27 februari 2011

Feministprofessor slutar. Utmärkt!

Eva Lundgren har sagt upp sig!
Vem då, undrar de flesta?
Hon är genusforskare (läs radikal vänsterfeminist) och har varit professor vid Uppsala Universitet.
Hon friades från misstankar om forskningsfusk 2005. Däremot fick hon svidande kritik för omfattande brister i sin forskning.
Bl a har hon studerat små enklaver extremt religiösa grupper i Norge och sedan dragit slutsatser om att alla människor fungerar på samma sätt som inom dessa grupper.
Vidare har Eva påstått att alla män är likadana som den nyligen dömde, fd polischefen, Göran Lindberg.
Att upprätthålla en professur och samtidigt ha denna, sjukligt snedvridna, uppfattning är allt annat än acceptabelt och därför är nyheten om att Eva slutar ett välkommet och självklart besked.
Märkligt att hon hann säga upp sig själv. Hon borde ha rationaliserats bort på ett tidigt stadium.
När dekanen Anders Malmberg vid universitetet meddelar att Eva ”inte har kunnat integreras på sociologiska institutionen” så undrar jag bekymmersamt varför det tagit så lång tid att komma fram till den slutsatsen?

24 februari 2011

Göran Greider i nattluvan!

I dagens nummer av gratistidningen ”City” får vi veta att Göran Greider önskar att han kunde få liv i Olof Palme igen!
Jag tänker Geijer-, IB- och Harvardaffären! Jag tänker också en hel massa andra, oskrivbara, saker.
Min kommentar kan inte bli annan än: Bevare oss väl! Må aldrig Görans önskningar gå i uppfyllelse!

En vanlig morgon - på väg till jobbet

Det är tidig morgon på Slussens t-banestation. En av de, förhoppningsvis, sista denna kyliga vinter då termometern ofta varit nere runt minus 20 grader. Längtar så ofattbart mycket efter shorts och mina välanvända, fula men sköna sandaler.

Det är en minut kvar till vårt tåg kommer. Vi är en skara som efter många morgnar börjar känna igen varandra.

Du står där du alltid brukar stå. En bit bort från den plats där jag brukar vänta, där första dörrparet på tunnelbanan kommer att öppnas.

Du har nyligen skaffat en ny mössa i en härlig pastellfärg och ryggsäcken är ny sedan i julas. Tidigare hade du en väska som du bar i handen. Ibland tillsammans med en plastkasse.

Du är i 60-årsåldern, med fårat ansikte men pigga ögon. Kanske en smula vemod i blicken som efter ett slitsamt liv.

Tåget kommer. Vi är välorganiserade vana pendlare och väntar medan folk stiger av. Ja, inte den där smala, finsktalande kvinnan som varje morgon tränger sig på tåget innan folket som ska kliva av har hunnit göra det.

Väl ombord hamnar vi oftast på samma platser som vi alltid brukar göra. Jag struntar i att bläddra i gratistidningen – spar den till morgonfikat på jobbet – och studerar dig i smyg och funderar på vad som rör sig i din värld.

Ett antal stationer, där medtrafikanter kliver av och nya kliver på, passeras.

Snart kommer vi fram till den station där du, jag och finskan, bland många andra, har nått ett delmål och det är då det händer – varje morgon.
Medan vi andra raskt beger oss mot rulltrapporna så går du, sakta, rakt över plattformen till spåren där tågen åt andra hållet går.
Det är inte en station där man kan byta till en annan linje utan tågen på andra sidan går endast tillbaka samma väg som vi just kommit.

Jag förundras! Jag tittar efter dig och det svajar lite under kängorna när jag nyfiket funderar på vart du är på väg och hur din dag kommer att fortsätta. Att vara så nyfiken som jag är känns en smula påträngande men att leva i ovisshet är heller inget jag tycker om.

(För ett ögonblick inbillar jag mig att du är på väg till plattform 9¾ för att ta Hogwartsexpressen. Kanske jobbar du som lärare på skolan där. Men det tåget går ju inte förrän klockan 11.00 så i så fall blir det en lång väntan för dig.)

Jag glömmer dig för ett par minuter och beger mig upp i gryningsljuset och småspringer till busshållplatsen för sista delen av min resa till arbetet. När bussen kommer är vi
7-8 personer som ordentligt köar för att påstigningen ska gå så smidigt som möjligt. Trots detta är finskan först ombord. Jag blir otroligt irriterad och tänker att vilken morgon som helst ska hon få en armbåge i ansiktet och en praktfull utskällning. Men inte i dag! Heller!

På bussen funderar jag på dig igen och allvarligt över att någon dag framöver ta en semesterdag bara för att följa dig i din morgonritual. Dina vardagliga rutiner är förmodligen mycket mer äventyrligt spännande än mina!

I morgon ses vi igen! Till dess har jag inte ägnat dig några tankar men då – i gryningen – får du min hjärna att åter gå på högvarv.

Kanske borde jag ta mod till mig och försiktigt börja prata med dig. Jag vill så gärna veta!

22 februari 2011

LO borde lämna S!!!

Elisabet ”hon med håret” Höglund skriver i sin kolumn i Aftonbladet under rubriken ”S borde göra sig av med LO”.
S U C K !
Hörru ”Bettan”, har du verkligen inte begripit att det är precis tvärtom?
Stora horder med (passiva och indoktrinerade?) medlemmar i LO röstade för några månader sedan på allt annat än S! Trots detta har fackjätten, precis som du konstaterar ”skänkt totalt 77 miljoner” till partiet under den gångna valperioden.
Lämna S åt sitt öde! Vill LO göra ett försök till modernisering av fackföreningsrörelsen så borde de inse att människor år 2011 till stor del har andra värderingar än de sosseinskränkande!
Att inte fler arbetstagare väljer att lämna sina LO-förbund förvånar! Själv sjappade jag för ett antal år sedan efter att ”min” fackförening, trots tal om att de är opolitiska, ägnade sig åt värsta vänsterpropagandan.
Kom igen Wanja; Avgå och låt någon annan ta över som inte har lust att sponsra sossarna!
LO, visa att ni representerar alla medlemmar, inte bara vänsterinsnöade!
Å ”Bettan”, gå och kamma dig…..

Vill kunna busvissla som Laila!

Ännu en kul tjej har gått bort!
Laila Westersund finns inte mer.
Men jag kommer att minnas många garv som hon gett mig genom åren! Självklar är ”Sexobjektet”, sketchen där hon, som liknande en truck-flata,  iklädd blåbyxor raljerar med, som jag ser det, en del av de feminister som jag annorstädes på min blogg ondgör mig över.
Hennes insats i det parodiska dansbandet Matz-Ztefanz med Lailaz är inte fy skam den heller.

Och busvisslingarna som hon producerade; Herregud, vad jag önskar att jag kunde göra sådana!

Tack yrvädret Laila för många roliga stunder!

DN Kultur utan feminism - en höjdare!

Undrens tid är inte förbi!

I en stor artikel i dagens DN, på kultursidorna, får vi stifta bekantskap med den walesiske storstjärnan Bryn Terfel som sjunger i Stockholms konserthus i morgon kväll.

Maria Schottenius lyckas, utan att flika in minsta lilla vänsterradikala feminism, ge oss ett härligt porträtt av den store, bullrige, rolige och fantastiske sångaren.
Precis en sådan artikel som jag anser hör hemma på en tidnings kultursidor!

Jag avundas er som ska se och lyssna på Terfel i morgon och jag är fullständigt övertygad om att ni får en fantastisk kväll.

20 februari 2011

Kvinnan på offeraltaret

Efter några lugna dagar utan spaltmeter med svårbegriplig feminism på kultursidorna är det dags för ett offerinlägg igen. Denna gång är det Malin Ullgren som på DN Kultursöndag Opinion konstaterar: ”Feminism ska inte vara en schlager”!
”I praktiken är kvinnors beredskap för att vara offer väldigt liten”, skriver Malin bl a.
Men ändå plockar hon lätt fram offermentaliteten igen och darrar på underkäken i ett förgrämt inlägg.
Jag ägnade en stund av söndagsförmiddagen åt att fundera på vad målet med detta ständiga tjat kan vara. Jag hade tid till dessa funderingar eftersom tvättstugan och dammsugaren påkallade min uppmärksamhet. Trots att jag är man!
I det amasonska drömsamhället går troligen kvinnan på ständiga styrelsemöten, dit hon blivit inkvoterad på grund av kön. Att hon skaffat sig styrelseuppdraget på egna meriter är inte troligt eftersom hon stått på barrikaderna i ungdomen i stället för att ägna sig åt kvalificerande studier. På fikarasten smiter hon i väg till BB för att förlösa en dotter eller fler. Gud förbjude att hon får en son. Det skulle rubba hela hennes världsbild och troligen belasta sjukvården i form av terapisessioner. Strax efter förlossningen rusar hon hem med knytet under armen och tänker sig att maken, som naturligtvis är hemmaman, tar emot så att hon själv kan ila tillbaka till styrelseuppdragen.
Men, just det, det finns ju ingen man hemma! Han är ju bortrationaliserad och redan i ett tidigt skede beslutade vår kvinna att insemination var det enda riktiga för hennes samvete.
Lösningen blir att ta med lilltjejen till jobbet. Styrelsemötena blir dock lite hackiga eftersom knytet vill ha käk med jämna mellanrum. Då det säkerligen finns fler inkvoterade kvinnor i styrelsen som har småknattar så haltar plötsligt hela företaget eftersom besluten om miljardsatsningar och framtidsvisioner ersätts av debatter kring mjölkstockning. Kvinnans systrar på ”verkstadsgolvet”, männen skiter vi i, riskerar att förlora sina jobb eftersom styrelsen har svårt att just styra. Dessutom har vår kvinna endast 6 timmars arbetsdag för att fort, fort, rusa till fritids och plocka hem en äldre dotter innan personalen där förgriper sig på barnet.
Snart nog går det sakta utför för samhället och något som liknar grottstadiet riskerar att bli verklighet. Fast på den tiden skötte ju kvinnan om hem och barn medan det var mannen som såg till att det fanns föda till familjen så den varianten duger ju inte heller.
Ja, det är raljant skrivet, jag vet, och jag skulle lätt kunna fortsätta ett tag till.
Är bara så less på kulturfeminismen i allmänhet. I dag Malin Ullgren i synnerhet! Hon vurmar för att kvinnor ska fortsätta berätta på #prataomdet om de övergrepp de utsatts för.
Alla övergrepp är av ondo, inte endast de där en kvinna är offer!
Själv tänker jag på de 23 kvinnor som ska inför skranket för barnpornografibrott och att deras offer kanske också skulle behöva lufta sina känslor!
Hur som helst har jag ingen ambition att lägga ner min kritik mot kultursidornas öppna välkomnande famn för de radikala feminister som önskar vädra sina tröttsamma åsikter. Intresseklubben för dessa torde ha en mycket kort medlemsmatrikel.
Förresten 1: När man söker på Malin på DNs hemsida får man veta att hon de senaste 6 månaderna skrivit 5 recensioner. Samtliga har fått betyget 1 av Malin! Snacka om att ha bitter som grundinställning!
Förresten 2: När DN för ett par år sedan presenterade sin satsning ”Kultursöndag” hette det: ”Kultursöndag ska fungera som läsarnas kompass inför den kommande veckan.” Den kommande veckan torde uppenbarligen bli ganska vidrig!

Som tur är njuter jag just nu av några lördagar som verkligen är schlager!

18 februari 2011

Fejan? Nej tack!

Jessica Ritzén, reporter på gratistidningen City, föreslog sina 370 ”vänner” på Facebook en after-work-öl. Hon la ut förslaget halv tio en trist måndagsförmiddag, meddelade lokal och tid och väntade….
2 så kallade ”vänner” dök upp!
Se där en förklaring till att jag aldrig kommer att skaffa en sida på ”Fejan”!
Jag påstår att jag, hade jag ringt 10 av mina vänner, en grå måndagsförmiddag, och föreslagit en bärs efter jobbet så hade åtminstone 5 dykt upp!
Vad är det med mänskligheten? Är ögonkontakt med någon vi kallar ”vän” på utdöende? Vad är tjusningen med att tillbringa timmar bakom ett tangentbord för att sprida en (nid-) självbild som inte stämmer överens med verkligheten?
Och vad är egentligen en vän?
Jag vet! Jag har flera stycken! Tack till dessa!
Sorry, men någon Facebooksida blir det (nog) aldrig!

Homo? Försök inte lämna fållan!

Sällan är folk så oförstående som när någon inom den egna grupperingen har mage att ifrågasätta vad gruppen pysslar med…
Ett mindre krig mellan homosar tycks vara under uppsegling efter att Andrés Esteche skrivit ett debattinlägg på SVT Debatt där han påstår att QX, en tidning vars främsta målgrupp är HBT-personer, bestämmer vad som skall gälla inom de egna leden, hur vi ska vara och vad vi ska tycka om. Dessutom är QX värd för galan som bär tidningens namn och som visas i TV4 i helgen som kommer.
I dag går Stockholm Prides ordförande Pär Wiktorsson ner i total försvarsställning och mal på om hur många fina kulturevenemang Pride erbjuder. Detta trots att Andrés i sitt inlägg mest haft synpunkter på QX och dess värld.
Visst, Stockholm Pride, har säkert många intressanta evenemang med en bred spridning på ämnesområdena.
Faktum kvarstår dock att QX är en tämligen monopolliknande företeelse. Precis som hbt-rörelsen som sedan Stonewall allt som oftast är den mest intoleranta. Åtminstone om det handlar om att acceptera att alla inte har samma åsikter som den indoktrinerade QX-massan.
Jag gillar Lotta Bromé helskarpt. Det gör jag därför att hon är en proffsig journalist och programledare. Inte av någon annan anledning, what so ever!
Unga hbt-personer behöver förebilder. Japp! Men de kanske skulle må bättre av att ha ett större urval av förebilder än en färdigstöpt form av människor. Den form som ständigt visas upp i media och annorstädes!
Därför gillar jag Andrés inlägg mer än Prideordförandens dito!

16 februari 2011

Pälsbollar och dvärgbandmaskar!

Den som någon gång haft med en hund på utlandssemestern vet att den skall vara avmaskad vid återresan…
Dvärgbandmasken har påträffats i Sverige.
I många år har tullen försökt hålla detta kryp stången vid rikets gränser men med ökad illegal import av hundar under de senaste åren så hade det första fallet ändå upptäckts snart nog. Innan någon (självupplärd?) veterinär muttrar så vet jag att det är olika typer av dvärgbandmask hos rävar respektive hundar. Likväl så vållar båda varianterna ansenliga, livshotande, skador hos människan. Däremot visar inte det drabbade djuret några symtom!
En annan förfärlig nyhet dessa dagar är pälsbollsluvan och det vidriga djurplågeriet som ligger bakom denna huvudbonad som bärs av många ”högdjur”!
Egentligen är det förskräckligt men är det ändå inte ett ödets ironi att tjejer runt "fina gatan", och liknande platser, stolta bär luvan på skallen och sin chi-hua-hua-accessoar (illegalt importerad och inköpt till ett kompispris?) under armen?
Dubbelt grattis till fina val! Glöm inte pussa voffsingen god natt!

13 februari 2011

Är det kultur att ständigt skända mannen?

Måhända handlar det om att jag på senare år börjat läsa tidningarnas kultursidor lite noggrannare än vad jag tidigare gjort. Hur som helst undrar jag varför dessa sidor till stor del handlar om att skända män och att förgrämt påpeka att allt vi gör, tänker och säger är fel?
I raden av kvinnliga kulturskribenter som under denna vinter ständigt, och extremt bittert, ondgjort sig över mannen, ibland som icke existensberättigad, sällar sig i dag Expressens Gunilla Brodrej.
I en tämligen bedrövlig litania, med rubriken ”Hannars helveten”, beklagar sig Gunilla över att mannen börjat visa en ny sida som är mer ödmjuk och gråtmild än tidigare. Det är förvisso en ny vinkling eftersom vi annars gärna anklagas för att vara ångvältsbuffliga och självupptagna. Men ändå är Gunillas text lika föraktfull och gallosande som alla de texter som hennes feministväninnor producerat gång efter annan. Är efterfrågan på texter som hånar män så sjukligt stor så att det förklarar tillgången? Sorry, men jag skulle inte tro det.
Hur ända in i glödheta helvetet ska en man vara för att godkännas på en kultursida?
Om det nu är där mannen ska bedömas? Jag hade hellre sett att kultursidorna innehöll det som för mig är kultur, d v s texter om böcker, musik, teater, diskussioner om ett nytt operahus vara eller icke vara, konst osv.
Visserligen lindar Gunilla in sitt resonemang med att jämföra hur mannen framställs i ett antal aktuella föreställningar men lik förbannat blir det en klagosång mot mannen som sådan.
Om det är detta som är kultur så är jag härmed inte längre lika kulturintresserad som tidigare!

10 februari 2011

Skön livsstil i Täfteå!

Recensionerna efter premiären av SVTs ”Dansbanan i Täfteå” har varit minst sagt svala.
T o m en av mina favoritkrönikörer, Johan Croneman på DN, är bitter.
Själv kom jag på mig med att förnöjsamt småmysa under seriens första del.
När jag, hukande i snöyran, rusar till t-banan på morgonen eller på hemväg slåss med surkärringar, av båda kön, i livsmedelsbutiken kan jag sakna en annan sorts liv. Att ständigt omgärdas av stressade människor, som dessutom ofta har en prettoattityd som vida överstiger anständighetens gräns, kan få mig att längta efter något alternativ.
Det är helt enkelt underbart att för några ögonblick slippa en studsande Peter Settman, hysteriska lekprogram, märkliga dokusåpor och andra neurotiska produktioner som ändå översköljer oss in absurdum.
Jag tror inte att många storstadsbor inser att det som sker runt omkring dem, i ett rasande tempo, är att livet rusar förbi!
Jag inser att Täfteå-karaktärerna kommer att bli utsatta för terror och mobbning av horder med anonyma, fega, tyckare men jag hoppas att de orkar försvara sina val av livsstil! Någonstans är jag ganska säker på att deras livskvalitet är så mycket högre än vad många storstadsbors är!

9 februari 2011

Anna Hedh och nationalsången

I dagens Expressen svarar Anna Hedh (S), Europaparlamentariker, på frågan om hon kan den svenska nationalsången:
”Helt ärligt kan jag nog refrängen och början, men inte alla stroferna utantill. Men jag kan sjunga med i alla fall.”
Ursäkta?
Refrängen? Är det sista raden i varje vers eller?
Och att kunna sjunga med i alla fall, vad i hela fridens namn betyder det? ”Din sol, din tralla lalla lalla gröööööna….”?
Vet människan överhuvudtaget vad hon pratar om och är hon i så fall en god representant för Sverige i EU-parlamentet?

8 februari 2011

Mantratragglande från FI

Under rubriken ”Regeringens könspolitik gör kvinnor sjuka” skriver ett antal medlemmar i FI i dag på SVT Debatt!
Här ältas kravet på 6 timmars arbetsdag, delad föräldraförsäkring, rättvisa löner, bla-bla-bla som vi hört om och om igen.
Visst, jag delar uppfattningen om att en kvinna ska ha samma lön om hon gör exakt samma jobb som en manlig kollega. Inget tvivel om den saken! Jag inser också att det helt säkert finns en hel del att göra på den fronten.
Men att mantraliknande traggla samma krav oavbrutet utan att föreslå hur allt detta skulle gå till och vem som ska betala t ex för 6-timmarsdagen sägs det inte mycket om från FI. En 6-timmars dag kostar ”skjortan” att genomföra och jag lever i tron av att vi just gett regeringen förnyat förtroende för att de inte vill höja avgifter och skatter utan i stället vill låta människor göra sina egna val och fatta sina egna beslut! Frihet kallas det visst!
”Kvinnors sjukskrivningstal påverkas av att de blivit föräldrar” skriver artikelförfattarna. Tacka för det! Babben Larsson fyllde en gång, i TV4-programmet Parlamentet, på meningen ”att föda barn är som att….” med att tillägga ”skita fram en soffgrupp”! Det är helt säkert ingen lätt match att fixa mänsklighetens överlevnad.
Samtidigt gnager en känsla att många kvinnor vill bli mödrar, vill amma, vill vabba (för att de inte tror att mannen fixar att ta hand om ett sjukt barn?)…. Ja, troligen är detta fördomar men ändå…
Vore kul att höra FI förklara hur deras mål ska nås. Hur får vi t ex tjejer att välja utbildningar som leder till mer kvalificerade jobb?
I stället angriper artikelförfattarna arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och påstår att hon ”struntar….i att staten…har en…central roll i sammanhanget”. Sorry, men dels påstår jag att Hillevi är kvinna, dels tror jag att en majoritet av Sveriges befolkning röstat fram nuvarande regering och därför menar jag att FI gör ett trist påhopp på de flesta av landets väljare. Såvitt jag vet fick FI 0,4% i senaste riksdagsvalet! Och dessutom; Om "halva befolkningen" vore svårt diskriminerade så tror jag inte att Sverige skulle ha glidit igenom den ekonomiska krisen så smidigt som vi faktiskt gjort. Det finns många kvinnor som hjälpt till i detta arbete!
Vore trevligt med lite nya vinklingar på argumenteringen från FI. Måhända skulle några fler väljare då kunna tänka sig att lyssna!

Åsa Beckman, Dressman och övergångsåldern!

I dagens DN, i ett litet raljerande inlägg, lyckas kulturskribenten Åsa Beckman med bedriften att ondgöra sig över män, Rolling Stones och Ebba Grön i allmänhet samt klädkedjan Dressman i synnerhet.
Åsa tycker att det är genant att Dressman samarbetar med Rolling Stones och att ”folk som håller fast vid åren då de peakade” också är genanta.

Du kan ju inte ha mer totalfel Åsa!

Det är ju inte så att jag, bara för att jag blivit medelålders, plötsligt bortser från all musik jag vuxit upp med och skenar i väg till något antikvariat för att inhandla Harry Brandelius och Sickan Carlsson.

Din grova generalisering är befängd!

Faktiskt lika korkad som min egen favoritgeneralisering: Det finns inget vulgärare och äckligare än ett medelålders fruntimmer som, när hon t ex är på fyllan, tror sig vara tonåring på nytt!
Se där; Ännu en sanning som omfattar ”alla”! Även kulturskribenter på DN!

Assange och olika typer av "sanningar"

Hanne Kjöller har en poäng när hon i dag på ledarsidan i DN ifrågasätter Julian Assange och dennes inställning till sanningar av olika slag.
Att grundaren av en sajt som presenterar ”sanningen”, oavsett, som det verkar, om denna är sann eller inte, inte själv är beredd att själv bli granskad eller uthängd är minst sagt intressant.
Den som sig i leken ger….

6 februari 2011

Ockervarning Coop!

Fick en rabattkupong från Coop som skulle ge mig 5% rabatt vid ett köptillfälle. I dag passerade jag ”Medis” och beslöt mig för att ge mig ner på Coop Extra som finns där. Strosade runt ett tag men häpnade över prisnivån.
Min favoritjuice ville Coop skamlöst ha 29 kr och 80 öre för. Samma juice kostar hos den butik jag främst frekventerar inte ens 26 spänn.
Med detta i åtanke strosade jag runt lite till och kunde konstatera att prisnivån på många av basvarorna, som jag brukar använda mig av, vida överstiger den utgift jag brukar ha hos Coops konkurrenter. Vad har hänt?
Förmodligen är förklaringen att jag börjar bli lite äldre och bryr mig mer om var mina surt förvärvade slantar tar vägen. Synd om alla andra som inte genomskådar det som snuddar vid att kallas ocker!
Någon ansvarig skulle väl börja dilla om lokalhyror, löner och gud-vet-allt. Men den så kallade sanningen köper jag inte….heller!
Att tro att jag utnyttjar en rabattkupong men ändå får betala mer än hos den stora konkurrenten är nonchalant av Coop! Vore spännande att få höra en vettig förklaring till varför jag borde fortsätta att vara kund? Och NEJ, jag jobbar inte hos någon konkurrent till Coop!

5 februari 2011

Jag läser tidningar - men är inte idiot!

Dagens nummer av Expressen får uttrycket ”dejá vu” att kännas som ett understatement!
I en stort uppslagen artikel får vi resa till Kanarieön Fuerteventura. Det är två månader sedan senast det begav sig. Den 2 dec hade tidningen i stort sett samma reportage.
Johan T Lindwall berättar i dag att han sett Prins Carl Philip köpa Pommac. Det fick vi ta del av den 18 dec senast!
Jag vet; Jag bloggade om båda företeelserna samma datum eftersom jag gillar både Pommac och Fuerteventura.
Det påminner mig om löpsedlarna i krigsrubrikstorlek som ca 5 gånger om året försöker locka oss med hur vi ”snabbar upp datorn”!
Jag gillar att läsa tidningar men jag gillar sannerligen inte att bli idiotförklarad av en kvällstidningsdrake! I så fall kan ju Expressen strunta i att ge ut nya tidningar och i stället helt ägna sig åt att ge ut nyutgåvor av gamla produktioner!
Blääh!

Framgång och hälsa beror på matteläraren!

En undersökning gjord av Svenskt Kvalitetsindex, och som presenteras av DN i dag, ger vid handen att det vi gjorde eller inte gjorde på mattelektionerna i plugget får konsekvenser resten av livet.
30 år efter studenten kan jag kanske hålla med till viss del. Undersökningen visar att de som i dag är 18-29 år samt de äldsta pensionärerna är de som är mest illa ute. Jag befinner mig någonstans mitt emellan dessa ålderskategorier och kanske är det därför som den värsta misären inte drabbat mig!?!
DN ger några exempel på vad vi bör kunna i baskunskaper: Om du köper en vara för 85:- och betalar med en hundring, hur mycket växel borde du då få? Ja, det beror väl lika mycket på säljarens mattekunskaper som mitt intresse som kund av att inte bli blåst? Är det så att dagens 18-29-åringar inte klarar av att knäcka just denna fråga så ligger det nära tillhands att bli mörkrädd!
Tack Ulla-Britt, min mattefröken på gymnasiet, som med god pedagogik och ett enormt tålamod såg till att banka in derivator, cosinus och allsköns ekvationer i våra tonårshjärnor. 
De flesta av dessa kunskaper har jag dock aldrig, varken förr eller senare, behövt plocka fram. Kanske är det därför jag aldrig blev atomfysiker…
Däremot fick jag, och mina klasskamrater, stor erfarenhet av att logiskt kunna förklara hur vi kommit fram till svaren. Ulla-Britt skulle aldrig ha drömt om att godkänna bara ett svar på själva frågan på en skrivning. Och nu tror jag att vi närmar oss pudelns kärna. Med datorer, miniräknare och appar tror jag att dagens skolelever kommer alltför lätt undan.
Utan att säkert veta så kanske det är hög tid att plocka fram papper, pennor och huvudräkning igen. Annars har vi i min generation bekymmer när vi blir pensionärer och ska styras av de som i dag inte vet hur mycket växel de ska ha tillbaka vid ett köp!

4 februari 2011

Du fattas mig Lena!

När jag var liten var det mer eller mindre pratförbud som gällde till lördagsfrukosten. Radion stod på och Hasse Tellemar, Programledaren med stort P, pratade med folk i ”Ring så spelar vi”.
Om detta fenomen gjorde Lena Nyman en briljant monolog 1973 i Hasse & Tages revy ”Glaset i örat”. I ett långt resonemang där Lena listat ut vilken slutsiffra som skulle dras kommande lördag och konstaterandet att hennes gamla föräldrar i Skebokvarn hade denna slutsiffra leder Lena oss fram till det faktum att ”Jag har faktiskt talat med Hasse Tellemar”! ”Innan han hade hunnit säga x i sex så var jag framme!” är en av alla de repliker som jag än i dag minns!
I samma revy gjorde också Lena monologen ”Stadslollan” som kanske är ändå mer älskad. Ni vet ”platådojjorna fastna i en koblajja” osv. Men jag gillar Tellemar-monologen ett snäpp mer!
Nu är Lena borta och det är tomt i hjärtat denna fredagkväll!
Lena Nyman gjorde en väldig massa olika roller men jag kommer främst att minnas de mer komiska sidorna av henne. Förutom ovan nämnda revy så tänker jag på hennes roller i ”Morrhår och ärtor”, ”Ronja Rövardotter” och den lilla men lysande insatsen som Märta i Peter Dalles utmärkta ”Skenbart”!
Du fattas mig Lena!
Sov gott!

Plagiatvarningar och nakenchocker! Äntligen!

Jag har redan tidigare i min blogg erkänt! Jag har varit, är och kommer för alltid att vara en schlagernörd! Med det sagt så förstår varje normalbegåvad människa att jag går mot några härliga helger framöver.
Naturligtvis har jag tjuvlyssnat på de snuttar som SVT lagt ut på sin webplats.
Min favorit inför morgondagen är Jenny Silver. Mest för att det låter ABBA om refrängen. Hoppas att hon går till Globen men tror att hon har noll chans där. I finalen är det ju en internationell jury som avgör och det är inte troligt att de väljer en låt som svenska folket tycker är bra L.
Jag brukar inte gilla snack om ”plagiat” och så här års brukar påhoppen hagla.
Och…
…Jennys låt, ”Something in your eyes”, påminner som sagt om ABBA. Leta genast fram den gamla dammiga cd-samlingen och lyssna på refrängen i ABBAs ”As good as new”! Same ”shit”, different names, om du frågar mig!
Men jag håller på Jenny i alla fall!

3 februari 2011

Att reglera är sossefasoner Maud!

På DN Debatt skriver i dag Centerpartiets ledare Maud Olofsson om att hon vill ”reglera” elbolagens prissättning.

I ett annars bra skrivet inlägg med många vettiga synpunkter reagerar jag starkt på just ”reglera”. Det skapar sossevibbar och påminner mig om en inskränkt tid som vi röstade bort för dryga fyra år sedan.

Att stoppa, hindra, förbjuda och reglera är ju sossarnas hemmaplan!

Jag tycker att Maud motsäger sig själv i inlägget eftersom hon dels pratar om sitt partis värderingar om frihet, öppenhet och respekt för individen och dels vill ”reglera”.
Centerpartiet vill ju gärna, precis som sina allianspartners, gynna företagande och konkurrens för att på så sätt låta individen få bästa möjliga produkter till bästa möjliga pris.

Elmarknaden och de monopolliknande energiföretagens roll borde utredas och ifrågasättas. Genom att göra det möjligt med större konkurrensutsättning, elnätet är t ex inte konkurrensutsatt,  borde det vara möjligt att pressa priserna på energi.

Maud hävdar att hon med sin föreslagna reglering vill ”skydda alla hushåll som inte gjort ett aktivt val” när det gäller avtal och elleverantör. Ursäkta, men det tycker jag är att idiotförklara oss konsumenter. Möjligen skulle det behövas en ny informationsinsats som gör att elkunder, som hittills varit passiva, väljer att ta en mer aktiv roll i sina egna liv.

Livet är fullt av val och nu har vi valt en regering som vill ge oss mer frihet och fler valmöjligheter. Lev upp till det!