Är redan trött på valrörelsen - och orolig!

Så har vårt land ännu en gång tapetserats med valaffischer. Jag är redan urless på valrörelsen och inte så litet bekymrad inför vad resultatet av valet kommer att innebära.

Just när jag skriver dessa rader står Stefan Löfven och håller sitt sommartal. Han lovar fasta anställningar inom vården och med hans partikamrat Margot Wallström och hennes UD, där visstidsanställningar är mer regel än undantag, i färskt minne så klingar Löfvens ord allt annat som troliga.

Under sommarens bränder utlovade partier över hela skalan fler brandmän och det ständiga löftena (läs tjatet) om fler poliser på våra gator är rent ut sagt utmattande.

Så länge brandmän, poliser, undersköterskor och andra inte erbjuds vettiga anställningsvillkor och resonabla lönenivåer så lär alla löften klinga ohörda. 

Så länge ungdomar inte vill bli t.ex. poliser, platser står tomma på rikets polishögskolor, så lär det inte spela någon roll vad våra politiker lovar.

Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill att Sverige gör en ”Swexit” och lämnar EU. De ser framför sig en tillvaro i ett liv i sus och dus medan sanningen troligen är att livet i Sverige skulle komma att bli värre än värst.

Just Sverigedemokraterna tycks locka horder av nya väljare i år och det är förstås invandrarfrågan som gör att alltfler röstberättigade letar bruna kostymer i garderoberna. 

På min egen arbetsplats finns flera som öppet deklarerat att SD kommer att få deras röster i år. När jag frågar om de kan berätta för mig vad SD anser i andra frågor än just invandrarditon har jag, hittills, inte lyckats få annat än svammel till svar. Mina kollegor har helt enkelt inte en susning!

Bland övriga väljare är det många som resonerar som Helky Valenius, 84 år och boende i Sundbyberg. I en av huvudstadsområdets gratistidningar så svarar Helky på frågan om hur hon tänker inför valet: ”Jag är en trogen människa och har följt ett parti sedan barndomen.”

Hur Helkys parti utvecklats genom åren och hur partiets politik förändrats är ingenting som hon ens tänker reflektera över. ”Jag gör som jag alltid gjort – men tänker inte ta något ansvar för om det sedan går åt pipsvängen” hade varit ett korrekt uttalande om hon fortsatt utveckla sin inskränkta syn.

Själv har jag gjort ett antal tester på olika mediesajter för att kolla min egen lojalitet mot det parti jag oftast röstat på i riksdagsvalet sedan jag fick rösträtt. Jag har flera gånger tänkt att det är en hel del punkter där jag inte längre delar uppfattning med partiföreträdarna om.

De tester jag gjort ger allesammans liknande resultat; Det är dags för mig att rösta annorlunda i år!

Jag tänker att om man inte orkar ta del av hela partiprogram, ställa frågor till partiföreträdare eller helt enkelt fastnat i att göra som man alltid har gjort så vore det behjärtansvärt om alla röstberättigade gjorde ett antal tester på nätet. Jag tror att en mycket stor andel av väljarna helt enkelt skulle få ett uppvaknande av sällan skådat slag – de egna åsikterna har ingenting med det påtänkta partiet att få den egna rösten att göra förutom möjligtvis i en enda fråga som tillåtits ta alltför stor plats i hjärnbarken!

Sverige står inför ett slags ödesval och valrörelsen borde vara angelägen för de flesta att ta del av. Jag är dock, som sagt, redan utless och skräckslagen över vad som komma skall om mindre än en månad!