30 oktober 2016

Direktpress låter könsfällan slå igen!

Direktpress heter ett av de företag som producerar gratistidningar. 40 olika lokaltidningar, utspridda över riket gör företaget och de flesta av dessa tidningar distribueras under helgerna.

Jag brukade gilla just min variant! Till skillnad från gratiskonkurrenten, som ligger i brevlådan på tisdagar, så brukar Direktpress ha god lokal bevakning av sådant som inte går att läsa om i annan media.

Jag brukade alltså gilla den. Tills det senaste numret kom under lördagen!

I en gigantiskt uppslagen artikel, menad att vara gråtmild och emotionellt uppfordrande, vill tidningen uppmärksamma ”de asylsökande afghanska barnen” och därför bad Direktpress några av dem att ”berätta sin historia.”

Intervjuade blir Zabiollah, Alireza, Elias, Ali och Ghorban. Samtliga tillhörande folkgruppen hazarer och samtliga påstående sig vara 15 eller 16 år gamla.

Åtminstone en av dem är betydligt äldre än så men det är inte det jag obstruerar emot.

Samtliga är unga män. Någon påstår sig ha en syster i Iran men övriga säger sig ha flera ”syskon” utan att definiera dessa som systrar eller bröder.

Direktpress låter könsfällan slå igen med dunder och brak och ifrågasätter inte för ett ögonblick var de afghanska tjejerna befinner sig eller varför det är familjernas söner som tillåtits fly?

Risken för att tjejerna hamnar i talibanterror, framför spisen födandes barn och utan möjlighet att röra sig fritt torde vara överhängande.

Ingen av gossarna i reportaget reflekterar över, eller tycks bry sig om, detta och för Direktpress verkar det aldrig ha funnits på den journalistiska kartan att ifrågasätta sin egen journalistik!

Nattsvart mörker! 

29 oktober 2016

Skrota den "normala" tiden!

I natt är det dags igen!

Den, åtminstone om någon frågar denne bloggare, förhatliga vinter- aka normaltiden inträder i Europa.

Till min stora glädje tycks dock ett större antal av populationen nu ha börjat förstå att det inte är sommartiden vi vill bli av med utan vinter- aka normaltiden!

De insändarskribenter som under senaste veckan har överbelamrat tidningssidor i riket, de som kräver ”normaltid” året runt, har fortsatt inte fattat att solen från och med i morgon går ned strax efter 14-rycket medan en bibehållen ”sommartid” skulle innebära en timme längre dagsljus på eftermiddagen.

Den som söker i min blogg ska finna att jag tyckt till i frågan mången gång!

I nyhetsflödet i dag påstås kloka saker som att barnfetma skulle minska om dagen fick en timme mera ljus under vinterhalvåret.

Samtidigt lär det inte vara något lättvindigt jobb att se till att vi i Sverige skulle tillhöra en annan tidszon än vad våra europeiska grannar gör. Men vem säger att de har rätt och att vi har fel?

Vi gillar alla olika och därför bör det ”normala” skrotas. Låt oss genast börja processen att övertyga resten av Europa om att ljuset är svaret på alla frågor och att mörkrets krafter har tillåtits ta alltför stor plats i våra liv under alltför lång tid!

Skrota vinter- aka normaltiden! Snarast!

För statliga chefer tycks andra lagar gälla!

För personer i chefsposition inom statliga myndigheter tycks andra lagar och regler gälla än för oss andra.

I efterdyningarna till den märkliga utvecklingen i fallet med Lena Tysk, polischefen som hotade en underordnad chef, berättar SVT Nyheter Jämtland i dag om Patricie Arvidsson, säkerhetsstrateg vid Försäkringskassan. Patricie tycks ha blivit paria i samband med att hon avslöjade oegentligheter vid sin arbetsplats.

I dag vänder chefer bort huvudena, eller byter helt enkelt riktning, när de möter henne och inte till en enda intervju har hon blivit kallad när hon sökt tjänster hon är mer än kvalificerad att utföra.

Vad är det som händer?

Är det per automatik så att den som får en statlig chefsposition anser sig stå högre på skalan på andra sätt än de rent hierarkiska? Bortfaller arbetsmiljö- och personalansvaret i samma ögonblick som anställningskontrakten med de, ibland, omotiverat skyhöga lönerna och de fina titlarna undertecknas?

Erik Hägglund, polisinspektör i Västmanland, skrev en fantastisk debattartikel i gårdagens Expressen. Erik arbetar i lokalpolisområdet Norra Västmanland och det är hans chef, Agneta Kumlin, som utsattes för Lena Tysks utbrott. Erik konstaterar att det nu är dags för kampanjen ”Nu får det fan räcka” och han menar naturligtvis det sätt som Kumlin blivit behandlad på. Eller inte blivit behandlad på!

Erik påstår att varken regionchefen Carin Götblad eller rikspolischef Dan Eliasson bemödat sig med att kontakta Kumlin för att kolla av läget. Skandal är ett för milt sätt att beskriva detta på, om det stämmer!

För Götblads del torde det minst handla om bristande arbetsmiljöansvar! Att hon inte anmälde Lena Tysk utan lät Lena anmäla sig själv är också en försvårande omständighet.

Men kanske handlar det om att Götblad, som i intervjuer berättat att hon beundrar råttorna i Kronobergsparken i Stockholm, numera anser sig rida på så höga hästar att inga som helst lagar eller regelverk längre gäller för henne?

Det är utmärkt att anställda vågar stå upp för sin egen heder. Det är lika utmärkt att media rapporterar och jag hoppas att journalistmurvlarna fortsätter sin nyväckta vana att gräva djupare i den statliga chefsrötan!

Nu får det, helt klart, fan räcka!

26 oktober 2016

Kolla kvittot! Annars är du blåst!

Jag har på två dagar tjänat 73 kronor som jag av ouppmärksamhet annars skulle ha gått miste om!

Eller tjänat; Jag har räddat 73 kronor som jag hållit på att bli blåst på!

I går i min ICA-butik blev det fel pris i kassan. Kaching: 31 spänn ”räddade!”

Att det blir fel i livsmedelsaffärerna är mer regel än undantag och att folk i allmänhet inte kollar sina kvitton efter betalning är en av de där stora livsgåtorna som jag kan grubbla mig, inte sömnlös för jag sover bra, tokig på.

I dag besökte jag Apoteket, jag menar den gamla statliga kolossen. Är annars stamkund hos en annan kedja men just nu har statliga Apoteket bra pris på vitaminer, något som är välbehövligt bland alla frinysare, storsnörvlare och slemrosslare i kollektivtrafiken.

I kassan fick jag betala 42 kronor för mycket för en av de hälsobefrämjande produkterna!

Jag tänker att om jag nästan blivit blåst på 73 kronor på två dagar – hur mycket blir då Sveriges befolkning blåst på som helhet – på ett år? Det torde handla om ohyggliga summor som naiva, icke-kvittokontrollerande, medmänniskor låter gå upp i intet!

Det borde vara dags för någon slags straffavgift för de saluförare som inte kan hålla kassaregistren uppdaterade! 50 kronor i plåster-på-såren-kompensation! Då, om inte förr, skulle det börja kontrolleras kvitton i butikerna och då, först då, skulle affärsidkarna börja ta det fulla ansvar som de i dag inte tar!

Kolla kvittona! Det finns stora pengar att spara, jag lovar!

24 oktober 2016

Visst är inte Lena Tysk polis i morgon?

”Har du pratat om det här i media är du död.”

Låt oss leka med tanken att en av Carin Götblads högra händer, Lena Tysk, sagt just så till en underordnad, fortfarande i befälsposition.

Låt oss fantisera om att uttalandet kommit efter att den underordnade, polischefen i Sala, Agneta Kumlin, pratat med media om att verksamheten inom den nya Polismyndigheten lämnar en hel del att önska.

Låt oss tro på att Lena Tysks utfall åhördes av ett antal vittnen, något som påstås av SVT Nyheter.

Låt oss, även om vi har svårt att tro att det är sant, tro att det hela verkligen har inträffat, att vittnena finns och att Lena Tysk försökt mörka sin egen oduglighet trots sin stora tilltro till den omorganisation, inom det svenska polisväsendet, som helt uppenbarligen håller på att sluta i katastrofal misär.

Visst skulle då Lena Tysk i morgon bitti inte längre vara anställd vid Polismyndigheten?

Visst skulle då heller inte den närvarande vid den påstådda händelsen som i en kommentar till SVT Nyheter säger "Jag kanske inte skulle ha kritiserat så öppet", vara anställd i morgon bitti?'

Snälla någon, säg att det är så!

22 oktober 2016

Varumärkesintrången konsumentförvirrande

Jag påstår att vi allt oftare luras att tro att det vi köper, ser eller hör är något annat annat än vad vi inbillar oss.

Sätten att göra varumärkesintrång på är många.

Det kan handla om etiketter med liknande utseende, identiskt lika förpackningar, namn som är förvillande lika varandra och en hel massa andra parametrar som också spelar in.

Som konsument gäller det att vara vaken.

Som företagare skulle jag vara rasande om någon snodde en layout eller på annat sätt plagierade ”min” produkt.

I chipshyllan i livsmedelsbutiken är det lätt att missa varumärket när påsarna är nästintill identiskt lika.

Även på webben gäller det att se upp. En rese- och en ekonomisajt med identiska ikoner kan göra den mest förhärdade surfare förvirrad.

Oavsett vem som knyckt idén från vem, vem som var först, står vi inför ett val där hårdare gränsdragningar rent lagligt görs eller släpper designen helt fri.

Jag förordar det förstnämnda om vi konsumenter ska ha en sportmössa att göra de val vi innerst inne vill göra.

Designanarki och produktförvirring lär inte gagna någon, inte ens de producenter som plankar en konkurrents uttrycksmedel. Det blir bara ett alltför tydligt tecken på att plankaren inte har rent mjöl i (chips-) påsarna.




21 oktober 2016

Vallonerna vill lära oss demokrati. Patetiskt!

Frihandelsavtalet mellan EU och Kanada tycks gå om intet!

Anledningen är att regionen Vallonien i Belgien röstat emot det förslag som 38 parlament runt om i Europa hade varit tvungna att rösta ja till.

Hör på SR Ekot att talmannen i Vallonien, den södra, Frankrikegränsande, regionen, André Antoine att han säger sig vilja lära Europa demokrati!?!

Detta sagt av en förespråkare för en av de mest eländiga, av alla eländiga, regioner i Europa.

Staden Charleroi, som ligger i Vallonien, är den absolut mest eländiga, skitiga, kriminella, nedknarkade och läskiga stad jag hittills besökt i mitt liv.

Invånarna i Vallonien, franskspråkiga utan någon som helst lust att snacka något annat språk, mest beroende på att de troligen aldrig haft lust att lära sig eller skolkat sig igenom skoltiden, trivs uppenbarligen med sina miserabla liv.

Med drömmar om att gå i pension i 50-årsåldern, helst inte behöva arbeta alls och, som sagt, inte vilja lära sig, är vallonerna ett släkte som jag en gång trodde mig härstamma från men lyckligtvis var detta en missuppfattning.

Befolkningen i Vallonien förlitar sig på EU-bidrag, till allt, medan deras regionala grannar i norra Belgien, de boende i Flandern, tycks ivrigt framåtskridande, språkintresserade och villiga att göra en insats för att Belgien ska bli ett bättre land!

André Antoine, överviktigt välmående och troligen svårt korrumperad, vill lära Europa demokrati!

Jo, jag tackar! Eller också absolut inte!

Ingen vill ha det som Antoines befolkning har det! Att stoppa ett frihandelsavtal, till gagn för alla, är något av det som hamnar högt upp på årets topplista över inskränkta, ogenomtänkta och korrupta politiska beslut!

Införliva Vallonien med Frankrike och låt grodorna försöka frodas tillsammans i sin märkliga protektionism!

19 oktober 2016

Ygeman lirar SD:s musik!

Jag tror fortsatt på EU som en enande, inte ”exitande”, kraft och jag tror på att de länder som ingått ett antal avtal har att följa dessa för att ordningen, och freden, ska upprätthållas!

Därför förvånar det mig storligen att inrikesminister Anders Ygeman (S) i dag skriver brev till Bryssel och påstår ”vi behåller vår handlingsfrihet att kunna förlänga gränskontrollerna.” 

Han avser naturligtvis de kontroller som sker sedan länge mellan Sverige och Danmark.

Ett solklart lagbrott mot det s k Schengenregelverket som stipulerar att ett medlemsland kan införa tillfälliga gränskontroller men max under sex månader, något som Sverige sedan länge har passerat!

Den socialdemokratiskt-miljöpartistiska regeringen väljer alltså att bortse från delar av det regelverk som Schengen-länderna gemensamt beslutat om.

Regeringen Löfven väljer att tillämpa regelverket lite hipp som happ. Det som faller på läppen får tillåtas gälla men det som inte passar för tillfället ska obstrueras emot även om Sverige tidigare förbundit sig att följa regelverket och även om Löfven & Co påstår sig vara EU-vänner!?!

Ygemans brevskrivande får Sverigedemokrater i riket att jubla.

Själv blir jag bara beklämd!

Om Brämhults, apelsinjuice och debattvågor!

Möjligtvis beror det på att jag gillar olika som gör att jag ofta hamnar i otroligt snäva, intressanta och märkliga diskussioner. I love them!

Ett diskussionsämne som kom upp för ett tag sedan var vilken apelsinjuice folk runt ett annars trevligt middagsbord föredrar?

Mitt livs godaste apelsinjuice fanns inte i Sverige den gång jag först smakade på den. 

Färskpressade apelsiner, inget tillsatt och inget borttaget, från Florida. Snabbt pastöriserad för att hållbarheten ska bli längre än utan samma pastörisering.

I det stora landet i väster finns juicen i allt från små förpackningar på ett par deciliter upp till gallon-förpackningar.

Några år efter att jag först drack denna juice i USA kom den, till min ofantliga lycka, till svenska butiker och än i dag är den mitt, helt utan konkurrens, förstahandsval vid juicehyllan i livsmedelsbutiken!

Åter till middagsbordet; Debattens vågor rasade, förvånande nog, högt inom bara några få sekunder.

Här fanns miljövurmare som, av transportskäl, förespråkar juicekoncentrat där det mesta av vätskan processas bort i apelsinernas land och vi själva får tillsätta vatten vid diskbänken.

Några andra vid bordet förespråkade ”svensk” apelsinjuice!?! Hallå! Kan någon upplysa mig om var alla apelsinodlingar i det här landet finns?

De sistnämnda talade lyriskt om Brämhults juice såsom varande det enda tänkbara märket eftersom apelsinjuicen från denna producent alltid varit ”svensk.”

Hur som helst; Brämhults juice har aldrig fallit denne bloggare på läpparna eftersom de apelsiner som denna producent använder är av olika sorter, oftast sura dito, och smaken varierar alldeles hysteriskt genom de olika säsongerna.

De där koncentrerade juicerna ger jag heller inte mycket för. Jag tänker att processen att fördriva vatten från en apelsinjuice måste vara snudd på lika miljövidrig och energikrävande som transporterna av juicen där ingenting är tillsatt eller borttaget. Dessutom är det väl ganska så tveksamt om nyttigheterna i en färskpressad juice överhuvudtaget finns kvar i ett koncentrat?

Läser nu nyheten att Brämhults lägger ned sin apelsinpressarverksamhet i Sverige och flyttar rubbet till Danmark, Finns det apelsinlundar där???

Mina middagsvänner från den gången, de som gillar ”svensk” apelsinjuice, torde nu komma att drabbas av tvångsneuroser!

Själv fortsätter jag att välja ”mitt” märke som ger mig god juice året runt då samma sorts apelsiner används året runt och smaken alltid är söt, god, och bättre än någon av de apelsinpressningar jag någonsin gjort själv. Och definitivt mycket godare än den hittills ”svenska”, numera ”danska”, juicen!

16 oktober 2016

Om en död panda i "god form"

Det är någonting med pandor som får det mest hårdfrusna hjärta att smälta!

Bara utseendet får i alla fall mig att le och bli kramsugen!

1978, året då Deng Xiaoping tog makten i Kina, föddes Jia Jia.

På söndagen kommer nyheten att Jia Jia fått somna in, vid den för pandor hedervärda åldern, 38 år gammal.

SVT Nyheters hemsida publiceras nyheten med en bild av Jia Jia och bildtexten att hon är i ”god form.”

Ja, så kanske man kan säga om någon som just har tagits av daga!?! Eller också inte!


Lövhalka - ett snart bortglömt ord?

Alla som någon gång blivit försenad, sittandes ombord t-banan, spåvagn eller tåg och fått hacka i sig bortförklaringen lövhalka, räcker upp en hand! Många händer blir det som är i luften.

SR P4 Västernorrland berättar i dag att Pär Sandvik, Ånge-bo, tillsammans med en mekaniker och en kemist, tagit fram en produkt som kan göra att lövhalka snart är en oacceptabel bortförklaring.

Vassle- och citronsyrebaserad, en ”ren naturprodukt”, sägs produkten kunna få löven att bli som bortblåsta.

Tillåt mig att vara skeptisk! Förhoppningsvis får jag anledning att ändra uppfattning men tills, den till synes ekologiska, produkten har visat sig hålla vad den lovar så väntar jag med att jubla.

Omvänt är jag benägen att tycka att om ”sörjan” verkligen fungerar så borde uppfinnarna befinna sig i närheten av ett Nobelpris i kemi. I alla fall om vi ser till den besparing av samhällskostnader som sliriga löv åsamkar allt och alla!

Boris - en man med många åsikter!

Boris Johnson, den brittiske utrikesministern, avslöjas nu som en velputte!

Bara dagar före hans Brexit-text förvånade David Cameron och många andra hade Johnson skrivit en motiverande text om varför Storbritannien skulle stanna inom unionen.

I en kommentar från en anonym källa så påstås det att Boris skrev den första krönikan för att ”testa” om argumenten höll. Något som han timmar senare ansåg att de inte gjorde.

Här har vi en förvirrad politiker ut i fingerspetsarna.

Jag tänker att en toppolitiker som skriver kröniketexter med vitt skilda budskap antingen är en typ av politiker om vi inte har önskat oss eller så är människan utrustad med dubbla personligheter.

Oaktat om det handlar om någon typ av personlighetsstörning eller ej så kan Johnsons åsiktssvängande, något som säkerligen hade stor inverkan på väljarna, visa sig vara schizofrent kostsamt för landet som nu, i rask takt, går den inskränkande isolationismen till mötes! 

14 oktober 2016

Om ostbågar, cognacsmedwurst och Pommac!

Det finns de som gärna skulle kalla oss för rättshaverister något som vi som avses tar som en komplimang.

Jag pratar om oss konsumenter som tar kampen mot stolliga producenter, butikskedjor med märkliga inställningar till sortimentet och vi som står upp mot näriga näringsidkare som ockersaltar prislapparna.

Jag tänker t ex på den unge gosse som för några år sedan såg till att det blev ett uppror när bryggeriet Carlsberg tänkte lägga ned tillverkningen av den supersvenska läskedrycken Pommac.

På Sjöparksskolan i Gällivare finns en ung svenskalärare, Arvid Nordvall, som upprörs över de alltmer förekommande, raka, ostsnacksen i Ostbågspåsarna från OLW. I ett rungande inlägg på tillverkarens Facebook-sida rasar han över bågarna som är raka och undrar vad i hela friden det är som håller på att hända? Det är Expressen som berättar.

I ett, tramsigt och ansträngt politiskt korrekt svar, utan någon som helst glimt i ögat, svarar OLW en längre harang om temperaturen vid tillverkningsprocessen och att man på OLW gillar olika och därför accepterar även raka bågar.

Inte ens en gratispåse ostbågar väntar Arvid.

Själv för jag just nu en privat protest mot ICA, ”min” livsmedelskedja, som alltmer börjar lika styret i Pyongyang.

När en populär produkt försvinner från den Kvantum-butik jag ofta frekventerar ställer jag frågor till butikschefen. Ofta blir svaret att produkten inte längre är möjlig att köpa in eftersom inköpare på ICAs huvudkontor har beslutat detta.

När jag då kontaktar ICAs kundtjänst centralt så har svaren genom åren alltid varit att varje ICA-handlare är sin egen och bestämmer själv vilka produkter hans/hennes butik ska saluföra.

Det senaste fallet handlar om ett smörgåspålägg, i storpack, som försvunnit. 

Charkproducenten Pärsons ändrade sin design för ett par veckor sedan och i samma ögonblick fanns den inte längre i ICA-hyllan; Cognacsmedwursten i storpack som så ofta glidit ned i min varukorg.

Svaret från ansvarig charkboss i butiken: ”Produkten går inte längre att beställa.”

Mejl till ICAs huvudkontor med vädjan om att de inte ska skicka sitt standardsvar till mig. 

Svaret blev då i stället att de inte alltid har möjlighet att tillhandahålla samtliga varor som finns på marknaden och då får vi välja de varor som vi tycker ger det bästa sortimentet. Att vi plockar bort vissa produkter ur vårt centrala sortiment kan bero på dels begränsat utrymme i butikerna, dels på att vissa produkter är mindre efterfrågade och därmed mindre lönsamma för butikerna.

Svaret bekräftar att personalen på ICAs huvudkontor fattar felbeslut på felbeslut!

Jag påstår att den av mig saknade produkten säljer finfint. I en stor Kvantum-butik i ett område med många barnfamiljer torde storpack med smörgåsmat vara en megahit!

ICAs ställningstagande i denna, bagatellartade fars, blir därför en bekräftelse på att butikskedjan blir alltmer kundfrånvänd.

Därför ler jag nöjt i dag över Arvids privata kamp mot OLW.

Jag tror att vi kunder som kräver vår rätt, oaktat om det handlar om läsk, snacks eller pålägg gör det enda rätta när vi faktiskt påtalar för berörda motparter att det de sysslar med alls icke är okej! 

13 oktober 2016

I dag är en countryhit!

I smyg har jag gillat countrymusik längre än vad någon vän förstått. Det är ju än i dag inte okej, i alla fall inte i Sverige, att erkänna sig digga countryn, vars låttexter ofta har en hel lång historia att berätta i kortformat.

Vilka märkliga svampar och tabletter har akademien satt i sig och hur många bag-in-boxar med rödtjut gick åt under sammanträdet där årets litteraturpristagare beslutades? Det var frågan jag genast ställde till mig själv när jag hörde att Bob Dylan får åka till Stockholm i december. Efter en stunds eftertanke sansade jag mig dock och tänkte att det var ju ett kul och annorlunda val. Som en av mina kollegor uttryckte det; Det var första gången jag känner till pristagaren!

Therese Johaug har smetat in läpparna med salva förpackat i en tub i en kartong med ett stort tydligt varningstecken om att preparatet är att betrakta som dopning! Therese nekar bestämt, det norska landslagets läkare tar sin Mats ur skolan och alla som inte är norrmän funderar på hur hederliga de senaste årens norska skidunder egentligen är?

Thailands Kung Bhumibol har kastat in handduken och militärjuntan har utlyst minst en månad som ska vara befriade från festligheter och nöjen. Grattis alla Patongresenärer som planerat tillbringa några oktober/november-veckor med tänkt partyröj! Kanske är er dyrköpta semester ett straff för att ni valde att boka semesterresan till en militärdiktatur?

Prinsessan Christina ställer in en hel del åtaganden framöver då hon drabbats av ”The Big C.”

13 oktober 2016 är dagen som skulle kunna bli en utmärkt countrylåt, om än många verser lång!

11 oktober 2016

Kvinnliga modeller tjänar fyra gånger mer än män!

Det är ett par veckor sedan jag läste artikeln på BBC News och jag hoppades länge att svensk media skulle haka på, jag tipsade ett par svenska redaktioner, då jag tycker att ”problemet” är intressant.

Det hela handlar om modebranschen. Elizabeth Rose, manager för de manliga modellerna vid Premier, företaget som lyfte karriärerna för Naomi Campbell och Cindy Crawford, erkänner att modellbranschen är svårt könsdiskriminerande.

Men inte alls åt det håll som du, käre bloggläsare, förväntar dig.

För att gå modell på en finare visning kan en kvinnlig modell ofta få upp mot £40,000. 

Hennes manlige modellkollega får för samma modeshow £10.000. 

Även om det brittiska pundet just nu rasar så är skillnaden ändå ca 323 000 kronor mellan män och kvinnor, till kvinnornas fördel, för ett par timmar på catwalken!

Det vore svindlande intressant att få veta vad Gudrun Schyman, Katarina Wennstam, Malin Ullgren, Mian Lodalen och alla deras feministiska medsystrar anser om saken, därav min önska att nyheten skulle få genomslag i svensk press.

Å ena sidan borde de förfasas över att deras eget kön exploateras så i strålkastarskenet. 

Å andra sidan måste de ju tycka det är fantastiskt att ett antal anorektiska amasoner sopar hem stålar som vida överstiger de manliga kollegornas innehåll i arvodeskuverten.

Å tredje sidan är det det där med jämställdheten som ju helt uppenbarligen spårat ur åt motsatt håll jämfört med den verklighet som vi annars ser.

Å fjärde sidan, ja det handlar om en geometrisk figur med oändligt antal sidor, så är ju de manliga modellerna oftast inte utsvultna utan, för de allra flesta, t o m män, en ögonfröjd.

Å femte sidan kostar ju de kvinnliga haut couture-kreationerna oftast ”skjortan” i jämförelse med de manliga utstyrslarna.

Å sjätte sidan, och det är ingen slump, skulle kommentarerna från feministernas högborgar troligen bli att hela mitt blogginlägg är svårt sexistiskt!

Det där med jämställdhet är inte det enklaste.

BBCs artilkel hittar du här!

9 oktober 2016

Om de kassa plastkassarna!

Lyssnar till SR Ekot om de olycksaliga plastkassarna vi köper i livsmedelsbutikerna till rena överpriser, om man ser till inköpspriset för butikerna.

I våras föreslog Naturvårdsverket att priset för en plastkasse skulle höjas till 5 kronor och därigenom få fler att antingen köpa en papperskasse eller att ta med egna kassar/väskor till butiken.

EU kräver att plastkasseförbrukningen ska halveras till år 2025 och det är självklart, av miljömässiga skäl, att detta måste omsättas i praktiken.

Jag tror inte att ett pris på 5 kronor kommer att avskräcka de som i dag hugger en plastkasse i kassan. Om någon effekt ska kunna uppnås måste priset ligga betydligt högre än så. Jag kan, tyvärr, bara se till mitt eget beteende.

Hur vi veckohandlar varierar så klart. Själv är jag en konsument som på vägen hem från jobbet passar på att handla det jag behöver. Att jag redan i ottan, på väg mellan dusch och ytterdörr, skulle komma på tanken att plocka med mig ett par kassar/väskor är tyvärr uteslutet.

I Frankrike är plastkassar bannlysta sedan en tid och i Belgien tar de allra flesta konsumenter med sig en kasse proppfull av andra kassar på väg mot livsmedelsbutiken. Detta hedrar naturligtvis både fransmän och belgare.

I USA, bilens förlovade land, råder ren anarki i livsmedelsbutikerna där prasselpåsarna inte orkar med mer än en konservburk eller där pappkassarna saknar handtag. De inköpta varorna hälls oftast ned, huller om buller, i bagageluckan på bilen.

Jag tror att vi i Sverige på något sätt måste bli föregångare på området och ta fram ett alternativ som låter folk slippa ta med påsar till och från jobbet bara för att det ska handlas på hemvägen.

Jag försöker i mesta möjliga mån köpa en papperskasse när jag handlar och hoppas att den är tillverkad av återanvänt papper. Ibland är inköpen antingen för stora eller för små för att föranleda inköp av en papperskasse och då kan det hända att jag lik förbaskat promenerar hemåt med en eller två (satans) plastkassar i nävarna.

Måste lova mig själv att bättring är nödvändig!

Drönare ersätter doktorn!

Läser TT-telegrammet som berättar att Norrtälje ska inleda ett försök med att skicka ut hjärtstartare medelst drönare till skärgårdsöar när någon olycksalig öbo drabbats av infarkt.

Marina Filipsson vid Norrtälje kommun säger till TT att hon hoppas att det ”ska bli ett komplement till den vanliga räddningstjänsten” och hon får det att låta som om drönaren är alternativet som framöver kommer att stå tillbuds när pumpen lägger av.

Järnvägsstationer, flygplatser och andra platser där många människor rör sig blir i allt större mängd utrustade med hjärtstartare och där är tanken att redan inom några sekunder, då det handlar om just sekunder, efter att en medmänniska fallit livlös till marken ska räddningsinsatsen kunna påbörjas i väntan på proffsen.

Norrtälje tänker genomföra ett tjugotal ”flygningar” med drönare för att testa om liv på detta sätt kan räddas.

Jag tänker att om man drabbas av en infarkt ute i skärgården så ska man nog inte ha alltför stora förhoppningar om att få vara med i matchen under en morgondag.

Samtidigt ser jag framför mig hur ett gäng teknikfantaster jobbar febrilt med att ställa in koordinaterna på en drönare med hjärtstartarutrustning för att skicka iväg denna ut till en avlägsen holme.

Tillåt mig vara skeptisk!

I stället för att utarma ambulanshelikopterverksamheten, med skickliga akutläkare ombord, så borde ansvariga landstingspolitiker ställa sig frågan om drönare är svaret när en människas liv akut är på upphällningen?

Det finns säkert massor med praktiska användningsområden för drönare. Post skulle kunna distribueras när Postnord nu inte håller måttet. Mediciner skulle kunna flygas ut i ödemarken. På sikt skulle användningsområdena kunna bli hur stora som helst.

Men att tro att en hjärtstartare, på väg en längre sträcka, skulle kunna förhindra ett plötsligt dödsfall är att tro för mycket. Tror jag i alla fall!   

8 oktober 2016

Anna Hagwall har en poäng om presstödet!

Nej då, jag har inte blivit Sverigedemokrat! Ett parti som inte tydliggör någon annan politik än att vara segregerat människoföraktande har inget att hämta hos denne bloggare.

Därmed inte sagt att jag inte delar en del uppfattningar med enskilda medlemmar, och numera f d medlemmar, i partiet.

Jag tycker verkligen att Anna Hagwall (SD), som under lördagen lämnar flera förtroendeposter i partiet, har en poäng när hon föreslog att presstödet skull avskaffas.

3 september 2010 bloggade jag bl a följande:

”Är det inte en smula åldersstiget att det ännu i fjol betalades ut mer än en halv miljard (551 miljoner) kronor i presstöd i Sverige? Ja, jag vet, jag kliver in med storstövlarna och trampar på många ömma tår vars ägare genast börjar muttra om att det handlar om demokrati att ha ett stort utbud av tidningar. Jag håller inte med dessa s k demokratiivrare. Tvärtom hävdar jag att det knappast kan betraktas som demokrati att mina skattekronor sprids till ett brett spektra av tidningar som jag själv aldrig skulle drömma om att köpa/prenumerera på! 

Det är dags att tidningsbranschen moderniseras och att den chefredaktör som producerar en tidning som folk vill ha ser till att tidningen klarar av att leva på egna meriter. Låt andra mindre lyckosamma b-avisor stilla få somna in!”

Hur mycket presstödet blir i år vet jag inte men knappast understiger det den dryga halvmiljard som pytsades ut 2009.

Det är inte direkt så att vi lider brist på nyhetsmedia i världen och när det handlar om svensk press så är det alltfler som skrotar merparten av sitt redaktionella arbete och i stället helt förlitar sig på nyhetstelegram från TT. Telegram som publiceras i landsortsblaskor som om de vore självuppsnokade scoop sprungna ur den egna redaktionen.

Jag tänker att en halv miljard skattekronor skulle kunna räcka till en del järnvägsunderhåll, ett antal nya vårdplatser eller rimliga löner för landets poliser.

Men det får man uppenbarligen inte tänka i Sverige!

7 oktober 2016

Svenska Spel har en del att förklara om Eurojackpot!

Eurojackpot är spelet som jag inte kan motstå att vara med och spela på. Särskilt inte en fredag som denna när jackpoten är uppe i en knapp miljard svenska kronor!

Varför jag spelar är dock en obesvarad gåta!

Dragningarna, som sker i Finland, visas inte offentligt. Högvinsterna går oftast ut till just boende i Finland, eller undantagsvis i Tyskland, och för ett par månader sedan kände sig Svenska Spel föranledda att gå ut med ett mejl till oss spelare där de försökte övertyga alla om att anledningen till att jackpottarna trillar ut över skogarnas och sjöarnas land är att sååååå många spelar på spelet där!

Dragningarna, som alltså ingen kan ta del av, publiceras runt 23-tiden på fredagarna.

Varför jag då redan klockan 19.42 på fredagskvällen får ett mejl om att mitt flerveckorsspel på Eurojackpot gått ut, trots att jag är med på dragningen som sägs ske om tre timmar, är otroligt svårförklarat!

Hoppas sannerligen inte att miljarden gått till något pörte i den finska urskogen denna fredag!

Svenska Spel behöver nog förklara närmare hur allt egentligen förhåller sig!!!

Ålen riskerar livet till havs och i magar!

SR Ekot berättar nyheter om ålens liv och leverne på fredagen. Jag fascineras så oerhört av den mystiska, rent av mytiska, tillvaro den utrotningshotande arten tillbringar. En fisk som kan ta sig över långa landsträckor mellan olika vattendrag, bara en sån sak!

Den långa resan ålen gör till det mytomspunna Sargassohavet är ännu i dag ganska så okänd. Dock har forskare nu kunnat konstatera att den hundratals mil långa resan mot parning och död tar betydligt längre tid än vad man tidigare trott. Snarare ett år än ett halvt år.

Under resans gång är risken att bli uppäten av rovfiskar mer än stor.

Än större är nog ändå risken att ålen hamnar på en jultallrik hemma hos oss.

Jag vet; Det är helt oacceptabelt att äta upp den mer än utrotningshotade arten och kanske kan generationer efter mig och andra lära sig läxan?

Tyvärr kan jag inte själv tänka mig ett julbord utan en, eller möjligtvis två, skivor tunnskivad flatrökt ål! Har oerhört dåligt samvete för denna min vana men erkänner att jag inte anser att ”det går lika bra med selleri.”

Sålunda kommer jag att stå i någon saluhall på julafton eller dagen före och inhandla årets gourmethöjdpunkt till ett pris som närmar sig en normal charterresa.

Jag kommer dock för alltid, i resten av mitt liv, förundras över ålens hala, slemmiga och till stora delar okända liv!

Tiggeriet måste upphöra!

Expressen skriver på ledarplats: ”Tiggeriet måste upphöra, Löfven.”

Aftonbladet svarar på sin ledarsida: ”Folk borde sluta ljuga om tiggare”.

Vad jag som medborgare anser i frågan känns nästintill omöjligt att pränta ned eftersom risken att bli anklagad för hets mot folkgrupp är överhängande.

Vad jag dock kan konstatera är att det på en av mig välfrekventerad t-banestation sedan minst tre år sitter en tiggande kvinna. Om vi bortser från helgerna då jag inte passerar stationen så har hon, som mest, varit frånvarande ett antal dagar som understiger de som går att räkna på ena handens fingrar!
Därmed måste hon vara i besittning av ett uppehållstillstånd. I alla fall om hon kommer från landet som hon vill låta påskina. I annat fall är det en solklar överträdelse av utlänningslagstiftningen.

Vidare undrar jag vad som händer efter att ansvarigt statsråd satt i tv-sofforna för ett par år sedan och utlovade riktade insatser i de länder som merparten av tiggarna kommer från? Borde vi inte ha sett storartade resultat så här dags? Eller har pengarna hamnat i korrupta politikers fickor?

Varför måste svenskar betala 1200 kronor i böter för tjuvåkning i kollektivtrafiken när horder av tiggare forcerar sig genom t-banespärrarna strax bakom någon med giltig biljett? Är inte det olaga diskriminering och att göra skillnad på folk och folk?

Varför förväntas vi se ned på en trasig öl-alkis på Medborgarplatsen medan vi förväntas tycka synd om, och omhulda, en medborgare från ett land långt borta?

Vid en t-banestation jag passerar, som har ett härbärge för ”EU-migranter” i närheten, stiger varje morgon på lika många kvinnor som män ur kategorin tiggare. Kvinnorna sitter i gatuhörn under dagarna men vad gör männen förutom att stå i klungor och kedjeröka upp de småslantar som deras ”fruar” skrapat ihop?

Hur kommer det sig att merparten av de tiggande är kraftigt överviktiga?

Varför får den s k ”Mariefredsmodellen” inga som helst ifrågasättanden? I Mariefred finns, som jag har berättat tidigare, en kvinna som kallar sig eldsjäl och som ”anställer” tiggare som allmänheten sedan kan hyra för allsköns uppdrag. Eldsjälen påstår att allt redovisas och att sociala avgifter betalas. Detta måste betyda att de ”anställda” skattar i Sverige och har arbetstillståndsdokumenten utprintade!

Att ett helt folkslag tillåts att pacificerade, förutom de ”anställda” i Mariefred, belamra gator och kollektivtrafik över stora delar av Europa är inget annat än skandal!

Visst, man kan, åtminstone inte särskilt ofta, rå för att man är fattig. Däremot kan man begära av de länder vars medborgare tigger utomlands ska ta sitt ansvar tillfånga och utbilda de människor som saknar utbildning och aktivt bidra till att pappmuggarna försvinner från Europas gator. Krav på motprestationer borde rimligtvis också kunna ställas för inte kan det löna sig att tigga?

Jag delar till fullo Expressens ledaråsikt: Tiggeriet måste upphöra, Löfven!

6 oktober 2016

Kommunikativ kollaps vid Polismyndigheten!

Unni Jerndal, en gång vass journalist på SVT Aktuellt och Ekonominyheterna på TV4, sedermera vid Riksgälden och under ett drygt år kommunikationschef vid Polismyndigheten meddelade i dag att hon kastar in handduken.

Hon är helt överens med Rikspolischef Dan Eliasson att de alls inte är överens. Skönt att de är överens om detta i alla fall!

Jerndal har gjort ett par märkliga uttalanden under sin tid vid Polismyndigheten men i övrigt har bristen på kommunikation varit öronbedövande.

Vilka de olika ståndpunkterna mellan Jerndal och Eliasson varit får vi kanske veta så småningom.

Förhoppningsvis ville Jerndal mer aggressivt ta i tu med det polisledningen misslyckats med.

Jag tänker på erfarna poliser och nyutexaminerade polisaspiranter som lämnar myndigheten så som råttor lämnar ett sjunkande skepp. Jag tänker på beskrivningarna om för hög arbetsbelastning och för låg lön och jag tänker på den utlovade ökade synligheten av poliser som blivit till intet!

Mycket av missnöjet inom Polismyndigheten beror i grund och botten på att ledningen totalt misslyckats med internkommunikationen och att ”se” fotfolket.

Om det är Eliassons eller Jerndals fel återstå att se men jag satsar en peng på att det hela inte är Jerndals fel!

Fel är det i alla fall av den media, när dessa rader skrivs t ex Expressen, som påstår att en högt uppsatt polis i dag har lämnat myndigheten. Om inte Eliasson har avgått, såvitt jag vet har han tyvärr inte det, så måste Expressen avse Jerndal. Hon har aldrig varit, är inte och kommer aldrig att bli, i alla fall inte som det verkar i kväll, polis. Hon var, liksom en tredjedel av myndighetens anställda är, civilanställd som inte bär polistitel.

Vad som än fick Jerndal att lämna så är det hela ännu en spik i kistan och en kommunikativ kollaps för myndigheten vars anställda har att förhindra och beivra brott.

Det är kriminellt av regeringen att låta den svenska poliscirkusen få fortsätta utan att nödvändiga åtgärder vidtas!

4 oktober 2016

Hoverboard - kondisförstörande och brandfarlig!

Visserligen ränner både barn och vuxna just nu omkring och jagar imaginära figurer i sina mobiltelefoner och det är väl bra att alltmer slöa svenskar blir tvungna att röra på sig mer än vad som, tyvärr, är normalt.

Att folk i allmänhet och imaginära figur-letare i synnerhet inte tänker på är hur de uppträder bland medtrafikanter är en försvårande omständighet.

Lika illa håller det nu på att bli bland den yngre generationen som nyligen fått möjlighet att röra på sig utan att röra på sig!

Jag tänker förstås hoverboardens intåg som eftertraktad och mer än populär produkt för finniga tonåringar och ibland yngre.

Bränderna, i samband med laddning, står som spön i backen och om ”brädan” inte brinner upp är den ännu ett tydligt tecken på att kommande generation kommer att få allt sämre kondition. Här ska liksom inte ens gås från hissen ut till gatan utan det ska slamras och åkas ut till fastigheternas portar.

Jag bor själv i ett flerfamiljshus där åtminstone en junior är fullkomligt besatt av sin hoverboard och han har numera inte varken tid, lust eller möjlighet att ens säga hej när man möter honom i trapphuset eftersom hans vingliga färd, oftast framåt, kräver all uppmärksamhet.

Jag tänker att stackars sate när han bryter ihop på en gympalektion, kanske könsuppdelad, framöver då han inte längre har ork att ta emot en basketboll eller klättra i en ribbstol.

Samtidigt tycker säkert hans föräldrar, i alla fall hans far, att det är en framgångssaga att familjen har haft råd att investera i en ny ”leksak” till sin telning!

Själv undrar jag mest när hela huset ska stå i ljusan låga och vilka förklaringarna då ska bli från tillverkare, föräldrar och den hoverboardanvändande, snart nog överviktiga och konditionsbefriade, finniga junioren?

Postnord - Skandalen som regeringen borde åtgärda pronto!

Det fanns en tid då brevbärarna jobbade på ackord, själv sorterade sitt distrikts försändelser, trampade ut i ur och skur, såg till att posten kom dit den skulle och trots ibland heroiska insatser kunde de flesta brevbärare avsluta sitt dagsverke ungefär då de flesta andra intar sin lunch!

Det var tider det!

Jag har bloggat många gånger om postdistributionsföretaget från helvetet, Postnord och kan även i dag konstatera att posten i mitt postnummerområde som mest delas ut tre dagar i veckan!

SVT Nyheter bedriver sedan några dagar en ”ny” kampanj mot förfallet när det gäller postutdelningen och nu börjar även annan media ropa ”Da Capo” och plockar fram stridsyxorna i ren sympati med kollegorna på SVT.

De senaste dagarna har jag bara väntat på att någon talesperson vid Postnord ska skylla på ”omorganisation”, den omorganisation som nu pågått i mer än fem års tid utan att den lyckas komma fram till något slags målsnöre.

Just den bortförklaringen har jag dock inte hört de senaste veckorna men i övrigt har bortförklaringarna varit fler än vad en matematiskt normalbegåvad person kan hålla räkningen på!

I dag skriver Aftonbladet om Tommy Hinders, 58 år ung, som efter 40 år som brevbärare får sparken. För att han inte har körkort!!!

Anledningen till att Tommy inte får sitta bakom en ratt sedan 1989 är att han då diagnosticerades med epilepsi.

Tommy har arbetat i Mora och har, såvitt jag kan förstå, skött sig jobb genom att ta sig fram på cykel. I ur och skur!

Nu har Postnord beslutat att postdistributionen i Mora ska ske medelst bil. I vilket annat större samhälle/mindre stad är det nödvändigt att ha bil för att distribuera post?

Jag tänker att Tommy vet mer om postutdelning än vad någonsin den nuvarande ledningen för Postnord kommer att veta!

Att svenska staten, som äger 60 %, och danska staten, som äger 40 % i den, helt riktigt, idiotförklarade postkoncernen låter missförhållandena fortgå är helt häpnadsväckande och ansvariga statsråd borde börja tänka på att ”kasta in hatten.”

Inom Postnord borde åtminstone de tre översta chefsskikten snarast få en avtackning i form av en spark i baken och ett respass ut på gatan!

Är säker på att Tommy Hinders skulle kunna göra jobbet betydligt mycket bättre än vad den nuvarande ledningen har misslyckats att göra.

Dra tillbaka klockan; Ge brevbärarna påverkansmöjligheter över hur jobbet ska göras och ge de som vill åter möjligheten att åter jobba på ackord.

Jag är övertygad om att postdistributionen i både Sverige och Danmark då, ännu en gång, skulle gå en strålande framtid till mötes och att vi kunder skulle kunna börja känna trygghet i att de försändelser som är adresserade till oss faktiskt kommer fram!