6 juni 2020

DN erbjuder prenumeranter något som är för alla!


Som prenumerant på det som brukar kallas ”det illustra morgonbladet” får jag stundtals erbjudanden i min mejlbox. Det handlar om sådant som jag levde i tron om att det ”bara” är tillgängligt för tidningens trogna kunder. Så fel jag hade!

Tidigt i ottan under Nationaldagen plingar det i mejlboxen. Jag erbjuds en ”Nationaldagskonsert” med Stockholm Singers, inspelad i Skeppsholmskyrkan.

Jag kände mig, precis som jag tror många andra prenumeranter, en smula hedrad.

Jag tittade på konserten medan jag tog min tretår på frukostkaffet och insåg då att konserten ligger ute på YouTube med möjlighet för vem som helst att ta del. Du kan se den här!

Vilket mervärdet för mig som prenumerant är enligt tidningens sätt att se på saken är ytterst oklart.

Vad jag tyckte om konserten? Nope! Inget vidare!

Ljudet lämnar en hel del att önska eftersom en enskild sopran tillåts överrösta allt och alla. De vanligtvis bedårande körklangerna uteblir i sin helhet. När sopranen i fråga klämmer i med ett glissando i slutet av ”Land du välsignade” så ryser jag visserligen men det är sannerligen inte en rysning av välbehag.

Dirigenten Bosse Aurehl, som jag själv både sjungit med och dirigerats av, verkade dessutom minst sagt energilös.

Tidningens ”erbjudanden” till trogna läsare förväntar jag mig, på många sätt, otroligt mer och bättre av i framtiden!

5 juni 2020

Arla-yoghurt tillverkas i Nederländerna - Svenska bönder torde gråta!


I reklamkampanjer uppmanas vi regelbundet att stötta svenska bönder genom att köpa produkter från Arla.

Jag läser på Arla:s hemsida: ”Som konsument stödjer du svenska mjölkbönder genom att köpa produkter från Arla. Det är det enklaste och mest effektiva sättet. Allting Arla tjänar går på ett eller annat sätt tillbaka till Arlabönderna – som äger Arla.” 

På hemsidan talas det vidare mycket om miljö och klimat och att företagets ”fotavtryck” när det gäller miljöpåverkan ska vara borta senast 2045 men helst betydligt tidigare än så.

Jag inser förstås att Arla i dag är en koncern som sträcker sig långt utanför Sveriges gränser men tänker ändå att produkterna som säljs i Sverige verkligen är svenska och att mina inköp gynnar svenska bönder.

När jag blir sugen på något mellan dagens huvudmåltider händer det att jag, förutom att äta frukt, tar en drickyoghurt, som ju sägs vara både nyttig och närande.

I dag blev det en ”Yalla!”, jordgubb, tillverkad av Arla. När flaskan var tömd studerade jag förpackningen litet noggrannare. Såg märkningen ”Bondeägda” med den omslutande texten ”omtanke i varje steg.” Tänkte att jag nog ändå hade gjort en svensk lantbrukare en tjänst genom mitt mellanmål. Så fel jag hade!

När jag kommer till det finstilta på förpackningen så framgår det att min yoghurt för dagen tillverkats i Nijkerk. I Nederländerna!

Hur stora ”fotavtryck” transporten av yoghurten inneburit framgår så klart inte.

Min mest angelägna fråga till Arla måste hur som helst bli: På vilket sätt hjälper jag en svensk bonde genom att köpa yoghurt som tillverkats i Nederländerna?

27 maj 2020

Palmoljan saknar existensberättigande


I dagens nummer av Expressen bekräftar frilansjournalisten Andreas Ståhl det som jag, och många, många andra, länge har misstänkt; Det finns inget tillåtande med palmolja överhuvudtaget.

Att som Marabou och Fazer, våra två giganter på godismarknaden, försvara sig med att just den palmolja de använder i snart nog alla sina produkter är certifierad och spårbar är ingenting annat än en gigantisk marknadsbluff skapad i profitens tecken.

Andreas Ståhl avslöjande om lastbilar vars registreringsskyltar plockas bort när de fraktar palmfrukter från mindre nogräknade plantager till de som påstår sig sälja endast certifierad och spårbar palmolja är förödande för alla företag som fortsatt använder oljan i sin produktion.

Andreas pekar visserligen ut endast företaget AAK och dess ägare systrarna Sofia Schörling Högberg och Märta Schörling Andreen men den som läser artikeln inser att AAK på intet vis kan hängas ut som ensamt skyldiga – det är helt enkelt för många lastbilar utan registreringsskyltar som kör mellan de enorma palmoljeplantagerna där en gång regnskog funnits och där många djurarter, däribland orangutangen, haft sin levnad.

Jag hoppas att livsmedelsproducenter och andra, palmoljan ingår ofta i kakor, kex, matbröd, schampo, godis, snacks, bordsmargarin, värmeljus och mycket, mycket annat, tar ett eget ansvar och nu ser till att en gång för alla fasa ut den förhatliga oljan.

Det skulle Indonesiens och Malaysias djurliv vinna på liksom miljön då plantagerna bidrar till enorma mängder växthusgaser och kraftigt försämrar vattenmiljön i närområdet.

Kräv att få veta av din livsmedelshandlare hur han/hon ser på problemet med många produkter som innehåller palmolja och vad han/hon tänker vidta för åtgärder!

Jag uppmanar också alla att noggrant studera innehållsförteckningarna på produktförpackningar och helt enkelt rata allt som innehåller palmolja. Kosten kan under en tid komma att bli begränsad men tro mig – det finns finfina alternativ som inte innehåller palmolja! 

Marabou och Fazer skulle inte vara de enda som skulle få se försäljningen falla men jag tror att de båda chokladföretagen ganska snabbt skulle lägga om produktionen om alla följde det enkla rådet att rädda en orangutang eller flera – inte vilddjur i profithungriga koncernledningar!

21 maj 2020

Kolla färdiga lunchmackan - den kan vara importerad!


När det är en ledig dag brukar jag ofta unna mig en rejäl sovmorgon. Följden blir att frukosten mer eller mindre hamnar framåt lunchtid och att lunchen helt utesluts från dagsprogrammet.

Det brukar bli något mindre, en macka eller som idag, en liten wrap, som får ersätta lunchen.

Stående framför kyldisken med sallader, mackor och annat i min livsmedelsbutik föll ögonen på en förpackning med rubriken ”Tuna pepper sauce wrap.” Den såg både lagom ut i storlek och spännande så den fick slinka ned i min varukorg.

Inte förrän jag kom hem insåg jag att bäst-före-datumet låg hela åtta dagar framåt i tiden.  

Jag tänkte: Hur mycket kemikalier måste inte en livsmedelsprodukt med fisk, färska grönsaker och annat innehålla om den anses ätlig i slutet av nästa vecka? Kollade innehållsförteckningen men kunde dock inte finna någonting annorlunda mot vad jag gör på motsvarande produkter.

Vad jag däremot fann på etiketten var att min wrap för dagen inte tillverkats i Sverige! EAN-koden börjar på 57 som visar att produkten tillverkats i Danmark.

Företaget Food Collective visar sig vara hemmahörande i Köpenhamn. Deras hemsida finner du här.

På hemsidan stoltserar företaget med att ha ICA, Hemköp och Willys i sitt kundstall och att de levererar sina produkter över hela Danmark, Norge och Sverige.

Ursäkta – finns det ingen tillverkare av färdiga mackor i Sverige längre? Varför köper våra butikskedjor inte in denna typ av produkter i sitt närområde?

Hur förklarar våra stora butikskedjor de mycket långa transportsträckorna? Vad hände med miljötänket?

Det är så att man blir mörkrädd!

Hur min wrap smakade? Inte något vidare!

17 maj 2020

Corona: Många anser sig veta - fastän ingen egentligen vet!


När min, annars utmärkte, närmaste chef kallar oss medarbetare, varav flera numera arbetar hemifrån, till ett personalmöte kommande vecka och glatt meddelar plats där vi ska ses och ”sedan sätter vi oss alla i ett par bilar och åker till konferenslokalen” så förstår jag: Han har inte (heller) förstått!

Jag försöker idogt att hålla avstånd, gärna betydligt längre än de stipulerade två metrarna, till mina medmänniskor, jag handlar på tider då jag vet att det är glest i livsmedelsbutiken, jag avstår kollektivtrafiken så långt det går – och jag är bekymrad: Bekymrad över den uppluckring i förhållningssätt som människor i allmänhet alltmer visar!

Jag tänker att alla nu borde ha förstått att det inte finns några klara vetenskapliga utsagor om Covid-19. Ingen kan säga att visst test fungerar till 100 % och ingen vet hur länge, eller ens om, någon smittar som aldrig uppvisat symptom.

Dagens DN ger mig vatten på min kvarn!

Vetenskapsredaktören Maria Gunther skriver en längre text om att många inte testas och att detta beror på den fortsatta osäkerheten kring testernas tillförlitlighet.

På annan plats i tidningen säger anestesisjuksköterskan Catarina Resic att hon tycker det är skönt att få ha blivit testad och fått ett besked om att hon inte är smittad. Detta efter att hon känt sig hängig i förra veckan! Hon har därför nu återgått i arbete.

Krönikören Jessica Ritzén berättar om hur hon stoppades i entrén till akutmottagningen då hon sökte hjälp för en misstänkt blodpropp – ett symptom som påstås kunna vara Covid-19 relaterat.

Så där fortsätter det – sida upp och sida ned – i rikets största morgontidning!

Många är tyckarna – både de som har att tycka genom sin profession och bland oss i den så kallade allmänheten.

Jag blir bara än mer upprörd. Om en anestesisjuksköterska, som har att ansvara för svårt sjuka patienter, anser att hon är skyddad för att hon fått svar på ett test som ingen vet om det är tillförlitligt så inser jag att vi nog är riktigt illa ute.

2 maj 2020

Är jag en superspridare?


Den 7 mars var det final i årets Melodifestival. Helt sedvanligt hade jag samlat goda vänner, lika nördiga som jag. Vi började med middag, tätt sittande runt matbordet och ivrigt diskuterande startfältet.

Under finalen trängdes vi i soffan och fortsatte att träta om vilket vinnarbidraget skulle bli. 

Vinglasen kan ha bytt ägare och allas händer var nere i chips- och dippskålar. Vi mådde prima och livet lekte!

Arbetsveckan som följde var intensiv. Många var mötena i trånga konferensrum och otaliga var människorna, kollegor, som jag mötte.

Den 18 mars hade jag just ätit middag hemma och stod och diskade när jag plötsligt, på bara ett par minuter, gick från fullt frisk till totaldäckad.

Jag blir aldrig sjuk – jag har inte haft en säsongsinfluensa på minst 30 år – och feber är så extremt sällan förekommande att jag tror att jag har ett ganska hyfsat immunförsvar.

Nu fick jag plötsligt 10 dagar med den absolut märkligaste feberkurva jag någonsin upplevt. 

Vissa timmar var jag feberfri innan feberchocken återvände. Jag hade aldrig några andra symptom men tänker ändå att jag var drabbad av Covid-19.

Ett par veckor gick och plötsligt började privata vänner och arbetskollegor att falla som furor! Ett par kollegor har vårdats på sjukhus i mer än två veckor men börjar nu, tack och lov, att komma upp till ytan igen.

Jag tänker; Är det jag som är en av de omtalade superspridarna?

Jag har bett sjukvården om att få bli testad men har nekats detta – jag är ju inte allvarligt sjuk.

Jag känner mig sedan flera veckor fullt frisk men kan ju inte säker veta om jag fortsatt bär på en eventuell smitta. Jag försöker därför följa myndigheternas råd fullt ut – något som alltfler medmänniskor tycks bortse ifrån. Det är inget nöje att besöka den stora livsmedelsbutiken och det är definitivt inget hälsosamt alternativ att välja kollektivtrafiken dessa dagar.

Oron gnager i mig: Är jag skyldig till att människor blivit svårt sjuka? Så länge ingen vårdinrättning bryr sig och testar mig kommer jag inte att få veta. Risken är att jag fortsätter att smitta trots att jag håller avståndet, tvättar händerna till huden spricker och undviker kollektivtrafiken trots att jag har ett samhällsviktigt arbete.

Kanske skulle mitt blod kunna vara en källa till kunskap när det gäller möjlig immunitet, virusmutationer eller immunförsvarets uppbyggnad?

Att inte få möjlighet att testas känns oacceptabelt.

19 april 2020

Sverige sänker garden - Det kan sluta med katastrof!


Vi är många som fortsatt gör allt som står i vår makt för att skydda oss själva, andra och hela samhället för att smittspridningen inte ska urarta.

Jag påstår dock att alltfler börjar sänka garden och tycks strunta i hur det egentligen ska sluta.

Som innehavare av ett ”samhällsviktigt” arbete är jag fortsatt välkommen ombord på kollektivtrafikens olika färdmedel. SL vädjar till övriga att avstå från att kliva ombord.
Under den gångna veckan kunde jag konstatera att antalet resenärer ökat högst väsentligt. De lediga sittplatserna ombord på t-banan var lätträknade i rusningstid.

På hemväg under veckan som gick reste jag med en av SL:s/Keolis långa blå-bussar. Vi som reste hade spridit ut oss efter konstens alla regler. Ombord kliver plötsligt en förskolegrupp med 3-4-åringar och deras två pedagoger. Bussen blev fullsatt. Jag tänker; Bär något av barnen på smittan eller är det jag som smittar ett barn så att smittan förs vidare till barnets föräldrar och vänner. Det är ju just precis detta som vi uppmanas till att förhindra! Förskolepedagogerna borde vara smartare än att belamra kollektivtrafiken med de som inte kan säga ifrån. Jag avstod att skälla ut pedagogerna inför småbarnen och klev av bussen i förtid!

I den stora livsmedelsbutik jag brukar frekventera börjar läget bli kritiskt.

Anställda ber kunder backa, hålla avstånd - högtalarutrop uppmanar till samma sak. Utanför butiken skyltar som påminner oss kunder om allt som myndigheterna rekommenderar: Håll avstånd och handla ensam - ta inte med dig din barnkennel eller andra familjemedlemmar. Inne i butiken horder med barnfamiljer i stort antal.

Jag ser 70-plussare som, tätt intill andra kunder, försöker nå de sista paketen av en vara som nyss masspåfyllts.

Under söndagen hade samma butik en anställd vaktposterad vid entrén. Under den korta stund jag stannar till för att studera kunders beteende så frågar den kvinnliga anställda vänligt några par på väg in i butiken: Skulle ni kunna tänka er att bara en person går in och handlar? Två par svarar snäsigt: ”Nej, verkligen inte!”

Vad är det för fel på många av mina medmänniskor? Vad är det ni inte begriper? Måste någon av era nära och kära avlida innan ni förstår vad ni håller på med?

Det är precis just nu – när vi är många som börjar bli frustrerade över våra begränsade liv – som det är mer än viktigt att vi fortsätter att kämpa, tillsammans, för att det inte ska sluta med katastrof!

12 april 2020

Brexit Johnson tackar portugisisk sjuksköterska - Gonatt U.K!


När Boris ”Brexit” Johnson under påskdagen tackar portugisiska sjuksköterskan Luis och nyzeeländska sjuksköterskan Jenny för att han överhuvudtaget befinner sig i livet så förstår jag: Han har aldrig begripit ett dugg som tar sitt rike ut ur gemenskaper av olika slag!

Tillsammans är vi starka! På egen hand är vi ingenting!

Gonatt U.K.!

5 april 2020

SVT:s viruskonsert på lördagen en besvikelse!


Under den, i dessa tider, ganska osmakliga rubriken ”Sjukt bra public service med stjärnsolister” recenserar Johanna Paulsson i DN gårdagskvällens konsert från Berwaldhallen. Johanna ger konserten en femma i betyg. Jag undrar om vi ens såg samma konsert?

Att Malin Byström sjöng skiten ur allt och alla tror jag att de flesta kan vara överens om men sedan skiljer sig mina åsikter rejält från Johanna Paulssons.

En halv symfoniorkester och en halv kör, vi fick veta att de andra halvorna ”arbetade hemifrån” (?), blir aldrig mer än just en halv symfoniorkester och en halv kör.

Att de tappert försökte låta som om de vore fulltaliga var på förhand dömt att misslyckas.

Lars-Erik Larsson och Hjalmar Gullbergs ohyggligt vackra, kanske det vackraste av allt, Förklädd Gud blev till en halvmesyr där orkester- och körklanger inte på långa vägar nådde upp till det verket verkligen förtjänar.

Som en gång i tiden körsångare påmindes jag om min gamla musiklärarinna som kämpade med att få just oss killar att följa taktpinnen. I går stod det klart att det är ett stadigvarande problem med manliga körsångare. I Förklädd Gud:s vackra ”Välsignelse följer i gudarnas spår” var det, såvitt jag hann se, en av de manliga sångarna som följde dirigenten medan de övriga stirrade sig blinda i sina notblad. Att påstå att det blev en kanon av stycket är kanske att ta i för mycket men rejält osynk var det i alla fall.

I virustider är en snabbt ihopskramlad konsert måhända behjärtans- och berömvärd. Under rådande omständigheter gick det inte att göra bättre. Kanske borde det då inte ha gjorts alls?

Jag tänker att SVT skulle kunna gottgöra gårdagskvällen genom att reprisera den kanske mest önskade konserterna av dem alla; Pastoralsviten och Förklädd Gud inspelad i gasklockorna i Stockholm med hela Sveriges Radios symfoniorkester och hela Radiokören. Tänk – det är snart 12 år sedan den spelades in, då med makalösa Elin Rombo som kvinnlig solist.

Först då tror jag att Lars-Erik Larsson och Hjalmar Gullberg skulle få ro igen. De kan knappast vara nöjda i sin himmel över lördagens misshandel!

4 april 2020

SL ber oss stanna hemma - vi är många som inte kan det!


I mejlutskick och annonser meddelar SL, kollektivtrafikföretaget i Stor-Stockholm:
”Vi är här för dig som måste resa. Om du har en viktig samhällsfunktion så välkomnar vi dig ombord. Om du inte har det så ber vi dig att undvika att resa med oss just nu.”

Jag har full förståelse för uppmaningen men ställer mig själv samtidigt frågan: Hur tänkte ni?

Jag anses ha en samhällsviktig funktion men min arbetsgivare kan tyvärr inte erbjuda anställda bärbara datorer i tillräcklig mängd. Jag, och många andra som skulle ha kunnat arbeta hemifrån, tvingas därför ut i tunnelbanor, pendeltåg och bussar.

Jag har därför under veckan som gått försökt att nyttja lokaltrafiken på de mest udda tider för att finna fram till när det är säkrast att resa.

Att stiga upp extremt mycket tidigare än vad jag brukar är inte framgångsrikt: 
T-banevagnarna är fulla med byggnadsarbetare, låglönetagare och, som jag tror, svartarbetare. Alla vill kunna betala hyra och tillse att de själva och deras familjer får mat på bordet.

Senaste veckan tycks människors behov av att följa myndigheternas uppmaningar om att stanna hemma dessutom ha fått ett bakslag. Det snoras, hostas och svettas i en allt högre frekvens än tidigare.

Det är synd att medmänniskor inte tycks förstå allvaret i den situation vi nu befinner oss i.

Att SL uppmanar folk att inte resa anser jag dock inte är deras uppgift. Särskilt inte som företaget samtidigt vägrar återköp av långtidsgällande färdbevis med mindre än att en galen avräkning sker från den erlagda avgiften.

Det måste falla på våra valda politiker att tillse att människor ges ekonomisk möjlighet att stanna hemma. 

Samtidigt måste alla människor i Sverige tänka efter: Måste jag ut i kollektivtrafiken? Är mitt arbete samhällsviktigt? Är det värt att riskera andra människors liv bara för att jag, egotrippat, beger mig ut i kollektivtrafiken?

2 april 2020

Svenskar i utlandet borde ha tänkt klart innan de gav sig av!


I takt med att viruspandemin ter sig allt värre dyker de upp igen; Svenskarna som befinner sig i länder långt borta och som beklagar att deras hemland inte gör mer för dem. Jag börjar bli uppriktigt trött på företeelsen som återkommer så snart det hettar till på något sätt, oavsett om det är lokalt i ett land eller globalt.

Jag tänker att alla vi som gillar att resa i god tid före avresan noga måste tänka igenom vad vi ger oss in på. Är det värt det och vad är det värsta som kan hända är frågor som varje resenär måste ställa sig oaktat om det gäller en äventyrsresa, emigration eller ett par veckor på en solig strand långt borta.

Vi måste också alltid se till att vi har en bra reseförsäkring som ger ett fint skydd om olyckan skulle vara framme.

I dagens Expressen beklagar Linnea Roslund och Rosanna Holmström att de ännu inte lyckats ta sig ut ur Peru, där de befinner sig. Linnea är argast och säger: ”Vi känner oss lågt prioriterade av vårt eget land (…)”

Om vi antar att de båda tjejerna rest till Peru för att finna äventyret så är uttalandet riktigt dumt. Skulle de däremot ha rest i jobbet, låt säga för SIDA, så är hennes upprördhet berättigad.

Den svenska ambassaden i Peru skriver på sin sida hos Sweden Abroad, en UD-sajt:
Brottsligheten har ökat märkbart i de större städerna, varför allmän försiktighet är nödvändig. Som utlänning bör man undvika folksamlingar. Såväl kidnappningar som våldtäkter förekommer i viss utsträckning. Även väskryckningar förekommer och extra uppmärksamhet bör iakttas ombord på bussar, på busstationer och vid busshållplatser.
(…)
Droger, organiserad brottslighet och terrorism är ofta är sammankopplade med varandra. Säkerhetsriskerna ökar i områden med kokaodling och kokaintillverkning, särskilt i Alto Huallaga, Aguaytía och VRAEM (Apurimac-Ene och Mantaro-dalarna). Några få fortfarande aktiva i terroristgruppen Sendero Luminoso fortsätter att genomföra attacker mot huvudsakligen polis och militära styrkor i dessa områden. Förekomst av denna terroristgrupp har också rapporterats längs vandringsleden till Espiritu Pampa i Cusco-regionen.

Oavsett vart vi oss i världen beger så finns en risk att vi återvänder hem i en zinkkista. Även på hemmaplan kan naturligtvis det allra värsta inträffa.

Att påstå att man känner sig ”lågt prioriterad” av sitt hemland är att inte ha förstått att vårt land just nu kanske har större behov av att prioritera annat än att lägga kraften på ett antal svenskar som inte tänkte klart innan de packade resväskor, eller bohag, och begav sig iväg till ett fjärran land.

28 mars 2020

SVT agerar rese- och hälsorådgivare. Skrämmande!


I dagar som dessa så är det många som lovprisar SVT och deras live-rapporterande. Jag är inte alls lika entusiastisk.

I början av viruskrisen handlade många frågor till SVT om inplanerade resor och journalisterna på SVT blev genast en slags reserådgivare.

Nu handlar frågorna, oftare än hälsosamt, om rena hälsofrågor. Under lördagen publicerade SVT flera heja-rop från allmänheten på sin sajt och journalisterna som var i tjänst tackade och klappade troligen sig själva på magen!

Att folk ställer vårdrelaterade frågor till en journalist på SVT får mig att inse att jag har medmänniskor som förväntar sig, läs kräver, att en nyhetsmurvel ska kunna besvara allt! 

Det skrämmer mig!

Att SVT helt glatt nappar på frågorna och besvarar dessa efter någon slags inbillad medicinsk utbildning gör mig ändå mer bekymrad.

Jag förväntar mig bättre! En nyhetsredaktion ska ägna sig åt det de är utbildade och satta att göra; Nyhetsbevakning!

Allt annat är inte bara patetiskt utan också troligen en risk i smittospridningstider som dessa då vi alla uppmanas att använda sunt förnuft och ta ett eget personligt ansvar för att begränsa smittspridningen!

26 mars 2020

Apotek Hjärtat lika oseriösa som Gevalia och Brämhults!


Som trogen kund hos mången butikskedja inser jag att jag blivit lurad sedan en tid. De har börjat göra som flera stora livsmedelsproducenter - minska innehållet i de egna produkterna men behålla priset!

Att Gevalia minskat kaffemängden i sina paket, att Brämhults juiceförpackningar innehåller mindre mängd juice och att flera andra livsmedelsproducenter tror sig veta att kunder är idioter och kan blåsas på samma pengar för mindre innehåll är obegripligt.

Att en apotekskedja, ”min” apotekskedja, nu börjat på samma sätt är helt inte okej för en apotekskedja och allra minst för "min" apotekskedja.

Apotek Hjärtat, polare med stora ICA, säljer egna vätskeersättningstabletter i förpackningar som sedan en tid, oklart hur länge, innehåller 18 brustabletter i stället för de 20 som tidigare fanns där. Priset är detsamma!

I feberstinna tider brukar jag köpa på mig ett par förpackningar – för säkerhets skull.

Att jag i dagarna fick ett mejl om att jag just nu har 20 % rabatt på produkten är ingenting annat än hyckleri. Jo förresten, det är också ett nollsummespel eftersom det i praktiken innebär att jag inte får ett enda öre i rabatt!

Detta är helt oacceptabelt!

Ett apotek borde sannerligen kunna köra med ärliga upplägg!

Det hade varit betydligt hederligare om Apotek Hjärtat behållit det gamla mängdinnehållet och i stället höjt priset ett par kronor.

24 mars 2020

Bunkrar du toapapper? Här är anledningen!


Fick i dag höra en teori om varför folk har bunkrat toapapper?

Så fort någon nyser så skiter 100 personer på sig!

The Mamas borde garanteras en plats i ESC 2021!


Israel, Bulgarien, Belgien, Azerbajdzjan, Schweiz, Georgien, Grekland, Spanien och värdnationen Nederländerna – alla har de beslutat att artisterna som skulle ha representerat deras länder i den numera inställda Eurovision Song Contest 2020 kommer att representera sina länder 2021, dock med nya låtar.

Det vore inte mer än rätt att The Mamas får chansen igen och får representera oss!

Som det verkar nu tänker sig dock Christer Björkman & Co en ny Mello 2021, där en ny vinnarlåt ska utses.

Jag tänker att detta borde gå att kombinera; Skippa deltävlingarna och låt The Mamas framföra ett antal nya låtar i en direktfinal där vi tittare får välja vinnarmelodi!

Tjejerna är värda bättre än att se sin dröm förstöras av ett kinesiskt virus!