Herre jösses vad det svenska folket i allmänhet måste sova
helt utstuderat dåligt!
I tidningsartikel efter tidningsartikel får vi ständigt veta
vad som krävs för att denna sömnbrist ska tillåtas få ett slut; Sovrummet ska
vara tyst, kallt och mörkt är huvudhypotesen, som helt säkert är riktig!
Själv minns jag fortfarande svaret på frågan varför, när
jag var en knatte, från en äldre släkting som rusade upp före solen vareviga
dag; Du kommer att få se hur det blir när du blir äldre!
Jag undrar, än i dag, när ”äldre” kommer att inträffa och
detta trots att jag för ett antal år sedan passerade det som folk i allmänhet
anser vara högsta trappsteget på livscykeln.
DN publicerar just en artikel där Torbjörn Åkerstedt,
professor vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet, ger käcka
råd till de som inte kan sova. En i raden av många tidningsartiklar om att det
skulle råda ett veritabelt minus på allas våra sömnkonton.
Åkerstedts ”råd”, liksom alla hans kollegors likaledes
självklara ”råd”, gör inte att den som anser sig lida av sömnbrist lyckas finna
harmoni. Snarare tvärtom.
Själv funderar jag mest på hur tidigt jag kan gå att lägga
mig eftersom detta är en så helt underbar och fantastisk upplevelse?
I mitt mer än halvsekel långa liv har jag aldrig känt mig
svårsövd. Tvärtom!
Jag är lycklig över att kunna sova ohemult mycket och jag
har aldrig känt ångest över att gå och lägga mig. Kanske missar jag otroligt
mycket av det andra kallar livet men jag gör det i så fall utsövd!
När jag, under en arbetsvecka, vaknar vid 3-rycket på natten
går jag på toaletten leendes och vetandes att ännu kan/får jag sova mången
timme och jag somnar i samma ögonblick som mitt huvud åter når kudden. Kanske
är jag ett världsligt undantag, om detta vet jag intet, men oj vad tacksam jag
känner mig över detta faktum.
Om jobbet suger, om mobilen blippar och tarvar uppmärksamhet
24/7, om partnern beter sig som ett kräk och tycker befängda saker, om barnen
har ständig kikhosta eller om de sura uppstötningarna gör att Losec-knaprandet
uppnår astronomiska nivåer så är nog ändå svaret på sömnbristen att allt
handlar om egen initiativkraft.
Så länge folk ser sig som offer för omständigheterna så
kommer sömnbristen i riket att stå som spön i backen.
Jag önskar att alla finge vila i samma omfattning som jag
själv gärna gör och får!
En alert hjärna behövs varenda vaken sekund i livet. Utan en
sådan är vi dömda till ett liv i hålögd misär!
Gonatt!
Undrar förresten när jag ska bli ”äldre”…?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar