Genom livet har jag upplevt den där ofattbara känslan av nyförälskelse vid endast ett fåtal tillfällen. Ändå är dessa tillfällen av sådan art att de aldrig kommer att glömmas och så tror jag att det är för de allra flesta.
När hjärnan förvrids, endorfinerna strömmar genom kroppen, mat och dryck blir ointressanta och sömn något man kan klara sig utan så är det lätt att glömma att be föremålet för sina himlastormande känslor om ett utdrag ur brottsregistret.
Fredrick Federley gjorde naturligtvis helt fel när han avstod från att omedelbart bryta upp från den relation där partnern visade sig vara tidigare dömd för fruktansvärda brott. Fredrick borde ha vetat bättre men kärleken är blind.
Det drev han utsatts för i media har varit olidligt att följa och hö-hö-hö-arnas utbrott på Flashback och andra sajter gör ont.
Flera partiföreträdare, bland andra partisekreteraren Michael Artursson, var snabbt ute och fördömde och ifrågasatte Federleys förtroende.
Nu har Fredrick meddelat att han lämnar alla sina politiska uppdrag och Sverige förlorar därmed en engagerad politiker ur en yngre generation.
Jag kommer att sakna Fredrick även om jag inser att situationen till sist blev ohållbar för honom och hans närmaste.
Det handlar inte om att jag är odelat positiv till alla de politiska ståndpunkter som han och hans parti agiterar för och emot. Det handlar om att jag anser att han varit en skicklig politiker både i Sverige och EU och att jag tror att den politiska återväxten i form av unga politiskt engagerade kommer att tunnas ut alltmer – om vi bortser från de extrema ytterkanterna, som alltid kommer att locka oupplysta eller dåligt pålästa.
Att vara en offentlig person måste vara nästintill omöjligt. Att ständigt vara påpassad, att få sitt liv uppgrävt gång på gång och stundtals dessutom uthängt kräver sin man eller kvinna.
Jag hoppas att Artursson, Lööf och alla pseudotyckare har fläckfria förflutna och att de noggrant kollat upp sina makar, partners och närmaste vänners bakgrunder så att det inte plötsligt briserar några skandaler i de egna famnarna.
Jag närmar mig åldern då en ny himlastormande förälskelse ter sig alltmer avlägsen men man ska ju aldrig säga aldrig. Något utdrag ur brottsregistret kommer jag inte att begära om lyckan slår till – jag får lita på mitt eget förnuft, det där som försvinner i samma ögonblick som förälskelsen slår till.
Fredrick var förälskad och kunde inte tänka rationellt – något som ledde till att han gjorde ett felval och såg sin karriär rämna.
Vem fan kan tänka rationellt när man är kär som en klockarkatt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar