Jag brukar inte ägna mig åt att göra reklam i min blogg men i dag är ett undantag så känsliga läsare varnas!
För ungefär 30 år sedan drabbades jag av något eksemliknande på ett ben. Jag frågade en av mina dåvarande kollegor, som jag visste hade svåra hudproblem, om vilken läkare hon gick till och jag fick namnet till en privatpraktiserande docent på Östermalm. Jag ringde genast och bokade en tid.
När jag klev in på mottagningen förpassades jag bakåt i tiden. Det var mörkt med murriga tapeter, svaga vägglampetter som lyste och bakom ett antikt skrivbord satt en sjuksköterska från Florence Nightingales tid. Hon var klädd i gammaldags sjuksköterskeuniform och hade stärkmössa med hakband.
Jag anmälde mig och ombads slå mig ned. På exakt utsatt tid säger sköterskan, utan att ha fått något internt meddelande: ”Varsågod, nu tar docenten emot” varvid hon pekade mot en dörr. Jag klev in och bakom ett ännu antikare bord satt en, vad jag på den tiden kallade, gammal farbror med huvudet nedsänkt i en tjock bok. Han verkade mest förvånad över att det klev in en patient men därefter vidtog en undersökning som inte längre finns.
Han lyssnade på det jag hade att säga och sedan undersökte han min hudåkomma både länge och väl. Han muttrad, hummade, sade ”jahaja” för att sedan ta ett hudavskrap för att lägga detta under samma slags mikroskop som jag själv använt i högstadiet många år tidigare.
Diagnosen? ”Ja, jag kan inte säga helt säkert men jag påstår ändå att du har en slags stressrelaterad psoriasis.” Kortisonsalva på recept och vips är vi tillbaka i modern tid.
Mina hudbesvär har genom åren lindrats av starka kortisonpreparat men kort tid efter upphörd behandling har de återvänt. I dag har jag tre fläckar på benen, en på ena armbågen samt en på ena tummen. Alla kliar, flagar och får obehandlade tjockare hud än vanligt.
Jag har nu träffat ett stort antal hudspecialister genom åren. De allra flesta har varit tämligen ointresserade och resultatet har varje gång blivit en ny tub med starkt kortison. Att mina hudfläckar skulle ha något som helst med psoriasis att göra har alltid dementerats.
Kortison har många biverkningar, förtunnad hud är en av dessa. När jag har använt krämerna en längre tid har inflammationen i min hud visserligen dämpats något men å andra sidan har jag i stället fått något som liknar brännskador.
Jag beslöt mig därför nyligen att försöka finna ett alternativ och på hemsidan till den apotekskedja jag använder mig av fann jag ”ACO Psoriasis Treatment Cream”, en produkt som påstod sig ha goda resultat på milda till måttliga symptom vid psoriasis och dessutom vara helt befriad från kortison.
Enligt beskrivningen ska man stryka på ett tunt lager av krämen 2-3 gånger dagligen och detta under 2-3 veckor.
Nu har det gått sju dagar sedan jag påbörjade behandlingen så än är det kanske för tidigt att ropa hej men mina irriterade hudområden har sakta men säkert börjat lugna ner sig, flagningen har upphört och huden är inte längre så tjock som den var för en vecka sedan. Klådan är som bortblåst!
Fantastiskt tänker jag samtidigt som jag undrar varför hudspecialisters svar på alla hudproblem är kortison?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar