Bryssel - stad i terrorns obalans!

Jag har varit ett par dagar i Bryssel!

En spännande, intressant och kul upplevelse. Det som var roligt var att jag hade några trevliga dagar i mycket goda vänners lag! Resten av vistelsen var minst sagt annorlunda mot vad jag brukar vara van vid under mina frekventa besök i den belgiska huvudstaden.

Vid ankomst till flygplatsen Zaventem, för några veckor sedan skådeplats för ett fasansfullt terrordåd, så räknade jag in 42 k-pistar och två pansarfordon under sträckan från flygplansdörren ut till bussterminalen, dit jag visades via en promenad genom ett parkeringshus.

Inne i Bryssel såg jag dagligen k-pistbeväpnad militär, t o m ombord på t-banetågen, och att åka t-bana förbi stationen Maalbeek, där ännu ett terrordåd inträffade, kändes inget vidare.

Vid varje t-banestation var endast en av många nedgångar öppen.

I butikerna utmed Rue Neuve, den kända butiksgatan, lyste turisterna, som brukar vandra där i horder, med sin absoluta frånvaro och butiksbiträdet på C&A som fick sälja några sommarskjortor till mig såg uppriktigt tacksam ut för mina inköp.

En bekant till mig, som bor och arbetar i staden, berättade att städerskan på arbetsplatsen, en kvinna med marockanskt ursprung, sedan terrordåden väljer att kliva av t-banan så fort en annan person av marockanskt ursprung kliver på och att detta gör att hon, städerskan alltså, allt som oftast kommer sent till jobbet i invandrartäta Bryssel. Det blir många avstigningar på väg till jobbet liksom.

Samma känsla infinner sig hos många i stan. Alla tittar snett på varandra. Har inte den där människan en väldigt stor ryggsäck? Är inte den där personens jacka väl bylsig? Varför pratar de där poliserna så intensivt i sina radioapparater?

Fördomsfullt och ofta rent rasistiskt, javisst, men människan är inte mer än just människa. 

Fast vi, som vill annat än drabbas av terrordåd, måste vara starka i vår tro att det goda måste segra över det onda!

På hemväg, vid Zaventem, möts resenärerna av en första säkerhetskontroll redan ca 150 meter före terminalingången. Allting röntgas, även resenären själv!

Nej, jag kände mig aldrig osäker, möjligen kraftigt illamående vid passerande av t-banestationen Maalbeek, under mina dagar i Bryssel.

Jag imponerades av den höga säkerhetsnivån och hoppas, i djupet av mitt hjärta, att häftiga Bryssel ska förskonas från nya dåd. Det är förstås förmätet att tro, särskilt som det ryktas om att en yngre broder till de två bröder som sprängde sig i luften möjligtvis kan befinna sig i staden och möjligtvis kan hysa tankar lika mörka som sina äldre syskon.

Jag hoppas att snart få besöka Belgien, landet som är Europas märkligaste på många sätt men ändå så fantastiskt, igen!

Snart stundar Fotbolls-EM och i Belgien laddas det som aldrig förr för att ”de röda” ska bli framgångsrika! Kanske kan fotbollen ena ett neurotiskt land i terror-obalans?

Jag sänder en tacksamhetens tanke till alla de som gör vad de kan för att värna tryggheten i staden som drabbats så oförskyllt hårt av mörkrets krafter!