Stockholm - belägrad och stängd stad!

När dessa rader skrivs är det fortsatt lördagseftermiddag och den befarade katastrofen tycks utebli i landets huvudstad.

Några skärmytslingar har inträffat men som det verkar så har polisen läget hyfsat under kontroll.

Stockholm har varit en belägrad stad denna lördag och frågorna som med berättigande kan ställas är fler än vad dagens olika evenemang ger svar på.

Hur är det möjligt att ge tillstånd till 140 olika arrangemang på en och samma dag i en stad av Stockholms ganska begränsade storlek? Är de tillståndsgivande tjänstemännen så många, och har så liten synkroniserande kontakt med varandra, att ingen överhuvudtaget har koll på vad någon kollega beslutar?

Vad kostar det stora polisuppbådet, extrainkallad brandpersonal och annat myndighetsfolk oss skattebetalare?

Vem ersätter de butiksägare på Kungsholmen, och annorstädes i stan, för de inkomstförluster de gjort denna lördag då de i vissa fall tvingats hålla sina verksamheter stängda?

Är det okej att trafiken lamslås och busslinjer måste ställas in?

I den, för mig självklara, försvarsvärda demokratins namn så ska alla ha rättigheter att framföra sina åsikter på gator och torg, i skriftlig form eller på vilket sätt som helst. Men till vilket pris då? Gratis?

Om jag bestämmer mig för att skaffa mig en åsikt som inte delas av mer än en promille av befolkningen och beslutar mig för att söka tillstånd för att framföra denna åsikt på någon central plats i en stad så kanske, kanske att jag skulle få betala en extra avgift för detta för att täcka åtminstone en del av kostnaden för en extra polisinsats till mitt försvar.

Måste t ex fotbollsklubbar betala för extra säkerhet vid derbyn så vore det väl inte konstigt att en flock demokratimotståndare, vare sig de tillhör den extrema högern eller vänstern, tvingades göra detsamma? Eller?

I dag är vi många som inte haft några som helst demokratiska rättigheter att röra oss fritt i huvudstaden. Eller vi kanske hade det men beslöt oss för att inte ta risken för att utsättas för tårgas, stenkastning eller kravaller i den högre skolan.

Kanske är dagens insatser av polis och annan skattebetalad personal ett bevis för hur högt de allra flesta av oss värnar demokratin. Samtidigt är det lätt att tänka att pengarna som går åt i dag med lätthet hade kunnat användas till att, på många sätt, göra tillvaron bättre för många än att skydda några få!

Det där med demokrati är sannerligen inte lätt…