27 februari 2015

Om Morgan Johansson och att ansvara för sina medborgare!

SR P6, Radio Sweden, rapporterar på fredagen att Sverige tänker fortsätta att verkställa utvisningar till Afghanistan.

Så sent som i förrgår kunde samma kanal berätta att Afghanistans migrationsminister, Seid Hossein Alami Balkhi, vädjat brevledes till omvärlden att tillfälligt stoppa alla utvisningar till hans land. Detta, förstås, p.g.a. säkerhetsläget i landet.

I dag säger vår egen migrationsminister Morgan Johansson (S) att ”alla länder har ansvar för sina medborgare.”

I går kunde gratistidningen Metro berätta om det ”krig” som brutit ut mellan tidningsförsäljare på Stockholms och Göteborgs gator. Anledningen är att s.k. EU-migranter fått en ny möjlighet till försörjning genom att två nya tidningar nu säljs via romska händer. Det handlar om tidningarna ”Folk till Folk” och ”Sofia”. Jag tror att de flesta som t.ex. åker t-bana i huvudstaden har mötts, ibland provocerande aggressivt, av säljarna av dessa tidningar. 
Samtidigt har försäljningen för de hemlösas tidningar ”Situation Stockholm” och Faktum” kraftigt minskat!

Hur var det nu han sa den svenska migrationsministern? ”Alla länder har ansvar för sina medborgare.” 
Är det inte dags för Morgan Johansson att leva upp till detta på flera sätt än att skicka folk i döden i Afghanistan, landet där SR Ekots briljante journalist Nils Horner mördades för snart ett år sedan?

Hittills har kraven om att ta ansvar för sina egna medborgare från den svenska regeringen mot sina rumänska kollegor lyst alltför mycket med sin frånvaro.

Om det nu dessutom har den inverkan att bostadslösa svenskar, en otroligt utsatt grupp, får det ändå sämre p.g.a. att människor från andra länder kränger tidningar på våra gator så anser i alla fall jag att Morgan Johansson har ett gediget arbete framför sig om han ska leva upp till att ansvara för sina egna medborgare!

I fallet med Afghanistan har han dessutom en inhuman inställning. Kanske han skulle ta en tripp till Kabul för att informera sig på plats, eventuellt på samma plats som Nils Horner mördades på? Det är ju säkert där enligt vår migrationsminister!

26 februari 2015

Pascalidou nära Marcus Birro-syndrom!

Jag tycker sannerligen inte ofta likadant som de som ofta sitter i morgonsoffor, skriver krönikor i tidningar eller rent av är programledare i olika radio- och tv-program. Hatar gör jag dock inte. Och skulle det någon gång ha hänt så inte var det anonymt!

Däremot tycker jag att debatter är kul och deltar gärna i sådana genom att tycka ”annorlunda”

Det är naturligtvis under all kritik om en ”kändis” överväger att lämna strålkastarljuset för att han/hon möts av hat i den högre skolan!

Alexandra Pascalidou twittrade i morse att dagen i dag var den sista med henne som programledare i SR-programmet ”Ring P1.”

Anledningen sades vara att hon utsatts för så otroligt mycket hat att ingen annan utväg än att träda tillbaka stod att finna.

Beskedet fick DN Kultur:s Malin Ullgren att genast greppa tangentbordet och skrika ut att ”Nu är hatstyret här.” Pascalidous besked kändes som ”en strypsnara runt halsen” påstod Ullgren.

En försvårande detalj är att Ullgren/DN under eftermiddagen uppdaterade artikeln efter att det står klart att Pascalidou kanske inte alls tänker sluta!?!

Nu heter det att svensk-grekinnan ska ta en tids timeout för att eventuellt återkomma!

Förvirrande? Ja, sannerligen!

Det är fullständigt oacceptabelt att ”pöbeln” anonymt ska få fortsätta hata, något som diskuterades ivrigt i sociala medier, och helt vanlig media, häromveckan då sajten Flashback ifrågasattes.

Just nu är dock frågorna kring Pascalidous utspel flera än svaren!

Var det en bomb som Alexandra briserade via Twitter i morse? Var hennes arbetsgivare helt omedvetna om hennes situation? Har samma arbetsgivare tagit sitt arbetsmiljöansvar?

Tyvärr tvingas jag konstatera att för mig framstår hela utspelet från begåvade Pascalidou som en släng av Marcus Birro-syndrom! ”Oj, nu har jag inte låtit det talas om mig på länge. Nu är det hög tid att jag påstår något drastiskt eller tar till brösttoner”, liksom!

Vem som helst kan bli utarbetad. Vem som helst blir ofantligt trött på alla (j-la) nättroll som sprider så mycket dynga från anonymitetens skugga. Men vem som helst kan också ta semester ett tag för att samla krafter till att orka tycka annorlunda och återuppta sina tappra försök att bekämpa allt det de tycker är oacceptabelt!

Hade Alexandra i morse twittrat att hon tänkte ta ledigt ett tag för att vila upp sig från allt bedrövligt skit som folk tyckt så hade jag mycket väl begripit det.
Nu twittrade hon att det i dag var sista dagen på jobbet men senare under dagen antyddes det att det nog inte var så allvarligt menat!

Det är som att gå in och pissa på chefens skrivbord efter morgonfikat för att till eftermiddagsfikat be om ursäkt och vädja om en fortsatt anställning. Det funkar inte på någon arbetsplats tror jag!

Att vilja vara en framstående journalist, att vilja stå i strålkastarljuset och att vilja påverka kräver sin man/kvinna. I dag sjönk min aktning för en människa som jag beundrat men alls inte delat alla uppfattningar med!

22 februari 2015

Om Mona Sahlin, fördomsfullhet och förakt!

I en intervju med Expressen berättar Mona Sahlin (S) att hon ibland, mellan andra viktigare uppdrag, hjälper till med att städa hotellrum! Hennes dotter driver hotell i Hultsfred.

Mona berättar om ett tillfälle då hon knackar på en rumsdörr och möts av en man som Mona tror sig tänka: ”Herregud, har det gått så illa för henne?”

Mona blottlägger därmed sina egna grova fördomar, kanske symptomatiska med andra sossar i maktens korridorer? Har man väl nått upp till ”creme de la creme” är det måhända inte förvånande att man lägger åsikter i en annan människas hjärna!?!

Själv tycker jag oftast att rumsstäderskor, vare sig de heter Mona, Catalina, Sirpa eller något annat är värda all respekt!

Jag brukar inte besöka samma hotell mer än någon enstaka gång men när semestrarna ska väljas har jag vid ett par tillfällen bokat samma hotell och framfört önskemål om ett visst våningsplan eftersom jag vet att städerskan där gör allt som står i hennes makt för att jag ska trivas under min vistelse. Hon får rejält med dricks för sitt arbete och för de fantastiska kreationer som hon fixat till av de fräscha och väldoftande frottéhanddukar som möter mig när jag återvänder ”hem” efter en dag i solen!

Mona rackar, en smula omedvetet kanske men ändå, ned på en yrkeskår som hon själv lär ha varit svårt beroende av under mången hotellnatt i en stad eller land långt borta.

Hon säger också i intervjun med Expressen att hon bävar för att Sverige får sin första kvinnliga statsminister genom en borgerlig valvinst!

Hade hon spelat sina kort bättre kanske det hade varit hon själv som blivit Sveriges första kvinnliga statsminister!?! Nu blir det inte så och tack och lov för det!

Om Eurovision och svensk dubbel-etno!

Om en vecka har vi hört alla de bidrag som kämpar om en plats vid Eurovision i Wien om tre månader.

Hittills har det svenska folket lyckats med konststycket att skicka fem bidrag till final som alla kämpar om samma utsmetat trista väljarröster.

Det sjätte är ”so far” min absoluta favorit och Måns måste nog komma med en riktig rackarrysare till mello-låt i nästa veckas sista delfinal om han ska ha någon chans att äntligen få representera Sverige i Europa och för den delen Australien som ju får medverka i år med anledning av tävlingens 60-årskalas och det faktum att folket ”down under” är besatta i denna märkliga tillställning!

Född i colombianska Cali, adopterad som spädbarn av en samisk familj, numera renskötare och jojkar fram sitt bidrag, kan det bli mer etno än så? På frågan om vad han skulle välja, om han tvingades, mellan renar och en schlagerkarriär svarade Jon Henrik Fjällgren solklart ”renar!”

Jag blev kär!

Frågan är om vårt besynnerliga land där det främmande tycks vara snart nog allt som existerar, och dämed värt att hata, är redo för att skicka en representant för två ursprungsbefolkningar till final i Eurovision? Jag hoppas verkligen det!

21 februari 2015

Skrämmande incident på Innsbrucks flygplats!

Resesajten Travelnews.se skriver om en ”incident” som inträffade på Innsbrucks flygplats igår.

När två Air Berlin-plan gjordes klara för avgång, ett mot Berlin och det andra till Düsseldorf, så greppade en besättningsman i det ena planet mikrofonen och sa: ”Vi har några passagerare här framme som säger att de ska till Düsseldorf. Är det någon mer så var vänlig räck upp handen.” Alla passagerare sträckte upp händerna!

Planet de satt på var tänkt att flyga till Berlin!

Det hela löstes med att besättningarna på de båda maskinerna bytte flygplan med varandra.

Komiskt? Ja! Spektakulärt? Javisst!

Samtidigt är händelsen otroligt bekymmersam! I den terrorverklighet vi lever i år 2015 är det minst sagt märkligt att passagerare och bagage så till den milda grad kan förväxlas på en europeisk flygplats!

Det lär i det aktuella fallet handla om att personalen på Innsbrucks flygplats begått ett antal fel så att förväxlingen kunde ske. Ingen skugga lär kunna falla på Air Berlin och dess personal.

Robert Mugabe kalasar medan folket svälter!

Folket svälter, hyperinflation råder och landets ledare smörjer kråset och skyller alla problem på andra än sitt eget sätt att styra landet.

De orden kan, tyvärr, passa på ett antal länder i världen.

Den 28 februari bjuds det till fest på ett lyxhotell vid Victoriafallen. Zimbabwes despot Robert Mugabe fyller 91 år och planerar att fira detta med ett kalas modell större. Det påstås också att han "firar" genom att anordna en elefantslakt!?!

Raymond Majongwe, ledare för ett lärarfack i landet, säger att Zimbabwes folk tvingas donera till födelsedagsfestligheterna för att Mugabe ska ha råd att flyga in alla de som han anser vara sina vänner.

Med stor brist på mänskliga rättigheter och demokrati väljer Mugabe att utstakat fortsätta med att svälta sitt folk!

Frågan är om Nordkoreas ledare Kim Jong-Un tänker ta sig en tripp till Harare med omnejd?

För snart ett år sedan, i samband med presidentens 90-årsfirande, köpte Zimbabwe in två större bronsstatyer, avbildningar av Robert Mugabe varav den ena statyn är 10 meter hög, till en kostnad motsvarande 33 miljoner kronor. Tillverkningsland? Nordkorea!

20 februari 2015

Om Caracas borgmästare och pervers socialism!

I Venezuelas huvudstad, Caracas, har borgmästaren gripits av polisstyrkor.

Antonio Ledezma greps på uppdrag från landets despot-president, tillika socialisten, Nicolás Maduro.

Maduro säger att gripandet skedde för att Ledezma måste ställas till svars ”för alla brott mot landets fred och säkerhet.”

Gripandet sker ganska precis ett år efter stora oroligheter i Venezuela, då oppositionen krävde att Maduro skulle lämna sitt misslyckade styre! Oroligheter som krävde mer än 40 dödsoffer.

Maduro fortsätter därmed att anklaga allt och alla som tycker annorlunda än han själv för samhällsomstörtande verksamhet, kriminalitet och de flesta, som han anser, andra olagligheter.

Borgmästare Ledezma säger själv i en kommentar till BBC att det är den utbredda korruptionen inom statsledningen som fört Venezuela till ruinens brant. Han tillade att han behandlades som en hund av de maskerade poliser som stormade hans kontor i huvudstaden.

Inflationen rusar, oljepriset, som Venezuela är svårt beroende av, faller, varorna lyser med sin frånvaro i de venezuelanska butikerna och allt president Maduro tycks göra är att skylla allt på alla andra än sig själv och sitt kabinett!

Hur länge till ska han lyckas med konststycket att, förtryckande, klamra sig och sin perversa socialism kvar vid makten? 

Om PSA-test och en motstridig professor!

I ett alldeles otroligt förvirrat TT-telegram under gårdagen meddelas det att även ett lågt PSA-värde kan innebära cancerrisk.

PSA-testet är det som många män utsätts för och som påstås visa om prostatacancern brutit ut. Cancerformen är för män vad bröstcancer är för kvinnor och där rosa-bandet-galor finns för kvinnans bröst saknas motsvarigheter på den manliga sidan trots att just prostatacancer utgör en tredjedel av all manlig cancer.

Det brukar heta att ett högt PSA-värde är en tydlig markör på att det är fara å färde och det brukar sluta med operation som inte sällan leder till erektionsproblem och urinläckage.

Den i Sverige som oftast förekommer i medierna när det gäller PSA-tester är Pär Stattin, professor och överläkare vid Umeå universitet. Gång efter annan lyckas han få studier publicerade i ansedda medicinska skrifter.

För ganska precis ett år sedan fick vi via Stattin veta att PSA-tester räddar liv. Det hade minsann en studie i Umeå visat där man testat män i en större omfattning än vanligt. Hur många som opererades i onödan får vi ingen kännedom om.

I gårdagens TT-telegram berättar han att om man har ett lågt PSA-värde är risken mikroskopisk att drabbas av cancer. Men att somliga drabbas i alla fall!?! 

Dessutom meddelar professor Stattin: ”Man ska komma ihåg att de flesta som har höga PSA-värden aldrig kommer att drabbas.”

Alltså, summa summarum; Stattin vill att man ska testa alla män från en viss ålder. Han uppmuntrar kirurgi för alla med höga PSA-värden, varav många inte ens har cancer. Medan andra, med låga PSA-värden skickas hem, eventuellt för att dö en smärtsam cancer-död!

Någon mer än jag som blir förvirrad?

Det är som att rekommendera kvinnor i samband med att minsta knuta upptäcks vid mammografi genast borde låta ta bort brösten i sina helheter!

Är det inte hög tid att det storsatsas på att ta fram alternativ till diagnosticering av en av männens värsta åkommor?

PSA-testets vara eller icke vara har ältats till förbannelse och lik förbaskat tycks ingen, varken professor, överläkare eller någon annan kunna göra annat än att komma med motstridiga besked om nyttan av detta blodprov.

Jag hoppas att Rosa Bandet-galan i höst får stå åt sidan för en gångs skull och att mannens galna cancervariant tillåts mera uppmärksamhet!

Själv tog jag ett PSA-test ifjol och fick veta att jag inte behöver testa mig igen på åtminstone 10 år! Om jag blev lugnare av detta besked? Knappast!

Skånetrafiken upphandlar med dold agenda?

I höstas visades den alldeles utmärkta dokumentären ”Hello Dakar” i SVT.

Där fick vi följa ett antal senegalesiska ungdomar som under några intensiva veckor fick lära sig svenska och, om de klarade slutproven, erbjöds anställning vid Samres telefoncentral i Dakar som hade att bl a ta emot färdtjänstbeställningar från Skåne.

Dokumentärens ”fix-stjärna”, Seinabou Dia, fick i juletid möjlighet att göra en roadtrip i bl a Skåne, satt i morgonsoffor och intervjuades av åtskilliga medieredaktioner.

Skånetrafiken påstår sig nu har gjort en ny upphandling ”som skapar ett positivt mervärde för våra kunder.”  Avtalet innebär att många ungdomar i Senegal nu blir av med sina jobb eftersom färdtjänstbeställningarna framöver ska handhas av Taxi Kurir i Lund.

Som ett argument för förändringen anger Skånetrafiken att man vill samarbeta med länder som har databehandlingsavtal med EU, något som får Samres marknadschef, Martin Andersson att påstå att trafikhuvudmannen har en dold, underförstått rasistisk, agenda.

Det är lätt att hålla med Andersson i dag!

Ulrika Mebius, presschef på Skånetrafiken, säger att upphandlingen gjorts enligt ”gängse regler” men förklarar inte ekonomin bakom det nu fattade beslutet. Hur det kan vara möjligt att det för skattebetalarna blir billigare att flytta verksamhet från Senegal till Lund är för mig ofattbart?

Som jag uppfattade det av SVT:s dokumentär talar de anställda i Dakar bättre svenska än många svenskar och de visade också prov på god lokalkännedom i en stad, i ett land långt borta, där de aldrig varit!

Säga vad man vill men jag misstänker att det ligger en smygrasistisk hund begraven på Skånetrafikens huvudkontor!

18 februari 2015

A380 "nödlandar" på Arlanda!

Mig veterligt har Arlanda bara en gång tidigare haft jätteflygplanet Airbus 380 på besök. Det var för en fyra, fem år sedan då Lufthansa flög runt och visade upp planet för kreti och pleti. Då utan passagerare.

I dag var det dags igen, denna gång fullastad med resenärer på väg från Dubai till New York.

Emirates flight EK203 gjorde en ”nödlandning” på Arlanda med anledning av ett sjukdomsfall ombord. Enligt uppgift en tämligen ”hård” landning p g a brådskan och ett plan fullastat inför Atlantflygningen.

Det visar sig att det var ett litet barn, i 2-3-årsåldern, som insjuknat ombord och som i ilfart fördes till sjukhus. Tyvärr gick barnets liv inte att rädda.

Mina tankar går, först och främst, till barnets föräldrar! Vilken fasa att förlora ett barn under en lång flygresa, oavsett om resan ledde bort eller hem! Ja, det är naturligtvis alltid fasansfullt att förlora en närstående men uppe på sisådär 12 000 meters höjd måste det vara oerhört traumatiskt!

Dock är jag imponerad över Emirates Kapten på det aktuella flygplanet som valde att gå ner i Stockholm för att om möjligt rädda livet på ett litet, litet barn. Det hedrar honom (Ja, jag tror att det är en ”han”! Har svårt att tro att kvinnor får ”ratta” ett arabiskt flygbolags maskiner, men vet inte säkert!)

Säkert är rutten en av bolagets viktigaste och säkert är de ekonomiska aspekterna många i samband med att ett beslut om ”nödlandning” ska fattas.

Att Arlanda ännu inte har mer än funderat på att investera i möjligheterna att på reguljär basis kunna ta emot A380, flygplanet i dag fick parkera ute på ”plattan” långt från terminalerna, är en helt annan, och ganska så bedrövlig, historia!

Om sossar i Norden och oförmåga!

Läser på onsdagseftermiddagen ett TT-telegram som berättar att tunnelbygget mellan danska Rødby och tyska Puttgarden förväntas bli avsevärt mycket dyrare än projekterat.

Tunneln, som skulle förkorta alla nordbors resa söderut avsevärt (tänk köerna i hamnarna en högsommardag eller kring juletid), lär öka då entreprenörerna begär mer i sina anbud än förväntat.

Bekymmersamt, javisst! 

Komiskt blir det först när man tar del av ett uttalande av den danske transportministern, Magnus Heunicke (S), och får veta att en möjlig lösning på problemet är att senarelägga bygget!?!

Någon som minns det nyliga stoppet av bygget av Förbifart Stockholm? Det skulle utredas, undersökas och bedömas enligt (sosse-)konstens alla regler.

Det tycks som om socialdemokrater i nordeuropeiska länder har en fäbless för att skjuta upp saker och ting och samtidigt tro att allt, på lite sikt, blir billigare. Om jag inte köper den nödvändiga frukostyoghurten i dag så får jag visserligen svälta i morgon bitti men kanske, kanske, att den blivit billigare till i morgonkväll liksom!

Att satsa på kommande generationer tycks sossar oförmögna till. Frågan är om de är beslutsfähiga i några frågor alls som inte har med högre skattetryck, stoppa, hindra eller förbjuda att göra?

15 februari 2015

Om terror i Danmark och uttalanden från makten

Terrorn kryper allt närmare inpå! Skrämmande utan att den för den delen aldrig får leda till att vi tystnar och att yttrandefriheten urholkas (bortsett från den anonyma sådana som jag bloggade om häromdagen)!

Jag vaknade tidigt på söndagen och kunde ta del av sammanfattningar av nattens händelser i Köpenhamn i direktsändning!

Jag är imponerad över det jag såg, och ser!

Polisen höll presskonferens tidigt på söndagsmorgonen och de som uttalade sig gjorde det med raka besked, så långt de nu kunde. Inget trams, inga undansvävande svar som upprepades till leda.

Danmarks statsminister, Helle Thorning-Schmidt, sa mer än vad någon hade kunnat förvänta sig av en svensk statsminister.

Under dagen har Danmarks Drottning Margrethe även uttalat sig, något som är ytterst ovanligt eftersom hon inte brukar tycka till annat än under sina nyårstal.

Jag är helt enkelt imponerad över den ”verkstad” som pågår i vårt sydliga grannland. Samtidigt tvivlar jag starkt på att de som skulle representera oss svenskar i media om vi drabbades skulle göra det med samma klarsyn som de som nu tycks göra det som står i deras makt gör i Danmark!

En nation i kris behöver representanter som inte hycklar. Polisen, Drottningen och statsministern i Danmark har visat sig vara goda exempel ”so far”!

14 februari 2015

Om outnyttjade läkare och vård i förfall!

I en intressant artikel i lördagens DN får vi följa med läkaren Anders Flood under ett femtontimmarspass som jourhavande läkare, en sådan som gör hembesök när den som blir risig är alltför risig för att ta sig till en vårdinrättning men inte tillräckligt sjuk för att få ambulanstransport.

Under arbetspasset som DN:s team följer Flood får han ”bara” två uppdrag och han är själv förvånad över hur få larm han får.

Allt som oftast kan vi i media ta del av fall där folk ligger hemma i svåra plågor och ibland hinner avlida innan hjälp når fram. Vem minns t ex inte fallet med den spruckna mjälten 2011 där en man, under svåra plågor, inte lyckades övertyga 112 om att han var döende. 2014 avled en kvinna med bukhinneinflammation efter att ha avfärdats som vinterkräksjuk. Osv osv.

Vid en fallolycka för flera år sedan ”lyckades” jag bryta ett ben på flera ställen. En anhörig ringde 112 och försökte i flera minuter övertyga sjuksköterskan som hade att fatta beslut om ambulans att en sådan var nödvändig. En av frågorna hon ställde var om det verkligen inte fanns någon möjlighet att jag kunde pallra mig iväg till akuten på egen hand? Först när jag själv skrek efter luren och lyckades övertyga (den kostnadsmedvetna?) människan och hon begrep att jag var på väg ned i chock så gav hon med sig. Det är en sådant minne som jag kommer att bära med mig, med stor otrygghet, till döddagar!

I en uppföljning till artikeln om Dr Flood så intervjuar DN Peter Lundqvist, chef för landstingets enhet för allmänmedicin. Lundqvist säger att de vid landstinget ”måste utöka kriterierna för att larma ut jourbilarna.” Jaha, och det kom han på bara sådär eller? Vilket geni!

Jag begriper att det är många som larmar sjukvården, 1177 eller 112 helt i onödan och att det säkert kan vara svårt att via telefon göra bedömningar om hälsotillståndet hos den uppringande. Samtidigt är det ju helt enkelt oacceptabelt att en jourläkare, beredd och med stor vilja att arbeta under sin tjänstetid, inte utnyttjas fullt ut.

Den som larmar i onödan borde kunna krävas på betalningsansvar av samhället. Samtidigt måste de som verkligen behöver hjälp kunna räkna med att få sådan när olyckan, eller sjukdomen, är framme!

Jag börjar bli alltmer orolig för att bli gammal, kanske drabbas av sjukdom och i en svår stund avfärdas av en sjuksköterska i telefon! Ibland hjälper inte en Alvedon eller ett varmt fotbad och i sådana stunder borde vi alla kunna lita på att hjälpen står att finna! 

Uppenbarligen är det inte så i dag! Skrämmande! 

13 februari 2015

Om spåren efter vår generation!

Internets ”pappa”, Vint Cerf, varnar på fredagen, i Sverige via DN, för att hela den samtid vi i dag dokumenterar med smarta telefoner, lagrar på datorer och på annat sätt dokumenterar i ett eller annat ”moln” riskerar att gå förlorade. Med alla frekventa uppdateringar som sker av våra moderniteter så är det inte alls säkert att man några generationer framåt i tiden kommer att kunna ta del av, eller förstå, det som skedde under början av 2000-talet!

Själv konstaterade jag för en tid sedan att de 450 bilder jag hade i min moderna kamera, som står inför skrotning då jag aldrig använder den numera, inte fyllde någon funktion där de låg lagrade i ett minneskort.

Bilderna är nu framkallade, på gammalt hederligt vis, och jag har papperskopior på de senaste åren av mitt liv och dess upplevelser. Javisst, bilderna kommer så småningom att gulna men jag hoppas att mina efterlevande sparar dessa bilder. Kanske kan någon av alla dessa bilder så småningom hamna inramad på en hylla som ett minne från en sedan länge svunnen tid!?!

F ö skulle jag vilja vara med när någon robotmänniska om ett par tusen år gräver en grop på en ”okänd” plats, någonstans i Sverige, och där finner resterna av ett antal havererade hårddiskar från datorer jag en gång hade. Hårddiskar som numera är sönderbankade till oigenkännlighet, genomborrade och begravda ”six feet under.”

Debatten om Flashback ger mig flashbacks!

Aftonbladet har påbörjat arbetet med att avanonymisera de nättroll som sprider hat och annan dynga på forumet Flashback.

Genast skyndar beskyddare av anonymiteten till försvar.

Den mångkulturelle tyckaren Alexander Bard säger i en kommentar, till Resumé, att Aftonbladets insats är ”ren jävla populism” och Bard får i dag stöd på SvD Opinion där Jon Karlung, vd för Bahnhof, säger att det är fel att kartlägga de som skriver anonymt. Visserligen kallar Karlung de som inte vågar stå för sina åsikter för ”fega” men samtidigt vill han att sajten Flashback ska K-märkas!?!

Jag skulle stödja varje tjejs rätt att anonymt uttrycka sina åsikter om styrena i Afghanistan, Pakistan och Saudiarabien. Jag skulle lovprisa alla oppositionellas rätt att anonymt försöka förmå folket i Venezuela att omkullkasta den socialistiska kollaps landet står inför. Varje Nordkorean skulle ha mitt stöd att från skugglandet påtala brister när det gäller mänskliga rättigheter! Osv, osv.

Men att nättroll i Sverige ska kunna spy ur sig sitt hat anonymt är för mig ganska så främmande!

Ponera att nazisten ”Gösta” påstår rent nonsens på Flashback. Då ska han enligt Bard, Karlung och en hel massa andra ha sin fulla rätt till detta. Men så fort ”Gösta” visar sin rakade skalle, prydd med hakkors, på ett torg i en Stockholmsk söderförort så ska han, av samma människor som ovan, hatas och spärras in!?! Oaktat att han kanske inte begått något brott i samband med att han syntes torget ifråga?

Alexander Bard säger att det är jävligt att muslimer attackerar Charlie Hebdos redaktion bara för att dess tecknare ritat. Han tar sig därmed rätt att ”hata” människor av en viss religiös grupp men tycker för övrigt att yttrandefrihet bör gälla och att allas rätt till anonymt tyckande bör försvaras.

Jag brukar vara en ivrig försvarare av yttrandefriheten och har bloggat om densamma många gånger. Därifrån till att nättroll ska få tycka precis vad de vill, utan att behöva stå för eller konfronteras för sina åsikter, är steget mycket långt!

Åtminstone i en demokrati som Sverige där yttrandefrihet faktiskt råder!

Törs hatare, eller andra för den delen, inte stå för sina åsikter så borde de knipa käft!

10 februari 2015

En stor journalist är död!

Jag gillar när nyheter förmedlas, inte värderas, av journalister som vill att tittaren eller lyssnaren själv ska fundera och värdera!

Därför gillade jag alltid den äldre tidens TT, Tidningarnas Telegrambyrå, vars nyhetssändningar då och då under dagen förgyllde radionyheterna. Det var rapporterande utan att vara analyserande! Analyserandet överlämnades till lyssnarna och dessa kunde därefter, om de så önskade, söka hjälp i analyser i andra typer av program.

Kaj Karlholm kan nog lätt benämnas som ”Mr TT”, en röst som ingen glömmer om han/hon någonsin hört den. ”Mrs TT” var absolut Margareta Nilsson vars röst fortfarande kan höras i allsköns offentliga sammanhang som t.ex. kollektivtrafiken och åtskilliga telefonsvarare!

Det finns ett undantag för min princip att nyheter skall ”rapporteras” inte ”värderas”!!!

Det har alldeles nyss meddelats att Knut Ståhlberg gått ur tiden, 95 år gammal. År 2006 blev han ”Riddare av den franska hederslegionen.”

Hur många gånger har vi inte fascinerats av alla de rapporter han lämnade i SVT från Frankrike där han bodde sedan krigsslutet efter andra världskriget?

Under vissa perioder vikarierade han som ”sommarvikarie” på Rapport och jag älskade varje sekund.

Inte för att jag någonsin kom ihåg ett enda ord av vad han ville förmedla i nyhetsväg utan för gestikulerandet, ögonbrynshöjningarna, ja hela uppenbarelsen.

Ingen var eller är som Knut Ståhlberg! Den typen av journalist ”bakas” inte längre utan har utgått ur sortimentet!

Jag sörjer en gammal gestikulerande murvel som jag tror fortsätter sitt grävande även på andra sidan graven!

Om en väktare, en nioåring och folks och en polischefs domslut!

En nioårig pojke trycks ned på ett stengolv på Malmös Centralstation. ”Förövaren” är en väktare som enligt medieuppgifter hade att kvarhålla nioåringen tills dess polis anländer till platsen.

Händelsen filmas och läggs ut på nätet, först hos Sydsvenskan. Allmänheten rasar och gapar om övervåld och brott mot barnkonventionen. ALLA hatar väktaren för det han utsatt pojken för.

I dag får vi t.o.m. Rikspolischefen Dan Eliasson:s åsikt om saken då denne i ett skriftligt svar till Barnombudsmannen konstaterar att ”bilderna lämnar ingen oberörd.”
BO Fredrik Malmberg hade tidigare ställt frågan om det möjligen är så att barnkonventionen hade åsidosatts av väktaren?

Jag kan hålla med om att det faktum att Malmöpolisen inte bums inledde en förundersökning om händelsen på stengolvet är korkat.

Jag blir dock kraftfullt imponerad när jag läser den text som redan publicerats på nätet och som troligen lär komma i morgondagens DN. Hanne Kjöller, en ledarskribent som jag med skräckblandad förtjusning gärna läser, ibland av ren skräck och ibland förtjust, konstaterar att alla upprörda känslor så här långt varit otroligt endimensionella. Hanne är inte ”beredd att ta gift på” att väktaren använt för mycket våld mot pojken även om åldersskillnaden visserligen är en försvårande omständighet.

Jag delar tills vidare Hannes åsikt i frågan!

Så länge väktaren, eller vem som helst annars i Sverige, inte åtalats och dömts, i domstol, inte av pöbeln, så är han oskyldig.

Det står vem som helst fritt att framföra sina åsikter! Så fin är nämligen den demokrati och yttrandefrihet vi åtnjuter i vårt vackra land!

Däremot hade jag kanske valt att avstå att uttala mig, hade jag varit Rikspolischef! Det är snudd på ”ministerstyre” om vår högste polischef ventilerar åsikter, och därmed föregår en eventuell rättsprocess, i ärenden som inte på långa vägar nått domstolsskranket!

Låt rättvisan ha sin gång!

8 februari 2015

Om schlagerstart, kisspauser och skämskuddar!

Så är schlagersäsongen här igen. Med blandade känslor, skräckblandad förtjusning och upprörda känslor! Precis så där som en riktig ”Mello”-kväll ska vara!

Samtidigt som den första delen av det sex veckor långa, alltför långa, svenska ”dramat” tog sin början så avgjordes finalen i vårt södra grannland Danmark. Med många svenska låtskrivare som lyckats med konststycket att ännu en gång skriva typisk dansk ”Melodi Grand Prix”-musik. En halvtrist föreställning där segrarna, gruppen ”Anti Social Media”, framförde en ytterst ordinär poplåt som om den inte växer efter flera lyssningar kommer att få svårt att kvalificera sig vidare från semifinalen i Wien.

Den första svenska deltävlingen bjöd, förutom röstningstrassel, på utmärkta programledare i Sanna och Robin men med musikbidrag som förhoppningsvis inte kommer att ha med slutuppgörelsen på Friends Arena att göra.

Saade hade förlagt all sin sång nasalt, Jessica Andersson har varit med sedan eldkvarn brann och bidrog med förra årets vinnarlåt i en betydligt sämre version och Molly fick aldrig sina förtjänta röster eftersom den nya appen tog 10 minuter att ladda ner och programmet redan var inne på låt 3 innan någon kunde rösta via app-skandalen!

Sissela Benns rollkaraktär ”Filippa Bark” var lite smårolig! För nio-tio år sedan då vi först mötte denna existens! Denna lördagskväll blev det, åtminstone för mig, åtskilliga kisspauser så snart Filippa blängde på mig från tv-skärmen. Tilltalet som karaktären har kanske kan roa tre-åringar, och vi ska vara medvetna om att många sådana säkert satt i tv-sofforna och tindrade på lördagskvällen, men oss lite äldre!?! För mig, och jag tror de flesta andra, blev det skämskudde fram och tankar om att det är ovärdigt ”Mello” att fortsatt idiotförklara publiken.

Törs vi hoppas på att Sissela vågar ta steget ut och helt enkelt avliva Filippa i nästa del av schlagern?

Dessutom tror jag att vi är många som längtar till schlagerkvällar utan att Christer Björkmans skugga kastas oss i nyllet och nya infallsvinklar år efter år lyser med sin frånvaro.

När ett inbitet schlagerfreak som jag själv börjar dra öronen åt mig har det nämligen gått långt, mycket långt!

7 februari 2015

Om tiggare och tolerans som slagit i taket!

Nu har denne bloggare fått nog! Vill någon kalla mig för oempatisk, rasist eller hetsare mot folkgrupp så står det naturligtvis vem som helst fritt att göra detta. Jag kommer med en dåres envishet försvara mig med att så inte alls är fallet! Att jag inte passar in på något av dessa tillmälen!

Enligt mitt förmenande har vi nått det absoluta taket av tolerans när det gäller tiggeriet på våra gator.

När ”plattan” på Sergels Torg på bara ett par veckor förvandlats till sovplats för hundratals tiggare är gränsen passerad! Basta! På Sergels Torg får Stockholmarna numera kryssa sig fram bland madrasser, kassar från det stora möbelvaruhuset fyllda med packning, filtar och en massa annat som ”vaktas” av en person medan de ”boende” är ute på stan med pappmuggar!

I Strängnäs håller kommunen, välgörenhetsorganisationer och kyrkor på att slå knut på sig själva. All tänkbar hjälp ska erbjudas de som luras till vårt land med löften om jobb och givmilda svenskar!

I morse steg jag på ett av SJ:s snabbtåg för en dagsutflykt till Norrköping. Tänka sig; På tåget hade tre obemedlade EU-medborgare råkat komma ombord. Utan biljetter, utan pengar men troligen med någon slags förhoppning om att få resa hem. Deras påbörjade resa avslutades i Flen där tåget gjorde ett oplanerat stopp och de tre kastades av. I morgon har de nog lyckats ta sig vidare. Kanske ända till Linköping?

I centrum av Norrköping möttes jag och alla andra lördagsflanörer av ständiga ”hej-hej, pliise one corona.” Tre gånger per kvarter!

Tillbaka i Stockholm på lördagseftermiddagen pågick ett upprört gestikulerande (läs gräl) på Klarabergsviadukten. 10 EU-medborgare skrek på två män. Utan att begripa ett ord verkade det som om de 10 var upprörda över att ha lurats till Sverige. Eller kanske var de missnöjda med sina tilldelade trottoarplatser? De som påstår att tiggeriet till viss del inte är organiserat vet inte vad de talar om!

På den korta t-baneresan hemåt kom tre kvinnor, med pappskyltar om sina tre sjuka barn, och vädjade om pengar. Vad jag såg fick ingen av de tiggare jag såg under dagen, varken i Stockholm, ombord på tåget, på t-banan eller i Norrköping, en enda krona!

Naturligtvis är det troligt att livssituationen för dessa människor lämnar förfärligt mycket att önska när det gäller förhållandena i hemlandet!

Det förtar dock inte att jag alltmer börjar känna mig antastat påflugen i min egen stad! Det går inte längre att röra sig utan att ”angripas” av människor som tror att jag, ja vi alla, har outsinliga källor av pengar att ösa ur!

Nu måste det få ett slut! Hjälp alla tiggare på alla upptänkliga sätt som samhället kan orka med och skicka sedan räkningen för de sociala omkostnaderna till de tiggandes hemland! Folkpartiets krav för något år sedan ter sig alltmer som den enda utvägen för att få till stånd ett slut.

Alternativt ett tiggeriförbud, något som främst vänsterväljare skulle revoltera emot! Samtidigt är det märkligt att vi inte ser, eller hör talas om, att just dessa tiggeribeskyddare säljer allt de har för att ”hjälpa?” Uppenbarligen är det mycket väsen men väldigt liten verkstad när det kommer till att omsätta sitt eget tyckande till verklighet!

Enough is enough!

6 februari 2015

Tidningarna gräver sina egna gravar med reklambluffar?

Du kanske har samma känsla som jag när du slår upp en tidning som på ett helt uppslag har texter som påminner om redaktionellt material men som vid närmare synande visar sig vara en enda gigantisk annons; Man känner sig lurad!

Aftonbladet har nu inlett arbetet med att producera reklam snarlik det redaktionella materialet. Det kallas för ”branded content.”

I en intervju med DN säger Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, att det handlar om att ytterst finansiera oberoende journalistik och att det är ”en utveckling av affärsmodellerna.”

Ja, jag begriper att dagspressen lider svårt i den moderna värld som råder 2015! Möjligen har jag svårt att tro att Helin & Co har rätt när de nu vill testa förvirrande publicering av det som bara är reklam!

Jag prenumererar på en morgontidning, läser gratistidningar, köper några dagar varje vecka en kvällstidning och jag gör det för att läsa analyser av nyhetsläget, intressanta ledartexter och för att bli underhållen. Inte för att bli lurad!

Jag tror att tidningsutgivarna i stället borde se över kvaliteten på de egna publikationerna. 

Alltför ofta är språket uselt, ibland rent felaktigt, många notiser som publiceras i otaliga tidningar är skrivna av en ensam TT-redaktör och därför tröttas vi som läsare ut. Varför ska vi köpa en publikation som inte gör sitt bästa för att producera sitt yppersta när det kommer till redaktionell text?

När jag plockar upp morgontidningen ur brevlådan kan jag vissa dagar tänka ”oj, vad härligt, en tjock tidning med mycket läsning”, bara för att en stund senare konstatera att snudd på halvdelen är reklambilagor.

Sådana reklambilagor kan jag snabbt kasta i pappersåtervinningen eftersom det är tydligt att det handlar om just reklam.

Att bli bluffad av något som liknar en redaktionell text är något annat! Då blir jag uppriktigt irriterad och funderar på om det verkligen är värt att ta del av resten av publikationen?

Jag tror att tidningsutgivarna gör fel om de satsar på att försöka bluffa oss läsare! Det är vi liksom en smula för smarta för att inte genomskåda!   

5 februari 2015

Om Venezuela och köandet för sex!

Ett av mina hatobjekt, åtminstone när det gäller styret, landet Venezuela, fortsätter hädanfärden mot ruinens brant. Bara en folklig revolution kan rädda landet från det socialistiska experiment som Nicolás Maduro, president, och hans hantlangare utsätter sitt folk för!

Eller hatobjekt? Venezuelas befolkning, i skönhetstävlingar ofta betraktade som de vackraste av de vackra, har naturligtvis inte skuld i det Latinamerikanska drama som nu alltmer rullas upp inför en förstummad omvärlds ögon!

Sjunkande oljepriser, en skenande inflation, internationella flygbolag som väljer att lägga ned linjer till Caracas då de inte får föra ut biljettintäkter från det alltmer diktatoriskt styrda landet och brist på basala livsmedel gör att Maduro & Co går mot en alltmer svettig tillvaro!

Gratistidningen Metro berättar i dag om att ett paket kondomer, svåra att få tag på i Caracas och andra venezuelanska städer, nu kostar motsvarande 6200 kronor.

Till den amerikanska nyhetskanalen Bloomberg säger 31-årige Jonatan Montilla: ”Landet är så fullt av problem att vi nu till och med måste köa för att få ha sex.”

P-piller och AIDS-mediciner lär också vara en svår bristvara!

Bra Metro att ni citerar utländska nyhetsbyråer när det gäller Venezuelas förfall. Det vägrar fortsatt mången annan svensk media att göra! Ofattbart varför!

Hatar du klassisk musik så testa detta!

Jag gillar många sorters musik, bl a klassisk sådan, men inser att alla inte delar den åsikten.

De mest rabiata hatarna av just klassisk musik brukar jag försöka övertyga genom att föreslå exempel på denna musikstil som ingen egentligen borde kunna hata, t ex favoritversioner av "Carmen", Ravels "Bolero" och en hel massa andra!

Sedan dagarna före jul har jag fått ännu ett skäl. Även om de som verkligen påstår sig vara älskare av klassisk musik aldrig någonsin skulle erkänna att mitt nya skäl alls har med klassisk musik att göra.

Jag tittade på en julkonsert, inspelad i Frankrike, i SVT och blev lycklig över ett stycke som spelades. Å nu kommer det som jag skäms för; Jag kände inte till kompositören. Något jag sedan dess har fått äta upp eftersom ett par personer i min närhet visste att berätta att de minsann hört talas om honom trots att de inte ville erkänna sig vara pålästa!

Stycket jag hörde spelas hette ”Fiddle-Faddle” (visste ni förresten att karamelliserade popcorn i USA, gärna med kolasås, kallas just Fiddle-Faddle?) och kompositören hette Leroy Anderson.

Jag har nu lärt mig min läxa genom att googla och läsa! Leroy Anderson (1908-1975) föddes av svenska föräldrar i Massachusetts, fick en trombon i present av sin far redan som knatte och snackade engelska, svenska, danska, norska, isländska (!), tyska, franska, italienska och portugisiska!

Andersons kanske mest berömda stycke spelas delvis på skrivmaskin (ja, jag vet att ni som är yngre än 30 år inte förstår vad jag menar!) och heter ”The Typewriter”. I juletid spelas ofta ”Sleigh Ride” på radio, ett stycke som avslutas av en trumpet som låter som en häst! Andra stycken framförs delvis på t ex sandpapper!

De som påstår sig vara musikkännare och lovprisar klassisk musik brukar avfärda Leroy Anderson som ”classic light” och fnysa föraktfullt.

Själv är jag nybliven lycklig ägare av en dubbel-cd med Andersons musik och kan konstatera att det är otroligt många fler musikstycken än de ovan nämnda som jag känner igen men som jag aldrig haft en aning om vem kompositören till dessa stycken är.

Hur som helst; Det är kul musik. Kortare stycken, inte sällan i ett rasande tempo!

Boston Pops Orchestra, under ledning av Arthur Fiedler, måste nog anses vara världsmästare på att spela Andersons snabbare stycken i kompositörens avsedda tempo. 

När andra orkestrar bränner av ”The Typewriter” på runt 2 minuter gör Boston Pops det på 1 min och 35 sek. ”Fiddle-Faddle”, gör de flesta orkestrar på 3,50 minuter när kompositören egentligen tänkt sig stycket på ca 3,10!

Närhelst jag har en deppig stund, har svårt att finna energi eller tycker att dagen bara är trist i största allmänhet lyssnar jag på ”Fiddle-Faddle” och vips så är dagen räddad och jag får en hel massa saker gjorda!

Har du aldrig gillat klassisk musik, för ja den liras av skickliga symfoniorkestrar, så testa Leroy Anderson. Det kan vara en helt ny värld som öppnar sig för dig! 

4 februari 2015

Om kommunistisk propaganda utan trovärdighet!

Den 1 februari 2013 sa Nicolás Maduro, då vicepresident, idag president, i Venezuela:
”Presidenten är i andan av, det viktigaste, att vara bland oss. En stor vilja att leva, hans leende, hans ljusstyrka i ansiktet, glimten i hans ögon” .

Den som Maduro avsåg var landets dåvarande president Hugo Chávez.

I går släpptes, påstått nytagna, bilderKubas Fidel Castro, vars bror Raúl numera styr öriket.

BBC citerar Randy Perdomo, regeringsstödd studentledare, som vet att berätta att Fidel är ”full av liv och intelligent konverserande.”

Perdomo citeras dock inte, såvitt jag vet, i svensk media som fortsätter att hålla en försonlig ton mot styret i Havanna!

I söndags hade Expressen/Allt om Resor ett heluppslag om Kuba som semesterdestination. Förutom att det stod i en liten faktaruta att landet faktiskt är en kommunistisk diktatur så framställdes ön som paradiset bland paradis!

Fem veckor efter att Maduro, i så hoppfulla ordalag, uttalat sig om Chávez så dog denne!

Frågan är hur länge Castro-bröderna och deras diktatur klarar sig? Eller Maduros hopplösa socialistiska kollaps i Venezuela? Förhoppningsvis inte så länge till!