22 september 2018

Vänsterpartiet fortsätter fara med osanning!


Lördagsshoppingen i Farsta Centrum störs av en högtalarröst som med tordönsstämma hälsar välkommen till alla flanörer. Mannen som påkallar uppmärksamhet representerar Vänsterpartiet och helt riktigt frågar han oss alla: ”Är inte valet över?” Jo, det hade vi sannerligen hoppats!

Jag som, åtminstone fram till dess att nyval är beslutat, hoppats få slippa flygbladsutdelare, medlemsvärvare och framför allt politiska agitatorer på gator och torg hade uppenbarligen hoppats för mycket.

Vänstern i Farsta fick många nya väljare, det kan man inte hålla emot dem även om jag gärna skulle vilja ifrågasätta hur just dessa väljare tänkte, och lördagens torgmöte sägs vara ett ”tack” till dessa förvirrade väljare.

”Jag lovar att vi ska kämpa för ett mer rättvist och jämlikt Farsta”, skanderar mannen och fortsätter: ”I dag är en lämplig dag att framföra detta budskap då det är höstdagjämningen och alla människor på jorden har lika mycket dagsljus.”

Herrejösses, tänker jag!

Som bara en vänsterpartist är kapabel så försöker mannen med mikrofonen fortsätta att trycka ned lögner i halsen på oss lördagsshoppare. Han påminner mig genast om varför jag aldrig röstat, och aldrig kommer att rösta, på Vänsterpartiet.

Med dagsljuset försöker han tydliggöra vad jämlikhet är; Ingen ska få mer sol på näsan än någon annan!?!

För övrigt är höstdagjämningen först i morgon söndag så det blir uppenbart att Vänsterpartiets sätt att förhålla sig till sanningen är minst sagt glidande och partiet bör fortsätta att ifrågasättas.

Förhoppningsvis röstar Farstas väljare annorlunda i nästa val, oavsett om detta sker inom några månader eller först om fyra år!

15 september 2018

SM i vattenrutschbana: Lämnade walkover i år!


Läser på SVT.se att SM i vattenrutschbana har avgjorts under lördagen. Förbannat! Hur kunde jag missa det?

1982, då jag arbetade som reseledare på Mallorca, var just vattenrutschbanor en nymodighet som inte fanns på särskilt många platser.

Från orten där jag arbetade, Cala Millor på öns östkust, arrangerade vi en heldagsutflykt med bad av olika slag som tema. Buss upp till Puerto de Pollensa och båttur ut till halvön Formentor i norr följdes av några timmar på den då ganska glest besökta men alldeles underbara stranden.

Lunchpaket med vinflaskor blev det och därefter bar det i väg till öns, på den tiden, enda etablissemang med rutschbanor. De var två till antalet, inte särskilt avancerade och i övrigt fanns där bara en liten bar. Stället låg mitt inne på ön, i närheten av staden Inca om jag minns rätt och när vi närmade oss så såg jag skräcken lysa i mina gästers ögon. De befarade alltid det värsta och jag erkände varje vecka att jag var en ohyggligt barnslig reseledare, åtminstone just under dessa dagar.

Jag tror att jag alltid var först nedför banorna och vill minnas att jag fick hålla en kortare utbildning i konsten att öka respektive minska farten.

På den tiden fanns inga som helst regler gällande säkerhet så jag får nog vara glad att alla mina gäster kom helskinnade hem till hotellen framåt kvällen.

Under ett par veckor den sommaren hade jag besök av min syster med väninna och tog med dem på utflykten.

I en lång rad, hållande varandra i fötterna, dånade vi ned för de vattenskvalande kurvorna och landade i en ganska liten pool.

Jag tog täten, syrrans väninna höll jag i fötterna och hon i sin tur höll fast i syrrans fötter. Det gick sådär men oj vad kul vi hade och vi lockade andra gäster till åk som de aldrig drömt om att de skulle göra bara minuter före ankomsten till stället.

Första trepersoners-åket fick oss själva att nästan skratta ihjäl oss. Men det var ingenting mot vad andra gäster gjorde. I dag är jag glad att det inte fanns varken smarta telefoner eller Youtube på den tiden. Jag landade först, syrrans kompis hade så hög fart att hon körde ned sina ben i mina badbrallor och min syrra fortsatte byggandet av tre personer i samma badbrallor! Vi hade en stunds problematik innan vi kunde ta oss loss från varandra!

Efter en stund kom två mallorquinska ”fina” damer till anläggningen. Med nylagda frisyrer, nyputsade guldsmycken och vältrimmad make-up slog de sig ned på poolkanten för att diskutera livets allvar och drömde om att få koppla av i solskenet en stund. Trodde de ja!

Strax kom trepersoners-teamet farande! Vid nedslaget tömde vi nästan poolen och de fina damerna hämtade sig troligen aldrig, än mindre deras frisyrer!

Kanske är det dessa damers ättlingar som i dag driver motståndet mot turism på Mallorca. Det skulle i alla fall inte förvåna mig ett dugg!

Nåja, hur som helst har jag i dag föreslagit för min syrra och hennes väninna att vi åker på träningsläger i vinter. Vi är nog rätt ringrostiga efter 36 år men nästa år i vattenrutschbane-SM, då jävlar tar vi hem seniorklassen! Drömma kan man ju alltid!

7 september 2018

Snart har jag skruvat klart IKEA-prylar


Säga vad man vill men jag tror mig tillhöra en begränsad skara människor; De som tycker att det är en rolig utmaning att montera ihop saker som kommer från det stora möbelvaruhuset med platta paket.

Efter uträttad shopping under dagen i dag begav jag mig hemåt medelst kollektivtrafiken.

Förutom en hel massa annat fick jag med mig en sådan där liten rullvagn som är behändig att ha i badrummet. Med hjul, för att kunna dra runt vid städning, och med tre hyllor lämpade för duschtvålsflaskor, shampoo och annat man behöver under saneringen så gillar jag konstruktionen och den gamla kärra jag hade borde ha förpassats in i rullvagnshimmelen för lång tid sedan.

På bussen hem synade jag det platta paketet, som inte var särskilt tungt, och tänkte att det, på sedvanligt IKEA-vis, säkerligen innehöll cirka 20 lösa delar som skulle skruvas och muttras samman. Så fel jag hade!

Prisnivån på IKEA är sannerligen inte att klaga på och man vet att det väntar en stunds svettande vid hemkomsten innan nyinköpen fått den form de är tänkta att ha. Svettades gjorde jag redan i varuhuset. Det är något med företagets inköpsställen som får mig att svettas redan då jag tar mig in genom svängdörrarna.

Det lilla paketet med min nya rullvagn bestod av en plastomslagen kartong och vid sprättandet av omslaget så lade jag upp kartongens innehåll på köksbordet och började räkna. Jag räknade. Och räknade.

I åtta plastförpackningar fanns allt (nåja företaget missar fortsatt att på varorna tala om vilka verktyg jag måste ha själv) som allt 43 (japp, fyrtiotre) artiklar! 43? Helt ärligt? För att få en liten rullvagn i badrummet? Skämtar ni?

Dessutom är det nu läge att ställa en fråga om miljöpåverkan med anledning av alla plastförpackningar i den inplastade kartongen!

Nu står den nya rullvagnen dock på sin plats och skiner i all sin prakt. Ett par ur- och omskruvningar efter att ha vänt några detaljer fel blev det dock men jag garvade mestadels.

Med ålderns rätt funderar jag dock över den gång jag i framtiden behöver köpa något större från företaget. Då är det nog läge att ”ringa en vän”, någon som är yngre och just anslutit sig till gruppen ”det är kul att montera IKEA-prylar!” Själv tror jag att jag inom kort begär utträde ur denna sammanslutning!

2 september 2018

Valnatten kan bli mörkrets intåg!


På söndag, 9 sep, är det valdag. Jag konstaterar att månen då står i nedan och att natten blir mörkare än vanligt. Jag hoppas att detta inte är ett omen!

Brödtillverkare främjar matsvinnet!


I dagar som dessa då matsvinnet ständigt är på agendan ska varje lite blast tas tillvara, mosiga tomater kokas ned till pizza-sås och torra brödkanter malas till ströbröd.

Under söndagens besök i ”min” stora ICA-butik fick jag bevis för att i alla fall brödleverantörerna inte alls är lika intresserade av att begränsa detta matsvinn.

Den enda leverantör som fyller på i brödhyllorna på söndagar hos min handlare är Pågens. 

Killen i brödmakarens firmaklädsel langade upp nybakade limpor i en rasande takt. Han gjorde detta genom att trycka tillbaka det äldre brödet så långt in på hyllorna som möjligt.

Den kund som på söndagskvällen kommer till butiken för att köpa bröd får helt sonika finna sig i att komma hem med en brödbit med bästföredatum långt tidigare än vad som stod på min inköpta limpa.

Jag såg butikschefen senare under min inköpsrunda och högg honom för att konfrontera honom med det jag nyss sett vid bröddiskarna.

Till min förvåning kunde han bara bekräfta det jag noterat. ”Du ska veta att jag varit på mina bröddistributörer om detta, de beter sig alla likadant, men de påstår att det är viktigt att det färskaste brödet ligger främst på hyllorna för att de inte ska förlora kunder.”

På min fråga om vad som händer med det snart osäljbara brödet längre in på hyllorna svarade han: ”Det tar dem tillbaka i morgon eller dagen därpå. Det blir returer av alltihopa och vad som händer med dessa returer vet jag inte.”

Nu är jag den förste att erkänna att jag inte är guds bästa barn när det gäller att ta till vara på precis allt. Jag har nog slängt en hel del blast i mina dar då jag helt enkelt saknat fantasi för att ta tillvara på densamma på något begåvat sätt.

Däremot har jag nog aldrig kastat ett bröd som börjar bli i tristaste laget. Ett varv i brödrosten och någon smarrigt pålägg gör att även de sista skivorna på en limpa hamnar där de ska, i magen i stället för i soporna.

Om livsmedelsleverantörer i någon slags omsorg om oss kunder och kanske främst i rent profitsyfte väljer att bortse från det stora matsvinn vi dagligen åstadkommer är det dock mödan föga värd att vi konsumenter gör så gott vi kan.

Jag tänker att det är allas, inklusive brödtillverkarnas, ansvar att försöka leva upp till drömmen om en bättre värld. Då duger det inte att göra som Pågens personal gjorde i dag hos min ICA-handlare!

1 september 2018

Polisrekryter finns på gränsnära avstånd!


Bara nio av 577 nyutbildade poliser fick jobb efter polisskolan!

”Jag har sökt 10-20 jobb”, säger en av de nyutexaminerade.

Nej, det handlar förstås inte om Sverige, där platser på landets polishögskolor gapar tomma då våra egna ungdomar inte vill bli poliser längre. Det handlar om lön och om arbetsmiljö som gör att den svenska Polismyndigheten inte får det tillskott på nya rekryter som den så väl skulle behöva.

Däremot handlar de första två raderna i detta inlägg om vårt grannland Norge. Det är 24-åriga Oda Troøyen som beklagar sitt envetna sökande efter ett jobb hon utbildat sig till men som kommit att bli ett sökande som verkar hopplöst. Det är norska public service NRK som berättar.

Nu vet inte jag hur pass stor skillnad det är mellan en svensk och en norsk polisutbildning men så oöverkomligt stor lär den väl inte kunna vara?

Med en lång gräns mot landet där polisaspiranterna står i kö att få ett jobb så borde den svenska Polismyndigheten rikta lystna ögon bortom samma gräns.

En snabb uppdatering i svenska lagar och förordningar och en komprimerad utbildning på andra ämnesområden som skiljer ländernas polisutbildningar åt borde kunna locka norska polis-rookies till vårt land.

Jag tänker att de gränsnära landskapen i Sverige där det i dag knappt finns några poliser alls skulle kunna få ett uppsving i antalet anställda som renderar en större trygghet för de boende.

Den lilla detaljen att en svensk polis måste ha svenskt medborgarskap borde vara en quick-fix! Kan en toppidrottare bli "svensk" på nolltid så borde sannerligen en utbildad polis kunna bli detsamma!

Men så var det de små detaljerna med lön och arbetsmiljö; Där har kanske den svenska polisen en bit kvar att vandra.

Men håll med om att idén är intressant då vår egen Polismyndighet utarmas av för få sökande samtidigt som erfarna poliser i en ständig takt väljer att avrusta för gott!