Allt mer runt omkring oss automatiseras, ”robotomeras” och
hela tillvaron tycks gå en framtid till mötes där mänsklig påverkan blir helt
och hållet onödig. Eller?
Förarlösa bilar ska frakta oss till platser där vi inte
(heller) behövs. Sjukvård ska bedrivas via en dator. I snabbköpet ska vi sköta
rubbet själva genom att checka ut oss i apparater allt medan handlaren själv
lapar sol på en strand långt borta. Osv, osv, etc, etc.
Någonstans i all denna robotvärld finns det, trots allt, en
(liten?) människa som konstruerat maskinerna som på sikt riskerar att utradera
behovet av människor!
Ibland blir säkert resultatet bra men sannerligen inte
alltid!
I den Stockholmska tunnelbanan ropas nästkommande station ut
av en kvinnlig röst som föregås av ett hysteriskt plingeliplong i alltför hög
volym. Vilken station som ropas ut beror på vad föraren har knappat in på sin
it-utrustning. En insats som tycks få allt mindre betydelse för de som har att
ansvara för densamma!
Under senare tid, i alla fall på t-banans gröna linje, ropar
(den alltmer desperata kvinnan?) ut stationsnamn som ligger många kilometer
från den plats det aktuella tåget befinner sig på.
Att kliva på t-banan vid Slussen och knappt hinna sätta sig
innan ”fruntimret” ropar ”Nääästa Islandstorget” kan få den mest förhärdade
kollektivtrafikresenär att fundera över hur länge den egna blackouten
egentligen varat?
Varje Stockholmare som är van t-baneresenär kommer snabbt
till sans och inser att det är roboten det är fel på, eller indirekt föraren,
men för en turistande besökare måste de ivrigt förekommande felutropen vara ett
stresspåslag av modell värre!
Jag vet inte om jag är så sugen på att tillvaron blir
alltmer automatiserad!?!
I dag hände det igen! Jag steg på t-banan i en söderut
belägen närförort, satte mig tillrätta (Hoppsan, det fanns ett ledigt säte i
det som alltmer liknar rusningstid i Tokyo!), tåget rullade iväg och strax kom
utropet:
”Pling-plong-dingeli-dong; Nääästa Vällingby!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar