Om tiggare och tolerans som slagit i taket!

Nu har denne bloggare fått nog! Vill någon kalla mig för oempatisk, rasist eller hetsare mot folkgrupp så står det naturligtvis vem som helst fritt att göra detta. Jag kommer med en dåres envishet försvara mig med att så inte alls är fallet! Att jag inte passar in på något av dessa tillmälen!

Enligt mitt förmenande har vi nått det absoluta taket av tolerans när det gäller tiggeriet på våra gator.

När ”plattan” på Sergels Torg på bara ett par veckor förvandlats till sovplats för hundratals tiggare är gränsen passerad! Basta! På Sergels Torg får Stockholmarna numera kryssa sig fram bland madrasser, kassar från det stora möbelvaruhuset fyllda med packning, filtar och en massa annat som ”vaktas” av en person medan de ”boende” är ute på stan med pappmuggar!

I Strängnäs håller kommunen, välgörenhetsorganisationer och kyrkor på att slå knut på sig själva. All tänkbar hjälp ska erbjudas de som luras till vårt land med löften om jobb och givmilda svenskar!

I morse steg jag på ett av SJ:s snabbtåg för en dagsutflykt till Norrköping. Tänka sig; På tåget hade tre obemedlade EU-medborgare råkat komma ombord. Utan biljetter, utan pengar men troligen med någon slags förhoppning om att få resa hem. Deras påbörjade resa avslutades i Flen där tåget gjorde ett oplanerat stopp och de tre kastades av. I morgon har de nog lyckats ta sig vidare. Kanske ända till Linköping?

I centrum av Norrköping möttes jag och alla andra lördagsflanörer av ständiga ”hej-hej, pliise one corona.” Tre gånger per kvarter!

Tillbaka i Stockholm på lördagseftermiddagen pågick ett upprört gestikulerande (läs gräl) på Klarabergsviadukten. 10 EU-medborgare skrek på två män. Utan att begripa ett ord verkade det som om de 10 var upprörda över att ha lurats till Sverige. Eller kanske var de missnöjda med sina tilldelade trottoarplatser? De som påstår att tiggeriet till viss del inte är organiserat vet inte vad de talar om!

På den korta t-baneresan hemåt kom tre kvinnor, med pappskyltar om sina tre sjuka barn, och vädjade om pengar. Vad jag såg fick ingen av de tiggare jag såg under dagen, varken i Stockholm, ombord på tåget, på t-banan eller i Norrköping, en enda krona!

Naturligtvis är det troligt att livssituationen för dessa människor lämnar förfärligt mycket att önska när det gäller förhållandena i hemlandet!

Det förtar dock inte att jag alltmer börjar känna mig antastat påflugen i min egen stad! Det går inte längre att röra sig utan att ”angripas” av människor som tror att jag, ja vi alla, har outsinliga källor av pengar att ösa ur!

Nu måste det få ett slut! Hjälp alla tiggare på alla upptänkliga sätt som samhället kan orka med och skicka sedan räkningen för de sociala omkostnaderna till de tiggandes hemland! Folkpartiets krav för något år sedan ter sig alltmer som den enda utvägen för att få till stånd ett slut.

Alternativt ett tiggeriförbud, något som främst vänsterväljare skulle revoltera emot! Samtidigt är det märkligt att vi inte ser, eller hör talas om, att just dessa tiggeribeskyddare säljer allt de har för att ”hjälpa?” Uppenbarligen är det mycket väsen men väldigt liten verkstad när det kommer till att omsätta sitt eget tyckande till verklighet!

Enough is enough!