det smärtsamma beskedet att Sixten var bortom räddning och nyligen tilläts han därför somna in.

Jag kommer definitivt att sakna de små inblickarna som jag genom åren fått i Sixtens liv och jag tror att många DN-läsare i dag är lika bedrövade som jag själv.

Hoppas att familjen Hansen, om och när de orkar, kanske är redo för en ny vovve. Positiva nedslag i verkligheten får vi knappast för många i tider som dessa.

Tack Sixten för din gärning! Jag vet inte om du någonsin gav din husse ett medgivande till bildpubliceringarna och skvallret som han lät bli att hålla inne. Men jag tänker att du, i all din kavathet och showaranda, nog njöt av uppmärksamheten – och inte så litet heller!

19 mars 2020

Svensk media på kinesisk sida?


På torsdagskvällen rapporterar flera media att dödstalen av coronaviruset nu är högre i Italien än i Kina. Vem kan bekräfta detta?

Tidigare ifrågasatte den kinesiske ambassadören i Stockholm Sveriges syn på mänskliga rättigheter!?!

Helt ärligt; En diktatur lär aldrig erkänna sina egna brister förrän den blir överbevisad om saken!

Kinas ambassadör i Sverige borde utvisas pronto! Allt medan media borde vara försiktiga med att påstå att Kina är bättre än Italien!

18 mars 2020

Eurovision inställt - ett direkt felaktigt beslut av EBU!

Under onsdagen kom beslutet som jag tror att miljoner fans jorden runt hade fruktat, men som knappast någon hade trott skulle bli fullt så illa; Eurovision Song Contest ställs in i sin helhet!

I dagar då jag tror att många människor börjat bli uppriktigt utmattade av media, myndighetsrepresentanter, regeringsföreträdare och Statschefer så är dagens beslut direkt felaktigt!

Att folk tokhandlar toalettpapper samtidigt som de köper på sig andra varor de aldrig köpt förr bara för att falukorvarna är tillfälligt slut kan inte röra sig om något annat än en masspsykos!

I Danmark vädjade i går landets Drottning till människor att hålla avstånd till varandra, en uppmaning som skulle behöva framföras även till svenskar. 
Dock inte på det sätt som SL väljer att göra när de uppmanar resenärerna i t-banan att ”sprida ut” sig. Den som skrivit denna uppmaning har aldrig åkt t-bana i rusningstid, det är ett som är säkert!

Jag får i dagarna många mejl från de företag där jag är kund där de, helt plötsligt, tycks bry sig om mitt välmående och där även de börjar rabbla de mantran som vi redan hört till leda. Sluta!

Vad väntar härnäst? Sorgemusik i radions samtliga kanaler? Kanske högläsning av ”Pestens tid” av Stephen King i ”Radioföljetongen?”

Vad mänskligheten behöver i dagar som dessa är uppmuntran! Inte för att dölja det faktum att virusutbrottet kan bli mer än allvarligt utan för att bringa en stunds glädje i tillvaron.

Eurovision hade kunnat genomföras på otroligt många sätt utan att för den sakens skull riskera många människors hälsa. 

Jag och jag tror miljontals andra fans är i dag grymt besvikna. The Mamas hade varit värda uppmärksamheten. Beslutet från EBU lämnar väldigt mycket att önska!

15 mars 2020

SJ är en skam i virustider!

De allra flesta resebolag tar nu sitt ansvar och återbetalar kunders köpta biljetter eller erbjuder fri ombokning.
Det gör inte SJ!
När jag skriver dessa rader så finns bland annat denna information på SJ:s hemsida med anledning av virushotet:
”Har du en biljett med flexibilitet ”Kan inte ombokas/återbetalas”: Ingen återbetalning eller ombokning är möjlig. Vid sjukdom kan 100 % av biljettens värde återköpas mot uppvisande av ett godkänt läkarintyg.”
Att SJ kräver ett läkarintyg om återköp/ombokning ska kunna ske är ingenting annat än hyckleri från företaget som i klimatkrisens spår har kunnat se sina tåg mer bokade än någonsin tidigare.
Tågföretagets inställning är fel på många sätt. Den som sedan länge haft en bokad resa för att hälsa på vänner eller släkt kanske väljer att genomföra resan för att inte förlora pengarna. Kanske väljer människor som köpt biljetter med restriktioner att resa trots att de känner sig lite hängiga?
Att SJ kräver läkarintyg är bedrövligt med tanke på att vår sjukvård redan går på knäna.
Den nuvarande inställningen hos SJ är en skam och jag hoppas att företaget snarast ser över sina orimliga regler!

14 mars 2020

Media excellerar i Corona medan hamstrande borde storköpa kondomer!


Tidningen Journalisten konstaterar i en artikel att bara de senaste sju dagarna har det publicerats hela 37 000 artiklar i svensk media som alla innehåller det högaktuella ordet coronavirus. Att jämföra med; Artiklarna om Trump under samma tid är 3 000 och om Stefan Löfven 1 300 till antalet.

Jag är fortsatt förundrad över den totala hysteri som råder och jag närmar mig den punkt då jag ansluter mig till det stora antalet konspirationsteoretiker som fyller nätet med den ena hisnande förklaringen efter den andra om varför läget tycks vara så helt bortom vett och sans.

Vad är det vi vanliga människor inte vet som uppenbarligen våra politiker och myndigheter känner till?

Hamstrar folk toalettpapper för att de är rädda att dö om de inte kan torka sig i arslet?

Ett viralt klipp på nätet just nu är en påstådd skylt från en dansk butik. Texten lyder i svensk översättning: Till dig som hamstrar! Köp på dig rejäla mängder med kondomer så att vi inte riskerar att få fler människor av din sort!

Jag hoppas att den danska skylten är sann för den fångar verkligen vad jag själv känner just nu!

13 mars 2020

Egyptens gräshoppor kom till stan!


År 2018 delade myndigheten MSB ut broschyren ”Om krisen kommer” till landets alla hushåll. Där stod bland annat att det är viktigt att ha ett lager med basvaror hemma, något som jag nog alltid har haft under mitt vuxna liv.

När det är extrapris handlar jag på mig mat- och basvaror och annat så att jag lätt klarar ett par veckor om det osannolika plötsligt blir mer än sannolikt.

Så tycks inte merparten av det svenska folket tänka.

På hemväg efter jobbet tog jag en sväng förbi, den för mig närliggande, stormarknaden. 

Jag fann ett antal kunder som stod med sina mobiltelefoner och fotograferade tomma hyllor.

Sektionerna för pasta, ris och knäckebröd var soprena. Hyllorna för toalett- och hushållspapper likaså. Kaffet var nästan slutsålt. Vid frysdiskarna höll butikspersonal på att fylla på med en nyinkommen leverans av varor. Kunder slet varor ur händerna på personalen innan produkterna ens kommit ner i frysarna. Ingen av dessa produkter var jag i behov av – jag har så jag klarar mig ett tag.

Den masspsykos som stora delar av befolkningen tycks ha drabbats av torde rendera en hel del forskning under kommande år.

Att media braskar på med rubriker som stundtals är i krigsstorlek och att våra myndigheter och styrande tycks ha dragits med i något som för mig är svårbegripligt har fått många medborgare att mer eller mindre löpa amok!

Jag inser att äldre, multisjuka och de med nedsatt immunförsvar befinner sig i farozonen – men det gör dessa ständigt. En vanlig förkylning kan lätt ta en ände med förskräckelse.

En vanlig säsongsinfluensa tar i hela världen, enligt tillgänglig statistik, livet av allt mellan 291 000 och 646 000 människor per år. Coronaviruset har på fredagskvällen skördat cirka 5400 människors liv runt vår jord.

Rent krasst vore det bra om så många som möjligt drabbades av det nu nya viruset – ett virus som redan nu skapat fler konspirationsteorier än vad jag trodde var möjligt. Om många drabbas så uppstår en gruppimmunitet som gör det svårare för samma virus att slå till igen och därmed få samma hysteri att blomma upp på nytt.

Om några veckor, kanske ett par månader, lär vi veta hur illa det blir denna gång. Troligen inte värre än vilken säsongsinfluensa som helst om någon frågar mig.

Då kommer stora delar av vår befolkning att få käka pasta, ris och knäckebröd, dricka gammalt kaffe och gå på toaletten ohyggligt många gånger innan butikerna kommer upp till någon slags normalförsäljning igen!