Om en naiv festfixare då och ett ifrågasatt firande i dag

Jag har tidigare berättat att jag under vintern 1986-1987 var en pionjär då jag, tillsammans med två kvinnliga kollegor, kom till Fuerteventura, ön som då var helt okänd för de flesta svenskar, för att arbeta som reseledare och introducera ön för solsugna svenskar.

Under säsongen kom den ena kändisen efter den andra till ön. Kanske handlade det om att fly undan och att de bara ville vara sig själva för en stund, jag vill gärna tro det, men det handlade också om ett slags underbar naivitet.

En i dagarna omtalad festfixare satt en dag på främsta raden i transferbussen på väg från flygplatsen utanför Puerto del Rosario på väg till paradisstränderna på Jandía-halvön, stränder som inte slås av mer än några få på den karibiska ön Aruba. Han torde då ha varit 33 år.

Festfixaren, klädd i halmhatt modell den som nu syns i media, böjde sig fram till reseledaren under transfern och undrade intresserat: ”Vilka gay-ställen kan du rekommendera?”

Jag måste erkänna att jag hade mer än svårt att behålla fattningen. Fuerteventura då var en ö där det byggdes nya hotell i parti och minut men där uteställen fortsatt lyste med sin frånvaro. I vår södra del av ön fanns ett, säger ett, diskotek där det, med en helvetes massa tur, kanske befann sig 12 personer en sen kväll. Övriga turister på ”vår” halv-ö bestod av äldre tyskar som mest var intresserade av att bygga bunkrar på stranden och lalla omkring näck. En nära släkting konstaterade, när hon var på besök, fnysande att ”här är ju bara gubbar med kläpp.”

Mitt svar till festfixaren minns jag inte vad det blev men jag förstod att han blev mäkta besviken!

I ungefär samma veva kom en av Sveriges mest kända sångerskor/kompositörer på semester tillsammans med sin dåvarande kärlek. Sångerskan hade i förväg kontaktat oss och bett om att få ett rum så långt bort från svenska turister som möjligt, något vi fixade. De hade en, såvitt jag vet, underbar semester och hade, p.g.a. sin förälskelse ingen anledning att efterfråga gay-ställen. De var uppfyllda av varandra!

Vi lär oss alla en helvetes massa under livet och jag tror att vintern 86/87 blev en lärdom för mig, en festfixare, en sångerska och en hel massa andra som tillbringade dagar på ”ön som Gud glömde”, en intern beteckning som vi reseledare använde oss av.

F.ö. kan jag ju inte säga med säkerhet men visst luktar det muta om en i dagarna omtalad 60-årsfest i Tel Aviv?