Jag läser i DN att i 13 av Sveriges regioner vägrar var fjärde vårdanställd att vaccinera sig mot covid-19. I skånska Sjöbo har bara halva personalstyrkan tackat ja.
Det är lätt att hålla med Fredrik Bergenholz, vars far vårdas på ett boende i Sjöbo, när han säger till tidningen att han anser att det är helt sanslöst.
Själv undrar jag hur man är funtad om man väljer en yrkesbana inom vården samtidigt som man ställer sig skeptisk till att hjälpa till att begränsa en dödlig pandemi?
Har inte alla de vaccinationsskeptikerna inom vården valt fel yrkesbana och borde de inte alla ställas till svars för sin dåraktiga inställning?
Hade jag själv haft en anhörig på ett vårdboende hade jag noga försökt ta reda på personalens inställning till att vaccinera sig. Allt annat än en hundraprocentig vaccinationsvilja från personalens sida hade visserligen renderat mig en hel del jobb men mitt mål hade genast blivit att försöka finna ett annat boende för min släkting.
När vi nu äntligen kan skönja ett, ännu svagt men ändå, ljus som väcker förhoppningar om en sensommar då vi lämnat denna pandemi bakom oss duger det helt enkelt inte att de som har att vägleda oss dit i stora skaror ifrågasätter vaccineringar och därmed i förlängningen också sina egna yrkesval.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar