Nu ger jag mig ut på djupt vatten! Att ge sig på en funktionshindrad är inte okej och ändå är det just det jag tänker göra!
I SR P1 sänds sedan länge en programserie som heter ”Katarina Hahr möter.”
Katarina är synskadad och hon har genom åren stridit för rätten till assistanshjälp. Ibland har den dragits tillbaka men hon har så småningom fått rätten till hjälp tillbaka efter att ha härjat och överklagat. Detta hedrar henne!
Däremot tycker jag inte att hennes program har något existensberättigande eftersom hon är en i grunden usel journalist utan förmåga att ta in sina intervjuoffers svar.
I den nu omnämnda serien inleder Katarina ofta med att fråga hur hennes intervjuoffer ser ut? Helt förklarligt eftersom hon inte kan se de hon intervjuar. Problemet för mig är att hon inte tycks lyssna på svaren utan snart nog bränner av en fråga som helt ställer den intervjuade.
”Vad tänker du om jag säger dödsångest?” ”Vad tänker du om jag säger missfall?” Vad tänker du om jag säger våldtäkt?”
Frågan ställs plötsligt och den som har att svara stammar fram ett svar som tycks taget ur luften.
Katarina har säkert en plan för sin utslängda fråga men problemet är att hon absolut aldrig lyssnar till svaret som den intervjuade ger. Tvärtom kan följdfrågorna komma att handla om något väldigt långt bort från grundfrågan.
Jag har svårt att ta till mig hurraropen som många ger programmet.
En tänkt intressant intervju blir aldrig bra om den som ställer frågor konstant tycks vägra att lyssna till svaren och därmed missar att ställa de känsliga djupgående följdfrågorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar