De som känner mig, eller läst tidigare inlägg på ämnet jul,
vet att jag stortrivs när julen är i antågande.
Jag försöker bärga mig så länge jag kan men runt den 15
november släpper alla spärrar; Julmusiken flödar ur stereon, pyntande är okej
och ljusen, både elektriska och eldbemängda, tänds!
I dag har jag gjort säsongens första knäckkok; Jag orkade
inte vänta längre!
Att koka knäck är oftast ett kladdigt ståhej som tar
ohyggligt lång tid. I alla fall om man räknar in alla förberedelser som
uppställande av knäckformar och efterbörd i form av storsanering av spis,
diskbänk, slevar, kastrull etc.
Jag är en tämligen konventionell typ som inte gärna ändrar
på sådant jag funnit vara traditionsfyllt viktigt för mig.
Därför har jag avstått
från att inhandla den ”doseringstratt” som sedan ett par år finns till salu i
större livsmedelshallar eller på alla mäns vuxendagis, Clas Ohlson. I dag
beklagar jag att jag avstått från att göra detta inköp tidigare.
För ett par veckor sedan slog jag till och i dag var det
invigning.
Knäckkoket, som tidigare tog 1,5 timme med för- och efterarbete
gick i dag på 45 minuter. 150 ljuvliga knäckar väntar på att avnjutas!
Det kommer med all säkerhet att hinna bli fler knäckkok
innan säsongen, och alla folkpoliser, förbjuder detta (varför är det inte okej
att käka knäck i maj?).
Dessutom kommer jag inte att kunna motstå frestelsen
att testa tratten till ischoklad så värst länge och jag börjar redan fundera ut
nya användningsområden för tratten. De allra flesta med kalorifullt slutresultat
men livet är ju kort så varför avstå från att njuta så mycket som möjligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar