Visserligen ränner både barn och vuxna just nu omkring och
jagar imaginära figurer i sina mobiltelefoner och det är väl bra att alltmer
slöa svenskar blir tvungna att röra på sig mer än vad som, tyvärr, är normalt.
Att folk i allmänhet och imaginära figur-letare i synnerhet
inte tänker på är hur de uppträder bland medtrafikanter är en försvårande
omständighet.
Lika illa håller det nu på att bli bland den yngre
generationen som nyligen fått möjlighet att röra på sig utan att röra på sig!
Jag tänker förstås hoverboardens intåg som eftertraktad och
mer än populär produkt för finniga tonåringar och ibland yngre.
Bränderna, i samband med laddning, står som spön i backen
och om ”brädan” inte brinner upp är den ännu ett tydligt tecken på att kommande
generation kommer att få allt sämre kondition. Här ska liksom inte ens gås från
hissen ut till gatan utan det ska slamras och åkas ut till fastigheternas
portar.
Jag bor själv i ett flerfamiljshus där åtminstone en junior
är fullkomligt besatt av sin hoverboard och han har numera inte varken tid,
lust eller möjlighet att ens säga hej när man möter honom i trapphuset eftersom
hans vingliga färd, oftast framåt, kräver all uppmärksamhet.
Jag tänker att stackars sate när han bryter ihop på en gympalektion,
kanske könsuppdelad, framöver då han inte längre har ork att ta emot en
basketboll eller klättra i en ribbstol.
Samtidigt tycker säkert hans föräldrar, i alla fall hans
far, att det är en framgångssaga att familjen har haft råd att investera i en ny
”leksak” till sin telning!
Själv undrar jag mest när hela huset ska stå i ljusan låga
och vilka förklaringarna då ska bli från tillverkare, föräldrar och den hoverboardanvändande, snart nog överviktiga och konditionsbefriade, finniga junioren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar