Covid-19: Antikroppar och munskydd skapar falsk trygghet

Under perioden 1-7 juli avled 52 personer i Sverige av Covid-19 enligt statistik på Folkhälsomyndighetens hemsida. Vi uppdateras dagligen om nya dödsfall och alltmer tycks befolkningen i allmänhet se siffrorna som just bara siffror. Själv tänker jag att varje dödsfall är en tragedi och varje dödsfall är ett för mycket.

Folkhälsomyndighetens råd har inte förändrats mycket över tid men ändå verkar det som om många medmänniskor inte längre bryr sig om snart nog något av dem. En minst sagt skrämmande utveckling.

Fortfarande är det mycket som är mycket oklart och många experters utlåtanden verkar gå stick i stäv med andra experters.

Hur skyddad är jag om jag har antikroppar? Hur länge smittar den som drabbats? Varför blir en del sjuka i flera månader och hur kan man veta att dessa inte längre smittar trots svåra sjukdomssymptom? Skyddar ett munskydd överhuvudtaget?

Under söndagen ifrågasätts det vaccin som Astra Zeneca tar fram. Ett vaccin som bara för ett par veckor sedan lovordades i media över hela världen.

Bianca Ingrosso tar med sig kompisgänget och drar till Båstad för att parta loss. Hon får, välförtjänt, kritik för tilltaget men försvarar sig med att hon har antikroppar och säger sig därmed kunna resa ”vart jag vill.”

Visst, i en demokrati är rörelsefriheten fundamental men samtidigt har vi alla ett personligt ansvar. 

Att Bianca påstår att de ”bara” var 10 runt det tätt packade bordet samt att andra bord stod på rekommenderat avstånd gör att vi alla förstår att Bianca inte förstått något!

Har hon total koll på de, runt bordet, nio andras hälsa samt det, troligen stora, nätverk som de umgåtts med under senaste tiden? 

Varför är det en mänsklig rättighet för henne att åka till Båstad för att festa? Bryr hon sig om hälsan för sina närmaste, familjen? Spelar det någon roll om hennes mormor och morfar håller sig friska eller är hennes egna fri- och rättigheter viktigare?

Under måndagen ska Skånetrafiken börja dela ut munskydd till sina resenärer. 

50 000 stycken närmare bestämt. Munskydd är ingenting som Folkhälsomyndigheten har uppmanat oss att använda.

Carina Zachau, ordförande i kollektivtrafiknämnden i Skåne, säger till SVT på frågan om skydden verkligen fungerar:

”– Det har vi inga belägg för, utan det här ska ses som en möjlighet att ge våra resenärer en extra känsla av trygghet.”

Därmed måste det anses vara ytterst oklart varför utdelandet sker. En onödig kostnad för att skapa ”trygghet.” Jag trodde att trygghet baseras på helt andra åtgärder än ett funktionslöst munskydd.

Men kanske är det just den falska tryggheten som invaggar stora delar av befolkningen i någon slags tro på att det som pågår på intet sätt kommer att beröra dem själv eller deras anhöriga?

Kanske är det därför Bianca Ingrosso hävdar sin rätt att göra precis vad hon vill bara för att hon har antikroppar? Hon känner sig "trygg" med detta besked.

De senaste veckorna har det kommit allt fler forskarutsagor som varnar för att den som varit smittad med Covid-19, om än bara med milda symptom, kan ha drabbats av hjärnskador. Är det där vi finner svaret till att pandemin tillåts fortsätta rasa? Människor kanske inte längre kan tänka klart?

Att 70-plussare i media beklagar att Folkhälsomyndigheten inte lättar på de råd som omfattar gruppens isolering är också mycket förvånande. Har de som klagar dödslängtan?

Jag, och jag hoppas en hel del andra, fortsätter att hålla avstånd, ryta åt medmänniskor som inte förstår, avstår från att resa och struntar i att slå oss ned på överbelamrade uteställen för att få ett efterlängtat glas kall rosé. Jag vill gärna tro att vårt idoga uppförande på något sätt kan bidra till att vi så småningom kan lägga denna pandemi bakom oss. 

De som såg till att eländet fick fortsätta under alltför lång tid är värda allt förakt!