100 radiostationer sände sång till förtröstan!

Oavsett om du är ett fotbollsfan som håller på Liverpool eller något annat lag så påstår jag att du haft ett ganska begränsat år under de senaste 12 månaderna. Även du som inte är ett dugg intresserad av sport är säkert fast i din uppfattning om att det senaste året varit ett av de allra mest bedrövliga du upplevt.

I fredags spelade mer än hundra radiostationer runt om i Europa det som kommit att bli Liverpool FC:s egen sång: ”You´ll never walk alone” med Garry & The Pacemakers. Det skedde 08.45 under fredagsmorgonen, vår tid.

Anledningen var att bringa en smula förtröstan i medborgarnas hjärtan. Allt är inte bedrövligt men du är sannerligen inte ensam att tycka så om du nu gör det.

Vad jag vet var det ingen svensk radiokanal som hängde på! Vad det säger om oss som folk, och om vår media, låter jag vara osagt!

Tusse troligen chanslös i ESC

I går fick ”Tusse” rekordmånga röster i årets upplaga av Mello. Han fick inte någon av mig.

Jag respekterar utfallet av tävlingen men jag kommer aldrig att förlika mig med det. När jag börjar skriva dessa rader tänker jag: Hur kan jag, inte alls rasistiskt lagd, våga kritisera vinnarbidraget utan att anklagas för att ha de allra mest unkna åsikter kring ras och tolerans?

Att ha följt Melodifestivalen slaviskt sedan 1968 gör att jag upplevt både himmel och helvete när det gäller bidrag.

Det heter ofta att politik inte har med tävlingen att göra och senast för någon vecka sedan kunde vi läsa att årets belarusiska bidrag inte accepteras av EBU, Europeiska radio- och TV-unionen eftersom gruppen anses stå diktator Lukasjenko nära och titeln på låten är ”Jag ska lära dig.” När jag kollar översättningar av låttexten finner jag inget som sticker ut jämfört med många andra texter vi fått oss till livs i tävlingens många bidrag genom åren.

Det är uppenbarligen lätt att kalla något politiskt. Återstår att se vad EBU kallar ”Voices?” För även om låten har ett självklart och fantastiskt budskap, att alla röster har rätt att göra sig hörda, så är det svårt att se gränsdragningen mellan vad som kan betecknas som politiskt laddat och vad som kan tolereras.

Min egen åsikt om ”Voices” är ganska enkel: Låten håller inte måttet och framträdandet är ganska så simpelt. Att se Tusse stå med knäna ihop men med de högklackade fötterna brett isär, samtidigt som texten ”million voices, voices” framförs med en inhägnad isbjörns repetitiva rörelsemönster är helt enkelt inte bra nog.

Jag tror att Tusse om tre, fyra år och med en större scennärvaro kommer att vara redo för ESC och dessutom ha stora chanser att vinna tävlingen. Det är möjligt att jag har totalt fel men jag tror inte att detta kommer att hända redan i år.

Den som tror att Tusse kommer att få poäng från ett enda land öster om västra delarna av Tyskland tror fel.

”Voices” är mantra-tragglande tjatigt enformig. Det vikiga budskapet hade varit värt en så mycket bättre förpackning eftersom budskapet som sagt är angeläget.

Jag saknar, trots Tusses kostym och smink, glittret, glamouren och framför allt partyt som jag förknippar med Mello och ESC. Flera av de senaste årens ESC-vinnare har varit allt annat festframkallande och danslockande så kanske är min saknad att betrakta som en utopi inför kommande år?