Tidningen QX är ett slags livsstilsmagasin med främsta
målgrupp hbtq-världen. Det är mycket nöje, kultur, glitter, glamour och
schlager, enkelt beskrivet. Tidningen står också bakom Gaygalan som sänds i TV.
QX distribueras gratis och finns att hämta på många platser,
främst i storstadsområdena.
Jag har genom åren trivts med ytligheten som endast
undantagsvis blandas med mer seriös rapportering.
I min bekantskapskrets finns ett par journalister, båda
svårt heterosexuella. När jag bad dem bläddra igenom några nummer av QX så
hörde jag muttrande kommentarer som ”naivt”, ”dålig research”, ”vänsterpolitiskt”
och något mer, som inte lämpar sig i skrift på grund av sin absoluta
fördomsfullhet. Tidningen, som ska stå för allas rätt att älska den man vill,
sågas alltså av mina vänner murvlarna.
I QX decembernummer, just utkommet, skriver tidningens
mångårige krönikör Roger Wilson i sin sista kolumn: ”Jag känner mig lite korkad
som naivt nog låtit mig invaggas i tron på att hbtq-rörelsens framgångssaga
nått sitt lyckliga slut.”
Jag känner igen mig i det Roger skriver då jag också tänkt
att det går bra nu! Ända tills jag tänker på utvecklingen i många andra länder
som Uganda, Ryssland och varför inte Ungern som sägs hoppa av Eurovision Song
Contest för att evenemanget är för ”homosexuellt!”
Självklart måste kampen för allas rätt att älska vem man
vill fortsätta att försvaras och självklart måste kampen för samma lagliga
rättigheter, och skyldigheter för den delen, för både heteros och homos fortsätta
att föras så länge det finns de som vill stänga världens samtliga garderobsdörrar.
Därför spelar QX, och deras motsvarigheter ute i världen, en
viktig roll och det är därför minst lika viktigt att de förvaltar sina uppdrag
på bästa tänkbara sätt.
I decembernumret av QX faller tidningen på eget grepp. I
ivern att värna, försvara och kämpa för lika rättigheter så blir försöken ibland
ogenomtänkta och riktigt, riktigt usla!
Tidningen berättar om företaget ”Fredagsräkan”, ett företag
som i Stockholm kör färska skaldjur med tillbehör till kunders ytterdörrar
lagom till fredagsmyset. Wow, vilket initiativ tänker jag och börjar genast
planera inför att testa tjänsten.
Sedan kommer det:
"Leveransbilarna körs uteslutande av flator vilket
garanterar en snabb och trygg utkörning av dina skaldjur."
Förutom att vara årets absoluta bottennapp från tidningen
som ska vara fördomsfri och välkomnande för alla så kommer jag genast på ett
antal raljanta kommentarer till påståendet varav det mest fördomsfulla,
förnedrande och korkade är: För att de redan luktar fisk eller?
Att QX påstår att alla flator är utmärkta bilförare, om än
troligen fortkörare då leveranserna är ”snabba”, har så god hygien allihopa så
att de kan hantera färska livsmedel samt att allesammans har ett fläckfritt
förflutet på alla sätt så påstår QX samtidigt att varken manliga homosar eller
minsta lilla hetero skulle kunna fixa utkörningen av räkor på samma
högkvalitativa vis.
Det är precis ett sådant påstående som gör att jag så
sakteliga börjar förstå hur mina journalistvänner tänker och jag inser att jag
redan nu börjat läsa QX på ett sätt som jag inte trodde skulle ske.
Rubriken till Roger Wilsons avslutande krönika lyder: ”Sista
ordet. Tack och hej!” Det är ett slags statement som jag hoppas att få slippa använda.
Jag hoppas att QX skärper till sig på många plan. Tidningen
och dess budskap är för viktiga för att slarvas bort genom rena dumheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar