31 december 2015

Om avbrott i nyheterna i terrortider

SR Ekot drabbades av ”någonting” i samband med nyårsaftonens 16-sändning.

Tina Flodin, tjänstgörande nyhetsredaktör, läste introt till första nyheten, om spridningen av gonorré, och skulle just dra i gång det förinspelade inslaget när det slamrar, smäller och dunkar i radion. Det låter som om Tina svimmat i studion! Eller drabbats av något ännu värre!

Efter att det förinspelade inslaget tagit slut så blir det tyst. Trots att två minuter återstår av sändningen.

Allt som hörs är en elektriskt genererad puls, tänk hjärtslag, och något slags larm i bakgrunden.

Vad händer?

I tider av terrorhot tarvar allsköns avvikelser från det normala en förklaring. Detta borde särskilt gälla nyhetssändningar. Inom Sveriges Radio tycks dock ingen sådan regel gälla!

När tre minuter gått börjar i SR P4 planenligt nästa program och i SR P1 säger den (troligen extremt förinspelade) programpresentatören inte ett ljud om att stora delar av nyhetssändningen bestått av oljud som i en ond värld skulle kunna tolkas som att något allvarligt inträffat.

När dessa rader skrivs har ingen förklaring, mig veterligt, lämnats. Tvärtom ligger den märkliga sändningen fortsatt ute på Sveriges Radio:s webbplats.

BBC drabbades tidigare i dag av en webbattack, något som t o m SR Ekot berättar om, som gjorde att deras sajter inte gick att nå under en längre stund. BBC förklarar dock genast, så snart sajterna är uppe igen, vad som hänt.

SR borde genast se över rutiner i samband med avvikelser. Handlar det om en nyhetssändning som drabbas så borde det sannerligen vara av högsta vikt att det inträffade snarast förklaras.

Vad händer den dag något allvarligt inträffar och allt som hörs i radio är en märklig hjärtfrekvens och ett avlägset larm?

30 december 2015

En vänsterregims sista andetag?

I Venezuela tillträder det nyvalda parlamentet efter årsskiftet.

Vänsterregimens president Nicolás Maduro och hans socialistparti gör allt som står i dess sinande makt för att förvärra situationen i landet.

Landets högsta domstol får nu avbryta sin julledighet därför att socialisterna ifrågasätter valet av åtta parlamentsledamöter från oppositionen. Om domstolen följer Maduros inspel så innebär detta att oppositionen förlorar den två tredjedels majoritet som de vann vid valet den 6 december.

I förra veckan passade också den avgående socialistmajoriteten på att utse 13 nya domare till nyss nämnda högsta domstol. Just denna parlamentssejour bojkottade, av massor av anledningar, oppositionen.

För en vänsterdespot som Maduro är det uppenbarligen av största vikt att förhindra alla möjligheter till en ljusnande framtid för Venezuelas lidande befolkning.

Den bolivarianska revolutionen gräver sin egen grav och snart kommer förhoppningsvis soluppgången över Caracas. Hur mycket än Maduro & Co försöker att förhindra den!

Brackan Perelli tröttsam egocentriker!

Charlotte Perelli tycks ha Expressen och (andra) skvallertidningar i sitt absoluta våld. Det är nästan så att jag misstänker att hon har sådana våldsamt kraftiga hållhakar på publikationerna så att dessa inte kan göra annat än att lalla med i allsköns trams!
Så fort Perelli instagrammar tycks världen stanna, åtminstone den värld som Perelli erkänner sig tillhöra. 

Det lär nog inte dröja länge innan vi får veta ännu mer detaljer än vad någon av oss någonsin önskat!

I går skrev Expressen om att Charlotte var så oändligt tacksam över de fina julklappar hon fått av sin make. En väska och en plånbok från Valentino och värdet, 15 papp, angavs tydligt.

Tidigare har vi fått veta allt om sagobröllop och bröllopsresa till exotiska öar långt borta.

I dag gör Expressen en större notis om att familjen Perelli/Jensen sitter fast i en snöstorm i Chicago och därmed inte lyckas ta sig till de efterlängtade semesterveckorna i Florida. 

Stackars människor som tvingas utsätta sig för sådant som alla andra blir utsatta för.

Uppenbarligen har Perelli en publik på sociala medier (och i skvallerpressen) men frågan som ändå måste ställas är: Vem i hela fridens namn bryr sig?

Det hela är så utstuderat brackigt!

Jättekul för dig ”Lotta” att du tycks vara så himla framgångsrik och har lyckats hitta en tät gosse som inte heller han lyckas övertyga då han, redan 2012, skrev en längre självpresentation i Damernas värld där han framhärdade i att han är en alldeles ”vanlig” man och att hans familj är likaledes alldagliga.

Nej, jag är inte särskilt avundsjuk på Perelli och hennes liv. Att vara tvungen att hänga ut sin egen tillvaro på det sätt som hon gör är, i alla fall för mig, ett tydligt tecken på desperation och en medvetenhet om att det kommer en dag då det inte längre går att leva på framgångar anno dazumal!

Nog måste kändisjournalistiken ha mer intressanta personligheter att lyfta fram än brackan Perelli?

29 december 2015

Tack förfäder för genuppsättningen!

Att se en vän, kollega, släkting eller vem som helst drabbas av vinterkräksjuka är ingen vacker syn. På några få minuter går en fullt frisk människa från att vara fullt frisk till att vara en ömkansvärd stackare som spyr tarmarna ur sig.

Jag är så otroligt tacksam för att jag aldrig drabbats och därmed troligen tillhör de 20 % av mänskligheten som är immuna mot det vidriga viruset.

I en TT-intervju på tisdagen berättar Elsie Ydring, molekylärbiolog, att man föds med immuniteten så det är bara att tacka och bocka för genuppsättningen jag begåvats med (även om det finns åtskilliga ”vänner” som påstår att jag är degenererad!).

En smula oroväckande är dock beskedet att jag kanske tillhör de 30 % av befolkningen som är så kallade asymptomatiska bärare vilket innebär att jag bär och sprider viruset utan att själv bli sjuk.

Hur som helst är det nu dags att börja desinficera ”tassarna” i parti och minut. Jag vill inte att någon annan ska drabbas av eländet och är jag en potentiell smittobomb utan symptom så hoppas jag att jag genom att ha rena, torra händer att jag minimerar den eventuella risken att jag sprider något jag själv inte drabbas av!

Tack alla förfäder som gjorde mig och de mina, med vår genuppsättning, immuna mot spysjukan!

God fortsättning på tisdagen den 29 dec!

I dag har tre, av varandra oberoende personer, önskat mig en ”god fortsättning.”

De menar ju bara väl, det fattar till och med jag, men jag önskar att jag visste vilken den goda fortsättningen är som avses? På tisdagen?

I Expressen fanns häromdagen en artikel som avhandlade ämnet. Där påstås det att det är rätt att önska ”god fortsättning” ända fram till 30 dec då vi bör övergå till att önska ”gott slut och gott nytt år.”

Då jag förundrades av detta besked så började jag googla på uttrycket ”god fortsättning” och det tycks finnas fler tolkningar än det finns vett- och etikettexperter!

Det finns de som brukar anklaga mig för att vara språkpolis, något som jag tar som finaste komplimangen. I min värld önskar man ”god fortsättning” på juldagen och annandagen och avser då julhelgen eller så tillönskar man samma sak dagarna efter nyår och menar då det nya året.

Ska man tro det som självpåtagna experter påstår på nätet så kan man använda begreppet lite hipp som happ.

Visst, alla välgångsönskningar är av godo och tas tacksamt emot av varje normalbegåvad människa. Därmed inte sagt att jag tycker det är rätt att önska ”god fortsättning” den 29 dec.

Därför finns numera ännu ett inlägg i denna kvasidebatt på nätet!

Politiker reser mot bättre vetande!

Angel Villaverde, miljöpartistisk politiker i Sundsvall, har gripits vid ankomsten till Peru, det land han härstammar från.

Han har redan tidigare sagt i intervjuer att han är klassad som terrorist i Peru men valde nu att resa till landet för att besöka sin sjuka mor.

I dag har partivänner till Villaverde skrivit ett, karaktärsbeskrivande, brev till peruanska myndigheter där de förklarar hur fantastisk han är och att han minsann är en aktiv politiker.

Jag hoppas att det tar slut där och att statliga medel inte tas i anspråk för att hjälpa honom.

Det är fortsatt förvånande att politiker som reser till utsatta områden, eller som i fallet Villaverde där den berörde vet sig vara terrorstämplad, tror sig göra sina resor som högre stående representanter för ett land som de anser ska skydda dem oavsett vad som än händer.

Jag tänker till exempel på vänsterpartisten Ann-Margarethe Livh, från Stockholm, som 2013 drog till Etiopien där en kollega till henne sköts till döds och Livh sedan naivt bredde ut sig i media.

Att resa till en plats eller land där säkerheten inte kan garanteras är att ta ett eget ansvar för alla tänkbara skeenden.

Livh reste mot UD:s inrådan till Etiopien, Villaverde visste att han terrorklassats av regimen i Peru. Lik förbaskat gav de sig av!

Samtidigt vill de båda, som de politiker de är, ha inflytande över människors väl och ve!?! Ofattbart!

25 december 2015

Den svenska julen trist i jämförelse!

När dessa rader skrivs har ”Santa”, den amerikanska tomten, besökt alla delstater. Många skorstenar lär ha forcerats för att förväntansfulla juniorer ska få någon eller några av sina önskningar uppfyllda.

Jag ler förnöjsamt när jag läser att USA:s jordbruksdepartement gjort ett undantag från sina strikta regler för import (Gud förbjude att vi tar med oss en falukorv till suktande svenska vänner ”over there” när det stora landet ska besökas).

Undantaget i juletid innebär att departementet ger tillfällig dispens för införsel av renar som drar en större släde! Renarna tillåts passera utan stipulerad hälsokontroll eller karantän.

Jag tänker i mitt stilla sinne att det vore helt främmande för vår, urtrista, regering eller ansvarigt statsråd, Sven-Erik Bucht (S) (vem har sett skymten av honom förresten?), att ge ut ett pressmeddelande liknande det amerikanska jordbruksdepartementets?

På typiskt svenskt, politiskt korrekt och fantasilöst sätt vore något liknande troligen helt uteslutet!

På en smula liknande sätt så tycks den svenska julen alltmer utspela sig i skymundan. Jag kan konstatera att julkonserter är något som lyst med sina juleljus fullständigt i sin frånvaro. Varken SVT eller reklamfinansierade kanaler har kunnat presentera pampiga, nyinspelade, spektakulära eller otroligt traditionsfulla musikaliska inslag i år.

Repriser på det vi såg för ett eller flera år sedan har varit den utmärkande julmelodin för året! Tråkigt!

Desto roligare är det att den amerikanska transportministern Anthony Foxx, för att försöka bräcka jordbruksdepartementet, meddelade att luftfartstillstånd utfärdats för tomtens släde. Inte ens vår innovationsminister, Mikael Damberg (S), skulle ha kommit på tanken att göra något motsvarande…

Kuba - det nya Syrien?

De upptinande relationerna mellan USA och Kuba skapar just nu flyktingströmmar som får Nord- och Mellan-Amerika att uppleva en liten, liten del av det Europa upplevt under lång tid.

Beror det stora antalet flyktingar, på väg bort från Kuba, verkligen på att bröderna Castro i någon slags välvilja ser mellan fingrarna när människor lämnar öriket i allt större mängder?

Tusentals kubaner sitter fast i Costa Rica sedan Nicaragua vägrar dem inresetillstånd på sin önskade väg mot USA. De styrande i Costa Rica hotar med deportation tillbaka till Kuba om situationen inte får sin lösning inom en snar framtid.

Under många år har desperata kubaner försökt fly, i skrangliga båtar över havet till Florida Keys, öarna som sträcker sig som ett pärlband söder om Floridas fastland, ut i den turkosa mexikanska golfen. De rangliga farkoster som lyckas ta sig in på amerikanskt vatten har lyckliga flyktingar ombord som genast får uppehållstillstånd i USA men många är de skräpbåtar som tvingas vända om och vars passagerare gått emot ett okänt öde i diktaturen Kuba!

Jag tror att de styrande i USA drog förhastade slutsatser när de skickade ut en försoningens hand mot Havanna. Så länge inte mycket tydliga tecken finns på att en demokratiseringsprocess pågår så borde det heller inte finnas någon anledning att se över handels- och reserestriktioner.

Den uppblossande flyktingkrisen är måhända ett tecken på att den kubanska despotregimen håller på att tappa greppet. Kanske är flyktingkrisen bara ett tafatt försök av diktaturen att göra sig av med den del av befolkningen som samhället inte längre klarar av att ta hand om? Eller kanske ser "The Castro brothers" finfina möjligheter genom att låta politiskt oliktänkande "fly?"

Hur som helst är de kubaner som flyr ett mer än tydligt tecken på att situationen i öriket är allt annat än acceptabel.

Att den skulle bli bättre av att amerikanska flygbolag inom kort tros få tillstånd att flyga till Kuba är, än så länge, mycket svårt att tro!  

23 december 2015

Tomten tar jetflyg!?!

Nu är han tydligen på väg!

Men vad hände med Rudolf och de andra renarna?

Bilden tagen från flightradar24.com

Ensam i jul är inte fy skam!

Som ett brev på posten kommer artiklarna. Nej förresten, det var att vara alltför snäll mot ”posten”, numera Postnord, som har stora svårigheter att sköta sitt uppdrag. Brev och annan post kommer alltmer sporadiskt i brevlådan och när de gör detta så är det i oerhörda mängder, något som i alla fall i min värld bevisar att postutdelning är något som numera sker ett par dagar, inte mer, i veckan!

Nåja, vad var det nu med artiklarna?

Dagarna före jul fylls tidningarna med gråtfyllda beskrivningar av hur alldeles fruktansvärt det måste vara för de som tvingas fira julen på egen hand. Ja, är det en ensamhet som inte är självpåtagen och en ensamhet som är det enda alternativet för att släktingar inte finns, att vännerna har tackat för sig eller för att sjukdom gör det omöjligt att ”fira” en sällskaplig jul så kan jag, kanske, hålla med.

Det mest bedrövliga inlägget i ”ensamhetens jul”-debatten står Marcus Birro för i dagens Metro.

Stackar’n måste fira jul med sin nya kärlek men utan sina barn! Marcus, som tagit som livsuppgift att ständigt bära offerkoftan, ältar om de uteblivna barnen, som firar jul med sin mor, men avslutar sitt inlägg triumferande med att konstatera att till nyår är det minsann han som har barnen, ha-ha, och då ska det minsann firas.

Jag läser Marcus inlägg men begriper ”nada!”

Jag tror att jag själv har upplevt de flesta typer av jular.

Det har varit stora släktuppställningar, med personer närvarande jag aldrig träffat annars under det snart gångna året. Det har varit hysteriska, Marcus Birro-separations-offerkofte-jular, där julafton tillbringats hos mamma, juldagen hos mormor, annandagen hos pappa, mellandagarna hos mer avlägsna släktingar osv. Dessa hysteriska jular borde så här i efter hand, för alla inblandade, erbjuda ett par veckors semester från allt och alla!

Jag har haft många ensamma jular! Antingen har det berott på att jag arbetat, och då visserligen haft andra levande existenser omkring mig, eller så har det varit ett helt och hållet, och önskat, egenval! Att lalla runt i mjukisbrallor och t-shirt, äta när och vad man vill, kolla på just de tv-program jag själv vill kolla på, lyssna på just den musiken jag längtat efter att lyssna till, ja att helt enkelt bara vara är sååå underskattat!

De bästa jularna i vuxen ålder har jag upplevt i USA! Julafton är en ”vanlig”, om än julshoppingstressad, dag som har avslutats med en god middag med barn runt bordet som ivrigt avhandlat initierade diskussioner om när ”Santa” kan förväntas komma ned igenom skorstenen och om hur det kan komma sig att barnen aldrig märker när det sker? 

En amerikansk juldagsmorgon är julotte-tidig då barnen är ivriga och förväntansfulla att komma snabbt ut till gran och klappar. Allt medan vi vuxna, i mysbrallor och morgonrockar, utrustade med kaffekoppar tittat på och tindrat tillsammans med barnen.

Hur som helst; Vare sig du firar du en Fanny & Alexander-jul med stora släktuppställningen eller i ensamhet så hoppas jag du får precis den jul du önskar dig. Inte någon annans jul som påtvingats dig och där du anser att du måste ställa upp för lagets skull. Så jädra viktig är inte helgen som väntar så att den kan tillåtas åsidosätta var och ens egna vilja!

God Jul kära bloggläsare!  

20 december 2015

Är Thomas Cook Airlines på dekis?

Thomas Cook Airlines Scandinavia har tidigare i min blogg varit föremål för inte fullt så imponerande jubelrop som flygkoncernen kanske förväntat sig.

I koncernen där svenska Ving, danska Spies och kryssningsarrangören Globetrotter ingår finns en stor del andra företag i Europa.

Vi snackar då om Condor, ett av Tysklands största flygbolag, belgiska Thomas Cook Airlines och engelska Thomas Cook Airlines. Bland många andra företag inom koncernen.

I fredags meddelade Aftonbladet att Thomas Cook, tillsammans med ”norska, danska och finska flygbolag” inte längre hade tillstånd att flyga över Ryssland. Något som tvingade svenska charterresenärer, på väg hem från Thailand, att lämna bagage bakom sig för att flygen skulle ”orka” ända hem. Ving beklagade i en intervju med tidningen det ”oförutsedda.”

När jag kollade flightradar24.com kunde jag konstatera att det samtidigt befann sig en hel hord av flyg från Finnair i ryskt luftrum.

Under helgen har jag kollat vidare på flygsajten. Ja, jag erkänner, jag är kanske en smula flygnörd.

Belgiska Thomas Cook flyger åt tyska kollegan Condor. Condor flyger just nu åt engelska Thomas Cook.  Thomas Cook Scandinavia ersätts av portugisiska Hi Fly på ett stort antal flygningar. Hi Fly ersätter också Condor....

Är det någon mer som börjar få obehagliga aningar om att situationen inom Thomas Cook håller på att rinna företagsledningen ur händerna?

Jag har bekanta som tillbringat en vecka på Gran Canaria och som förväntas komma hem i morgon. När jag skriver dessa rader har de just fått ett mess:

"Hej, det ordinarie flyg som skulle flyga er hem till Stockholm i morgon med DK1776 är på service. Därför har flygbolaget tagit in två flyg som kommer att flyga er hem. Vilket flyg du kommer att flyga med, får du reda på vid incheckningen i morgon. Det kommer ett flyg från flygbolaget Hi Fly och ett mindre från Thomas Cook Airlines."

Samtidigt meddelades de att eventuella platsreservationer samt taxfree-beställningar skulle levereras planenligt i morgon. Hur nu detta kan garanteras om alla passagerare ska delas upp på två olika flygplan, av olika flygplanstyper?

Några beräknade avgångstider meddelas inte!

När mina vänner reste ned fick de med två dagars varsel veta att det ordinarie flyget, Thomas Cook, ersatts av portugisiska Hi Fly p g a ”teknisk översyn” av det ordinarie flyget. Dock garanterades de hemresa med Thomas Cook!?!

Säga vad man vill; Jag begriper, och förväntar mig, att flygplan genomgår tekniska kontroller med jämna mellanrum.

Det som just nu pågår inom Thomas Cook-koncernen tyder på något annat, någonting desperat. Vad är ytterst oklart och ytterst obehagligt för de resenärer som bokat, och ser fram emot, en trevlig semester med koncernens flygbolag och researrangörer!

19 december 2015

Om Löfven, id-kontroller, EU och sjusovare!

”Jag är övertygad om att vi hade kunnat klara flyktingkrisen på ett helt annat sätt om vi hade delat ansvaret inom EU”, sa Stefan Löfven vid sitt ”jultal” i Gamla Stan i Stockholm på lördagen.

Tomten poppar upp en gång om året och det börjar kännas som om vår statsminister gör detsamma!

Själv är jag övertygad om att vi hade kunnat klara av flyktingkrisen bättre om vi hade haft en regering som varit vakna i tid och inte snoozat sina väckarklockor alltför många gånger. Att skylla på EU är att idiotförklara den egna dugligheten! Om nu en sådan alls finns inom det svenska regeringskansliet i dagar som dessa?

Anders Milton, ledamot i 2005 års Katastrofkommission säger att vår nuvarande regering inte lärt sig av misstagen som begicks i samband med tsunamikatastrofen. Så rätt, så rätt!

Vår regering fortsätter att fatta beslut som de därefter säger att någon annan ska ansvar för. ”Polisen måste lösa uppgiften med gränskontroller” och ”Buss-, tåg- och båtföretag måste fixa id-kontrollerna.”

I SR Ekot i dag kan vi höra Patrik Engström, chef för gränspolisen i Sverige, säga att det sannerligen är en mycket svår uppgift för en lekman att bedöma om ett id-kort eller ett pass är äkta och innehavs av den rättmätige ägaren.

Samtidigt stöttar mängder med polispersonal, från hela landet, Skånepolisen i arbetet med att kontrollera gränserna i Sydsverige. De flesta som utför kontrollen har, påstår jag, ingen som helst kunskap om de handlingar som den inresande visar upp. Den kunskapen besitter bara de som dagligen hanterar id-handlingar vid Sveriges gränser och inte ens dessa räcker ibland till! Då erfordras en dokumenttekniker utbildad vid det som tidigare kallades SKL, i Linköping.

Nu kräver regeringen att busschaffisar, rederianställda och konduktörer ombord på tåg, från den 4 januari, ska avgöra huruvida resenären är välkommen till Sverige!?! Är dokumentet giltigt? Är det äkta? Är det rätt person som påstår sig vara innehavare? Erfordras visum för inresa? Osv, osv, etc, etc.

Detta samtidigt som statsministern själv, tomten, säger att allt är EU:s fel medan hans finansminister toklånar pengar från omvärlden och har övergivit sin självpåtagna ”krona för krona”-politik.

Sorry, men jag är inte längre med i matchen och saknar dessutom allt slags förtroende för sjusovarna i regeringen!

15 december 2015

Huset som brann - mitt hem en gång!

Natten till måndagen den 14 december 2015 brann en större villa, ett tänkt flyktingboende, i Södertälje. För många, många år sedan, när huset var nytt, var det mitt hem.

Bakom huset stod skogen tät. Det som i dag är Hovsjö fanns inte. Bara en järnväg, där tågen till Eskilstuna gick sporadiskt, fanns i vägen då jag på skogsstigar tog mig fram till mitt badparadis, sjön Måsnaren!

Under en stunds eskapism försöker jag föreställa mig hur det skulle vara om…

Plötsligt finner jag mig leva i ett land som styrs av en despot från yttersta vänstern eller högern. Despoten gör allt som står i sin makt för att göra tillvaron så sur som möjligt för alla de som inte tycker som despoten själv.

En underground-rörelse (bestående mittenpartierna "lagom") verkar i smyg och försöker rätta upp tillvaron i landet men så snart en oppositionell anträffas av despotens hantlangare så är det buren, tortyr eller döden som väntar.

En våldsinriktad enklav, som baserar sina teorier på en fragmentarisk och urgammal bok, författad av en flock människor under hundratals år, sätter upp ett mål om en ultrakristen stat. En stat där homosexuella är allmänna villebråd och där kvinnor skall läras upp till lydiga sådana med sin plats födande framför spisen.

Jag bestämmer mig för att fly! Jag vill leva i fred, ta stort ansvar för mig och de mina och någonstans djupt inne drömmer jag om ett betydligt bättre liv. Jag säljer allt jag äger och har, promenerar över Öresundsbron, hukar för danskar lika illasinnade som de styrande i mitt eget hemland. 

Jag sneddar över Tyskland, klättrar över taggtråden till Belgien och mutar mig förbi muren in till Frankrike. Jag snor en cykel och tigger till mig en baguette och ett krus vin på den franska landsbygden för min överlevnad. 

För jag vill vidare, så långt jag mäktar med att ta mig från landet jag lämnade.

Efter många och långa strapatser, skitig, illaluktande, hungrig och ständigt tittande efter myndighetspersoner som vill tvångsregistrera mig och eventuellt skicka hem mig bums till despoten därhemma, lyckas jag nå Cádiz i södra Spanien.

Jag lyckas köpa mig en plats på en gisten, mer än gammal, fiskebåt men har inte så mycket pengar så att jag kan åka det som säljaren kallar ”första klass”, på övre däck i friska luften. 

Jag stuvas därför in under däck med mängder av andra. Luckan i däcket spikas därefter igen och alla vi instängda förstår att vi troligen inte kommer att leva särskilt länge till.

Efter det jag upplever som en flera månader lång resa, trots att den nog ”bara” tog tre veckor, kommer vi fram till Kanarieöarna, ögruppen jag drömt om och hört så mycket gott om.

Lokalbefolkningen kallar sig guancher, eftersom urbefolkningen på öarna kallade sig så. Inom gruppen guancher råder stora motsättningar. Eftersom många kanarier är blonda och blåögda så inser jag att mina förfäder troligen passerat här en gång i tiden under sina rövarstråt.

De guancher som är blonda hunsas, bespottas och ses ned på av den mer mörkhåriga delen av befolkningen. De anses helt enkelt inte ha rätt att vistas på öarna.

Trots allt finns det vänliga, förstående, människor, av alla kategorier bland öborna. De har iordningställt enklare bostäder till oss flyktingar för att vi ska kunna vila ut och börja fundera över hur vi ska kunna bidra till det nya samhälle vi just anlänt till.

Jag längtar efter att få lära mig lokalbefolkningens språk, skaffa mig ett jobb, betala den skatt jag förväntas betala, träffa en partner att älska och bara få vara den jag är; En människa! 

Tyvärr brinner mitt första tillfälliga boende ned redan samma natt!

Jag förstår inte hur de (naiva, ondsinta, korkade, skolskolkare, ja rent av dårar) tänkte som tände på!

Blir det bättre om jag som nyanländ driver vind för våg? Känner pyromanen en större egen trygghet av att jag kanske kommer att vara tvungen att ordna min överlevnad genom att begå brott? Vem ska ta hand om den eldfängde när han/hon blir så gammal att han/hon måste tas omhand inom äldreomsorgen? Ingen i lokalbefolkningen är ju sugen på de arbeten som jag tacksamt skulle utföra om jag finge ta plats!

Jag funderar på om jag måste vända åter, om det finns någon annan ö i ögruppen där befolkningen är vänligare inställda? Var finns platsen, ön, landet, där de förstår att det de upplever nu är något som alla, både flyktingar och fast boende, både nyinflyttade och de som befinner sig på platsen i fjärde generation, måste försöka finna bästa tänkbara lösning på?

Jag, som hört att öborna gillar prinsesstårta, svenskt knäckebröd och den kaviarsort som kommer från mitt hemland, tas emot med hat! Trots att lokalbefolkningen gärna köper varor och tjänster av andra svenskar som kommit långt tidigare så ses jag som paria. 

Troligen tar det mycket lång tid innan jag lyckas skaffa mig vänner och det liv som de redan boende anser vara bara deras.

Jag hoppas bara att jag orkar kämpa vidare för en värdigare tillvaro!

13 december 2015

Venezuelas president krigshetsar mot valvinnarna!

I ett tal till Venezuelas militär sa i går president Nicolas Maduro att dessa skulle förbereda sig för ett ”okonventionellt krig” och att ”högern och bourgeoisien” aldrig skulle få tillskansa sig den ”suveränitet” som landet uppnått genom ”uppoffringar.”

För en vecka sedan förlorade Maduros parti stort i valen till landets nationalförsamling. 

Majoriteten var så övertygande att inte ens landets valkommission kunde bluffa bort siffrorna.

Att Maduro nu hotar med vapenskrammel är ett tydligt tecken på att en gedigen valförlust inte är på långa vägar tillräcklig för att han ska ge upp försöken att behålla makten och fortsätta den utstakade vägen mot katastrof för landets befolkning!

Om Lucia, SVT och Gunilla Brodrej!

Jag tror att vi är ganska många som på fullaste allvar undrar om kulturjournalister i allmänhet tittar alltför ofta och för djupt i rödvins-boxen. Så här års kanske det handlar om glögg-diton?

Ofta är det svårt att förstå hur kulturskribenten egentligen tänkt, om alls!

Expressens Gunilla Brodrej yrar i dag ihop en drapa med rubriken ”Sakro-sankta” med anledning av dagens Lucia-firande. Yrar? Ja, hon påstår saker som inte är sanna och därmed faller trovärdigheten som ett praktfullt, men illa byggt, pepparkakshus! Men mer om det senare.

Som varje återkommande bloggläsare genom åren har kunnat konstatera så är jag en, mycket stolt, Lucia-fundamentalist. De traditionella sångerna ska finnas där framförda av de ljuvligaste av ungdomsårens röster. Jag är inte så rabiat så att jag motsätter mig nya arrangemang eller nya inslag i Lusseframträdandena. Men standarduppsättningen av sånger måste finnas där om jag inte helt ska tappa lusten!

Som gammal elev vid Adolf Fredriks musikskola och Stockholms musikgymnasium så kräver jag fortsatt att Lucia-firandet ska framföras i samma praktfulla njutning som den gången jag själv fanns vitklädd bland andra suveräna sångare.

Att kommentera SVT:s Lucia-firande tillhör numera en väl inrutad tradition. Efter många års hopplösa sändningar, med bedrövlig textläsning och falsksång, så lyckades SVT ifjol. I en underbar sändning, inspelad i Oscar Fredriks kyrka i Göteborg, så bjöds vi på ett Lucia-firande i toppklass.

Även i år var det Göteborg som stod för showen. Denna gång från Örgryte kyrka.

Gymnasiekillarna sjöng fantastiskt bra, särskilt i sin alldeles egna Staffans-sång. Bra solister där! Många av arrangemangen till låtarna i övrigt var nya och spännande men sändningen, med snygge Rickard Söderberg som solist, lyfte aldrig och stundtals var falsksången och det usla artikulerandet från de yngre körsångarna något som skulle ha fått mina gamla musiklärare att hota med straff värre än döden!

Jag efterlyser, för femtielfte gången, att SVT något år bjuder på en Lucia-morgon med gräddan av svenska musikklasser; Självklart menar jag Stockholms musikklasser och musikgymnasium! Allt annat är så andraklass!

Detta för mig åter till Gunilla Brodrej i dagens Expressen.

Hon påstår att lussefirandet i Stockholm peakar med att elever från min gamla skola uppträder på Friends Arena i Solna.

Mig veterligt har min gamla skola bara sjungit Lusse-sånger där en gång, nämligen 2012. 

Föreställningen blev ett fiasko p g a den usla akustiken och många var vi som drömskt längtade tillbaka till de många åren i Globen.

Sedan 2012 har ingen av Stockholms (alltför många?) storarenor erbjudit Lucia-konserter!

Om Gunilla Brodrej vill att vi som läsare ska anse att hon är trovärdig i sin märkliga kulturjournalistik så är det minsta vi kan begära av henne att hon kollar upp fakta innan hon petar i sig en glögg för mycket och börjar hamra på tangentbordet!

12 december 2015

Semester i en islamisk republik, någon?

Jag har tidigare, vid flera tillfällen, berättat om Yahya Jammeh, envåldshärskande diktator i Gambia.

År 2007 påstod han sig ha upptäckt ett botemedel mot AIDS. Tidigare i år meddelade han att han skulle skära halsarna av alla homosexuella. I november kom (det enda positiva hittills?) då han med omedelbar verkan förbjöd kvinnlig omskärelse.

I dag tar Jammeh nästa steg i sitt förvirrade styre och utropar nu sitt land till ”Islamisk republik.”

Därmed lirar han och hans folk numera i samma liga som t ex Pakistan, Iran, Jemen och Mauretanien.

Tro mig; Jag har många, fantastiska, bekanta som är muslimer och självklart respekterar jag deras livsval.

När en diktator utropar sitt land som ”Islamisk republik” är det dock något annat och helt klart oroande.

Främst handlar denna oro om vilka nästa steg blir som Jammeh har för avsikt att ta?

Samtidigt fortsätter resekoncernen Thomas Cook, där Ving, Spies och Globetrotter bl a ingår, att flyga solsugna (mer än naiva?) nordbor till flygplatsen i Banjul, landets huvudstad. Det är ta mig fan inte riktigt klokt!

6 december 2015

Lyckas Venezuela nå friheten?

När dessa rader skrivs strömmar väljarna i Venezuela till vallokalerna för att välja nytt parlament. 
Opinionsundersökningar inför valet har visat att oppositionen har stora möjligheter att dra undan den socialistiska matta som president Nicolás Maduro envetet försöker klänga sig fast vid.

Blir valresultatet som opinionsundersökningarna påstår så lär det inte per automatik betyda att Venezuela går en ljusare framtid till mötes. Maduro kommer fortsatt att vara president och kommer att göra allt i sin makt för att klänga sig fast vid sin livsdröm, ”Den bolivarianska revolutionen”, som inneburit att folket saknar basvaror, inflationen är i världstopp och antalet mord per capita i landet intar en vanhedrande förstaplats!

Nu ska vi i omvärlden därför inte hoppas för mycket på en ljusnande framtid för befolkningen i Venezuela

Något som påminner oss om detta är sättet som valet genomförs på.

Valet genomförs elektroniskt (Maduro lär ha ett stort antal hackare som arbetar för högtryck just nu).

Vallokalsundersökningar är förbjudna.

Valet övervakas av Maduro, förlåt jag menar CNE (Consejo Nacional Electoral, fritt översatt ungefär Nationella valrådet) och endast CNE är de som tillåts rapportera om valresultatet, något som gör att vi förmodligen kan förvänta oss välfriserat socialistiska enpartistatssiffror när dessa väl börjar komma framåt måndagsmorgonen.

Förr eller senare kommer det venezuelanska folket att återfå sin frihet! Vägen dit kan dock bli mer än smutsig!

4 december 2015

Om robotisering och mänskligt ansvar!

Allt mer runt omkring oss automatiseras, ”robotomeras” och hela tillvaron tycks gå en framtid till mötes där mänsklig påverkan blir helt och hållet onödig. Eller?

Förarlösa bilar ska frakta oss till platser där vi inte (heller) behövs. Sjukvård ska bedrivas via en dator. I snabbköpet ska vi sköta rubbet själva genom att checka ut oss i apparater allt medan handlaren själv lapar sol på en strand långt borta. Osv, osv, etc, etc.

Någonstans i all denna robotvärld finns det, trots allt, en (liten?) människa som konstruerat maskinerna som på sikt riskerar att utradera behovet av människor!

Ibland blir säkert resultatet bra men sannerligen inte alltid!

I den Stockholmska tunnelbanan ropas nästkommande station ut av en kvinnlig röst som föregås av ett hysteriskt plingeliplong i alltför hög volym. Vilken station som ropas ut beror på vad föraren har knappat in på sin it-utrustning. En insats som tycks få allt mindre betydelse för de som har att ansvara för densamma!

Under senare tid, i alla fall på t-banans gröna linje, ropar (den alltmer desperata kvinnan?) ut stationsnamn som ligger många kilometer från den plats det aktuella tåget befinner sig på.

Att kliva på t-banan vid Slussen och knappt hinna sätta sig innan ”fruntimret” ropar ”Nääästa Islandstorget” kan få den mest förhärdade kollektivtrafikresenär att fundera över hur länge den egna blackouten egentligen varat?

Varje Stockholmare som är van t-baneresenär kommer snabbt till sans och inser att det är roboten det är fel på, eller indirekt föraren, men för en turistande besökare måste de ivrigt förekommande felutropen vara ett stresspåslag av modell värre!

Jag vet inte om jag är så sugen på att tillvaron blir alltmer automatiserad!?!

I dag hände det igen! Jag steg på t-banan i en söderut belägen närförort, satte mig tillrätta (Hoppsan, det fanns ett ledigt säte i det som alltmer liknar rusningstid i Tokyo!), tåget rullade iväg och strax kom utropet:

”Pling-plong-dingeli-dong; Nääästa Vällingby!” 

Har Norge dödat jultomten?

DN berättar på fredagskvällen att den norska tidningen Aftenposten under torsdagen publicerade en dödsannons över jultomten, ”Julenisse”.

Enligt annonsen ska den, främst av barn, mest efterlängtade av alla uppenbarelser begravas den 28 dec kl 13.00 i kapellet på Nordpolen!

Tomten påstås i annonsen ha blivit nästan 227 år gammal.

Aftenpostens nyhetschef Håkon Borud säger i dag att annonsen aldrig skulle ha publicerats. 
Det är så dags det!

Hur var det nu Moltas Eriksson sjöng 1968? Jo, ”Norge, Norge, är ett ruttet land.”

Själv vet jag med säkerhet att tomten kommer att överleva varenda norrman! Så det så!

Har SR Ekot fått TV4-sjukan?

Som läsare av min blogg kan konstatera är jag otroligt nyhetsintresserad. Jag gillar att följa med i det mesta som händer och sker i vår omvärld.

Ibland, när det inte finns tid för noggrann läsning av media, eller när jag bara snabbt vill bli uppdaterad, är det antingen SVT Text-tv eller SR Ekot som gäller.

Ekots kortsändningar, 3 min på dagtid men bara 2 min nattetid (Varför då? Händer det mindre i världen när det är natt i Sverige? Finns det verkligen inte varken intresse eller plats för längre nyhetssändningar på natten?)

För några månader sedan slutade Ekot:s nyhetsuppläsare med att inleda sändningarna med att tala om vad klockan är. Det är liksom pang på rödbetan med första nyheten. Utan klockangivelsen och att få veta att vi lyssnar på SR Ekot så kan det dock vara lätt att missa de första sekunderna av första nyhetstelegrammet.

Nåja, tänker jag, då blir det i alla fall mer nyheter på de korta minuter nyhetsuppdateringen ska levereras.

Keep on dreamin’ Jens!

I allt större omfattning har SR Ekot börjat lägga sig till med olaten som jag bara trodde TV4 hade i Sverige. Mer och mer tid ägnas åt att göra ”reklam” för det egna företagets övriga program.

I går kväll satte Ekoredaktionen något slags bisarrt rekord då 21-nyheterna avslutades med en längre, av de tre minuter sändningen pågick, utläggning om vilka som utsetts till ”Vintervärdar” i P1! Som om det just nu råder nyhetstorka i världen???

Har SR Ekot smittats av TV4-sjukan? Jag hoppas i så fall att företagshälsovården snarast kopplas in innan ”patienten” är bortom räddning!

1 december 2015

Mariefredsmodellen en praktbluff!

Expressen kör just nu en följetong om romernas situation och i gripande reportage får vi följa wallraffande reportern Magda Gad:s vistelse i Livezilor, en zombiernas utpost i det allra, allra fattigaste hörnet av det som kallas EU.

Men vi får också en inblick i situationen för romerna i Mariefred.

Anna Löfving, ägarinna till Mariefreds tidning ”Måsen”, har under lång tid figurerat i rena Hallelujah-reportage som den som, minsann, lyckats skapa arbetstillfällen med välbetalda arbeten för de tiggare som uppsöker den sörmländska idyllen.

I dag rämnar så äntligen fasaden på Löfvings svartbygge!

De välbetalda arbeten som Löfving höjts till skyarna för visar sig vara slavarbeten utan skyddsnät.

T ex har Löfving själv låtit en rom utan körkort frakta ut hennes ”Måsen” i bilen som tillhör Löfving själv. Anna meddelar dock i en kommentar att det var en person ”från Afrika” som körde och inte den rom som själv påstår sig ha framfört fordonet!

I Pingstkyrkan i Mariefred har romer fått laga mat, på turiststråket har de fått sälja produkter från det som påstås vara Tanzania osv osv. Allt utan att få den ersättning som ”sekten” utlovat.

Jag har i många blogginlägg hävdat att Mariefred till ca 50 % består av leende sektmedlemmar, tänk filmen ”The Stepford wives”.

Jag har inte ändrat uppfattning! (Stackars alla andra invånare som bor i det vackraste av samhällen!)

Venezuela till smutsigt val på söndag!

På söndag, 6 december, är det allmänna val i Venezuela. Allmänna och allmänna förresten? Många politiker ur oppositionen har antingen fängslats, förbjudits att delta i valen eller helt enkelt mördats!

I förra veckan dödades oppositionspolitikern Luis Manuel Diaz vid ett torgmöte i staden Altagracia de Orituco. Med på samma möte var Lilian Tintori, hustru till den fängslade oppositionsledaren Leopoldo Lopez. Hon klarade sig dock tämligen oskadd.

Oppositionen vidhåller att landets styre, under president Nicolas Maduro, är ansvariga för mordet på Diaz. Maduro själv säger att Diaz mördades under en ”gänguppgörelse” mellan kriminella, underförstått att Diaz tillhörde en av de kriminella grupperingarna.

I dag meddelar inrikesministeriet i Caracas att tre män anhållits för mordet på Diaz och att detta ska ha skett efter noggranna efterforskningar och en avancerad utredning. Själv har jag en smula svårt att förstå att polisen i Venezuela överhuvudtaget är kapabla till att utföra avancerade utredningar. I alla fall om de inte sker på direkt order, och under noggranna instruktioner om önskat utfall, av presidenten, tillika socialistsammanbrottet, Maduro!

De tre nu anhållna gossarna, i åldrarna 22 till 28 år, torde helt enkelt ha befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt eller så kanske de helt enkelt är ytterligare tre personer med oppositionella åsikter som spärras in?

På fel plats tycks också svenska journalister med Venezuela i sitt bevakningsområde befinna sig så här bara 5 dagar före ett val som för Venezuelas befolkning kan resultera i precis vad som helst, alltifrån en total socialistkollaps, en ny chans med en ny regering eller ett inbördeskrig! Ingen rapportering alls finns att tillgå från svenska nyhetsredaktioner när dessa rader skrivs.

Maduro lär fortsätta sin smutsiga valkampanj mot alla de som anser att Venezuela är värt så mycket bättre än många år till med honom själv som envåldshärskare!