Om du fick veta att du vid midnatt för alltid kommer att
förlora hörseln – vad skulle du då ägna resten av dagen åt att lyssna till?
En sådan hopplös fråga men ändå intressant. Jag tror att vi
alla skulle försöka hinna med så mycket som möjligt och försöka få med det
mesta av allt det vi älskar att höra.
Någonstans i trakterna kring mellanstadiet minns jag att vi
kompisar ofta frågade varandra: Om du var tvungen att förlora ett sinne, vilket
skulle du välja: Syn, hörsel, känsel, doft, smak eller balans?
Diskussionerna blev ofta hetsiga, vi hade olika åsikter, men
när vi gallrat bort ett sinne efter det andra så återstod oftast syn och hörsel
som de sinnen som alla ansåg vara tunga att tvingas förlora.
Tvingades jag välja skulle jag behålla synen men det där
sista dygnet med hörsel skulle komma att bli mycket, mycket känslosamt.
I SR P1 har det under sommaren gått en alldeles utsökt
programserie med 10 minuter korta program med titeln ”Ljudvärld”. På hemsidan
är programförklaringen: ”Reportrarna Nils
Eklund och Joseph Knevel upptäcker och undersöker ljudvärldar, hörbara och icke
hörbara, vad har ljud egentligen för påverkan på oss människor?”
I det senaste programmet tar de bl a upp de konstgjorda
röster som möter oss i olika sammanhang, som i telefonsvarare och på platser
ute i samhället. Vi får veta att det är svårt att programmera in andningspauser
för en AI-röst och att få till ett begripligt tonfall har också sina
svårigheter. Den som någon gång har hört SJ:s bedrövliga kvinnoröst säga ”Knivsta”
vet exakt vad jag menar.
Hela programserien finns på SR:s hemsida.
I senaste programmet får två personer frågan som inleder
detta blogginlägg och jag började därför själv fundera på hur jag skulle lägga
upp en sista sommardag som hörande.
Under förmiddagen skulle jag definitivt ägna mig åt naturen.
Vågskvalp vid en havsvik och fågelkvitter och lövprassel ute i skogen skulle få
ett par timmar.
Jag skulle äta en sen lunch på en välbesökt servering med
högt sorl och slammer av porslin och avrunda måltiden med en stark kopp kaffe
från en ångande och väsande espressomaskin.
Under eftermiddagen skulle jag prata med så många av mina
närmaste som jag lyckas få plats med.
De sista timmarna som hörande skulle jag definitivt ägna åt
musikens värld. Country-, pop- och schlagerfavoriter skulle följas av klassiska
örhängen.
Under sista timmarna skulle det bli utdrag ur ”Carmen”, ”Madama
Butterfly” och musikaler. Jussi Björling, Elina Garança, och många andra skulle finnas med.
Körsång är också viktigt
och Waldemar Åhléns vackra ”Sommarpsalm” skulle vara ett ytterst känslosamt
ögonblick.
Tio minuter före midnatt är det så dags för den stora
finalen: Jean Sibelius ”Finlandia” i versionen från Last night of the Proms 2017, dirigerad
av Sakari Oramo. Pampigare avslutning kan jag inte tänka mig och klangerna
skulle leva kvar i min hjärna länge!
Hur skulle du lägga upp din sista dag som hörande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar