30 april 2018

1 maj-tåg ställs in - blåsare saknas!


Eskilstuna-kuriren skriver att morgondagens första maj-demonstrationståg i Flen ställs in. Anledningen är att det saknas blåsare i blåsorkestern!?! Eller är det kanske för att till och med sossar börjar inse det korkade med paraderandet?

Så mycket för ”alla ska med” och den ofattbart tramsiga helgdagen då, i alla fall vissa år, ett stort regeringspartis medlemmar ska protestera mot att allt är fel och att regeringen borde kunna bättre.

Kan vi inte bara lägga ned 1 maj som helgdag?

Jag hoppas att väderprognoserna, som utlovar typ 4 grader och spöregn, står sig. Den s.k. högtidsdagen har för mycket länge sedan spelat ut sin roll!

Spritpåsen borde kunna hämtas vid hemkomst!


Den som reser in i Sverige efter att ha besökt ett annat EU-land får helt lagligt föra in 10 liter skattad sprit.

På många flygplatser i Europa ges möjlighet att inhandla alkoholen, till en betydligt lägre summa än vad vi ”storebrorsbeskyddade” får betala på Systembolaget. Jag påstår att vi är många som utnyttjar möjligheten utan att för den saken skull påstå att vi därmed är svårt alkoholiserade.

Precis som den som tidigare köpt lampskärmar, tofflor och annat från Kina, men som nu slutat göra det p.g.a. höga avgifter från Postnord, så ser vi chansen att göra ett kap på varor som vi ändå hade tänkt köpa.

Rent miljömässigt är det ju dock rent befängt att tungt gods fraktas fram och tillbaka till ökande miljöpåverkan. Värst är kanske exemplet med de påsar vi köper på charterresan, som packas i Skandinavien, flygs till resmålet Långtbortistan och sedan ligger och väntar på oss i flygstolen när det blivit dags att avrunda solsemestern.

Vad dessa tunga varukassar gör med vårt klimat är ganska lätt att begripa.

Samtidigt tror jag inte att någon är beredd att sluta handla av just den orsaken. Det är som de kinesiska plagiaten för inga pengar alls – en god affär är alltid en god affär.

Därför är det obegripligt att vi inte kan få beställa varorna i förväg och sedan hämta ut dem vid hemkomst utan att de tagit ett extra varv halvvägs runt jordklotet.

På flera flygplatser i Europa är det numera möjligt att göra inköp vid ankomsten till landet.

På t.ex. Charleroi's flygplats, belägen några mil söder om Bryssel och dit Ryanair flyger från Skavsta, är det fullt möjligt att förhandsbeställa sina varor och sedan hämta ut dessa vid ankomst. 

Alkoholen, som kanske ska lämnas som present till en blivande värd/värdinna, chokladen som är tänkt som present till barn i familjen du ska besöka och mycket annat kan fixas på distans och varorna behöver inte fraktas ombord på ett flygplan med ökade utsläpp som följd.

Varför i hela fridens namn ges inte vi svenskar den möjligheten på svenska flygplatser?

Att ”storebror” anser sig vara mer lämpad än vi själva att bedöma risken för att vi hänfaller åt delirium av sprit är viktigare än att vi skyddar klimatet! Det är inget annat än en delirium-framkallande paradox modell större!

Varför det är viktigare att skydda ett fåtal individer i riskzonen från att bli alkoholister är i Sverige viktigare än att försöka rädda jordens klimat. Det är fullständigt obegripligt!

28 april 2018

Flygvärdinna hjältinna när hon tar baby på ryggen!


Tänk dig en långflygning. Tänk dig att det på raden framför dig finns en otröstlig liten knatte som inte begriper sig på vare sig tidsomställning, tryck i öronen eller en förälder som desperat försöker lugna honom.

Jag tror att vi är många som upplevt något liknande och som tänkt onda tankar.

Jag blir därför helt fascinerad när jag läser, på Sydafrikanska News24, om den 15 timmar långa flygningen från New York till Johannesburg, där en flygvärdinna blir hjältinna och det lilla barnets mamma imponeras av den extraordinarie servicen som erbjuds henne och som innebär att hon får tillfälle att peta i sig middagen.

Katie Whalley-Hands reste häromnatten med South African Airlines och med sig hade hon lille Imogen, blott 20 månader gammal och bedrövad över resandet, tidsomställning och lufttryck.

Fram kliver Mavis Xotongo, flygvärdinna sedan 2009 vid bolaget, och säger till Katie: ”Ge mig barnet!”

Katie, först tveksam, lämnar efter en stund över det hysteriskt gråtande barnet, till Mavis, som med hjälp av kollegor knyter fast knyttet med hjälp av en filt på sin egen rygg. Därefter fortsätter Mavis att dra sin lilla kärra upp- och nedför gångarna och serverar passagerare drinkar och snacks.

Lille Imogen somnar gott på Mavis rygg och kan lämnas tillbaka till en överlycklig mamma som postat det skedda, inklusive bilder, på Facebook.

Mavis säger i en kommentar: ”Jag älskar vad jag gör och jag gör det av passion för min arbetsgivare och våra kunder.”

Mavis får förhoppningsvis löneförhöjning. Om man ska tro flygbolagets talesperson Tlali Tlali så borde det inte vara långt borta då han konstaterar att ”vår personal kan gå en mil extra för att assistera de av våra kunder som är i behov av extra hjälp.”

Heja Mavis! Keep up the excellent job!

21 april 2018

Dubbel sorg: Begravning och psalmer de flesta inte klarar av!


I februari i år berättade SVT Jönköping att allt färre går på begravningar. Folk tar sig inte tid att ta farväl, framförallt inte om begravningen sker en vardag då många anser sig ha mer angelägna sysslor. Iväg med den döda men blanda inte in mig liksom!

Redan 2011 kunde TT berätta att Svenska Kyrkan i Göteborg, i ett försök att locka folk till avsked, beslutade sig för att införa begravningar på lördagar. Detta har nu blivit mer regel än undantag.

I dag, lördag, har jag varit på en begravning. Jag tror inte den människa finns som ”lär” sig att stå ut på en sådan. Inte ens prästerna, som förvisso tvingas hålla i många sådana förrättningar. Sorg är sorg och måste få levas ut.

I strålande solsken, på den sörmländska landsbygden, var jag en av många som tog farväl av en kvinna med en fantastisk livsgärning bakom sig. Hon var gammal när hon gick bort men vad spelar det för roll, sorgen är så otroligt närvarande i all sin bedrövlighet och samtidig skönhet!

Nu var det inte just begravningar som är mitt huvudsyfte med detta blogginlägg.

Jag är inte en person som går i kyrkan frekvent. Jag finner dock gärna en stunds ro i ett kyrkorum när jag anser mig behöva det. Det kan vara i Sverige eller någon annanstans på vår jord, i Svenska Kyrkan eller i något annat samfund. 

Att meditera en stund i ett kyrkorum är en fantastisk själavård och jag känner mig ofta enormt stärkt när jag går ut i vardagen igen.

Vad jag dock aldrig någonsin kommer att begripa är varför arrangemangen till våra psalmer är lagda i en tonhöjd som absolut ingen, bortsett kastratsångare, förste tenorer eller koloratursopraner, klarar av?

Vid dagens begravning var det tänkt att församlingen skulle sjunga Waldemar Åhléns ohyggligt vackra ”Sommarpsalm”, den kanske vackraste av alla psalmer.

Jag, gammal Adolf Fredrik-elev, satte min ära i att göra mitt bästa men gick praktbet! Jag fixade inte det höga tonläget och sänkte jag mig en oktav så nådde jag inte ned på de djupaste partierna.

För övriga i församlingen var det lika illa.

Att höra ”Sommarpsalm” framföras av en pipande och ylande massa gjorde ingen levande människa glad. Troligen roterades det ute i gravarna på kyrkogården också!

Övriga psalmer vid begravningen var ”Blott en dag” och ”Bred dina vida vingar”, också de lagda i ett tonläge som omöjliggjorde sång av vackrare modell.

Här har Svenska Kyrkan ett gigantiskt arbete att göra!

Ta ett snitt av befolkningen, både körsångare och amatörer, kolla deras register och se till att merparten av psalmboken går att sjunga för de allra flesta! Hur svårt kan det vara?

Till Ulla, som jag och många andra tog farväl av i dag, vill jag bara säga: Förlåt att jag inte kunde sjunga ut, det var inte mitt fel! Jag lovar att sjunga bättre när vi ses igen för då bestämmer du och jag tonhöjden och då fixar vi det galant tillsammans!

Kulturskymning är väl mer korrekt?


Många är städerna i vårt land där det stundtals arrangeras en eller annan ”kulturnatt.” I kväll är det huvudstadens tur.

En kulturnatt innebär många arrangemang med fri entré men har aldrig någonsin med just natt att göra eftersom alla spektakel upphör senast kl 24.00.

Säga vad man vill men i en skön försommarkväll som just den som råder i Stockholm denna kväll tror jag inte att någon är beredd att påstå att natten börjar klockan 18 och tar slut sex timmar senare.

Kulturjournalistiken är ofta nattstånden och många är skribenterna som yrar i nattluvan när de slår sig ned vid tangentborden. Någon kulturell natt handlar det dock aldrig om då heller!

Kulturskymning skulle vara ett lämpligare namn på kvällar som dessa. Inte minst passande just nu då Svenska Akademien, kulturens påstådda högborg, är i full upplösning.

19 april 2018

Es Trenc - paradisstranden på Mallorca stängs av!


Snart har nog de allra flesta svenskar besökt Mallorca. Jag kan själv konstatera att det nu är alltför länge sedan jag besökte ön och att det snart borde vara dags igen.

En ganska välbevarad hemlighet – nåja – är Europas kanske absolut finaste strand, som jag anser finns på denna ö.

Es Trench ligger på öns sydöstra kust och är en 2 km lång mycket långgrund naturstrand med turkost hav och nästintill oexploaterad natur. Att finna stranden är ingen lek eftersom lokalbefolkningen genom åren gjort sitt för att skydda paradiset.

Ovanför stranden breder ett stort område med sanddyner ut sig. Med buskliknande växtlighet och vindskyddade gropar var detta stället för en då 20-årig svensk, blond, blåögd reseledare närhelst han hade en fridag det där året för mycket länge sedan.

Då fanns absolut ingen som helst servering längs stranden utan fixad matsäck var ett måste innan resan till Es Trench påbörjades, en resa som innebar sandiga och gropiga vägar de sista kilometerna som kunde få vilka stötdämpare som helst att tacka för sig!

Bland sanddynerna pågick på den tiden även andra aktiviteter som en 20-årig svensk, blond och extremt blåögd reseledare fann spännande men just den biten lämpar sig inte i ett blogginlägg under anno-sextrakasseriernas-metoo-tid.

I dag berättar den lokala tidningen Diario de Mallorca om att lokala politiker beslutat stänga av stora delar av området vid Es Trenc. Bara längst ned vid vattnet, och i vattnet, ska hugade sol- och baddyrkare få vistas och de numera sex strandserveringarna ska tvingas stänga igen under en obestämd, troligtvis mycket lång, tid. Sanddynerna blir ett stort avspärrat område.

Anledningen är den naturliga erosionen samt mänsklig påverkan som nu innebär att området försiktigt ska genomgå en restaurering. Om denna kommer att lyckas står skrivet i de stjärnor som sena kvällar lyser upp den avlägset belägna paradisstranden.

Jag blir en smula sentimental när jag läser tidningsartikeln och tänker att jag hoppas att myndigheterna lyckas återskapa ett hållbart paradis, och att de aldrig tillåter hotellkomplex, på platsen som för alltid har en del av mitt hjärta!

15 april 2018

ESC 2018 - mina åsikter om låtarna

Med mindre än en månad kvar så börjar denne schlagernörd få förhöjd puls. Jag lyssnar på bidragen och jag tycker till om dem, precis som jag brukar!

Hur det kommer att sluta i år har jag just nu svårt att få grepp om. Jag har några favoriter, Sverige är inte en av dessa, men hur kommer folken att rösta?

Hur som helst; Här kommer, högst sedvanligt, mina inte alltför ödmjuka synpunkter.

Semifinal 1, 8 maj

Azerbajdzjan
Årets tävling börjar med begåvade Aisel som sjunger en dansvänlig popdänga. Det är så lite Azerbajdzjan som det brukar vara med landets bidrag och det är så absolut urtrist om jag får bestämma. Årets ESC börjar med en stor gäspning och med förhoppningar om att det bara kan bli bättre.

Island
En nästan lika insnöad schlagernörd som jag brukar hålla med mig om att bidrag från Island är värda goda betyg. Jag har förstått att hon och jag i år skiljer oss åt. Hon dissar, jag hissar fortsatt! Söt gosse, troligen skitnervös men med stor röst sjunger skiten ur mig. Så utstuderat trist att islänningarna envisas med att inte sjunga på sitt eget vackra språk. Den isländska versionen är ännu bättre. Snart kommer ett ESC att gå i Reykjavik. Då vill jag vara på plats! Det sker kanske inte nästa år men långt borta är det inte!

Albanien
Ursnygg rockig ballad som bygger upp från lugnt till explosion. Herregud vilken pipa sångaren har. Suggestiv trumrytm som gör att låten marscherar på ända fram i kaklet. Mycket, mycket bra!

Belgien
Belgien har skickat en del udda bidrag under senare år. Ofta med stor framgång men nu börjar i alla fall jag ledsna. Sennek står i en tömd poolanläggning och sjunger att det bara är en fråga om tid. Troligen till att Belgien slås ut i semin, något som kan ske redan i år.

Tjeckien
Ba-ba-balooba! Här kommer en grabb som kommer få tonårstjejer, och en och annan schlagerfjolla, över hela världen att jubla! Låten är catchy med sin trumpet och sitt rappiga sväng och Tjeckien lär segla till final ganska enkelt. Jag själv tycker detta är ganska enahanda tjatigt och tröttnar ganska snabbt.

Litauen
Med en röst som en elvaåring, i alla fall i inledningen, försöker Litauens sångerska berätta om hur det blir att bli gammal. Det händer absolut ingenting i låten och nu är det därför dags för kisspaus och påfyllning av glasen. Årets sömnpiller gör ingen människa glad.

Israel
Det här är riktigt kul och en av mina absoluta favoriter detta år. Hon är inte särskilt vacker, troligen svårt homosexuell och gör en spin-off på hela Metoo-ståhejet genom att förklara att hon minsann inte är någons leksak. Frågan är om hon klarar av att på en livescen göra alla de ljud hon gör? Lyckas Netta kommer hon garanterat att vara med i matchen om slutsegern. De ortodoxa delarna av Israels befolkning torde vallfärda till klagomuren. Jag dansar!

Belarus (Vitryssland)
Alexander Rybak, Norge, härstammar ju från Belarus. Landet skickar i år Rybaks okände halvbror, i alla fall om jag baserar detta påstående på hår, läppar och ögon i videon. Oroväckande bra låt, jag unnar inte diktaturen en framgång i tävlingen. Versen halvtrist och refrängen har vi hört förut, själv hör jag Alcazars ”Alcastar” i melodin i refrängen. Hyfsad engelska från en begåvad sångare. Hoppas att detta inte räcker.

Estland
Ingen Eurovision utan åtminstone en operasångare eller operasångerska. Elina från Estland axlar manteln (läs tyllklänningen) detta år och brister ut på italienska!?! Malena Ernman gjorde operainsatsen med den äran men till Tallinn kommer inte tävlingen att resa 2019. Gapigt, inte särskilt melodiöst eller ens musikaliskt. Det här hör inte hemma i ESC. Frågan är om det hör hemma någonstans alls?

Bulgarien
Mörkt, dystert lunkande i säckig takt. Skulle inte förvåna mig om sångarna sitter på scenen och bara ser ”svåra” ut. Blir deprimerad av detta och plockar fram mina ”nu slutar jag snart att titta på den här dyngan”-tankar.

F.Y.R. Makedonien
Allvarligt talat: Reggaetakter från Makedonien? Men vänta nu, helt plötsligt blir det typ fyra andra tempon i låten. Det är spretigt och det här går liksom inte att få någon jävla ordning på. Hon sjunger på bra engelska och har bra röst. Synd att hon inte har en låt utan fem att framföra under tre minuter.

Kroatien
Så lite Balkan det bara går förutom att det nu är dags för sång på usel engelska. Jag har svårt att begripa vad Kroatien tycker att jag ska uppskatta med denna låt med pratig vers, konstig takt, märklig text och att sångerskan blir ”tokig.” Men det kanske är det sistnämnda som är syftet; Att vi ska bli galna! Dock blir det inte av glädje.

Österrike
En av årets bästa låtar! Det här är så otroligt begåvat och proffsigt så att en pallplats borde vara given. Möjligtvis kan det räcka hela vägen fram. Cesár sjunger fantastiskt och jag stornjuter!

Grekland
Då det alltmer sällan är nationell touch på bidragen i denna tävling så vaknar jag till liv av Grekland, som deltar med ett stycke som inte går att missta på ursprunget. Yianna har en fin röst och jag fastnar för trummor, rytm och flöjt.

Finland
Temat i många videor i år är mörker och krigsmålning. Så även i Finlands. Men nu får vi i alla fall dansa en stund även om det blir i sällskap med monster. Lär bli en av de bättre placeringarna för våra grannar i öster. Saara har en pipa som räcker långt.

Armenien
Det påstås av somliga att det här är en vinnare, något jag inte begriper eftersom jag håller på att somna av denna intetsägande ballad. Sångaren må vara begåvad och låten kanske är välskriven men i kamp mot 42 andra låtar tror jag att det blir tufft.

Schweiz
På vadslagningssidor kämpar Schweiz om årets sistaplats. Jag begriper inte mig på Schweiz som sedan Celin Dion vann har skickat det ena märkliga bidraget efter det andra. Det är liksom övertydligt att här ska minsann inte vinnas någon Eurovision. I låten skriks det om att kasta stenar. Synd att Schweiz slänger dem på sig själva. Ett riktigt gapigt och förfärligt bottennapp!

Irland
I religiösa kretsar, bland barnadödande nunnor och abortmotståndare lär korsfararverserna ha plockats fram i år. Låten sjungs av en kille till en kille och handlar om drömmarna att få vara ”together.” I Ryssland protesteras det över att videon måste visas i inför-program. Jag säger bara; Heja Irland, det finns hopp även för er! Bra pop-ballad med bra sångare. Videon är romantisk och ger fjärilar i magen. Hoppas att det går att omsätta på ett bra sätt på en livescen.

Cypern
Har svårt att definiera vad detta egentligen är med sin blandning av urtrist inledning, sedan sväng med folkmusikinstrument och ett stick då jag somnar? Det är nog meningen att bidraget ska locka så många som möjligt, det är ju liksom grundidén för tävlingen, men jag blir bara förvirrad och tänker att den här låten nog kommer att avskräcka potentiella röstbenägna Cypern-lovers.

Semifinal 2, 10 maj

Norge
I Norge är euforin stor och många tror på en ny seger för Alexander Rybak. Jag är inte så säker på det direkt. Möjligtvis om jag slapp se honom. När andra ser något vackert så ser jag, speciellt om han ler rakt in i kameran, en karaktär som hör hemma i ”Gökboet”. Låten är så äckligt klämkäck och förutsägbar och jag hoppas verkligen att de som tänker rösta genomskådar det genanta publikfrieriet. Brr!

Rumänien
Det spelar ingen roll att Rumänien för en gångs skull har en sångerska som kan sjunga på hyfsad engelska. Det här är bara skramligt bortom begriplighet när refrängen kommer. Versen passar inte alls ihop med resten och det blir bara gapigt och superointressant.

Serbien
Flöjt och Balkantongångar ännu en gång från Serbien. Så skönt! Här är det dock så att två ivriga sångerskor försöker ta över det hela från den häftige manlige sångaren. Brudarna ägnar sig dessutom stundtals åt ren röstakrobatik, något som kan visa sig bli skämskuddedags när det väl gäller i Lissabon. Inte lika bra som Serbien har varit tidigare. En medelmåttig Balkan-pop som inte når mig fullt ut!

San Marino
Versen intetsägande och refrängen ”We are the heroes” som Mums-Mums gör så mycket bättre. Jessika, som sjunger för San Marino, är en stor mun med felställda tänder. Hennes urringning torde vara det som fick henne att vinna den nationella uttagningen för artistisk utstrålning fattas. Kan lilleputtlandet inte bara ge upp en gång för alla?

Danmark
18 år efter att Roger Pontare sjöng ”När vindarna viskar mitt namn” så kommer Danmark med liknande koncept. Det är vikingastuk med ett ganska vidrigt stöveltramp som får mig att tänka otäcka tankar. Danmark har en förmåga att dissa bättre alternativ i sin egen uttagning, så även i år. Det här känns verkligen som något som tillhör en förgången tid, långt innan ESC ens var påtänkt.

Ryssland
Hon fick inte vara med ifjol men nu är Putins pojkar inte de som ger upp så lätt så här kommer hon i ett nytt försök. Min första tanke: Vad i helvete har hon fyllt läpparna med? Något nervgift är det garanterat för hon kan inte artikulera alls och texten är helt omöjlig att tillgodogöra sig. Det här är beklämmande dåligt och högst troligt kommer ryssarna, efter att de inte tagit sig till final, att skylla på västmakterna, för i Ryssland har man ju alltid rätt, eller? Kanske skulle låten behövt dopas. Märkligt att så inte skett med tanke på landets begåvning i detta ämne!

Moldavien
Moldavien släpper inte ett vinnande koncept. Här är bleckblåset, tempot, baktakten och etnostuket tillbaka igen. Det kommer att bli party på scenen och det är upplyftande. Härligt att få klappa händer, skaka rumpa och garva en stund! Jag tror att det här blir livsfarligt eftersom låten kommer att dra röster från de flesta håll, något som brukar räcka långt.

Nederländerna
Landet har halkat in på country-stuket de senaste åren och de tycks ha fastnat. Därmed inte sagt att det är av ondo. Det har gått hyfsat tidigare och det kommer att gå finfint även i år. Denna gång med skitigare och ruffigare countryrock. Eftersom jag är en country sucker så får detta bidrag självklart höga betyg. I like – big time!

Australien
Ännu ett superbegåvat bidrag från landet down under. Vilken superskön röst Jessica har och vilken lust att dansa jag får. Det kan tyckas konstigt att Australien får fortsätta att delta i ESC men eftersom landet levererar den ena sommarplågan efter den andra så är det ursäktat. Kan inte Europa bättre så måste aussies få vara med och rädda tillställningen! Superbra!

Georgien
Georgien skickar en grupp som påstår sig vara etno-jazz. Jag fastnar ögonaböj. Vilken märkligt annorlunda röst ledsångaren har! Härliga klanger och rytmerna fantastiska. Dock handlar det här om stämsång i den högre skolan. I en färdigmixad version låter det absolut fantastiskt men på Eurovisionscenen brukar sådana här avancerade arrangemang falla platt p.g.a. falsksång och att gruppens samtliga medlemmar tror sig vara Guds gåva till tittarna. Jag hoppas att mina onda aningar kommer på skam för detta kan jag lyssna på, om och om igen!

Polen
Så alldeles utomordentligt icke-polskt. Svenske Lukas Meijer sjunger. Modern danslåt som säkert kommer att liras på många klubbar i sommar. Jag tröttnar dock redan vid andra genomlyssningen eftersom det rent melodiskt inte händer något. Det är dunka-dunka och tonerna som varieras är typ tre till antalet. Final blir det dock och troligen en hög placering där.

Malta
Efter att i oändligt många år ha skickat rena turistvideos utspelar sig året maltesiska bidrag i en dystopisk zombievärld. Hur det ska komma att te sig på scen vete tusan. Christabell ber i låten om ett ”mirakel”, något som hon kan behöva för att inte göra sina schlagerälskande landsmän besvikna. Det här är för tungt och jobbigt i en tävling som ska vara glitter och glamour!

Ungern
Ett par textrader lyder ungefär: ”Livet har tröttnat i mina vener. Jag vet att du håller fast mig men snälla, låt mig gå.” Metal och post-hardcorebandet AWS har troligen tröttnat på Órban och hans partikamrater men känner sig tvingade att hålla med det alltmer bisarra styret. Nu är inte metal min tekopp men jag förstår att detta kommer att gå hem bland de som gillar skramlet. Har svårt att uttala mig om låten p.g.a. mitt bristande intresse för musikstilen.

Lettland
Ett tänkbart filmtema till en film typ Bond. Det här är bra och Laura gör jobbet! Men som bidrag till ESC? Nja!

Sverige
Jag har svårt för Benjamin, tycker rösten är för mesig, men inser att det kommer att gå riktigt bra i Lissabon. Dock tycker jag att videon på intet sätt lever upp till det scenframträdanden han gjorde i Mello. Kanske är det för mycket Justin Bieber över den här låten? Blir han femma i finalen så får han vara mer än nöjd med det. (Undrar hur SVT i så fall ska kunna locka tillbaka Petra Mede till kanalen? Hon är fortsatt stor programledarfavorit bland Europas schlagernördar!)

Montenegro
Balkantongångar! Äntligen! Dramatiskt och ofattbart vackert. Ståpäls! Härlig ballad som bygger upp till enormt pampiga sluttakter. Borde rendera en plats mycket högt upp i resultatlistan efter finalen.

Slovenien
Sorry Slovenien, jag brukar vara er beskyddare i ESC-sammanhang men i år får ni försöka klara er utan mig. I något som börjar som VM i gruppgymnastik och följs av omusikaliskt dravel kan sångerskan troligen komma att slå världsrekord i falsksång när det väl gäller. För den här låten gillar inte ens hon själv.

Ukraina
Melovin sjunger om att ta oss med under stegen. Usel engelska och nonsens pop till ingen nytta alls. Jag längtar bara till att låten ska ta slut och jag slipper det som framstår som migrän och tinnitus i kombination.

Final, 12 maj

Redan klara:

Portugal
Portugal vill absolut, under inga som helst omständigheter, vinna en gång till. Enough is enough liksom! Det här är finalens stora sömnpiller och det är dags att korka upp en ny vinflaska samt fylla på chipsskålen. Tre minuter fyllda med svårmod om en trädgård. Visset var ordet!

Storbritannien
Inte lika hopplöst uselt som de senaste årens brittiska bidrag. Jag får en smula Annie Lennox-feeling när jag hör SuRies röst. Det här lyssnar jag gärna på igen och jag inser plötsligt att årets final, går alla låtar jag tycker om vidare, kan bli den bästa på många år. Jag stampar takten till stormen.

Frankrike
Nej, jag kan fortfarande inte franska men när sångerskan trummar in titeln ”Mercy” är jag helt med på noterna. Den här låten behövde åtminstone jag ett antal lyssningar av för att den skulle fastna. Det är kanske det som är Frankrikes förbannelse som finalklara redan från början; Folk hinner aldrig vänja sig vid det som är vackert, välproducerat och framfört av en begåvad artist. Det blir därför inte topp tre för fransoserna i år heller även om låten mycket väl skulle kunna vara värd det.

Spanien
Årets underbett gånger två. Trots goda kunskaper i spanska har jag otroligt svårt att höra vad de sjunger. Kanske beror det på att denna kärleksballad är så utstuderat trist så att siestan inte känns långt borta. Så bortkastat Spanien, så onödigt!

Tyskland
Trots att detta är Tysklands bästa bidrag på många år så är den chanslös. Vi har hört låten hundratals gånger tidigare och själva uppbyggnaden av låten är så urtrist vanlig. I samma ögonblick som låten är slut har jag glömt den och hoppas att aldrig bli påmind om densamma.

Italien
Med en taktfast hymn mot terrorism och krig ger sig Italien in i den riktiga hetluften och vill visa att en final i Rom nästa år inte alls kan borträknas. Det här är riktigt, riktigt bra. Välproducerat mästerverk som kommer att ljuda sommaren igenom.

12 april 2018

Sollefteå inför lunchpennalism i skolan!


Kommunstyrelsen i Sollefteå, under ledning av John Åberg (S), har alldeles för lite att sysselsätta sig med.

De har därför ägnat en stunds funderande på skollunchernas betydelse och kommit fram till att om eleverna inte vill gå till skolbespisningen så måste de tvingas dit. Annars blir det rapporterat skolk.

Jag tror vi är ofattbart många som då och då avstod från att besöka skolmatsalen, av helt olika anledningar. Själv har jag aldrig ätit en mald leverbiff sedan skoltiden och jag skulle aldrig komma på idén att prova igen. Bara jag skriver rättens namn känner jag den fruktansvärt vidriga stanken!

Att tvinga en tonåring att sitta av minst 20 minuter i en skolmatsal där han/hon inte har lust att befinna sig får mig att fundera på vilket nästa steg ska bli för John Åberg och hans pennalistiska kommunstyrelse?

Blir det gamla tiders matvakter som utdelar rapp till den som inte äter upp?

Hur Sollefteås skolungdomar ska kunna få ett normalt förhållande till mat är svårt att se.

John Åberg och hans styrelsegelikar borde tvingas sitta av 20 minuter om dagen i en miljö som de varken har efterfrågat eller finner någon glädje av att vistas i. Vägrar de så borde löneavdrag vara svaret!

6 april 2018

SJ prissätter miljövidrigt utan rimlig förklaring!


Jag reser med viss regelbundenhet med SJ till Norrköping från huvudstaden, Det blir kanske en 7-8 gånger om året. Av bekvämlighetsskäl brukar jag lyxa till det genom att resa i första klass, en resa som normalt kostar 295 kronor. Det är dyrt, jag vet att jag får en lågprisbiljett med flyg till södra Europa för samma pengar.

Jag är också en konspiratorisk ”jävel” så för ett antal dagar sedan kontaktade jag tågföretagets kundtjänst:

”Skriver till er med anledning av att jag upptäckt något jag finner mer än märkligt: Jag reser med viss regelbundenhet sträckan Stockholm-Norrköping. Av bekvämlighetsskäl brukar jag välja första klass. 
Senast det begav sig var den 3 april. Jag åker oftast med tåg xxx från Stockholm. När jag bokade den resan fann jag att priset var mer än högt. Det fanns bara ett par stolar lediga på avgången. 
Väl ombord kunde jag konstatera att ca 70 % av stolarna gick tomma!?! När jag skriver dessa rader har jag precis kollat möjligheten att resa den 5 maj. Döm om min förvåning när jag finner att priset är 595 kronor för en resa som vanligtvis kostar 295:-. Jag tror att ni blir blåsta på SJ. 
Av någon konkurrent, en resebyrå eller av en illasinnad kund. Jag är övertygad om att när den 5 maj kommer så går nästan hela förstaklassvagnen tom Stockhom-Norrköping! Föreslår att ni undersöker vad som händer? Är det "någon" som roar sig med att boka ombokningsbara platser och sedan avbokar i sista stund? Konstigt är det i alla fall.”

Jag fick ett autosvar som meddelade att jag skulle få mitt mejl besvarat ”inom 10 arbetsdagar.” Sveriges långsammaste kundtjänst?

I dag kom svaret, som så många andra svar från kundtjänster av olika slag ganska idiotförklarande gentemot kunden:

”Priserna styrs efter tillgång och efterfrågan på hela tågets körsträcka. Om vi kollar på tåg xxx från Stockholm till Norrköping så är det inte många platser uppbokade från Stockholm ännu men från Linköping, Mjölby så är det nu just nu del bokade biljetter som gör så att biljettpriset blir högre.”

SJ anser alltså att när en del av sträckan är fullbokad så låter man hellre den första delsträckan gå tom genom att höja priserna till max i stället för att se till att tåget är fullbokat hela vägen mellan tågets start- och slutdestinationer. När intäkterna är tillräckliga för en avgång så vill man helt enkelt inte ha ännu högre intäkter!?!

Det är ofattbart och borde vara skäl för uppsägning av ansvariga för prissättning och intäktsoptimering vid SJ!

”SJ, SJ, gamle vän. Festligt att du lever än….”

4 april 2018

Abba gör räksås utan räkor!


Om jag gör ett potatisavkok, tar bort potatisen och gör en stuvning av det blaskiga vattnet, har jag då gjort stuvad potatis?

Nej, det tror jag inte att så många skulle anse.

Hos ABBA, inte vår egen megamusikgrupp utan producenten av sillinläggningar och andra fiskbaserade produkter, tycks de tycka annorlunda!

Ibland orkar jag bara inte engagera mig i middagsbestyren och vad som anrättas utan vill bara att det ska gå fort. Med vissheten om att jag hade en bit torskfilé i frysen köpte jag därför häromdagen en färdig sås ur ABBA:s serie ”Middagsklart.” Såsen slås på fisken och sedan in i ugnen, serveras med t.ex. pressad potatis och vips står en god middag på köksbordet. Dock inte den middag som förväntats!

Jag köpte ”Räk & dillsås” ur ovan nämnda produktserie men fann vid middagsbordet att det var något som saknades på tallriken.

Det visar sig att produkten inte innehåller en endaste räka!?!

Såsen påstås vara gjord på crème fraiche, vitt vin, tomatpuré och en hel massa annat men räkor finns inte med i innehållsförteckningen.

Det närmast räkor som omnämns är räkbuljong, därav min inledande fråga.

Att ABBA på sin hemsida kallar sig för ”ett hav av möjligheter” är därför ingenting annat än en synnerligen begåvad slogan.

Om ett hav av möjligheter står för att produkterna inte behöver innehålla någon huvudingrediens så torde möjligheterna vara oändligt många!

1 april 2018

TT håller på att tappa seriositeten!


Jag tänker att TT, Tidningarnas Telegrambyrå, är den mest korrekta och seriösa källan till nyheter för oss i Sverige. Eller åtminstone tänkte jag så!

Som självpåtagen språkpolis och nyhetsnörd påstår jag att när s.k. ”fake news” står som spön i backen måste landets, åtminstone hittills, främsta nyhetsbyrå bära fanan mer än högt. Samma fana hänger alltmer på trekvart och frågan som måste ställas är om TT verkligen är den nyhetsbyrå som de flesta landsortstidningar i riket borde hämta sina nyheter från, något som de gör i dag.

I fredags publicerade TT ett telegram som inleddes med frågan: ”Bor du i Fucking? La Vagina?” Ett telegram som handlade om att folk i hålor med ekivoka namn erbjuds gratis porr. ”Hö-hö-hö” liksom. Grabbflabbigt och högst troligen beroende på att nyhetsredaktörerna på TT denna dag kanske fått en påsksnaps för mycket innanför murvelskjortorna innan de skred till tangentborden.

På påsksöndagen fortsätter det. TT meddelar att Trump önskar ”Skippa Dacaöverenskommelsen.” Skippa? Allvarligt?

Håller TT helt på att tappa språkkänslan och nyhetsvärderandet?

DN ska ha all heder på söndagen då de genast omformulerar TT:s skippande-rubrik till: ”Daca-programmet måste avslutas.”

Oavsett vad man anser om nyhetsjournalistik, vad media berättar och inte berättar, så tycker jag att det som till sist publiceras måste ha en viss tyngd och, framförallt, framföras på trovärdig språklig nivå.

Kaj Karlholm, Mr TT; Kom tillbaka!

Isabella Lövin färdigspikar miljöpartikistan!


Miljöpartiet är dödsdömt i höstens val. Det kommer att bli en fot i arslet och ut genom riksdagens portar.

Medlemmarna flyr och språkrören gör antingen bisarra utspel eller inga utspel alls!

Hade inte DN publicerat Isabella Lövins debattartikel redan i går kväll på nätet så hade jag varit absolut bergsäker på att det hade handlat om ett sällan skådat, och uselt, aprilskämt när morgonfikat skulle intas i morse.

De gröna tomtarna tycker att Swedavia ska arbeta på samma sätt som Systembolaget. Den ena borde avskräcka från flygresor medan den andra ska få oss att strunta i fredagswirren.

Systembolaget kan knappast sägas ha lyckats med sitt uppdrag annat än att de, otroligt nog framgångsrikt, via sin ledning lobbar för att monopolet ska finnas kvar och att öppettiderna ska vara desamma som i tidernas begynnelse.

I dag börjar den nya flygskatten gälla och vips stiger biljettpriserna och risken är att vi på sikt får mindre konkurrens och ännu dyrare resor, något som tycks vara en fuktig dröm för Lövin och hennes, starkt begränsade i antal, gelikar.

På Arlanda kämpar ledningen med att försöka locka nya flygbolag som kan ta oss svenskar non-stop till nya avlägsna destinationer och den förbaskat envisa vintern har gjort att många rensat kontona för ett par veckors flykt från Kung Bore. Förra sommaren, som ju aldrig blev någon sommar, garanterar att vi är många som försöker fly riket för att fylla på energiförråden med nya spännande synintryck denna sommar. Om det nu inte visar sig bli alltför dyrt!

Även om flygets miljöpåverkan inte går att förneka så är det förenat med suicidal politik att försöka förneka svenskar att resa för att på främmande resmål lära sig mera om andra kulturer och ta del av sådant som miljöpartiet inte är vägen för Sverige. Isolationism kallas det visst.

Miljöpartiets förslag är ingenting annat än en återgång till den tid då flygbiljetter var alltför dyra för den vanlige medborgaren och då monopol rådde på många sträckor. Inte konstigt att Lövin sneglar på, och jämför med, ett annat monopol när hon nu hoppas på klang och jubel från en förvånad väljarkår.

Jag tror att partiet, för att de inte lyssnar av vad de flesta svenskar anser, får sin dom i september och att partiet blir en lättglömd parentes i den svenska politikens historia!