ICA är inte längre det ICA jag växte upp med

För många år sedan, när jag var en liten knatte, hade jag en i släkten ingift farbror som tillsammans med sin svåger åkte hemifrån varje söndagseftermiddag för en lång veckas slit i ICA-butiken i Ösmo. Sent på fredagskvällarna återvände de till sina familjer i det lilla samhället Byle, en bit från Vingåker i Sörmland.

I samma samhälle, där jag tillbringade mången sommar, fanns också en ICA-butik. Hos min älskade faster hade jag ett eget sommarkollo, med kräftfiske i ottan, bad i Tisnaren och häftiga motorcykelåkningar med en av mina äldre kusiner .

I ICA-butiken i Byle härskade chefen Björn tillsammans med sin hustru. När de, från en sommar till en annan, höjde priset på mina älskade skumbjörnar, från 10 öre styck till hela 12 öre styck, så tog jag mitt livs första större strid. Det var på den tiden 12 öre avrundades nedåt till 10 öre. Jag tog en, säger en, skumbjörn och betalade till Björns hustru som satt i kassan. Gick sedan och hämtade ännu en nalle och så fortsatte förmiddagen till dess jag fick köpa mitt snask till det gamla priset!

Sedan de åren har ICA varit en favorit för mig. Uppvuxen med entreprenörskap har jag aldrig förstått mig på det där som den stora konkurrenten engagerade sig i.

Kanske är det dags att ändra uppfattning?

Jag läser i media att den avgående reklampelaren Loa Falkmans visande av extraprisvaror renderar leverantören en faktura på sisådär en miljon kronor. Jag läser att köttbristen är stor i Sverige men samtidigt tycks inte min nuvarande ICA-butik finna någon större lust att saluföra utländskt kött.

Visst begriper jag att jag borde äta mer grönsaker än jag gör, något som just ICA Kvantum vurmar för, och visst inser jag det förkastliga i att mumsa långväga transporterat kött. Samtidigt så tror jag att ICA i dag väljer fel då de vill tvinga på oss kunder något som vi i vissa fall inte vill ha.

Jag tänker att det måste vara kunden som har att välja vad som ska inköpas – inte handlaren, som troligen har att följa stenhårda regler från centralt håll.

Barnfamiljer som snabbt vill servera köttfärssås, köttbullar eller falukorv kanske står inför att ruineras, vad vet jag?

Det ICA jag känner från barnsben står inte längre att känna igen. Att Loa Falkmans varuvisande, för att locka oss kunder till köp, kostar en miljon för leverantören är helt enkelt inte klädsamt för alla de handlare som, enligt media, gör mångmiljonvinster på kunders, som ICA tror, blåögdhet!