Om mindre än en vecka skriver vi 2020. Ett år går fort och
så här på upploppet för 2019 tänker jag på två beslut som fattades och som knappast
gjorde Sverige till ett bättre land.
På annandagen berättar SR Ekot att sedan den nya tobakslagen
trädde i kraft 1 juli så har fem kaféer hotats med vite för att de inte följt
de nya reglerna. Fem!
En miljöinspektör säger till reportern att han är förvånad
över det svaga utfallet.
Tre kaféer i Göteborg har överklagat hotet om vite och
ärendena ligger nu hos Förvaltningsrätten.
Rökförbudet gäller som bekant vid entréer, på perronger, i
busskurer och på serveringar. I samband med att förbudet försvann alla
askkoppar i offentlig miljö. Följden har blivit att det nu ligger drivor av
fimpar i rännstenar, 10 meter från entréer och busshållplatser osv. På vilket
sätt detta varit lagstiftarens önskemål är svårt att säga men jag tänker att
borttagna askkoppar knappast är det som får en rökare att fimpa för gott.
Att de fem viteshotade kaféerna dessutom alla är
vattenpips-kaféer får mig att tänka att lagens långa arm kanske borde ha
avstått för att inte framstå som helt igenom rasistisk. Den som väljer att gå till ett vattenpips-kafé förväntar sig inte ett kafé utan vattenpipor!
Att perronger och busskurer i betydligt större omfattning än
tidigare nu är rökfria är bra. Den som inte vill bli utsatt för andras rök ska
kunna slippa det. Eller ställas inför ett val! Jag vore intresserad av att ta
del av vad ägare till uteserveringar anser om förbudet? Hur många krogar har
fått minskat kundunderlag på grund av den nya lagen?
Kanske hade det, just när det gäller krogar och kaféer varit
bättre med ett fritt val för kunderna; En skylt som förklarar att
etablissemanget är rökfritt eller hälsar alla, inklusive rökare, välkomna.
Att förvaltningsrätten ska spendera pengar på att utreda om
ett viteshot är rimligt eller ej är att låta det hela gå för långt!
Den 15 juli, bara två veckor efter det utvidgade
rökförbudet, trädde en annan lag i kraft. Regeringen beslöt att ändra i
Trafikförordningen och vi fick veta att vi hädanefter ska gå till vänster och
cykla till höger på gångvägar.
Transportstyrelsen påstod att det hela skulle ”underlätta
samarbetet mellan gående och cyklister då de får ögonkontakt.” Hur jag än
vrider och vänder på detta påstående så förstår jag inte på vilket sätt jag som
gående fick bättre kontakt med en cyklist 15 juli än vad jag hade tidigare.
Den förändrade trafikförordningen har inte lett till något
annat än en utökad förvirring.
Under några veckor efter att den nya regeln trätt i kraft så
försökte jag verkligen att hålla till vänster på gångbanorna, men till höger på
andra ställen. Det visade sig att jag ständigt kolliderade med människor och
ständigt såg jag andra trafikanter med liknande problem som jag.
Nu är jag tillbaka till höger på gångbanan igen och det hela
flyter på bättre igen.
Ibland tänker jag att det finns för många tjänstemän i politisk
verksamhet som har på tok för litet att göra och därför brainstormar fram det
ena dåligt förberedda förslaget efter det andra och lägger fram dessa inför intet ont
anande politiker för beslut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar