31 augusti 2018

Handskakningar, normaltid och O´boy hör till dåtiden!


Om en dryg vecka, söndag 9 sep, går svenska folket till valurnorna. På måndagsmorgonen därpå riskerar vi att vakna upp i ett mörkt Putin- eller Orbán-land med polska influenser och Chemnitz-tendenser!

Jag tänker att det verkar som en stor del av mina medmänniskor drömmer om ett slags brukspatronsamhälle av anno dazumal.

Jag har tidigare skrivit om både handskakningar och sommartid men det finns anledning att ta upp dessa ämnen igen.

I går kom en SIFO-undersökning som visar att det svenska folket gillar tanken på att det ska vara ett krav att man tar i hand när man hälsar på varandra, På brukspatronsvis torde detta innebära ett stadigt grabbatag män emellan medan kvinnor förväntas niga vördnadsfullt inför överhögheten.

Själv har jag mer än en gång hälsat på muslimska kvinnor genom att lägga min högra hand över mitt hjärta. Respektfullt anser jag och det har kvinnorna också ansett.

Jag tänker på hur många människor, särskilt svenskar, som de facto struntar i att tvätta händerna efter uträttade behov, tro mig det är många, ja kanske en majoritet. Jag har liksom inte heller lust att ta folk i handen längre. För mig handlar det förstås inte om religion utan om ren och skär omtanke om min egen hälsa.

Gesten med handen på hjärtat tycker jag är fantastisk och vacker i all sin enkelhet!

Något annat som tycks uppröra folk är tidsomställningen mellan s.k. normal- och sommartid. 
Till skillnad från mig anser de flesta att det är normaltiden som skall permanentas, inte sommartiden. På brukspatroners vis skall inga förändringar tillåtas, what so ever!

Sommartid året runt har jag vurmat för i månget blogginlägg. Att få en timme extra dagsljus på de korta vintereftermiddagarna anser jag skulle vara rent hälsobefrämjande det också, liksom skrotandet av handskakningar. 

I dag meddelar dock Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande, att det troligen blir sommartid året runt, precis som jag önskar.

I dag kommer så larmet: Det är slut på O´boy i livsmedelsaffärerna! Facebook-grupper svämmar över av upprörda kommentarer om hur det är möjligt att detta kan få inträffa? Ett stopp i fabrikationen ska aldrig ges någon förståelse för. Alla är brukspatroner och kräver sin rätt att inmundiga den supersockrade chokladprodukten!

Om 10 dagar vet vi vad vi kan vänta oss. Kanske ett land där kvinnor förväntas niga och skaka hand, där O´boy inte tillåts ta slut i butikerna och där Sverige skaffar sig en helt egen tidson där mörker tillåts råda så mycket och länge som möjligt.

Jag hoppas att det svenska folket besinnar sig och inser att det inte duger att drömma om det som en gång var utan att se framåt och välkomna nya svenskar med nya hälsningsgester, solljuset och kanske rent av pröva någon ny dryck vid frukostbordet!

30 augusti 2018

76:an är sämre än en boskapstransport!


Busslinje 76, från Söders höjder till Ropsten via Radiohuset och Frihamnen har kommit att bli en ren skändning av oss som reser med linjen.

Under ett par år var vi lyckliga nog att erbjudas långa, s.k. led-, bussar men sedan senaste tidtabellsskiftet är detta bara en utopisk dröm.

Alltfler av linjens turer är ersatta av korta, ibland mikroskopiskt korta, bussar och de flesta boskapstransporter framstår som ren Business Class i jämförelse.

Jag tänker att vi är många som reser med denna linje och vi reser en längre sträcka än vad de flesta passagerare gör i innerstadens busstrafik.

Jag har själv, och jag hoppas flera har gjort detta, protesterat mot de små bussarna som numera är fullpackade av frustrerade resenärer.

Just 76:an har ett stort antal resenärer under större delen av dagen. I rusningstid är det vi som ska till eller ifrån våra arbetsplatser och under dagtid är det besökande resenärer från Värtahamnen som vill uppleva vår vackra huvudstad under några timmar innan de ska tillbaka till fartygen via ”boskapsvagnarna!”

Svaret jag fått från SL är att det ständigt genomförs analyser av passagerarantalet och att busskapaciteten anpassas därefter. Jag vet inte hur analyserna går till rent praktiskt men med sanningen överensstämmande kan de inte vara.

Att resa från Slussen runt 7-snåret på morgonen ut mot de mest östra delarna av Östermalm är förenat med hälsofara, frustration och hjärtinfarktshot! Lika illa är det under returerna på eftermiddagen. Det är oacceptabelt!

SL, och deras entreprenör Keolis, behandlar oss passagerare som skräp! Vad detta beror på står skrivet i kollektivtrafikens mest misslyckade stjärnbilder. Några stjärnor är dock inte de som arbetar på kapacitets- respektive tidtabellsplaneringen vid SL!

25 augusti 2018

Stockholm - belägrad och stängd stad!


När dessa rader skrivs är det fortsatt lördagseftermiddag och den befarade katastrofen tycks utebli i landets huvudstad.

Några skärmytslingar har inträffat men som det verkar så har polisen läget hyfsat under kontroll.

Stockholm har varit en belägrad stad denna lördag och frågorna som med berättigande kan ställas är fler än vad dagens olika evenemang ger svar på.

Hur är det möjligt att ge tillstånd till 140 olika arrangemang på en och samma dag i en stad av Stockholms ganska begränsade storlek? Är de tillståndsgivande tjänstemännen så många, och har så liten synkroniserande kontakt med varandra, att ingen överhuvudtaget har koll på vad någon kollega beslutar?

Vad kostar det stora polisuppbådet, extrainkallad brandpersonal och annat myndighetsfolk oss skattebetalare?

Vem ersätter de butiksägareKungsholmen, och annorstädes i stan, för de inkomstförluster de gjort denna lördag då de i vissa fall tvingats hålla sina verksamheter stängda?

Är det okej att trafiken lamslås och busslinjer måste ställas in?

I den, för mig självklara, försvarsvärda demokratins namn så ska alla ha rättigheter att framföra sina åsikter på gator och torg, i skriftlig form eller på vilket sätt som helst. Men till vilket pris då? Gratis?

Om jag bestämmer mig för att skaffa mig en åsikt som inte delas av mer än en promille av befolkningen och beslutar mig för att söka tillstånd för att framföra denna åsikt på någon central plats i en stad så kanske, kanske att jag skulle få betala en extra avgift för detta för att täcka åtminstone en del av kostnaden för en extra polisinsats till mitt försvar.

Måste t ex fotbollsklubbar betala för extra säkerhet vid derbyn så vore det väl inte konstigt att en flock demokratimotståndare, vare sig de tillhör den extrema högern eller vänstern, tvingades göra detsamma? Eller?

I dag är vi många som inte haft några som helst demokratiska rättigheter att röra oss fritt i huvudstaden. Eller vi kanske hade det men beslöt oss för att inte ta risken för att utsättas för tårgas, stenkastning eller kravaller i den högre skolan.

Kanske är dagens insatser av polis och annan skattebetalad personal ett bevis för hur högt de allra flesta av oss värnar demokratin. Samtidigt är det lätt att tänka att pengarna som går åt i dag med lätthet hade kunnat användas till att, på många sätt, göra tillvaron bättre för många än att skydda några få!

Det där med demokrati är sannerligen inte lätt…

18 augusti 2018

Wilgot 7 år hängs ut av pussande familj!


”Stort grattis och hurra i massor för Wilgot som fyller 7 år idag! Idag blir det tårta för fulla muggar! Vi älskar dig! Puss från hela familjen”

Familjeannonser liknande den ovanstående, publicerad i dagens DN, tycks ha fått någon slags ny renässans. Alltfler tidningar publicerar tramsigheter som ”Välkommen till världen lille Berthold hälsar mormor och morfar” och så får vi oss till livs en bild på ett nyfött litet skrynkligt knyte som inte ens i den bästa av världar kan kallas söt!

Jag förundras över dessa typer av publiceringar eftersom jag funderar över vem annonsen riktar sig till?

Så anonyma som annonserna oftast är så är det ju för oss som beskådar dessa helt omöjligt att veta om det handlar om någon man känner och i så fall borde gratulera.

I det påhittade exemplet med Berthold så står det klart att mormor och morfar definitivt är på väg in i demensens mörka värld eftersom de ”glömmer” att tala om vad de själva heter! 

Ingen annan människa kan ju känna igen det lilla russinliknande ansiktet på det barnbarn som mormor och morfar vill lovprisa.

I dagens verkliga exempel med Wilgot undrar jag bestämt om det har varit Wilgots yttersta önskan att få hamna i tidningen? Att hans familj spenderat ca 1200 kronor på detta, i stället för att sätta in samma antal kronor på ett sparkonto i Wilgots namn, är ofattbart!

Kommer Wilgots klasskompisar, som han troligen träffar på måndag efter ett långt sommarlov, att vara avundsjuka eller kommer de rent av att mobba lille Wilgot över hans familjs pussande i DN?

Om jag tar en bild av en person och använder den i något sammanhang där vilt främmande människor kan ta del av bilden så lär jag först inhämta samtycke från bildmotivet självt att detta är okej.

Så tycks man inte tänka inom media och i varje fall inte när det handlar om familjeannonser. Här finns gudbevars stålar att hösta in!

Så länge en uppvaktning i pressen inte går att identifiera så att vi som ser annonserna vet vem personerna bakom annonserandet är så anser jag att det vore klädsamt att detta annonserande togs bort från menyn.

När det gäller Wilgot, oavsett vem vederbörande är, jag tror inte jag känner honom trots att någon av hans föräldrar faktiskt kan vara en av mina vänner eller kollegor, så lyfter jag på hatten och hoppas att födelsedagen blir bra trots att familjen har för avsikt att trycka ned tårtan i ”fulla muggar!”

16 augusti 2018

Aftonbladet proklamerar höst!


Fram t.o.m nästa fredag utlovar, den visserligen norska men ändå högst trovärdiga väderlekstjänsten, YR.no att vi i Mälardalen under dagtid får som lägst 20 grader.

Denna torsdagskväll publicerar Aftonbladet en artikel med följande (krigs-) rubrik:











Frågan är när Aftonbladet anser att vintern infaller? När temperaturen går under 18 plusgrader eller?

Varför någon människa överhuvudtaget ska tro på något som denna blaskiga kvällsblaska publicerar är för mig fullständigt obegripligt!

Efter tropikhettan under stora delar av sommaren så är det minst sagt lätt att tro att Aftonbladets redaktion drabbats av värmebaserat delirium!

Jag fortsätter att njuta av normala sommartemperaturer fram tills det att mina digitala termometrar visar typ 10 gr, eller lägre, dygnet runt. 

Då, men först då, kan vi börja snacka om, mardrömma om och förfasas över det som alltför snart komma skall!

12 augusti 2018

Madonna fyller 60!


När en av mina favoritartister genom livet inom kort fyller år så inser jag att livet också är alltför kort!

På torsdag, 16 augusti, fyller Madonna år. Jämnt!

Nej, inte fyrtio och heller inte femtio! Nu heter det ju att man inte ska tala om en kvinnas ålder men…

För evigt unga musikdrottningen firar 60 årsdag! Men vaf….?

För mig är hon för evigt ung och jag vägrar acceptera livets gång!

Grattis i förskott Madonna och tack för många fantastiska, ståpälsframkallande och magiska musikupplevelser!

Är redan trött på valrörelsen - och orolig!

Så har vårt land ännu en gång tapetserats med valaffischer. Jag är redan urless på valrörelsen och inte så litet bekymrad inför vad resultatet av valet kommer att innebära.

Just när jag skriver dessa rader står Stefan Löfven och håller sitt sommartal. Han lovar fasta anställningar inom vården och med hans partikamrat Margot Wallström och hennes UD, där visstidsanställningar är mer regel än undantag, i färskt minne så klingar Löfvens ord allt annat som troliga.

Under sommarens bränder utlovade partier över hela skalan fler brandmän och det ständiga löftena (läs tjatet) om fler poliser på våra gator är rent ut sagt utmattande.

Så länge brandmän, poliser, undersköterskor och andra inte erbjuds vettiga anställningsvillkor och resonabla lönenivåer så lär alla löften klinga ohörda. 

Så länge ungdomar inte vill bli t.ex. poliser, platser står tomma på rikets polishögskolor, så lär det inte spela någon roll vad våra politiker lovar.

Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill att Sverige gör en ”Swexit” och lämnar EU. De ser framför sig en tillvaro i ett liv i sus och dus medan sanningen troligen är att livet i Sverige skulle komma att bli värre än värst.

Just Sverigedemokraterna tycks locka horder av nya väljare i år och det är förstås invandrarfrågan som gör att alltfler röstberättigade letar bruna kostymer i garderoberna. 

På min egen arbetsplats finns flera som öppet deklarerat att SD kommer att få deras röster i år. När jag frågar om de kan berätta för mig vad SD anser i andra frågor än just invandrarditon har jag, hittills, inte lyckats få annat än svammel till svar. Mina kollegor har helt enkelt inte en susning!

Bland övriga väljare är det många som resonerar som Helky Valenius, 84 år och boende i Sundbyberg. I en av huvudstadsområdets gratistidningar så svarar Helky på frågan om hur hon tänker inför valet: ”Jag är en trogen människa och har följt ett parti sedan barndomen.”

Hur Helkys parti utvecklats genom åren och hur partiets politik förändrats är ingenting som hon ens tänker reflektera över. ”Jag gör som jag alltid gjort – men tänker inte ta något ansvar för om det sedan går åt pipsvängen” hade varit ett korrekt uttalande om hon fortsatt utveckla sin inskränkta syn.

Själv har jag gjort ett antal tester på olika mediesajter för att kolla min egen lojalitet mot det parti jag oftast röstat på i riksdagsvalet sedan jag fick rösträtt. Jag har flera gånger tänkt att det är en hel del punkter där jag inte längre delar uppfattning med partiföreträdarna om.

De tester jag gjort ger allesammans liknande resultat; Det är dags för mig att rösta annorlunda i år!

Jag tänker att om man inte orkar ta del av hela partiprogram, ställa frågor till partiföreträdare eller helt enkelt fastnat i att göra som man alltid har gjort så vore det behjärtansvärt om alla röstberättigade gjorde ett antal tester på nätet. Jag tror att en mycket stor andel av väljarna helt enkelt skulle få ett uppvaknande av sällan skådat slag – de egna åsikterna har ingenting med det påtänkta partiet att få den egna rösten att göra förutom möjligtvis i en enda fråga som tillåtits ta alltför stor plats i hjärnbarken!

Sverige står inför ett slags ödesval och valrörelsen borde vara angelägen för de flesta att ta del av. Jag är dock, som sagt, redan utless och skräckslagen över vad som komma skall om mindre än en månad! 

7 augusti 2018

SR Ekot borde lägga ned kortsändningarna


Sommarsemestern 2018 blev inte riktigt som jag hade tänkt det! Det var för varmt och följden blev att jag under några veckor vände på dygnet – dåsade halvt medvetslös bort dagtid och levde upp på natten.

Kontentan blev att jag nu kommit fram till att det är mer än hög tid att skrota SR Ekots s.k. ”pipsändningar”, d.v.s. de treminuters sändningar som förekommer dagtid och som reduceras till två minuter under nattetid.

Att public service i allmänhet och Eko-redaktionen i synnerhet tror att jag som nyhetskonsument får bra koll på nyhetsläget i världen genom att lyssna på extremt korta nyhetssändningar är rent av idiotiskt.

Nattens sändningar består av två telegram och eventuellt en 15-sekunders djupanalys (?) av t.ex. rösträkning i Zimbabwe. (Skulle tre världshändelser ske nattetid så blir vi rökta på minst en!)

Sedan återstår tio sekunder av sändningen och då ska människan i studion hinna säga: ”Det var Ekot vid midnatt, mer nyheter finner du på webben eller via SR Play och jag som står i studion heter” – följt av ett ohyggligt långt namn. Är det en kvinna som läser nyheterna så har hon i 80 % av fallen ett dubbelt efternamn. För henne är säkert det sistnämnda både viktigt och självförverkligande men för oss som lyssnar totalt ointressant.

Ekot borde ägna sig åt längre sändningar som ”Dagens Eko” och ett ”Nattens Eko” borde tillföras programtablån men kortnyheterna i nuvarande form har sannerligen spelat ut sin roll i dagens multimediala samhälle.

Namnet på den som står i studion borde kunna publiceras på webben om nu någon vill veta att ”Britta Johannesdotter Nilsson-Björklund” verkligen var den som höll i nyhetssändningen och att producenten hette ”Gösta Ahmed Brickelstein.”

Jag längtar efter gamla tiders TT-sändningar – fyra-fem gånger om dagen och fem minuter per gång - nyhetssändningar som var rapporterande utan att vara analyserande – analysen lämnades till lyssnaren att formulera själv eller att finna någon annanstans. TT:s redaktörer var dessutom anonyma i sändning och körde nyheter även åtta av de sista tio sekunderna. Sändningarna avslutades kort med ”Slut från TT.”

Ekots uppgift borde vara fördjupande och längre sändningar där det finns plats för journalistikens självpåtagna experter att trycka ned analyser i halsen på oss lyssnare. Vill jag som lyssnare tro på analyserna så får det liksom vara upp till mig.

Eller så får jag en gammaldags TT-sändning och ges därefter tillfälle att via mången annan medieredaktion göra min egen analys och komma fram till vad jag anser är trovärdigt och vad som inte är det!

SR Ekot har blivit för radiomonopolistiskt självupptagna. Det är dags att släcka ned de fjantiga kortsändningarna som verkligen inte gör någon nyhetskonsument nöjd!