Om PSA-test och en motstridig professor!

I ett alldeles otroligt förvirrat TT-telegram under gårdagen meddelas det att även ett lågt PSA-värde kan innebära cancerrisk.

PSA-testet är det som många män utsätts för och som påstås visa om prostatacancern brutit ut. Cancerformen är för män vad bröstcancer är för kvinnor och där rosa-bandet-galor finns för kvinnans bröst saknas motsvarigheter på den manliga sidan trots att just prostatacancer utgör en tredjedel av all manlig cancer.

Det brukar heta att ett högt PSA-värde är en tydlig markör på att det är fara å färde och det brukar sluta med operation som inte sällan leder till erektionsproblem och urinläckage.

Den i Sverige som oftast förekommer i medierna när det gäller PSA-tester är Pär Stattin, professor och överläkare vid Umeå universitet. Gång efter annan lyckas han få studier publicerade i ansedda medicinska skrifter.

För ganska precis ett år sedan fick vi via Stattin veta att PSA-tester räddar liv. Det hade minsann en studie i Umeå visat där man testat män i en större omfattning än vanligt. Hur många som opererades i onödan får vi ingen kännedom om.

I gårdagens TT-telegram berättar han att om man har ett lågt PSA-värde är risken mikroskopisk att drabbas av cancer. Men att somliga drabbas i alla fall!?! 

Dessutom meddelar professor Stattin: ”Man ska komma ihåg att de flesta som har höga PSA-värden aldrig kommer att drabbas.”

Alltså, summa summarum; Stattin vill att man ska testa alla män från en viss ålder. Han uppmuntrar kirurgi för alla med höga PSA-värden, varav många inte ens har cancer. Medan andra, med låga PSA-värden skickas hem, eventuellt för att dö en smärtsam cancer-död!

Någon mer än jag som blir förvirrad?

Det är som att rekommendera kvinnor i samband med att minsta knuta upptäcks vid mammografi genast borde låta ta bort brösten i sina helheter!

Är det inte hög tid att det storsatsas på att ta fram alternativ till diagnosticering av en av männens värsta åkommor?

PSA-testets vara eller icke vara har ältats till förbannelse och lik förbaskat tycks ingen, varken professor, överläkare eller någon annan kunna göra annat än att komma med motstridiga besked om nyttan av detta blodprov.

Jag hoppas att Rosa Bandet-galan i höst får stå åt sidan för en gångs skull och att mannens galna cancervariant tillåts mera uppmärksamhet!

Själv tog jag ett PSA-test ifjol och fick veta att jag inte behöver testa mig igen på åtminstone 10 år! Om jag blev lugnare av detta besked? Knappast!