1 december 2019

QX - tidningen faller i egengrävd grop!


Tidningen QX är ett slags livsstilsmagasin med främsta målgrupp hbtq-världen. Det är mycket nöje, kultur, glitter, glamour och schlager, enkelt beskrivet. Tidningen står också bakom Gaygalan som sänds i TV.

QX distribueras gratis och finns att hämta på många platser, främst i storstadsområdena.
Jag har genom åren trivts med ytligheten som endast undantagsvis blandas med mer seriös rapportering.

I min bekantskapskrets finns ett par journalister, båda svårt heterosexuella. När jag bad dem bläddra igenom några nummer av QX så hörde jag muttrande kommentarer som ”naivt”, ”dålig research”, ”vänsterpolitiskt” och något mer, som inte lämpar sig i skrift på grund av sin absoluta fördomsfullhet. Tidningen, som ska stå för allas rätt att älska den man vill, sågas alltså av mina vänner murvlarna.

I QX decembernummer, just utkommet, skriver tidningens mångårige krönikör Roger Wilson i sin sista kolumn: ”Jag känner mig lite korkad som naivt nog låtit mig invaggas i tron på att hbtq-rörelsens framgångssaga nått sitt lyckliga slut.”

Jag känner igen mig i det Roger skriver då jag också tänkt att det går bra nu! Ända tills jag tänker på utvecklingen i många andra länder som Uganda, Ryssland och varför inte Ungern som sägs hoppa av Eurovision Song Contest för att evenemanget är för ”homosexuellt!”

Självklart måste kampen för allas rätt att älska vem man vill fortsätta att försvaras och självklart måste kampen för samma lagliga rättigheter, och skyldigheter för den delen, för både heteros och homos fortsätta att föras så länge det finns de som vill stänga världens samtliga garderobsdörrar.

Därför spelar QX, och deras motsvarigheter ute i världen, en viktig roll och det är därför minst lika viktigt att de förvaltar sina uppdrag på bästa tänkbara sätt.

I decembernumret av QX faller tidningen på eget grepp. I ivern att värna, försvara och kämpa för lika rättigheter så blir försöken ibland ogenomtänkta och riktigt, riktigt usla!
Tidningen berättar om företaget ”Fredagsräkan”, ett företag som i Stockholm kör färska skaldjur med tillbehör till kunders ytterdörrar lagom till fredagsmyset. Wow, vilket initiativ tänker jag och börjar genast planera inför att testa tjänsten.

Sedan kommer det:
"Leveransbilarna körs uteslutande av flator vilket garanterar en snabb och trygg utkörning av dina skaldjur."

Förutom att vara årets absoluta bottennapp från tidningen som ska vara fördomsfri och välkomnande för alla så kommer jag genast på ett antal raljanta kommentarer till påståendet varav det mest fördomsfulla, förnedrande och korkade är: För att de redan luktar fisk eller?

Att QX påstår att alla flator är utmärkta bilförare, om än troligen fortkörare då leveranserna är ”snabba”, har så god hygien allihopa så att de kan hantera färska livsmedel samt att allesammans har ett fläckfritt förflutet på alla sätt så påstår QX samtidigt att varken manliga homosar eller minsta lilla hetero skulle kunna fixa utkörningen av räkor på samma högkvalitativa vis.

Det är precis ett sådant påstående som gör att jag så sakteliga börjar förstå hur mina journalistvänner tänker och jag inser att jag redan nu börjat läsa QX på ett sätt som jag inte trodde skulle ske.

Rubriken till Roger Wilsons avslutande krönika lyder: ”Sista ordet. Tack och hej!” Det är ett slags statement som jag hoppas att få slippa använda.

Jag hoppas att QX skärper till sig på många plan. Tidningen och dess budskap är för viktiga för att slarvas bort genom rena dumheter!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar