Jag tror att de allra flesta av oss har börjat förstå under
2019 att vi inte kan fortsätta att äta som vi gjort tidigare. Köttkonsumtionen
måste minskas och mera grönsaker måste in på middagstallrikarna.
I våra snabbköp ökar antalet produkter som kallas
vegetariska och veganska och våra hamburgerkedjor gör allt de kan för att få
oss att käka burgare som ser ut som burgare men som har ett ursprung på ett
ärt- eller sojafält i stället för hos en köttproducent.
Jag har länge undrat varför jag ska peta i mig en så kallad
hamburgare som inte innehåller kött? Vad är det som säger att en
vegetarisk-vegansk produkt måste se ut som något den inte är?
I ICA-kurirens nya nummer, som utkommer 2 januari, skriver
tidningens chefredaktör Helena Rönnberg en ledartext som är inne på samma spår.
Med två familjemedlemmar som är veganer får hon ofta synpunkter från
omgivningen; ”Oj, vad äter ni då hemma?” och ”Åh, så besvärligt” är sådant hon
ständigt får höra.
Hon bortförklarar dock det faktum att en vegansk falukorv
ser ut som den gör med att vi är människor som lärt oss ett sätt att äta på och
att vi vill att maten ska se ut som den alltid har gjort, även om den
innehåller andra beståndsdelar.
Själv tänker jag precis tvärtom!
Uppvuxen i en familj där pannbiffarna med lök, köttfärssåser
och söndagsstekar varit heliga på middagsbordet, tillsammans med ugnsstekt
falukorv, raggmunk med hårdstekt fläsk och kålpudding med rårörda lingon, så
tänker jag att det vore spännande att testa något nytt men inte på det sätt som
presenteras alla oss just nu.
Jag gillar mat, kanske litet för mycket, men har ingenting
alls emot att testa nytt.
Första gången jag åt en thailändsk vegetarisk rätt, i
Thailand långt innan chartersvenskarna översvämmade landet, så tyckte jag att
det var häftigt. Att 1982, som reseledare på Mallorca, försöka övertyga
skeptiska svenska gäster att testa vitlöksdoftande champinjoner var som att stånga
huvudet blodigt mot en stenvägg.
Jag testar gärna nytt och är beredd att ompröva min vurm
för, bäva månde Livsmedelsverket, mediumstekta hamburgare.
Jag tror dock att flera än jag skulle bli nyfikna om det som
serverades inte liknade något som vi förknippar med kött!
En sojakorv eller en ärtburgare gör liksom ingen glad. Ska
jag börja käka som veganaktivister förespråkar så måste jag lockas mer
initierat än att jag uppmanas käka något som liknar det jag gärna petar i mig
men som på intet sätt imponerar på mig!