27 juli 2020

Obligatoriska munskydd kan bli ekonomisk katastrof för många svenskar


I takt med att alltfler länder i världen kräver att de som vistas där använder munskydd så beslöt jag mig för att göra en koll över läget vid några av Sveriges apotekskedjor. Det jag fann var att ett påtvingat obligatorium om munskyddsanvändning kan bli spiken i kistan för många svenskars ekonomi.

Så kallade engångsmunskydd, som inte skyddar mot luftburen smitta men som kan ge visst skydd mot droppsmitta, som Covid-19 påstås härledas till, ska bytas minst var tredje timme om användaren är ute i den alltmer skrämmande verkligheten.

Just nu är kostnaden för engångsmunskydd hos några av våra apotekskedjor:

Apotek Hjärtat: 18,90/st

Apoteket: 18,90/st

Apoteksgruppen: Finns ej i sortimentet enligt hemsidan

Kronans apotek: Slutsålt

Så – om vi låter oss tänka en yrkesarbetare som, av olika anledningar ej tillåts arbeta hemifrån utan tvingas vistas på arbetsplatser, i kollektivtrafiken, i livsmedelsbutiker osv, låt oss säga minst nio timmar om dagen, då det behövs minst tre engångsskydd, så blir kostnaden per dag minst 3 x 18,90 = 56,70.

Säg att vederbörande låter bli att vistas ute de två dagar i veckan som han/hon förhoppningsvis är ledig så blir veckokostnaden ändå 56,70 x 5 = 283,50 – något som blir mer än en väl så dryg tusenlapp i månaden.

Under en begränsad tid kanske många svenskar kan prioritera om i sin ekonomi men som det verkar just nu i världen så står vi inför en kraftig andra våg av Covid-19, som lär bli svår att spå någon slutpunkt för.

Det är inte bara stater som riskerar att nå ruinens brant så länge människor beter sig som att faran är över.

Många svenskar torde gå emot en ekonomisk katastrof även om de inte är permitterade från sina jobb på grund av det ondsinta viruset.

En helt annan fråga är om de, till viss del fungerande engångsmunskydden, kommer att räcka till när det verkligen kniper?

25 juli 2020

IKEA borde lämna Polen bums!


Det är bara några få år sedan Polen beslöt sig att gå emot EU:s vädjanden och börja skövla en av Europas sista urskogar, Białowieżaskogen på gränsen mellan Polen och Belarus.
Även om skogen är enorm och endast delar av den verkligen höggs ned så har påverkan på djur och natur blivit stor.

Grzegorz Mikusiński, docent vid Institutionen för ekologi, Grimsö forskningsstation, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) skrev i oktober 2018: 
”Till exempel blir det färre möjliga bohål för tretåig hackspett, pärluggla och sparvuggla. Lodjur kommer att undvika kalhyggena eftersom de vill ha tät växtlighet och nedfallna träd för att kunna smyga på sina byten. En del följder är svåra att förutsäga, till exempel samspelet mellan rovdjur, växtätare och växter i området.”

Efter murens rivande verkar nu Polen önska sig tillbaka till ett liv i isolation, som i detta fall inte har något med en pandemi att göra.

För ett drygt år sedan skällde Polens justitieminister Zbigniew Ziobro, som en felavlad bandhund i samband med att en IKEA-anställd fått sparken efter att ha deklamerat homofoba bibelcitat på sin arbetsplats: 
”Det är helt skandalöst. Vi ska vidta alla åtgärder för att förhindra denna typ av aggression från en koncern i väst som i strid mot polsk lag vill påtvinga de anställda sina värderingar.”
Ziobro beordrade en grundlig utredning av det inträffade.

Samtidigt uppmanade Polens förste biträdande justitieminister, Patryk Jaki,alla polacker till en bojkott av den svenska möbeljätten. Han erbjöd även juridisk hjälp till den tidigare IKEA-anställde, något som resulterar i att HR-chefen vid IKEA i Polen nu åtalas.

EU borde protestera och ta till de kraftfullaste av unionens verktyg, vilka de nu är, för att visa det inskränkta ledarskiktet i Warszawa att det får vara nog nu. Kanske hota med en påtvingad PLEXIT?

IKEA å sin sida borde välja att lägga ned verksamheten i Polen, landet vars syn på mänskliga fri- och rättigheter, vars värderingar och tolerans påminner alltmer om tiden innan varvsarbetarna i Gdansk valde att påbörja sin revolution för demokrati, nio år innan den förhatliga muren slutligen föll.

23 juli 2020

Dystra siffror om covid-19 - svenskar fortsätter softa


Pandemin fortsätter att rasa runt om i världen. På en hel del platser, som tidigare varit hårt drabbade, blommar nu nya utbrott ut.

Så sent som för en vecka sedan släppte vår regering flera länder fria från reserestriktioner, däribland Kroatien.

I går beslutade nederländska myndigheter att alla turistande medborgare som befinner sig i Kroatien omedelbart kallas hem efter oroande siffror om smittspridningen i Kroatien.

En svensk får just nu resa till Kroatien men för en nederländare är det stopp! Någon mer än jag som blir förvirrad?

I Spanien har antalet smittade ökat tre gånger jämfört med för 14 dagar sedan.

I dag beslutade Spanien om nedstängning av staden Totana, i provinsen Murcia. Ingen tillåts att varken resa ut från eller in till staden som inte ligger långt ifrån turistorterna utmed Costa Blanca.

I Belgien registrerades i måndags 370 nysmittade och siffran är den högsta för en dag under två månader. 
Den belgiska storstaden Antwerpens borgmästare har beslutat om nya hårda åtgärder som ska börja gälla under kommande helg. Max 10 personer får då vistas på samma plats och hotell, barer och krogar som åsidosätter de skarpare reglerna kommer att stängas omedelbart. Munskydd blir också obligatoriskt för alla.

Allt runtomkring oss är alltså inte så fridfullt så att det kan förklara svenskars fortsatta turistortsstimmande, trängselresande i kollektivtrafiken eller flockhandlande i livsmedelsbutikerna.

Det där med reserestriktioner kanske vore lämpligt att lyfta till EU-nivå i stället för att som nu låta varje land själva avgöra vart resesugna kan bege sig. Vilka regler gäller t ex i dag för en svensk som bor i Nederländerna och vill åka på Kroatien-semester?

Varför vill folk överhuvudtaget resa?

I dag rapporterades nio nya dödsfall i Sverige. Totalt har nu 5676 svenskar avlidit efter att ha drabbats av covid-19. Folkhälsomyndigheten verkar vara tillfreds med detta – något som jag finner helt obegripligt.

I takt med att svenska folket till stora delar helt tycks ha slappnat av i sitt förhållningssätt till pandemin så lär risken för ökad smittspridning vara mycket stor. Snart kanske vi ser liknande siffror som de Belgien och Spanien redovisar. Borde vi inte tänka till redan nu och borde inte regeringen och Folkhälsomyndigheten sätta ned foten i preventivt syfte? Denne bloggare tycker att så borde vara fallet!

19 juli 2020

Arbeta hemifrån - Fler borde erbjudas möjligheten, inte färre!


”Arbetsgivare bör se till att anställda arbetar hemifrån om det är möjligt, samt se till att anställda undviker onödiga resor.”

Det är Folkhälsomyndigheten som på sin hemsida fortsatt rekommenderar arbetsgivare att följa dessa, tillsynes, enkla råd.

Jag är fullt medveten om att det finns många yrkeskategorier som inte kan erbjudas möjligheten att arbeta hemifrån – det faller i många fall på sin orimlighet.

Samtidigt påstår jag att våra arbetsgivare inte anstränger sig nog för att möjliggöra att fler kan arbeta hemifrån för att minska risken för en fruktad andra våg av covid-19. 

Jag påstår att det är otroligt många som har ett arbete som skulle kunna skötas på distans men som ändå tvingas ut i kollektivtrafiken för att sedan tillbringa dagarna på kontor med många anställda och som därmed utsätts för stor smittorisk.

Det vore intressant om det kunde utredas hur många som den senaste tiden faktiskt kunnat stanna hemma och det vore intressant att få veta varför antalet inte är större? Arbetsgivare har ett stort ansvar för sin personal och borde kunna ställas till svars om sjuktalen är onormalt höga.

Jag själv, som är offentliganställd, har haft förmånen att arbeta hemifrån i mer än tre månader. Från och med i morgon upphör denna möjlighet och den enda förklaring jag fått från min arbetsgivare är att det handlar om ”rättvisa.” Får och kan inte Gösta arbeta hemifrån så får du inte det heller, liksom!

Med modern teknik och en hög arbetsmoral hos den anställda påstår jag att hemarbete är en storvinst för arbetsgivare.

Jag upplever att jag själv varit mer effektiv under de tre månader jag varit hemma än om jag hade tillbringat samma tid på kontoret. Med kaffebryggare och toalett på bara några meters avstånd från min tillfälliga arbetsplats, utan struntprat med kollegor vid en avlägset belägen skrivare och utan spontana, oftast för arbetet helt ovidkommande, samtal i långa korridorer så har min insats för min arbetsgivare varit mer än hög.

I och med att jag sluppit långa resor till och från jobbet har mina arbetsdagar i effektiv arbetstid räknat blivit betydligt längre än i normalfallet. Jag har stigit upp samma tid som vanligt och efter frukost och dusch har jag suttit ”på jobbet.”

I morgon är det slut med detta!

”Arbetsgivare bör se till att anställda arbetar hemifrån om det är möjligt, samt se till att anställda undviker onödiga resor.”, säger Folkhälsomyndigheten.

Min arbetsgivare, även det en myndighet, har nu beslutat sig för att gå emot rekommendationerna från en annan myndighet. Det är fullständigt obegripligt!

Mina långa arbetsdagar från hemmakontoret har inneburit att jag samlat på mig en hel del timmar i mitt flex-saldo. Dessa skall nu utnyttjas till fullo den närmaste tiden.

Att resa med fullbelamrad tunnelbana och knökfulla innerstadsbussar mitt i värsta rusningstid finns liksom inte i min värld och kommer så heller inte att göra så länge en pandemi rasar i världen!

Min arbetsgivare och många, många andra arbetsgivare borde se till att fler får arbeta hemifrån – inte färre!

18 juli 2020

Att turista är just nu ingen rättighet!


Den senaste tiden har media varit fullständigt nerlusad av artiklar där resenärer upprört konstaterar att det är trångt ombord på tåg, bussar och flygplan.

Inte vid något tillfälle, vad jag har sett, har journalisten frågat de som upprörs: ”Varför reser du i dag? Är det en absolut nödvändig resa enligt ditt sätt att se på saken eller är det din arbetsgivare som kräver att du reser?”

I dag skriver kvällstidningarna att man räknar med att det just nu är ca 60 000 turister som befinner sig på Gotland! Varför då undrar jag?

Hade jag varit en gotlänning som noga följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer de senaste månaderna så hade jag varit förtvivlad i dag.

Sedan exakt när är det en mänsklig rättighet att resa under en pågående pandemi?

Att många medmänniskor nu tröttnat rejält på den ganska torftiga tillvaro som rekommenderats under flera månader förklarar knappast de nu överfulla kollektivfärdmedlen eller vallfärdandet till Visby.

Det kan bara förklaras med ohyggligt dåligt omdöme av alla de som inte kan tolerera en svensk sommar som inte är som den brukar.

Belgisk media rapporterar en smittökning på 46 % bara under den senaste veckan. Till VRT, ett av Belgiens public service-företag, säger virologen Marc Van Ranst: ”Vi vet att folk inte respekterar de rekommendationer som gäller.” Han fortsätter: ”Om alla anstränger sig så kan den andra vågen stoppas innan den vinner större mark.” Han konstaterar därmed att det som sker i Belgien i dag är starten på den fruktade andra vågen.

Samtidigt invaderar turister Visby, åker med fullpackade tåg, flyg och bussar och har mage att beklaga trängseln utan att själva ställa sig frågan: ”Är denna min resa verkligen livsnödvändig?”

Kanske är det precis just i detta nu som det avgörs vilken slags höst vi har att frukta? 

Kanske är det just nu som den vårdpersonal som ej beviljades ledigt under sommaren får se sin utlovade höstledighet försvinna?

Skrämmande är ordet för dagen!

12 juli 2020

Covid-19: Antikroppar och munskydd skapar falsk trygghet


Under perioden 1-7 juli avled 52 personer i Sverige av Covid-19 enligt statistik på Folkhälsomyndighetens hemsida. Vi uppdateras dagligen om nya dödsfall och alltmer tycks befolkningen i allmänhet se siffrorna som just bara siffror. Själv tänker jag att varje dödsfall är en tragedi och varje dödsfall är ett för mycket.

Folkhälsomyndighetens råd har inte förändrats mycket över tid men ändå verkar det som om många medmänniskor inte längre bryr sig om snart nog något av dem. En minst sagt skrämmande utveckling.

Fortfarande är det mycket som är mycket oklart och många experters utlåtanden verkar gå stick i stäv med andra experters.

Hur skyddad är jag om jag har antikroppar? Hur länge smittar den som drabbats? Varför blir en del sjuka i flera månader och hur kan man veta att dessa inte längre smittar trots svåra sjukdomssymptom? Skyddar ett munskydd överhuvudtaget?

Under söndagen ifrågasätts det vaccin som Astra Zeneca tar fram. Ett vaccin som bara för ett par veckor sedan lovordades i media över hela världen.

Bianca Ingrosso tar med sig kompisgänget och drar till Båstad för att parta loss. Hon får, välförtjänt, kritik för tilltaget men försvarar sig med att hon har antikroppar och säger sig därmed kunna resa ”vart jag vill.”

Visst, i en demokrati är rörelsefriheten fundamental men samtidigt har vi alla ett personligt ansvar. 

Att Bianca påstår att de ”bara” var 10 runt det tätt packade bordet samt att andra bord stod på rekommenderat avstånd gör att vi alla förstår att Bianca inte förstått något!
Har hon total koll på de, runt bordet, nio andras hälsa samt det, troligen stora, nätverk som de umgåtts med under senaste tiden? 

Varför är det en mänsklig rättighet för henne att åka till Båstad för att festa? Bryr hon sig om hälsan för sina närmaste, familjen? Spelar det någon roll om hennes mormor och morfar håller sig friska eller är hennes egna fri- och rättigheter viktigare?

Under måndagen ska Skånetrafiken börja dela ut munskydd till sina resenärer. 
50 000 stycken närmare bestämt. Munskydd är ingenting som Folkhälsomyndigheten har uppmanat oss att använda.

Carina Zachau, ordförande i kollektivtrafiknämnden i Skåne, säger till SVT på frågan om skydden verkligen fungerar:

”– Det har vi inga belägg för, utan det här ska ses som en möjlighet att ge våra resenärer en extra känsla av trygghet.”

Därmed måste det anses vara ytterst oklart varför utdelandet sker. En onödig kostnad för att skapa ”trygghet.” Jag trodde att trygghet baseras på helt andra åtgärder än ett funktionslöst munskydd.

Men kanske är det just den falska tryggheten som invaggar stora delar av befolkningen i någon slags tro på att det som pågår på intet sätt kommer att beröra dem själv eller deras anhöriga?

Kanske är det därför Bianca Ingrosso hävdar sin rätt att göra precis vad hon vill bara för att hon har antikroppar? Hon känner sig "trygg" med detta besked.

De senaste veckorna har det kommit allt fler forskarutsagor som varnar för att den som varit smittad med Covid-19, om än bara med milda symptom, kan ha drabbats av hjärnskador. Är det där vi finner svaret till att pandemin tillåts fortsätta rasa? Människor kanske inte längre kan tänka klart?

Att 70-plussare i media beklagar att Folkhälsomyndigheten inte lättar på de råd som omfattar gruppens isolering är också mycket förvånande. Har de som klagar dödslängtan?

Jag, och jag hoppas en hel del andra, fortsätter att hålla avstånd, ryta åt medmänniskor som inte förstår, avstår från att resa och struntar i att slå oss ned på överbelamrade uteställen för att få ett efterlängtat glas kall rosé. Jag vill gärna tro att vårt idoga uppförande på något sätt kan bidra till att vi så småningom kan lägga denna pandemi bakom oss. 

De som såg till att eländet fick fortsätta under alltför lång tid är värda allt förakt!