Om frisörer, kön, pris och kunskap!

En liten storm i frisersalongernas schamponering, och hos förgrämda feminister, har brutit ut!

Det påstås att skillnaderna i pris mellan en klippning för en kvinna och en klippning för en man skiljer sig på ett rent olagligt sätt.

Det är säkert så att DO har rätt i att salongerna inte får kommunicera olika priser beroende på kundens kön (hur mycket får en transsexuell betala???) men samtidigt är prissättningen i 99 fall av 100 högst begriplig eftersom tjejen/kvinnan faktiskt har otroligt mycket mera hår än vad killen/mannen har!

Kanske är det dags för frisörerna i riket att ta betalt per minut i stället?

Vad som är värre är att det i dag helt tycks saknas regelverk för vem som faktiskt får kalla sig frisör!

En mycket god väninna till mig arbetar som frisör i en större östgötsk stad. Hon berättade för mig att det för en tid sedan kom in en man på salongen som på fullt allvar frågade: ”Är ni som arbetar här frisörer?”

Väninnan begrep genast att det mannen efterfrågade var om personalen har gesällbrev som visar på att de faktiskt har en gedigen utbildning från en godkänd utbildningsanstalt. Min väninna och alla hennes kollegor har gesällbrev och salongen fick därför en ny kund i och med beskedet!

I dag är det inte särskilt många påstådda frisörer som faktiskt har något vettigt utbildningsbevis och säkert som amen i kyrkan kan vem som helst begripa att om det skyltas med klippningar för under 200 kronor så har personalen knappast de kvaliteter som en klippsugen kund förväntar sig. Här kan både färgning, permanent och klippning gå käpprätt åt pipsvängen! 

Följden kan då bli att innehavare av gesällbrev på andra salonger uppmanas rätta till misstagen, något de sällan gör förrän kundens hår vuxit ut och låter sig hanteras av andra än amatörer!

Att därför uppröras över könsdiskriminerande prissättning är i sammanhanget något som borde rendera den som är bitter en uppmaning: Gå och kamma dig!