12 januari 2019

Varför finns inte mössor i olika storlekar?


En dag för ett antal år sedan kom jag till turistorten Lake George, i norra delarna av delstaten New York i USA. Det var vinter och allt var stängt i den gulliga lilla orten som säkert är ett finfint sommarparadis för många.

Nej, inte riktigt allt var stängt. En klädbutik var öppen och jag tittade in och fann den enda mössa jag har kunnat ha på mig i vuxen ålder! Butiken hade mössor i OLIKA storlekar.

Jag erkänner; Jag är tjockskallig men alls inte på det sätt som några av er läsare säkert anser! Själv väljer jag att kalla det för att det är mycket intelligens som ska få plats!

När jag en gång för länge sedan skulle ta studenten var jag tvungen att specialbeställa studentmössa. Jag har nämligen mösstorlek 62!

Varför världens samlade återförsäljare i allmänhet, och svenska sådana i synnerhet, endast har mössor i storlek ”one size – fits all” är ingenting annat än ett hån mot oss som har ett skallomfång som inte alls omfattas av ”fits all!”

Väderprognoserna för kommande vecka talar om kyligare dagar i huvudstadsområdet. De senaste dagarna har jag därför, förtvivlat, sökt efter en ny vintermössa. Jag har bestämt mig för att aldrig mer frysa och mitt amerikanska inköp börjar så sakteliga se sina sista dagar som mössa betraktad. Den kanske reinkarneras som delar i någon trasmatta, vad vet jag?

Mina butiksbesök och surfande hos olika butiker på nätet ger vid handen att absolut ingen har annat än mössor i storleken ”one size-fits all.”

Den mössfabrikant som börjar tillverka luvor, mössor, kepsar och pannband i annat än ”one size – fits all” skulle kunna tjäna grova pengar. Dessutom skulle vi med udda skallstorlekar slippa återkommande öroninflammationer, bara en sån sak!

Apropå mössor; Vad är det som får många vuxna män att bära mössa dygnet runt? Jag tänker på smarta killar i 35-årsåldern som på fullaste allvar behåller mössan på under arbetstid inne på ett kontor eller, ännu äckligare, sittande på en lunchrestaurang. Ni är många! Dessutom har de flesta av er, när jag någon enstaka gång fått se er utan luva, snaggat hår så någon ”bad hair day” kan det inte vara tal om. Undrar om ni har sex med mössan på? 

Det är sådant jag kan fundera över, jag som inte kan finna en lämplig mössa i passande storlek!

Kanske är det dags att planera in en resa till Lake George! Känns bara en smula kostsamt om syftet endast skulle vara att kunna hålla öronen varma under en svensk vargavinter!

11 januari 2019

Kan utebliven guacamole få Trump att ändra sig om muren?


Söndagen den 3 februari är det Super Bowl, final i den amerikanska fotbollen. TV-reklamen kostar miljoner per sekund eftersom stora delar av det amerikanska folket sitter bänkade framför sina TV-apparater.

Traditionsenligt snacks i TV-sofforna denna afton är kycklingvingar i allmänhet och guacamole i synnerhet.

Guacamole, avokadoröran som är så god att dippa i, kan visa sig bli omöjlig att få till i år.

I Mexiko råder, p g a en helvetes massa olika anledningar, sedan en längre tid svår brist på bränsle. Detta medför att det nu inte alls är säkert att den tänkta exporten av 120 000 ton avokado kommer att kunna ske. Detta rapporterar mången media om, bl a Reuters.

Jag, som känner amerikaner som kommer att göra revolution om de inte får guacamole till Super Bowl, ler i mjugg. Så alldeles utmärkt om revolutionen blir av!

President Donald Trump fortsätter att ivra för en gigantisk mur längs gränsen mot Mexiko.

Kanske blir det en utebliven skål med grön röra som avgör att en mur är ett minst sagt dåligt alternativ för presidentens överlevnad på ämbetsposten?

Lidl flyttar falukorvstillverkningen till Tyskland! Oanständigt!


Som många redan vet så är jag en förespråkare för konkurrens. Jag hejar därför ivrigt på när t ex nya butikskedjor slår upp portarna på den svenska marknaden och tänker att det bara kan gynna oss konsumenter.

Den tyska lågpriskedjan Lidl har varit framgångsrika och flera av företagets produkter har genom åren vunnit olika tester och priser. Som exempel kan nämnas det egna tvättmedelsmärket Formil som utsetts till bäst i test eller Enebackens Falukorv som flera gånger vunnit priser, nu senast i Chark-SM 2018.

Just falukorven är ett bevis för att Lidl tänkt rätt som tillåtit sig själva att saluföra även de svenskaste av alla svenska produkter, som den kaxiga uppstickaren de vill att vi ska anse att de är.

De flesta charkprodukterna hos Lidl säljs under varumärket Dulano, som har sin huvudsakliga tillverkning i Tyskland. Enebacken har därför varit ett lätt val för att säkra att produkten är tillverkad i Sverige.

Enebackens falukorv har under flera år varit en favorit i mitt kök. Med god smak och ett fastare innehåll än de flesta andra smetiga falukorvarna på marknaden har valet varit lätt.

Falukorven måste väl anses vara något av det svenskaste vi har. Den har genom åren skyddats på olika sätt, dels genom namnskydd som numera är borttaget men också genom regler som föreskriver vad den måste innehålla.

I dag står falukorven under EU-beskydd av beteckningen GTS, garanterad traditionell specialitet, ett särartsskydd som innebär att produkten är traditionellt framställd enligt lika traditionell praxis.

I veckan var jag inne i en Lidl-butik för att köpa en 2-pack falukorv och fann till min fasa att det stod Dulano på förpackningen.

Jag skrev genast till Lidls kundtjänst och protesterade och frågade om det verkligen kunde vara möjligt att företaget väljer att ta bort en prisvinnare ur sortimentet. I dag fick jag svar; 
Ett ganska kortfattat sådant där huvudpoängen, kort men inte alls så gott, var: ”Den efterfrågade produkten ingår inte längre i vårt sortiment.”

Ridå för Lidl! Jag hoppas att det är många som nu väljer att göra som jag; Protestera till företaget! Gör om – gör rätt!

Det är mer än tråkigt att Lidl väljer att lägga tillverkningen av den svenskaste av korvar utomlands. Det är ännu tråkigare att de enligt gällande regelverk tycks ha lov att kalla korven för just falukorv.

I anständighetens namn hoppas jag att Lidl döper om produkten till typ ”Schwedische wurst aus Leipzig” eller något liknande.

Sista falukorven är köpt hos Lidl av mig om ingen ändring snarast sker.

Nu börjar jakten på ett nytt favoritmärke av falukorv. Det kan bli svårt eftersom utbudet i stockholmska butiker är starkt begränsat till butikskedjornas egna märken samt ett fåtal andra producenter.

Lidl har begått ett mycket stort misstag!

6 januari 2019

Oförsäkrades tårar borde få rinna obemärkta förbi!


Med viss regelbundenhet kan vi läsa, i främst kvällspressen, om medmänniskor som ger sig ut på långresor och drabbas av en hel massa elände långt borta eller om de som ser sina hem brinna och alltför sent konstaterar; Försäkring? Nej, det har vi inte!

Hur är det ens möjligt att inbilla sig att ”allt kommer att gå bra” och att försäkring, vare sig det handlar om en hem-, rese- eller vilken annan typ av nödvändig försäkring som helst är att bortse ifrån? ”Går det så går det” tycks resonemanget vara.

Tyvärr verkar det som att inställningen oftast är framgångsrik. Med ett gäng tårar i kvällsblaskan så kommer hjälpande plånböcker fram, från vänner, bekanta och även från vilt främmande och medömkande i när och fjärran.

Hemresan med ambulansflyg från det långt bort belägna paradiset kan kosta hundratusentals kronor och ett nytt hem mer än så.

Under lördagskvällen brann en radhuslängaOrust. En kvinna säger gråtande till GT: ”Vi har ingen försäkring, det blev aldrig gjort när vi flyttade in i höstas.” Hennes sambo satt och lirade dataspel när branden bröt ut och märkte inget förrän den försäkringsbefriade kvinnan tog katterna under armen, rusade ut och började hjälpa till att få ut grannarna ur huslängan.

Visst; Det är oerhört tragiskt när någon drabbas av en katastrof, vilken den än månde vara.

Än mer tragiskt är dock det faktum att somliga människor inte tycks begripa nyttan av att alltid och kontinuerligt se över sina behov av försäkringsskydd!

5 januari 2019

Grisfesternas Kung är död!


Läser i ”Diario de Mallorca” att Damià Seguí gått ur tiden. Förstår, av storleken på de många artiklarna om honom, att han var en stor personlighet och mer än betydelsefull på många sätt för invånarna på ön och för oss som någon gång turistat där. Jag läser vidare och plötsligt befinner jag mig på minnenas aveny!

Seguí hade en farfar som ägde två gårdar på Mallorca, Font Seca och Son Amar. Efter ett antal år utomlands återvände Seguí till Mallorca 1964 och fick då ta över dessa gårdar efter sin farfar.

På Son Amar startades en grillrestaurang men gårdens belägenhet en bra bit utanför storstaden Palma medförde att krogen fick ett katastrofalt första år. Seguí insåg att någonting måste göras och som den entreprenör han redan i unga år var så tog han kontakt med en dansk researrangör.

Grisfesten var uppfunnen! Resten är historia!

Under flera årtionden fylldes Son Amar kväll efter kväll med 1 500 gäster, som bjöds på helstekt spädgris, outsinliga mängder med vin och underhållning av mallorquinska folkdansare och musiker.

Jag själv arbetade som reseledare på ön 1982 och besökte Son Amar många, många gånger. Varje vecka fyllde vi från Spies Resor mer än tio bussar med gäster och festerna blev omskrivna, hatade, uppskattade och minst sagt promillehaltiga.
(Som guide talade jag redan på vägen till Son Amar om för mina gäster att om någon av dem tänkte ”må illa” på vägen hem så skulle kostnaden för detta bli 5 000 pesetas, en inte alls oansenlig summa på den tiden!)

Utan att veta säkert så misstänker jag i dag att det var just Damià Seguí som varje kväll stod vid entrén till Son Amar och outtröttligt hälsade alla gäster välkomna för att en stund senare, tillsammans med sina anställda, hälla vin ur vinkrus med hällpip (Porrónes på spanska) rakt ned i struparna på törstiga turister.

De stora artiklarna i spansk media denna vecka nämner förvisso festerna på Son Amar men det visar sig att Seguí hade fler, för mig okända, strängar på sin lyra. Han var en stor idrottsprofil på ön och såg till att volleybollen blev välkänd på Balearerna via sina lag ”Son Amar” och ”Can Ventura.”

Jag tänker att vi i dag är många som har olika anledningar att minnas en man som många av oss aldrig lärde känna men att vi ändå fick uppleva hans verkan. På gott eller ont? Oavsett vilket så är detta i dag preskriberat. I bussarna på väg hem mot hotellen i de mallorquinska sommarnätterna den där sommaren för länge sedan var det sannerligen inte bara gästerna som hade fått lite för mycket innanför västen. Men jag behövde i alla fall aldrig betala några 5 000 pesetas i böter!

Damià Seguí avled på sjukhus i Palma i torsdags. Han blev 83 år.

26 december 2018

Thomas Cook imponerar inte med hjärtat i den stockholmska julluften!


Torsdag den 23 aug 2001 avgick, den rutinmässiga, flygningen med Air Transat flight 236 från Toronto med destination Lissabon. Maskinen var en Airbus 330-243.

Den just rutinmässiga flygningen blev en smula mindre rutinmässig när flighten, p.g.a. en bränsleläcka orsakad av undermåligt underhåll, befann sig över Atlanten när soppan tog slut!

Kapten Robert Piché, erfaren i konsten att glidflyga flygplan, lyckades, tillsammans med sin Co-pilot Dirk de Jager, manövrera ned den stora fågeln i en mer eller mindre kontrollerad nödlandning på ögruppen Azorerna. Herrarna bakom spakarna räddade därmed de 293 passagerarnas och 13 besättningsmännens liv!

En omfattande utredning följdes och lika omfattande orders gick ut från Airbus till alla de bolag som använder företagets flygplan. Kolla läckor, åtgärda enligt order etc var kommenderingarna som strömmade ut.

Exakt samma flygplan har denna annandag fått medial uppmärksamhet då det flugit över Stockholmsregionen och då format ett hjärta! Många har, en smula sent, jultindrat och tagit till sig dagens kapten Dan Hansens joller om att det är ändå bara jul en gång om året och ”tra-la-la-blaha-blaha”. 

Just nu leasas flygplanet av det stora skandinaviska charterbolaget Thomas Cook Airlines Scandinavia.

Jag har tidigare haft synpunkter på Thomas Cook Airlines. Ett par resor med det från det engelska syskonbolaget inlånade flygplanet med registreringsnummer G-OMYT, som även denna vinter flyger semestrande svenskar till Asien och Västindien, tillhör ett par av de upplevelser som jag helst skulle vilja förtränga men som ännu lever kvar i min måttliga flygrädsla.

Jag tänker att många säkert uppfattar det som ”gulligt” när flygkaptener gör hjärtan över huvudstäder med hjälp av sin mekaniska leksak.

Själv anser jag dock att dagens ”målning” knappast hör hemma högt uppe i luften över min stad. Det konstnärliga (?) arbetet väcker frågor om säkerheten vid Thomas Cook och bolagets piloter borde hålla sig för goda för att ägna arbetstiden åt hjärtformationer!

Mitt hjärta är så mycket mera värt än Thomas Cooks!

22 december 2018

Samma innehåll i medicin - prisskillnaden 500 % eller mer!

För ungefär ett år sedan anmäldes TV-reklamen om läkemedlet Iprensa till Reklamombudsmannen. Anmälaren tyckte, precis som jag, att reklamen är nedvärderande mot män (anmälan avslogs).

I filmsnutten står mor och dotter vid makens/pappans säng där denne ligger ynklig. 

Speakerrösten talar om ”Jättebebissyndrom.” Senare i filmen, efter att mannen fått i sig en dos Iprensa så sitter han på golvet och leker med Lego.

Jag tänker att om samma film gjorts med en ynklig kvinna i sängen och friska, och starka, maken och sonen bredvid samt filmen haft samma speakertext; Skulle vi då inte fått se ett uppror som nästan fått Metoo att blekna i jämförelse? Jo, det hade vi!

Men nu var detta bara ett alltför tidigt stickspår i detta blogginlägg.

Under några dagar har jag legat däckad i en förkylning från helvetet. Jag har då knaprat värktabletter av skilda slag. Dels sådana som innehåller paracetamol , dels sådana med ibuprofen. Det senare läkemedlet är det verksamma ämnet i just Iprensa.

Hos den apotekskedja jag helst handlar hos finns en uppsjö av värktabletter. I sortimentet som innehåller det verksamma ämnet ibuprofen så är alternativen hyllmetermånga. Namnen varierar men som exempel kan nämnas Ipren, Iprensa, Ibuprofen, Ifenin samt många andra.

En ask med 20 st Iprensa betingar på apoteket, i den fysiska butiken, 54,90. På samma apotekskedjas webbsida kostar asken 38 kronor. Det sistnämnda är nästan fyra gånger mer än vad jag betalar för en ask med 30 tabletter Ifenin, vars tabletter har exakt samma innehåll.

30 tabletter för 10 spänn eller 20 tabletter för 38,50?

Valet synes vara lätt men eftersom rädslan för generika, dvs mediciner med samma verksamma ämne men kanske ett obekant namn, tycks vara utbredd så lär det fortsatt finnas marknad för onödigt dyra läkemedel.

Läkemedelsföretag som gör reklam i TV för sina produkter brukar jag själv automatiskt välja bort. Jag tänker att själva reklamen måste göra medicinen dyrare än vad den borde vara och exemplet med Iprensa visar väl just detta.

Jag förstår att äldre människor kan ha svårt när apotekspersonal föreslår generika, både när det gäller receptbelagd och receptfri medicin. Samtidigt borde prisskillnaderna göras tydligare och förklaras bättre.

Att envetet hålla fast vid just det läkaren har förskrivit medför i många fall en orimlig kostnad för den sjuke som har det nog jobbigt i alla fall med hälsan och ofta även ekonomin.

Jag efterlyser därför tydligare lagstiftning samt att alla apotek åläggs att bättre skylta upp med det billigaste alternativet, i alla fall inom produktkategorier där det kan skilja 500 % mellan det billigaste preparatet och det i TV sända reklamjippot!

När den heliga kon slaktas vaknar trollen!


Reta inte gallfeber på de 2,5 miljoner svenska tv-tittare som bänkar sig framför ”På spåret” på fredagskvällarna för att de då tror sig få bra underhållning. Det är lärdomen jag skulle kunna dra, men bortser ifrån, efter att jag ifrågasatt programmets fortlevnad.

Min insändare i DN följdes under fredagen av ett inslag i ”Studio Ett” i SR P1 och under lördagen av en stor artikel i Aftonbladet.

Jag har fått många kommentarer rörande mitt sågande av programmet och många är trollen som tittat fram när jag nu slaktade den heliga kon.

Jag finns inte på så mången social media men vänner har berättat en hel del av de synpunkter som framförs. Många av dessa tycks skrämmande, korkade, naiva och rent världsfrånvända och det är lätt att tro att dessa tyckanden är komna från människor som inte gör annat än spyr galla.

De mindre begåvade kommentarerna får mig dock att inse att debattklimatet i Sverige anno 2018 inte är bättre än i höjd med lågvattenmärket.

Det är bara att lyssna i fikarummet på vilken arbetsplats som helst och t ex ta del av de resonemang som förs efter höstens riksdagsval och den regeringsavsaknad som nu råder. 

Det är inte särskilt högt i tak och framför allt handlar det sällan om några högkvalitativa samtal om sakernas tillstånd.

Trollen finns överallt och därmed även i TV-sofforna framför ”På spåret.” Troligen är dessa nöjda med att titta på samma program som de tittat på de senaste 31 åren, ”På spåret” startade 1987, och troligen finner de sig mer än nöjda med att göra just detta; Dumglo utan att ifrågasätta!

Jag blir gärna ifrågasatt och tro mig; Jag kommer även framledes att fortsätta tycka till i de mest vitt skilda ämnen. Det är kul att debattera och då mer än gärna med människor som tycker annorlunda. Däremot bryr jag mig ytterst lite om sådana som har trollmanér!

8 december 2018

"På spåret" har spårat ur!


När större delar av årets fredags- och lördagskvällar fylls av hopplösa lek- och rena barnprogram så brukar det bli en slags befrielse när den gamle trotjänaren ”På Spåret” utmanar oss tv-tittare i soffhörnorna.

Inte för att jag egentligen gillar upprepning av programserier in absurdum men i brist på bröd får man som det heter tugga i sig limpa.

Jag påstår att ” spåret” i och med årets säsong har spårat ur!

Jag vägrar att tro att mitt allmänvetande, som jag anser är hyfsat bra, skulle ha drabbats av demenssymptom. Jag konstaterar därför bara, och inte så litet ampert, att årets inledande två program har varit alldeles för svåra när det gäller frågeställningarna och ledtrådarna.

För några år sedan knäckte jag extra som frågekonstruktör till ett av Sveriges mest säljande frågesportspel, som numera finns i otaliga utgåvor. 

Det var en rolig fritidssysselsättning och än i dag tycker jag att det är otroligt underhållande att spela liknande spel där allmänbildning blandas med tramsigheter. (Dock var det inte alls lönsamt att skriva frågor till företaget, vars familjära styrelse säkerligen tjänar storkovan men inte var/är beredda att betala en rimlig slant till de som gör grovjobbet.)

De första 300 frågorna strömmade ur mig lätt som en plätt men sedan började det komma grus i frågekonstruktionsmaskineriet. Jag lärde mig snabbt att det är oerhört lätt att skriva svåra frågor men otroligt svårt att skrivare lättare sådana. Min extraknäcksarbetsgivare meddelade mig att minst 40 % av frågorna ska vara av sådan art att alla runt ett spelbord, eller i en tv-soffa, hyfsat lätt ska kunna värka fram rätt svar till frågorna som ställs. Det är inte lätt att skriva sådana spörsmål, jag lovar!

Jag påstår att frågekonstruktörerna på SVT nu har ramlat ned i den grop som jag var tassande nära att falla ned i; Frågorna är så pass svåra så att det inte blir kul, varken för deltagarna i programmet eller för oss som tittar på.

”På spåret” har ett eller par program på sig att snabbt få upp tåget på rälsen igen! I annat fall är programmet troligen på väg ut ur tablåerna för kommande år.

Det vore måhända en välgärning! Ett program som malt på sedan 1987 borde för länge sedan ha fått somna in. Vi TV-tittare är värda betydligt bättre och mer omväxlande helgkvällar i tv-sofforna. Dags för ett rejält banarbete på idéavdelningen på SVT och förslag på alternativ när rälsbrottet nu synes vara i antågande!

6 december 2018

Scandic Hotels ocker-saltar barnotan!


Nu är jag inte den som springer ute på ”lokaler” och förlustar mig i tid och otid. Just den tiden hör liksom till en förgången dito, då after work och ”ska du inte med och ta en öl” hörde mer till självaste reglerna i stället för undantagen.

Därför har jag numera dålig koll på prislistorna i barer i allmänhet men någonstans, långt därinne i det mörkaste av sunkiga barhäng, tänker jag att det måste ju vara kundvänligt att inte ha så höga priser så att kunderna snarare sjappar än tar en till!

När min arbetsgivare häromdagen skulle bjuda sina anställda på julbord så var vi många som tänkte oss ett glas, eller tre, innan sillar, skinkor och knäckar skulle sätta igen tarmsystemen.

Här gällde det att finna en bra bar belägen på ett inte alltför långt avstånd från det dignande julbordet. En bar där många kunde få plats utan att trängas, gärna med trevlig stämning och serviceminded personal.

Valet föll på ett i huvudstaden centralt beläget hotell tillhörande den välkända Scandic-kedjan. På hemsidan gick att läsa att hotellets barer är ”perfekta” för en after work eller annan typ av sammankomst glada och förväntans fulla kollegor emellan.

Sagt och gjort; Många var vi som samlades till en stunds mingel före frosseriet.

Jag själv började kvällen, så långt i alla fall den sedan länge emotsedda, med att beställa ”en öl och en Jäger.”

När kontokortsläsaren åker fram framför mina ögon stod där varken 120, 150 eller 180 kronor.

228 (j-la) kronor avkrävdes jag!?!

228 kronor? Helt ärligt? Hur kom ni ens fram till summan på Scandic? Hade ni festat på skumma svampar innan prislistan fastslogs?

Scandic kommer absolut inte att se mig som bargäst igen och troligen inte särskilt många av mina kollegor heller.

Att hotellkedjan dessutom tillåter att gäster belamrar barplatser med att arbeta på sina laptops utan att beställa ett enda dugg är självklart en försvårande omständighet för oss som åtminstone hade något pris-ockrat i glasen men tvingades stå under besöket.

Nästa år kommer jag att föreslå för mina kollegor att vi förfestar långt ifrån utsugande hotellbarer från helvetet! Scandic kommer knappast att vara mitt förstahandsval när jag nästa gång ser fram emot en fin hotellvistelse och minnesvärda upplevelser!

18 november 2018

Tratten som förändrar mitt liv!


De som känner mig, eller läst tidigare inlägg på ämnet jul, vet att jag stortrivs när julen är i antågande.

Jag försöker bärga mig så länge jag kan men runt den 15 november släpper alla spärrar; Julmusiken flödar ur stereon, pyntande är okej och ljusen, både elektriska och eldbemängda, tänds!

I dag har jag gjort säsongens första knäckkok; Jag orkade inte vänta längre!

Att koka knäck är oftast ett kladdigt ståhej som tar ohyggligt lång tid. I alla fall om man räknar in alla förberedelser som uppställande av knäckformar och efterbörd i form av storsanering av spis, diskbänk, slevar, kastrull etc.

Jag är en tämligen konventionell typ som inte gärna ändrar på sådant jag funnit vara traditionsfyllt viktigt för mig. 

Därför har jag avstått från att inhandla den ”doseringstratt” som sedan ett par år finns till salu i större livsmedelshallar eller på alla mäns vuxendagis, Clas Ohlson. I dag beklagar jag att jag avstått från att göra detta inköp tidigare.

För ett par veckor sedan slog jag till och i dag var det invigning.

Knäckkoket, som tidigare tog 1,5 timme med för- och efterarbete gick i dag på 45 minuter. 150 ljuvliga knäckar väntar på att avnjutas!

Det kommer med all säkerhet att hinna bli fler knäckkok innan säsongen, och alla folkpoliser, förbjuder detta (varför är det inte okej att käka knäck i maj?). 

Dessutom kommer jag inte att kunna motstå frestelsen att testa tratten till ischoklad så värst länge och jag börjar redan fundera ut nya användningsområden för tratten. De allra flesta med kalorifullt slutresultat men livet är ju kort så varför avstå från att njuta så mycket som möjligt?

11 november 2018

ICA-tidningen som går i veganers önskefotspår!


Alla som lagar ”Ponzustekt hjärtkål med svamp och sesamfrö” till middag räcker upp en hand! Jag håller mina händer tätt intill kroppen, skakar på huvudet och tror mig absolut inte vara ensam!

ICA skriver på sin hemsida: ”ICA Kvantum strävar efter att bli bäst på frukt och grönt.” Det tycker jag är en bra målsättning!

Vägen dit är dock inte något jag och ICA är överens om.

I landets ICA Kvantum-butiker kan vi kunder hämta gratistidningen ”Månadens skörd”, en tidning jag skrivit om tidigare då jag kraftigt ifrågasatte chefredaktören Nina Kerfstedts påstådda frukostvanor där färska blåbär och hemmarostad granola stod på vardagsmenyn.

I senaste numret, novemberutgåvan, finner jag den Ponzustekta kålen som ett förslag till middagsrätt.

Jag tänker att det nog är några militanta veganer, som annars injicerar oumph och tofu och trivs med det, som intresserat kollar receptet.

Själv bläddrar jag vidare igenom tidningen. Det går snabbt och tidningen förpassas snabbt ned i pappersåtervinningen.

Jag tänker på min ICA-handlare som tappert försöker hjälpa svenska bönder efter den torra sommaren genom extrapriser på allehanda köttprodukter samtidigt som grönsaksdiskarna är fräscha och med stort sortiment.

”Månadens skörd” tecknar inte bilden av min ICA-handlares strävan att erbjuda en enkel vardag och festliga helger till sina kunder. ”Månadens skörd” går i veganmaffians fotspår och jag påstår att det är feltänkt från början till slut!

Vi är många som inser att vi inte kan fortsätta att vräka i oss köttfärsrätter flera dagar i veckan men för att få den stora massan att vilja ta större del av det grönsaksdiskarna erbjuder så är Ponzustekta kålsorter varken en effektiv, lockande eller ens framgångsrik väg!

Jag försöker utöka grönsaksmängderna i min matlagning. I kväll gör jag en stor omgång med biff stroganoff där jag minskat på köttmängden och testar, för min gryta, extra och nya grönsaker. Ooops, det blev visst åtta vitlöksklyftor som slank ned i dag – kanske ska testa att flåsa någon vegan i nyllet i morgon bitti?

Jag vet, för att han berättat det, att min ICA-handlare börjar dagen med ett par limpmackor med ost. Min frukost påminner om hans och båda våra starter på dagen är ljusår från det som Nina Kerfstedt förordar och rekommenderar.

I den bästa av världar vore det fint om Nina och hennes medarbetare angriper det redaktionella arbetet på ett nytt sätt och lockar även oss som inte redan är frälsta grönsaksbulimiker!

Recept på en enkel grönsaksgratäng, ugnsstekta rotfrukter och annorlunda användningsområden för det som finns i fruktdiskarna till exempel.

Detta utan att förneka att ICA-handlarna gör en bra peng på charkuterier och finfina biffar och utan att försöka dyvla på oss kunder att ”alla” käkar färska blåbär och hemmarostad granola till frukost året runt!

5 november 2018

Normal - ny butikskedja som gör mig onormalt lycklig!


Jag gör sällan, i stort sett aldrig, någon som helst reklam på min blogg men nu är ett sådant där tillfälle då undantaget bekräftar regeln.

Eller reklam och reklam? Kanske ska detta inlägg ses som ett hot mot etablerade butikskedjor som tillräckligt länge helt ostörda fått smyghöja priser och plocka bort produkter ur sortimenten, produkter som vi är många som saknat.

ICA har ett huvudkontor som regelbundet rensar i utbudet för sina handlare. Samtidigt påstår samma huvudkontor att det är upp till varje handlare att beställa hem det vederbörande vill saluföra. Det sistnämnda vet jag bestämt inte överensstämmer med sanningen eftersom den enskilde handlaren har extremt svårt att beställa annat än det huvudkontoret förordar.

ÖoB, en gång Överskottsbolaget, var en gång just ett överskottsbolag där vi kunde fynda restlager till ofattbart låga priser. Numera börjar företagets butiker alltmer likna vilken vanlig butik som helst och det blir allt svårare att få tag på någon av de produkter som företaget annonserar som veckans extrapriser.

I dag har jag gjort en ny, och alldeles underbar, bekantskap!

I en av huvudstadsområdets gigantiska shoppinggallerior stod jag plötsligt framför butiken med namnet Normal. Normala varor, onormala priser lyder företagets slogan.

I en stor butikslokal salufördes hudvårdsprodukter, shampoo, raktillbehör, smink, duschtvål, rengöringsprodukter, ljus, konfektyr och en ohygglig massa av andra produkter. Allt till priser som får extrapriserna på ÖoB att framstå som dyraste dyrt och ICA-sortimentet att generat blekna bort i grådiset!

Normal är en dansk butikskedja som funnits i Danmark sedan 2013. Många av produkterna som säljs bär ofta dansk text och företaget påstår på sin svenska hemsida att de köper varorna direkt från stora europeiska distributörer, alltså liknande det koncept som ÖoB en gång torde ha använt sig av.

I dag finns Normal på flera platser i landet och kedjan verkar vara expanderande i en takt som saknar motstycke.

Äntligen en verklig konkurrens tänker jag och hoppas att Normal ska lyckas i sin framfart och att personalen har rimliga arbetsvillkor och löner så att inte dåliga rykten sätts i svang.

ÖoB kan, om ingen rejäl förändring sker i företagets prissättning, snart nog se sig blåsta på fler kunder än denne bloggare och ”min” ICA-handlare må förlåta men i fortsättningen kommer jag att köpa mina rakhyvlar, ansiktskräm, duschtvål, tandkräm etc hos min nyblivna favorit i det svenska butiksutbudet.

I dag blev det tandkräm av en variant som inte säljs längre av ICA eller ÖoB, duschtvål av ett märke som jag hade glömt att jag saknat och en hel del annat!

Velkommen till Sverige Normal! Det ær simpelthen dejligt att i er kommet till min by!

3 november 2018

Svenska Kyrkan gjorde minnesdagen till kommers!


Som så många andra begav jag mig till ett par kyrkogårdar under lördagen, alla helgons dag, för att tända ljus och minnas de av mina anhöriga som inte längre finns i livet.

Tidig lördagsmorgon klev jag in på begravningsplatsen vid Lötsjön i Sundbyberg.

Blomsterhandeln hade redan öppnat och burit ut kransar och gravljus till försäljning i en sällan skådad mängd. Jag tänkte; Bra för de som inte hunnit med shoppingen inför hedrandet av de som lämnat jordelivet.

Ett par meter senare möts jag av ett partytält med skyltar från Svenska Kyrkan. Där pågick framställande av kaffetermosar, grillar iordningställdes för att kunna servera korv med bröd och det hela liknade en torgmarknad modell Hötorget. 

”Nej, vi köpte bara in laktosfri mjölk för att det inte skulle bli några diskussioner”, hörde jag en av kyrkans anställda på plats säga till en sörjande på plats som önskade en kopp med kaffe.

När blev en dag att minnas de som inte längre finns ibland oss en dag för kommers?

Svenska kyrkan borde skämmas – särskilt en dag som denna!

28 oktober 2018

Anarki när gående ska välja höger eller vänster!


Till för ungefär 14 dagar sedan fanns det, såvitt jag vet, bara ett ställe i riket där vänstertrafik rådde för gående; Gångtunneln under Vasagatan i Stockholm, mellan Centralstationen och T-Centralen. Under årtionden, i alla fall sedan högertrafikomläggningen 1967, har denna avart accepterats av de allra flesta bland myllrande resenärer.

I och med att regeringen beslöt genomföra ett antal ändringar i trafikförordningen härförleden så har fullständig anarki utbrutit för oss som gärna tar oss fram gåendes.

Det fastslogs att alla gående ska hålla till vänster på gång- och cykelbanor. Hur vi ska göra i alla andra situationer tycks det nu råda lika många varianter på som det finns människor.

I min stora ICA-butik råder kaos bland frysdiskarna.

På en höstlig långpromenad genom Nackareservatet utbyter totalförvirring när jag möter den första människan på 20 minuter.

I korridoren på arbetet är vi numera många som helt sonika trycker upp oss mot väggarna medan kollegor ges möjlighet att skynda framåt.

På perrongerna i tunnelbanan är det ytterst oklart om hur man bör välja väg framåt.

De enda som inte tycks bry sig är huvudstadens cyklister. De har i alla tider valt sina helt egna vägar och fortsätter att göra detta – helt utan hänsyn till det som sker omkring dem.

Kanske borde regeringen ha tydliggjort hur vi ska hantera alla andra situationer förutom de då vi möter någon cyklist på gångvägen?

I stadens rulltrappor har regeln ”stå till höger – gå till vänster” gällt sedan länge. Innebär denna regel att jag som gående på en cykelbana då ska byta sida, och korsa cykelmaffians framfart, om jag skulle vilja stanna till en stund?

Ändringarna i trafikförordningen är för snabbt genomförda. Här har det inte tänkts klart från utredare, föredragande eller beslutande.

Men i ett parlamentariskt läge där ingen tycks veta varken vänster eller höger är det kanske inte så konstigt att vi som promenerar får finna oss i att spegla läget i samhället i stort.