23 juni 2020

Midsommarens jordgubbar ockersockrades


I ICA-butiken där jag gör de flesta av mina inköp var, det inte helt facila, priset på en kartong jordgubbar 79,90 dagen före midsommarafton – aftonen som tarvar bären, kosta vad de kosta vill. Surt sa räven!

I dag, fem dagar senare, betingar samma storlek på kartong med betydligt godare bär 29,90!

Vad jag vet har det i Mälardalen inte varit någon större skillnad på vädret under de senaste veckorna och regeringen såg till att bärplockare fick resa in i landet i god tid före den ljuvliga midsommarhelgen.

Hur försvarar då ICA, och troligen andra kedjor, det hutlösa priset inför storhelgen? Se där: Frågan som jag tror många är intresserade av att höra svaret på! Jag finner det hela obegripligt.

Inte kan det väl vara så att handeln tog tillfället i akt att kamma hem en rejäl extra slant nu när toalettpappersförsäljningen i stort sett måste ha upphört helt på grund av att folk har hela förrådsutrymmen fulla i avvaktan på samhällets fullständiga sammanbrott?

50 kronors prisskillnad på fem dagar borde utredas som en brottslig gärning för visst känns det som om vi utsattes för något som borde falla under en lagparagraf?

Låt oss bara hoppas att odlarna fick en rejäl andel av ockerpriset!

19 juni 2020

Johan Jureskog - burgarkungen - motsägelsefull


Johan Jureskog, burgarmästaren, kungen av hamburgare, kortintervjuas i det senaste numret av ”Buffé”, ICA:s gratistidning till stamkunder.

Johan berättar att den absolut godast burgaren han någon sin käkat, något han gjorde i TV-serien ”Världens bästa burgare”, serveras på Minetta Tavern i New York och består av färs och karamelliserad lök i ett briochebröd. Ingenting mer – punkt!

”Enkelhet är oftast bäst”, säger Johan.

Han erbjuder därefter tidningens läsare tre recept på egenkomponerade burgare. En vego-, en kött- och en kycklingburgare.

Vegoburgarens ingredienser är 22 till antalet, kycklingvarianten innehåller 21 och köttditon 18.

Bara av att studera recepten får jag avsmak och direkt olust att försöka mig på ens ett enda av dem.

Att leva som man lär är uppenbarligen inte en fungerande devis i det Jureskogska köket.

När enkelheten förvandlas till dumhet så är halva matnöjet borta!

ESC krisplanerar - tanken är god men ändå helt fel!


EBU, Europeiska Radio- och TV-unionen, har beslutat att nästa års Eurovision Song Contest ska krisplaneras så att vad som än händer så ska evenemanget gå av stapeln. Finalen i Rotterdam är beslutad att ske 22 maj 2021.

Nästa år kommer förinspelad bakgrundssång att tillåtas för första gången. Det påstås att detta tillåts för att varje deltagande lands delegationer därmed ska kunna bli betydligt mindre.

Vidare så sägs det att melodiernas kompositörer och textförfattare därmed ska kunna få se sitt verk framföras så nära deras originaltanke som möjligt.

Jag förstår EBU:s andemening med beslutet men ändå – ack så absolut urtrist!

Jag påstår att detta kan vara den berömda sista spiken i kistan för denna tävling. Vad väntar härnäst? Bidrag som framförs i sin helhet playback eller via en förinspelad video?

Från att ha följt tävlingen från slutet av 1960-talet kan jag konstatera att mycket har förändrats och många gånger till det sämre.

Att som för många år sedan plocka bort den levande orkestern från ESC var ett första steg mot det vi nu ser håller på att hända.

Nerven med att se hur artister klarar av att framföra sina låtar live, med bakgrundssångare och orkester, är en stor del av det som är kul med glittriga melodifestivaler.

Vid årets inställda tävling skulle ett antal låtar ha deltagit som i videoversionerna låter, och framförs, fantastiskt. Det stora flertalet av dessa skulle ha fallit platt i Rotterdam och vinnaren skulle troligen ha blivit något helt annat land än förväntat – ja, om inte Island stått pall för det stora favorittrycket förstås.

Om ESC fortsätter att utvecklas i samma riktning som det just tagna beslutet av EBU så tror jag att tävlingen dör en alltför tidig död – inte orsakad av ett virus utan av misskötsamhet från ansvariga!

17 juni 2020

Världens mest avlägsna lärarjobb är ledigt!


Om jag nämner ”Myteriet på Bounty” så tror jag att många vet att jag pratar om en mycket, mycket avlägsen plats på vår jord – Pitcairn Islands.

Ögruppen, som består av fyra utspridda öar, där Pitcairn Island är den enda som numera är bebodd, lär ha befolkats av polynesier i många århundraden fram till 1400-talet. 

När den portugisiske sjöfararen Pedro Fernadez de Quiros kom till Pitcairn 1606 fanns dock inget mänskligt liv där.

Myteriet på Bounty ägde rum 1789. De nio myteristerna seglade till Tahiti och förde med sig sex män och elva kvinnor till Pitcairn.

Genom åren har det bott upp till runt 400 personer på Pitcairn men numera för ön en kamp för att försöka locka nytt blod till ön. I dag bor endast ca 50 personer på ön, som endast sporadiskt får fartygsbesök några få gånger om året. Närmaste flygplats finns två dagars båtresa bort!

Inte vet jag hur jag hamnade på hemsidan som tillhör Pitcairns styre – men det gjorde jag och det är därför jag skriver dessa rader.

Är du lärarutbildad och beredd på ditt livs äventyr så finns nu chansen. Pitcairn söker en lärare för ett ettårskontrakt till de tre skolbarn i åldrarna 10 till 13 år som bor där.

Jag tänker att förvisso behöver vi alla de lärare vi har i vårt vackra land.

Samtidigt drömmer sig en del av mig långväga ut i världen i jakt efter det stora äventyret. 

Här ska villigt erkännas att denne bloggare upplevt sin beskärda del av äventyr, särskilt i unga år.

Hade jag i dag varit både ung och lärarutbildad så hade jag slagit till och genast skickat in mina ansökningshandlingar.

Om någon läsare är sugen vill jag bara påpeka att det är bråttom! Ansökningstiden går ut redan om en vecka!

Vilket fantastiskt äventyr och vilken livserfarenhet som väntar på en av världens alla lärarutbildade. Wow!

7 juni 2020

En nationaldagskonsert värd namnet och Sverige!


I går ondgjorde jag mig över en nationaldagskonsert jag anser lämnade en hel del att önska.

En dag för sent är det därför dags för mig att rekommendera en nationaldagskonsert värdig namnet!

Under konserthuschefen Stefan Forsbergs, som alltid, briljanta presentation och rundvisning i Stockholms vackra konserthus så bjuder Kungliga filharmoniska orkestern, Elin Rombo och David Lindgren på en absolut fantastisk konsert på ca en timme.

Att konserten inleds med ”Ett svenskt festspel” av August Söderman, ett av mina absoluta favoritstycken, särskilt under en grönskande svensk sommar, gör inte det hela annat än alldeles, alldeles underbart!

Jag vill härmed rekommendera alla som önskar en klassisk svensk sommarfeeling att genast bege sig in på www.konserthuset.se för att lyssna och njuta.

Själv behövde jag ett antal pappersnäsdukar! Det är ju så absolut underbart fantastiskt vackert!

Tack Stefan, Konserthuset och alla medverkande för en höjdarstund i annars bedrövliga tider!

6 juni 2020

DN erbjuder prenumeranter något som är för alla!


Som prenumerant på det som brukar kallas ”det illustra morgonbladet” får jag stundtals erbjudanden i min mejlbox. Det handlar om sådant som jag levde i tron om att det ”bara” är tillgängligt för tidningens trogna kunder. Så fel jag hade!

Tidigt i ottan under Nationaldagen plingar det i mejlboxen. Jag erbjuds en ”Nationaldagskonsert” med Stockholm Singers, inspelad i Skeppsholmskyrkan.

Jag kände mig, precis som jag tror många andra prenumeranter, en smula hedrad.

Jag tittade på konserten medan jag tog min tretår på frukostkaffet och insåg då att konserten ligger ute på YouTube med möjlighet för vem som helst att ta del. Du kan se den här!

Vilket mervärdet för mig som prenumerant är enligt tidningens sätt att se på saken är ytterst oklart.

Vad jag tyckte om konserten? Nope! Inget vidare!

Ljudet lämnar en hel del att önska eftersom en enskild sopran tillåts överrösta allt och alla. De vanligtvis bedårande körklangerna uteblir i sin helhet. När sopranen i fråga klämmer i med ett glissando i slutet av ”Land du välsignade” så ryser jag visserligen men det är sannerligen inte en rysning av välbehag.

Dirigenten Bosse Aurehl, som jag själv både sjungit med och dirigerats av, verkade dessutom minst sagt energilös.

Tidningens ”erbjudanden” till trogna läsare förväntar jag mig, på många sätt, otroligt mer och bättre av i framtiden!

5 juni 2020

Arla-yoghurt tillverkas i Nederländerna - Svenska bönder torde gråta!


I reklamkampanjer uppmanas vi regelbundet att stötta svenska bönder genom att köpa produkter från Arla.

Jag läser på Arla:s hemsida: ”Som konsument stödjer du svenska mjölkbönder genom att köpa produkter från Arla. Det är det enklaste och mest effektiva sättet. Allting Arla tjänar går på ett eller annat sätt tillbaka till Arlabönderna – som äger Arla.” 

På hemsidan talas det vidare mycket om miljö och klimat och att företagets ”fotavtryck” när det gäller miljöpåverkan ska vara borta senast 2045 men helst betydligt tidigare än så.

Jag inser förstås att Arla i dag är en koncern som sträcker sig långt utanför Sveriges gränser men tänker ändå att produkterna som säljs i Sverige verkligen är svenska och att mina inköp gynnar svenska bönder.

När jag blir sugen på något mellan dagens huvudmåltider händer det att jag, förutom att äta frukt, tar en drickyoghurt, som ju sägs vara både nyttig och närande.

I dag blev det en ”Yalla!”, jordgubb, tillverkad av Arla. När flaskan var tömd studerade jag förpackningen litet noggrannare. Såg märkningen ”Bondeägda” med den omslutande texten ”omtanke i varje steg.” Tänkte att jag nog ändå hade gjort en svensk lantbrukare en tjänst genom mitt mellanmål. Så fel jag hade!

När jag kommer till det finstilta på förpackningen så framgår det att min yoghurt för dagen tillverkats i Nijkerk. I Nederländerna!

Hur stora ”fotavtryck” transporten av yoghurten inneburit framgår så klart inte.

Min mest angelägna fråga till Arla måste hur som helst bli: På vilket sätt hjälper jag en svensk bonde genom att köpa yoghurt som tillverkats i Nederländerna?